tisdag 1 januari 2013

Bland smältande snö och raketpaketrester

Nyårsdagens första promenad med lurvig sambo företogs mellan smältande snödrivor och blöta raketpaketsrester.
Vallbytundran var sömnigt öde.
Inte ens, de annars så flitiga, snöborttagarna  var synliga. En ensam hemtjänstanställd kryssade mellan smältvattenpussarna.
Sambon var lycklig över att den fluroscerande, smällande, vrålvisslande nattaktivitetn också  försvunnit. Svansen formade det rastypiska pyrrenehjulet. Ivrigt nosande bland glömda snödrivor mötte sambon det nya året.
Han hade tillbringat stora delar av nyårsafton och natten till nyårsdagen i badrummet, som hjälpligt ljuddämpande andras ljudliga nyårsfirande.
Det är skönt.
Denna nyårsmorgon som möter oss utan ljud och annan audiovisuell firaraktivitet.
Vallbybloggaren, som skam till sägandes, totalt missat tolvslaget och därmed lämnat sambon ensam i sina våndor. Fast å andra sidan så möter han  det nya årets första dag utvilad och full av spring i benen.
Ett nytt år helt oanvänt och fullt ab nya möjligheter.
365 dagar fulla med möjligheter att göra och säga snälla saker till andra medvandrare på denna tundra!
Det nya året då Vallbybloggaren ska fira sex "tingeling"!
Det första året då Vallbybloggaren minsann ska vara pensionär hela året!
En femtiolapp mer i månaden lämnar utrymme för extravaganta utsvävningar!
Man ska vara tacksam när man möter ålderdomens löneökning!
Hemvägen till trevna stugan företogs på mer existensiella tankegångar.
Funderingarna som ledsagade honom rörde en artikel i Dagens Nyheter för någon vecka sedan, där en före detta popsångare uttalat sig.
Han kunde inte tro på en gud, eftersom han inte sett några bevis för att en gud existerade.
Han väljer att "inte tro", trots att vad vallbybloggaren vet det inte finns några bevis på att en gud inte finns!
Nu ska till popsångaren förtjänst tilläggas, att hans utläggning i övrigt visade både ödmjukhet och respekt för andras trosuppfattning. Detta är inte alltid så vanligt hos dem som företräder de, som inte tror. Heller inte så vanligt hos de mer fundamentalistiska trosförspråkarna.
Tro som begrepp är underligt. Det kan ju inte finnas om bevis finns! Då är det inte längre tro utan kunskap!
Nåväl, vallbybloggaren vet blott detta att antingen den som tror eller den som inte tror kommer att bli mycket förvånad, när detta jordeliv tar slut!

Gott nytt år på er alla!
 

söndag 23 december 2012

Dansrestaurang vid Vallby Centrum?

Flitiga snöborttagre for som tättingar runt den öppna ytan mellan det nya hiset och ICA's butik. Snön skulle bara bort verkade de tänka. Här fanns inget tålamod att invänta vårsol.
Två äldre gentlemän från en annan del av staden hade gjort en utflykt till Vallby.
De stod framför nybyggnaden, som givets namnet "paletten".
De talade om hur Västerås vuxit och att det inte var lätt att hänga med vad som hänt i andra stadsdelar än den egna.
När Vallbybloggaren stannade till i väntan på att sambon skulle luktscanna en grön byggbit adresserades Vallbybloggaren av den ene av männen.
- Så du är ute och rastar hunden? Vad är det för sort?
Vallbybloggaren som ännu inte fått tillfullest med kaffe svarade ganska trotsigt.
- Jajemen, rasta bör man annars blir det fuktskador hemma.
- Jo kan tänka så, skrockade mannen försiktigt!
- Nu har ni fått en dansrestaurang med, sa den andre av de två vallbybesökarna.
- Dansrestaurang?
Vallbybloggaren tittade konfunderad på mannen.
- Ja, Paletten kan ju inte vara annat än ett danspalats!
- Nä, så är det inte , svarade Vallbybloggaren.
- Det är ett sk allaktivitetshus, upplyste Vallbybloggaren, där finns kommunal verksamhet, privat sjukvård för barn, kyrka,  med mera...
- Jaha svarade danspalatsförespråkaren, men du måste ändå medge att det dragits en och annan vals där!
Vi fnittrade lite uppskattande!
- Ni kan nog gå in och titta. Det ska finnas ett kafe där ni kan få köpa en förmiddagsfika!
- Det skulle sitta fint, sa de, innan vi återvänder till en annan del av Västerås!


Julsagor finns på dessa adresser:
Julsaga del 1
Julsaga del 2
Hannahs Julsaga del 1
Hannahs Julsaga del 2

GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR

torsdag 13 december 2012

Samtal vid Vallby Centrum

Vi stod några av skilda kön vid Vallby Centrum.
Vi talade om den nya byggnaden som invigdes för en vecka sedan.
- Det är bra att de har ett fik, då kan man ta en kaffe och ett wienerbröd, sa en av de äldre.
- Jag såg att de hadefina tårtor, när det var invigning. Undrar om det ska vara kvar i sortimentet. Skulle inte ha emot en princesstårta å lite kaffe. Skulle pigga upp i denn kalla tid.
- Undrar varför man valde namnet "paletten", sa en av de äldre damerna. Tycker mer det ser ut som ett kladdblock, fortsatte hon.
- Nja, jag tycker det skulle kallas "Huggkubben", sa en äldre herre med cowbohatt.
- Har ni varit inne och tittat, sa den före detta bagaren. Det är fint, blir nog bra!
- Nä, fy vad kallt det är, sa bagarens hustru, nu går vi hem och lagar en värmande gulasch!
- Ja det är så kallt, sa mannen med cowboyhatten, så kallt att det är förenat med livsfara att spotta i motvind.
De övriga skrockade artigt och försökte föreställa sig mannens vanor och betende!
De skildes åt. Var och en på väg till sin värmande gulasch!
Vallbybloggaren och sambon fullbordade förmiddagspromenaden, frysand och längtande efter värmande gulash de också.
En tanke föddes på hemvägen:
"Inget hus är bättre än den verksamhet, som bedrivs i det!"

onsdag 5 december 2012

Vit hund försvinner lätt i snöoväder

Kyliga snörika dagar ger ingen kraft till att kombinera ord till meningar och berättelser.
Snöplogarnas bullrande morgonaktiviteter förhindrar kvarstannande i sängvärmen.
Inget väder, som har någon som helst likhet med vädret på Hawaii.
Stretande i motvind, vassa snokörn blästrar anletet.
Vallbytundran är insvept i blåsigt snöoväder.
Kommentarer mellan mötande människor begränsas till frusna "Hej" eller sällan förekommande uttryck "Usch, vilket väder".  Efter frusna kommentarer rusar stelfrusna in i värmande hem och stugor!
Vallbybloggaren försätter streta i motvinden. Han har ju vissa förpliktelser mot kissnödig sambo. I jämnhöjd med kedjehusen på Norra Vallby får det dock vara nog. Vi vänder ryggen mot isande nordan och varje steg för oss närmare nybryggt Zoegas Intenzo och pepparkakor med grönmögelost!
Någon belöning ska man väl få....
Känner hur kopplet sträcks i sina fulla åtta meter. Sambon har med välbehag rusat in i snöigt buskage på jakt efter underbar dofts upphov.
Det är vid sådana här tillfällen man drar sig till minnes en av Hans Alfressons Lindemän, han som hitta en tax under ett skåp.
- Om man vill ha fram hela hunden är det bara att hala och dra!
Vallby bloggaren tar detta ad notam och halar och drar.
Tur att det finns koppel, för det är inte lätt hitta en en vit hund i snöyran.


Om sider ät vi återförenade och hela ekipaget kan med nordan i ryggen tämligen ofrysta finna vägen hem till trevna stugan.

tisdag 20 november 2012

Morgonpromenad med författardrömmar

Gråmulen novembermorgon.
Sambon och Vallbybloggaren hade i det längsta vägrat lämna morgonsömnens sommarhetta.
Sambons behov av att uträtta naturbehov segrade till slut över morgonsömnens lathet.
Gräsmattorna delvis rimfrostklädda. Några mindre vattensamlingar ännu istbelagda efter nattens frost.
Vi passerar nya runda byggnaden vid Vallby Centrum. En kvinna, som tydligen ska arbeta i detta hus, steg ut på den träbeklädda verandan. Hon tittade med frågande blick på den stora våta fläcken. Hon skakde på huvudet och vände blicken mot det stora ljusinsläppet i verandataket. Hon skakade på huvudet och svarade på Vallbybloggarens morgonhälsning.
- Här är det någon, som inte tänkt!
Vallbybloggaren nickade instämmande.
Vi fortsatte promenaden förbi centrum och förbi tobakshandlaren. Tobakshandlarens affär kallas ofta "Kiosken" av kunderna. I Vallbybloggarens föreställningsvärd är en kiosk en byggnad, som man inte går in i. Man har kontakt med säljaren genom en liten lucka och gör sin beställning. 

Bortom Kyrkolokalen räffar vi en gammal bekannt. Han ger berömmande ord till Vallbybloggaren och dennes bloggalster. Klart man slickar i sig sådant beröm och växer nog halvannan centimeter på längden.
- Har du, fortsatte han, skrivit något som man kan handla i bokhandeln?
Vallbybloggaren måste svara nej på en sådan fråga.
Bekantingen tyckte det var tråkigt, ty han hade tänkt att lite Vallbyhistorier, skulle kunna vara en fin present till Jul.
Vi skildes åt och tankarna om tryckalster med Vallbybloggarens ord slog rot!
Efter en tids fundernade drog Vallbybloggaren slutsatsen.
Han ska nog bespara familj, vänner och bekanta den läsupplevelsen. Om det nu över huvud taget skulle kunna betecknas som upplevelse. Hans tafatta försök är, vilket alltför många instämmer i, inte av något större litterärt värde.
Dock kan han meddela att djupt inne i en hårdisk finns två utkast till romaner. Men det blir inget med det, ty Vallbybloggarens saknar den disciplin och uthllighet, som krävs för att göra mer än utkast!

UTKAST 1
En historia där man får följa en familj i ett sydamerikanskt land. Där några av barnen förföljs av såväl landets hemliga polis, som av en av de större gerillagrupperna i landet. Två syskon kommer till Sverige som asylsökande. Deras handläggare på Migrationsverket är en ung jurist, med kopplingar till högerextrema rörelser. Handläggaren påträffas mördat i Migrationsverkets lokaler. En av syskonen misstänks för mordet. En ung kvinnlig pastor försöker lösa mordet, samtidigt som hon kämpar för syskonens rätt till asyl i Sverige.

UTKAST 2
I en svensk frikyrkoförsamling pågår en maktkamp. Å ena sida en dominant pastor med förkärlek för unga kvinnor. På andra sidan en företagsledare som gripen av mer sektliknande rörelser försöker manövrera ut den dominanta pastorn, för att göra sig själv till oomstridd ledare i församlingen. En kamp mellan de två, som inbegriper manipulationer, sexförsåt, mutor och en osannolik strid om var dopgraven bör placeras. Denna dopgrav kommer att spela en stor roll, då en ung flicka hittas dränkt i densamma!

Nåja, det räcker nog med att de stannar som utkast djupt inne i en hårddisk mörka labyrint!


fredag 16 november 2012

Fortsatt spaning

Vallbybloggaren och sambon sov länge denna morgon.
Vi lyssnade av senaste nytt då det gällde Fru H's försvinnande.
Terrängskorna påsattes samtidigt som smaken av äggsmörgås och kaffe gjorde sitt bästa för att inte bara vara ett minne.
Vår promenad på våta asfaltvägar gick förbi tidningslådan, där gratistidning kan hämtas.
Promenaden gick genom Källtorp och tillbaka mot Vallby Servicehus. Blicken sökte ovanliga färgskiftningar i skogsdungar.
Hur försöker man sätta sig in i en persons tänkande. Ett tänkande som inte löper i samma rationella banor, som de flestas tankebanor.
Piloter kan ibland uppleva, då de flyger genom tätt molntäcke, ett tillstånd då ord som upp och ner, höger och vänster förlorar sin betydelse.

Undrar om de som drabbas av denna "ålderns glömska" också går in i ett minnesmoln, där upp och ner, söder och norr förlorar sin betydelse. Där vänster och höger, öster och väster upphör vara riktningsord. Där dåtid och framtid flyter samman i ett enda kaotiskt evigt nu.
Tankarna svindlar medan vi fortsätter vår promenad mot Trumslagarbacken. Vi går in i skogen mellan äldreboendet och E18. På nästan bortglömda stigar vandrar vi och låter blicken söka. Ett rött, som fladdrar till bland täta snår Visar sig vara en plastpåse.
Sambon får upp et spår och drar med bestämda steg iväg ner mot Svartån till. En skrämd hare tar ett jätteskutt. Det är inte mycket hjälp man har av en sambo, som är mer intresserad av harspår och ekorrar, än att hjälpa leta.
Vi söker oss snart ut mot mer bebodda trakter och lämnar Trumslagarbackens vilda djungel bakom oss. Inget fanns där. Nu ska ju detta inte tas som en total sanning, då vare sig Vallbybloggaren eller sambon är tränade sökare. Men sex ögon ser mer än två......
Väl hemkommen efter två timmar i skog och mark och delvis på banade stigar på Vallbytundran, kan vi konstatera att vi blev leriga.
Underedsbehandling av sambo genomförs.
Underredsbehandling av vallbybloggaren  görs, medan kaffemaskinen puttrande brygger livgivande dryck.
Det moln som "åldrandets glömska" skapar flyter dåtid och framtid samman i ett evigt kaotiskt nu....
Kan jag bara känna in det, kanske jag finner fru H!

torsdag 15 november 2012

Försvunnen kvinna på Vallby

Vallbybloggaren och sambon begav sig ut på tidig onsdagspromenad.
Frukosten värmde fortfarande vallbybloggarens inre. Ännu hade inte kaffesmaken lämnat smaklökarna.
En helt vanlig morgon med andra ord.
Utanför trevna stugan nosade sambon osynliga fläckar med teakolja [tikålja]. Vallbybloggaren tittade upp och såg tre poliser, som närmade sig. En av polismännen kommenterade uppskattande sambons yttre fördelar.
- En vacker hund, sa han, brukar du ta långa promenader?
Vallbybloggaren kunde inte helt bejaka frågan, men sa att det brukar bli en 40 till 60 minuter lång promenad.
- Jo, vi är ute och söker en försvunnen dement kvinna. Hon lämnade hemmet tidigt i morse och har inte mycket kläder på sig. Ser du henne eller annat som kan vara av intresse så kontakta oss.
Vallbybloggaren lovade att göra så.
Morgonpromenaden fick en ny inriktning. Borta var den lättjefyllda promenaden, där sambon nosande och vallbybloggaren funderande byttes mot stigfinnarens skarpa blick och höga uppmärksamhet.
Vi vandrade gata upp och gata ner. Vi tittade bakom prång och skjul. Ibland mötte vi uniformerade poliser som gjorde likaledes. Gatorna och gångvägar var tomma. Stigfinnarens väg sträckte sig lång ut på norra Vallby. Hustomter bespejades. Träddungar genomsöktes. Men ingen lättklädd kvinna kunde beskådas. Efter 2½ timme återvände vi till trevna stugan.
Vallbybloggaren funderade på hur en ensam lättklädd dement kvinna kunde tänka. Rationella tankar rensades bort. Han mindes de bekannta han haft, som, i demensens vertigo, handlat helt olika. Farbror T, som lämnade sin bostad på Lustigkulla och återfanns promenerande på järnvägsspår strax  utanför Tillberga. Tyvärr fann även ett snabbgående tåg honom. Han mindes en granne, inte mycket äldre än han själv, som nöjde sig med att i tid och otid ägna sig åt trädgårdsarbete. Han drog sig till minnes den gamla invandrarkvinnan, som vägrade lämna lägenheten. Hon stod dagarna i ända och knackade på en fönsterruta och vinkade åt förbipasserande.
Planlös vandring kan ha fört kvinnan långt bort från Vallby!
Eftermiddagens promenad ägnade Vallbybloggaren och sambon åt att vandra i de större skogsdungar som återfinns på Vallby och dess närhet.
Våta skogsmarker genomsöktes. Lingonris och blåbärsris trampades på. De tittade under granar och bakom klippblock. Ingenstans stod den äldre kvinnan att finna. När mörkret blev alltför hindrande för ockulär sökning, begav de sig hemåt.
Fick konstatera att stigfinnarens skarpa blick och höga uppmärksamhet inte längre är vad den en gång varit.
Resultatlös  sökning. Han hoppades att andra skulle ha större tur och kvinnan skulle hittas vid hälsa.
Har de inte hittat henne i natt, så ska stigfinnaren ge sig ut igen.....