Vallbybloggaren känner sig lite ovan vid åsynen av tangentbordet. Han begrundar de tangenter, som nedtryckta i rätt ordning skapar såväl negripliga som läsliga bokstavskombinatioer. För et ögonblick sysselsätter hjärnan sig med att fundera på hur många olika kombinationer det finns. Sommarvärmen förhindrar ett vettigt svar. Hjärnan återvänder ständigt till den enda önskade kombinationen - skugga och något kallt att dricka. Så antalet bokstavskombinationer lämnas därhän till någon mer lämpad för sådan hjärngymnastik.
Vallbybloggaren har efter längre frånvaro åter bestrosat vallbytundran. Han kan konstatera att det mesta är sig likt. Tidiga morgonstrosare söker redan ivirgt ej solbelysta bitar av vallbytundran. En del är mer målinriktade och väntar troget på morgonbussen, som ska föra dem ut i världen. Sambon viftar förnöjsamt på svansen och luktar igenkännade på buskar och grässtrån. Han tittar tacksamt på bloggaren och sänder tacksamhetens tankar till densamme. Det här säger blicken, är annat än de golv som kollektivtrafiken kan erbjuda. Gårdagens nio timmar på fordon till lands och sjöss är sedan länge glömda.
Jo det händer att Vallbybloggaren lämnar vallbytundran och med sambo besöker andra delar av kungariket. Nyligen har vi besökt kär syster med maka på Gotland. Där har det givits tillfälle att uppleva inte bara ölandskapet, utan också lantlivet.
På landet finns en mängd djur, som inte är så vanliga i stadsmiljön. Ett av de mer vanligen förekommande djuren på en lantgård är kossor. Kossor finns , för er som mestadels har kunskap om stadens djurliv, i olika färger och storlekar. En del kossor är bara hälften så stora som andra kossor. Dessa kallas kohalvor eller i förkortad version kalvar. Dessa förkortade kossor har för vana att trotsa elstängsel och medelst ålning lämna kohagen. Då rycker Vallbybloggaren in och tillsammans med sambon har vi jagat småkossorna tillbaka där de hör hemma. Sambon menar att småkossorna går an, men de där stora kossorna är allt lite obehagliga. För att inte tala om de kossor, som vresiga, envisa och brölande har sina egna hägn. Dessa kossor kallas allmänt för tjurar, vilket inte är så konstigt. För stå och tjura hela dagen är deras främsta egenskap. Se lantlivet är inte alls så enahanda. Jakt på lösspringande kalvar ger lagom sysselsättning för åldrig stadsbo. Skulle så inte kalvars rymning vara tillräcklig, så ges omväxling då man beskåda tre hästar, som syster och svåger fångat in. Sambon, som nyfiket sökte dessa ädla springares bekantskap slog nytt världsrekord i baklängeshoppning, när en av de ädla gav till ett högt gnäggande. Den upplevelsen har minskat sambons håg till att söka de ädlas bekantskap.
.jpg)
Vallbybloggaren konstaterar också att svalor är ena snabba rackare. De spränger nog ljudvallen i sina störtdykningar. Jag vet det för först så kom svalan och någon sekund senare hördes ett tydligt schvoss. Sådant, som vallbybloggaren aldrig gett sig tid till att betrakta, betraktar han nu med viss förundran. Se svalor anfaller aldrig en rovfågel underifrån, nä de anfaller ovanifrån. I prydlig samordnad attack störtdyker svala efter svala ryggen på den förvånade falken. Hur falken än söker skaffa sig överläge, så nog finns det en skvadron av störtdykande svalor. Stukad flyr falken fältet.
Ja se det blev några tangenttryckningar och förhoppningsvis i begriplig och läslig ordning!
Nu ska Vallbybloggaren ut och se om stadssvalorna också spränger ljudvallen!
