..å plötsligt kom jag ihåg Schipol...

Fuskade med lunchen idag! Sällan som jag brukar halvfabrikat. Men idag fanns inte orken, lusten eller viljan.
Vi, sambon och Vallbybloggaren, hade som vanligt varit ute på den vidsträkta Vallbytundran. Gnistrande förmiddag! Frusna förnimmelser av andra sambos förnams av sambon. Dessa nosades nogsamt och förpassades till sambons luktkartotek.

Hade ingått ett avtal med mig själv att ej vidare lyssna på Melodifestivalen. Detta avtal förbled obrutet fram till igårkväll. Lördagkväll med brutna avtal.
Måhända var det detta avtalsbrott, som fick Vallbybloggaren att införskaffa en påse potatisgratäng på Vallbys främsta ICA-butik. Bara lämpa över i eldfast kärl och låta ugnen sköta resten. Smakade nästan som hemlagat. Men nog är hemlagad potatisgräng mer fylld med karaktär och mer begåvad med konsistens! Nåväl det hjälpte hjälpligen mot söndagens mitt-på-dagen-hunger!

Eftermiddagens promenad var lika gnistrande. Osynliga, omärkliga frusna kristaller omfamnade oss. Klirrande gnister av luftiga toner. Plötsligen ljuder Lisa Minovskys tävlingsbidrag i huvudet. Glasklara gnistrande luftiga toner. Hennes tonspråk, som det arrades, fick mig att plötsligen tänka å en dag för länge sedan, då jag väntade på flyg hem påflygplatsen i Amsterdam!
Samma pneumatiska tonspråk fyllde då avgångshallen på Schipol. Nog finns släktskapet där.
Det var första gången jag hörde ENYA's musik och samma harmoni och tillitsfulla lugn fyllde mig då, som fyllde mig nu!
Lisa Minovskys melodi, vad den nu än hette, var det bästa jag hört i årets melodifestival!
En vandring, som började på Vallbytundran med sambon, slutade på flygplatsen Schipol i Amsterdam!

Lyssnade på nyheterna...ingen prinsessa född idag!

Sambon var mycket angelägen! De djupa bastonerna var en skymf för en man, som vill förlänga sängvärmens härlighet. Att gå nära, placera en kall blöt nos vid Vallbybloggarens hörselingång tycks få sin tribut. De dova bastonerna får innerörets membram skälva. Uppvaknandet blir allt mner märkbart.
Att doppa bara fötter i det kalla golvets iskyla är inte behagligt.
Allt mer frekvent svansviftande från sambon är tecken på vem som vann kampen. Hjälpligt är den första koppen kaffe i kampen mot förlängd dvala.
För klimatet anpassade klädesplagg iklädes och stålsättande för morgonkyla uppmanas att infinna sig.

Vi båda hade gårdagens töväder i friskt minne. Ni vet ett väder där droppen Dripp och droppen Drapp, inte bara trullar nerför förstutrapp, utan också tävlar om att minimera det vita kristalltäcke, som en längre tid täckt Vallbytundran.
Gårdagens töväder, med hopp om vår, är som bortblåst. Kalla vindar örfilar Vallbybloggarens ansikte. Mössan dras längre ner över öronen. Parkasens dragkedja ännu högre upp i halsen. Till och med Vallbytundrans småfåglar har lämnat tillbaka gummistövlarna och iklätt sig mer värmande skodon.
På håll ser vi andra hundägare, som även de förlorat kampen om förlängd dvala. Tror vi alla vandrar med sängvärmen ännu ej glömd, medan våra fyrbenta sambos förpassat denna längtan till minnenas skräphög. För fyrbenta sambos existera inget hinder, som sängvärme eller hemtrevnadens brasas hetta. Här är det full fart i jakt på nuets upplevelser. Korta skall väcker uppseende och fyrbentas morgonhälsning blir verklighet.
Under denna tidiga isiga morgonpromenad väcks tanken på att dte nog snart är vår ändå. Snåriga trädplanteringar är fulla med svällande knoppar. En och annan sambolös morgonvandrare har varken mössa eller jacka. Lättklädda, som de redan trodde gårdagens löfte om vår var infriade. Det kan komma surt efter, om man tror på sådana falska löften som töiga februaridagar.

Byggarbetarna strax söder om Vallby Centrum har påbörjat grundarbetet. Marktäckande väv har lagts ut och singels och annan småsten kratts ut över denna väv. Snart skall det gjutas och väggar resas! I takt med att våren blir allt mer annalkande kommer konturerna av ett rund hus att bli skönjbart.
Kalla morgnars promenad förgyulls av den värmande kaffekoppen vid hemkosten. Sambon får att tandvårdande tuggstycke, vilket är sambons kaffeersättning.
I väntan på att Vallby ska vakna njuter både sambo ich Vallbybloggaren själv av sängens eftervärme.
Nyhetssändning utan prinsessfödslar är ganska njutbart!

Nu tar det väl fyr i helsefyr....

Vallbybloggaren ska genast understryka att han, vad han minns aldrig varit mycket för kungahus, prinsar och prinsessor. Det fanns dock under hans uppväxt en period, då han ivrigt önskade att var kronprins. Detta hängde samman med att han var barnsligt förtjust i Drickchokolad toppad med vispad grädde. Ja så mycket gillade han denna dryck, att han önskade att det serverades varje frukost. Han förde en ojämn kamp med den pedagogiska modern. Hon försökte på alla sätt få den unge vallbybloggaren att upskatta havregrynsgröt.


Hur hon lyckades med detta har jag inget minne av. Men förmodar att hon lyckades, då havregrynsgröt än idag är en rätt, som han ivrigt undviker.
Till sist ansåg modern att det var dags att lämna pedagogiken därhän och utan vidare knussel förkunnade hon:
-Det är bara kronprinsar som dricker mjölkchoklad toppad med vispad grädde varje dag!
Under en lång tid framöver var vallbybloggaren kungligt avundsjuk på kronprinsen. Det ska tusan vara son till en ingenjör och en folkskolelärare, som bara bjuder på havregrynsgröt, när man knde vara son till en kung och drottning och drika mjölkchoklad toppad med vispad grädde!
I sitt yrkesliv har  vallbybloggaren hälsat på drottningen och på håll sett konungen, men han har aldrig vad han kan påminna sig känt sig som en undersåte!
Även om man inte förordar monarki, som det yttersta statsskicket, så kan man respektera och högt värdera det kungafamiljen gör! Men inte känner han sig underdånig!
Det är alltid underbart när en ny människa kommer till världen, oavsett om de heter Johansson, Pettersson eller Benadotte, eller helt saknar efternamn. Som medmänniska kan man även uppriktigt och med glädje sända gratulationer till kronprinsessparet!
Samma gratulation och uppriktiga glädje som man kan sända till unga medvandrare som får tillökning!
Jag har dock svårt att förstå den totala hysterin, som uppstår, när ett nytt barn föds i den kungliga familjen.
Önskar uppriktigt att den nyfödda prinsessa (Sibylla?, Margareta?, Ingrid? eller vilket namnet nu blir)
ska få dricka mjölkchoklad toppad med vispgrädde till varje frukost!

I Halaste Laget

Vallbybloggaren bevandrade den frusna Vallbytundran tidigt denna onsdagmorgon. Söder om ICA-butiken har man börjat bebygga rivningstomten. Frusna byggarbetare i oranga overaller försöker öka kroppstemperaturen medlest ivriga hammarslag. De bannar den moderna utrustningen med tryckluftsdrivna spik- och skruvmaskiner.
-Den gamla hederliga hammaren är att företra sådana här frusna morgnar, säger en av veteranerna.
En stor rund byggnad ska det bli. Här ska rymmas allehanda verksamheter. Såväl andlig som lekanlig spis ska erbjudas. Omvårdnad av barn och fritidshänge för tonåringar. Det blir nog bra, tänker vallbybloggaren och fortsätter sin promenad med sambon.
Plötsligt så går det lustigt till uti morgondansen. 40 kilo sambo får spatt, när brunstig tik vänder rumpan i vädret! Det går år såväl koppelåthutning, som mutning, för att sambon ska lugna sig lite och betänka, att i hans uppfostran ingår, "Inget sex före förlovningen"! Nåväl, sambon lugnar sig och återupptar lugnt sitt morgonnosande. Den brunstiga tiken försvinner runt hörnet vid Vårdcentralen.
Under resten av promenaden funderar vallbybloggaren på bankernas affärside!
N¨got bankligt ljushuvud kom någon gång på, att man kunde ta betalt av kunderna, för att de ska göra banktjänstemännens arbete.
- Vi lägger alla gireringar på data, sa konsulten. Vi marknadsför det som en tjänst och sen får alla kunder själva knappa in såväl gireringsnummer som belopp. Med ett enda slag är den gordiska knuten uppknuten. Vi tar betalt  för att våra kunder, eller ska vi våga säga medarbetare, ska kunna utnyttja tjänsten och få ökad tillgänglighet. Så kan vi friställa flera medarbetare, ja vi kallar det naturlig avgång. Vi behåller bara dem, som ska syssla med finansiella vinstgivande tjänster. Bo ska ju folk alltid göra och där har vi inte nått full vinstmarginal.
Vallbybloggaren påminde sig en teveintervju med en bankchef härförleden
Det är inte bara i den frusna morhonens,
som det är i halaste laget!

Morgon eller kväll

Vallbybloggaren tittade med migräntyngda ögon på klockan ...stora visaren rakt upp och lilla rakt ner...långsamt trängde det digitala budskapet fram till honom, klockan var sex, men var det morgon eller kväll! Han tittade ut.. små snöflingor dansade gnistrande i gatlyktans sken.
Mörker!
Ingen ledtråd. Sakta återvände medvetandet. Han enattsärken på . Sambons bedjande ögon skrek ut morgonpromenad!
Han hade kännt spännbanden stramas åt över pannan. Han  beslutade sig för att ligga kvar i sängvärmen en stund och vänta på att "painkillern" skulle börja killa!
Dagen skred långsamt fram. Gångvägar livsfarliga. Glashalt!
Områdets sandpatrull kom inte förrän efter lunch.
Äldre gentleman uttryckte sin rädsla:
- Det är inte värt hamna på rumpan, då kommer man aldrig upp!


Eftermiddag och kväll.
Skriftställaren läste en gratistidning som levererats tillsammans med en bunt reklamblad. Han läste gratistidningen och såg en häpnadsväckande annons:

Har du inte fått vår tidning, kan du hämta den i våra tidningsställ.

För lista på var tidningsställena finns besök vår hemsida!

Jaha, tänkte skriftställaren man måste först skaffa tidningen för att få reda på vart man ska vända sig, om man inte fått den! Men om nu fått gratistidningen i sin hand så är väl meddelandet totalt överflödigt!Inte undra på att migränen satte fart igen. Mera "painkillers", som man önskar ska börja killa!

Sängen väntar efter denna kraftuttömning som att skriva blogg med migrän är.
Är det morgon eller kväll?

frusen längtan efter vår

Vallbybloggaren har varit på morgonpromenad. Små vita hårda,nästan omärkbara snökorn, smekt av isande nordan, attackerar hans ansikte. Längtan till stugvärme, varmt kaffe och sändningar från olika vintersportarenor fyller hans tankar. Den ludne sambon är dock inte helt med på noterna.

Han har fått upp ett spår. Med nosen som en snöplog, i det tunna, men allt för tjocka snötäcket, plöjer han en väg för de två. Promenaden blir längre och längre. Snökornen blir alltmer intima. Söker sig under halsduk och jacka. Försöker påskynda stegen för att undkomma det väntade, mer märkbara, snöfallet!

Hemkommen i stugan tinar tassarna sakta hos såväl sambo som hos den gamle på Vallby.

Vallbybloggaren står i köket beredande sjömansbiff. Han hör hur från påslagen teve hur någon söker förklara varför danskar anses vara lyckligaste folket i världe. Med uns av förakt frågar personen om inte Danmark är socialistiskt!

En intervjuade danska svarar, vi föredrar att kalla det civiliserat!

Ett i sig underligt svar från en misstänkt kannibalistisk nation. I Danmark är det ju många som börjar dagen med att svälja en gammel dansk!

Vallbybloggaren påminner sig den invandrade sociologen från Chile som yttrade

... att ni här i Sverige...

Ni lever för att arbeta, medan vi snarare arbeta för att leva!

Våren! Var är du?

... så sa Vallbybloggarens dotter en gång för längesedan, då frostnupna knoppar ännu dröjde att visa sig blommande.

Hennes fråga ringde i hans öron, när ha betraktade det vita täcket, som nattens dalande snöflingor målat utanför fönstret.

Hungriga fåglar sitter huttrande i de avlövade buskarnas grenverk. De låter sig fyllas av frusna bär, som ännu krampaktigt stelnade i en frostgrimahållit sig fast, på buskgrenarna.

Längtan efter vår, sommar, brunbrända ben och soligt fågelkvitter, bara växer.
Vintermörkret passiviserar den gamle på Vallby. Även stugvärmens tinande effekt är inte nog.
En blick på det djupfrusta landskapet får honom svepa ännu en fleecpläd runt sollängtande kropp. Kvartslamporna brukas flitigt. Vete sjutton om han inte ritar solar på väggarna också.

Han längtar till Italien, där små citroner gula, de lysa uppå strand, för onogrannt citera Birger Sjöberg. Detta köldhål, somliga mena tronar på fornstora dar, är en halvårsplåga!
Nu kom talgoxparet tillbaka och pickade lätt på rutan.
Kvittret ger löfte om att efter vinter kommer vår trots allt.

Frusna ögonblick!
Stelnade vingslag!

En tröst att idag är vi en dag närmare våren än vi var igår...imorgon kom fort!

Utdrag från dammig dagbok

Vallbybloggaren tittade i dagboken från slutet av 1972.
Där stod det med stora bokstäver.

BESLUTADE ATT IDAG AVSLUTA MIN KARRIÄR SOM ALPIN SKIDÅKARE, DÅ JAG IDAG BEFINNER MIG PÅ TOPPEN!






Lite längre ner på samma dagboksida står med betydligt mindre bokstäver.
"Nedfarten till mer beboliga trakter genomfördes medelst hasning på baken. Barn och ungdomar passerade med schwisch och frejdig förtjusan! När jag nådde trädgränsen blev varje träd min bästa vän. De kramades individuellt och länge!"

Minns ännu vilken tidsspillan. 5 minuter upp med lift och självförtroende på topp. 45 minuter ner och ett självförtroende som försvann meter för meter.

Samtal på kaffehuset

Det var full fart på "Bruna Bönan", det fiktiva kaffehudet, där så många världsproblem lösts! Det stampades med frusna fötter, snöblöta halsdukar hängdes på tork och snösura vantar torkades framför den öppna spisen.
Vid ett bord tvärs över salen satt en ensamm lättöl och mumsade på eb smörgås med leverpastej och saltgurka. Lättölen försökte med jämna mellanrum påkalla medgästernas uppmärksamhet. Så intresserad av att inleda ett samtal. Dock kröntes försöken inte med någon framgång.

I ett hörn till vänster om den muntert sprakande brasan satt en äldre kvinna och småpratade med en av permobil framburen man. Nog hade mannen sett sina bästa dagar, men han gjorde vad han kunde för att hänga med i det som kunde betraktas som inne, Sin permobil hade han prytt med en lång antenn, i vars topp en rävarumpa slokade i den frånvarande vinden.
- Det är lederna, sa den äldre damen, jag kan ju inte göra någonting numer. Läkarna vill inte kosta på mig så mycket.
- Jasså, sa permobilen, är det så illa. Ja vi blir ju inte yngre. Det är väldigt lyjört där jag bor nu!
- Men man ska väl ha sitt straff, sa den äldre, för att man fött dussinet fullt med ungar och skuttat som en hare i storskogen hemma i Jämtland.
- Det är då tur, sa permobilens besittare, att vi har vårt kaffehus, så vi kan få språkas vid. Ser att Servicehusets föreståndare går hem nu! Ja det är väl den tiden på dagen, hon är snäll hon!
- Grabben min, han som bor i Strängnäs, vill att jag ska flytta ditt, sa damen, hon den ålderstigna, fast jag vill inte flytta. Huva, inte orkar jag det, ungarna får väl komma hit om de vill ta hand om mig. Va ska jag i Strängnäs å göra.
- Den gamla föreståndarinnan för Servicehuset fyller år i dag, sa permobilen, tror hon jobbar i stadshuset numer. Jag har inte sett henne på länge.
- Det är allt bra att vi kan träffas och språkas vid, sa den ålderstigna, det blir bra ledsamt att sitta själv i lägenheten. Det blir bättre i vår, när solen värmer, då kan vi sitta ute. Jag brukar sitta ute mycket när det är sommar!
- Tjejen från hemtjänsten, sa permobilsittaren, är lite trög, tror jag. Två gånger gick  hon till affären för att köpa toapapper, men kom tillbaka med hushållspapper. Då blev jag lite gramse och och artikulerade väl... "jag har hushållspapper, så jag kan tapetsera med det! Jag vill ha T-O-A-L-E-T-T- papper"!
Tre gånger fick  hon gå för att jag skulle få rätt pappersrullar!
 Nä, ser du är de för jobbiga du ryter jag i. Jag har tagit hand om dussinet ungar och kommer nu tanten hit och pratar strunt, då säger jag ifrån... du ska veta hon blev spak då. Jag har inte sett henne på länge nu.
Den Gamle på Vallbytundran drack ur sitt kaffe och började sin vandring hemåt till den trevna stugan.
" Frusna fötter vandrade i fruset kristalltäcke
   snöflingors skugga ledde hans vandring"

Sony Fikén går ett steg till eller så startade Lice Look

Kaffet var inte mer än utdrucker, då Sony Fikén reste sig i sin fulla längd och ropade:
- Heureka!
Kamraterna runtomkring satte nästan det ännu ej urdruckna kaffet i vrångstrupen. Vad hände nu!
Hade han fått en av dessa underliga ideer igen. Innovationer, som förundrade honom själv och lämnade alla andra med tappade hakor av oförstående!
Sony Fikén hade så länge funderat på dessa sociala plattformar, som gjort sina innovatörer till rika idefattiga personer. Han hade funderat över hur sociala medier givit ensamheten ett nytt ansikte. Han hade något konfunderat förstått att dessa sociala medier hade hög tillvänjningsfaktor. Mycket  mer farliga än nikotin och alkohol, i det perspektivet, hade eniga forskare på flera kontinenter sagt.
Samtidigt förstod han att dessa medier med alla sina appar bara skrapat på ytan.
- Jag ska lansera Lice Look, skrek han till de församlade vid frukostbordet. Ingen ska få undgå vad deras listade vänner gör och har för sig. Tekniken finns, så det är bara att fundera ut hur kopplaihop.

Medfrukostanter tittade förvånat på Fikén och undrade nästan samfällt om han inte fikade efter för mycket. Samtidigt smög sig en nyfikenhet på. Den började som en kittling strax nedanför naveln och fick efter ett tag hjärtat klappa fortare, kinder blossa mer och ögon lystet söka sig till Sony Fikéns ljudande läpprörelser.
- Jag tänker mig, sa Sony, att vi släpper en app, som läser av alla uttag eller köpetransaktioner, som görs med bank eller kreditkort. Vi gör en app, som automatiskt publicerar alla rörelser på nätet. Då får vi reda på vem som söker vara någon annan i Second Life, WoW, Sims med flera. Inget privatliv ska få vara dolt. Andras privatliv tillhör mig!
Sony Fikén skrapade hastigt ihop smulorna efter en knäckebrödssmörgås. Slickade begärligt i sig smulorna från handflatan. Han skyndade bort. Den vita labrocken stod som en strut efter honom, då han försvann ur deras åsyn.

Vännerna såg inte mycket av honom de kommande veckorna. Han var som uppslukad. Visserligen, sa konsulten Solknut, hade han sett en betaversion av Lice Look, när han planlöst surfat på nätet. Men i övrigt var det som Sony Fikén inte fanns.
Lång ti senare uppenbarade sig Fikén igen i vännernas krets. Hans kinder blossade av upphetsning. Håret stod på ända av iver.
- Vilken Succé, ropade han med av rörelse sprucken röst.
- Många tusen har redan anslutit sig, skrek han gällt. Nu är det minsann inte bara triviala uppdateringar av folks frukostvanor och allmänna tyckande av ditten och datten. I förmiddags såg jag hur Lasse Ingvarsdotter tagit ut 200 kronor från en bankomat. Kalle Päron har denna dag köpt 5 folköl i en affär och betalt med sitt kort. Lillan Kilikson har varit aktiv på Second Life i mer än 2 timmar och Nisse Nommolp spenderat 357 kronor på WoW!!!
- Detta är lösningen för alla som vill veta. Inget ska längre ske i det fördolda. Allas privata sfär går nu att läsa som en öppen bok.
Solknut, konsulten ni vet, tittade bekymrad på Fikén! Nu fick han sluta att titta på de där förbjudna sidorna där unga personer poserar mer eller mindre utan kläder.
- Jag ser, sa Sony Fikén, att allas vår vän Lester nyligen handlat kosttillskott från en sajt i Indialand.
Nä. ny gick nog Sony Fikén ett steg för låmgt.....