Det är inte tätt mellan spridda skurar

Redan nu kan Vallbybloggaren förstå hur de ordningsamma läsarna med förundran kliar sig på näsan med lämplig kroppsdal. Solen har ju lyst i flera dagar och skurar, spridda såväl som ihållande, har lyst med sig frånvaro. För att undvika eventuella skrapsår på luktorganet vill Vallbybloggaren redan nu understryka, att rubriken har inget med texten i övrigt att göra.

"Å upp på taket nyss
med kutter å en kyss
två duvor konstaterade
att sommaren trimferade"

Så skrev en gång vissångaren Carl-Anton i en av sina visor.
Det är inte utan att var och en kan konstatera detsamma. I vart fall just nu, när solen slösar med bestrålning. Kvicksilvret har med ett leende passerat 20 och nått nästan 21! Det är inte utan att man kan börja hoppas på konstaterande duvor har rätt!

Den varma årstiden betyder att visst kroppsarbete är av nöden. Ogräs ska rensas, bortglömda vissna växter bortryckas och bortköras! Med viss beklagan kan Vallbvybloggaren konstatera att det med åren blivit allt längre ner till marken. Redan efter en timme värker ryggen, som den sällan gjorde förr om åren. Trots ålderdomens handikapp lyckas Vallbybloggaren fylla en svart säck med icke önska växtlighet. När han stolt beskådar sitt verk, så upptäcker han. Det märks inte! Den enda skillnaden är en svart säck fylld med växtrester. I övrigt verkar det finnas obegränsat med icke önskvärd växtlighet. Det får nog bli en ny ryggvärksframkallande runda, när som helst nu.

Först ska dock sambon föras ut på Vallbytundran, så att han kan dränera systemet. Sådan dräneringspromenader brukar alltid föra med sig några trevliga samtal.
Tydligen kan sådana samtal äga rum också utan sambos sällskap.
Vallbybloggaren förberedde lunchen och upptäckte att han var utan salt. Salt ska man ha, om piff på maten det ska bli. Han skyndar till näraliggande ICA-butik. Inhandlar förpackning innehållande önskad krydda. På Vallby Torg hälsas han glatt av en av dessa äldre herrar, som fördriver tiden med intag av starka drycker.
- Hej du, var har du hunden?
- Du, han är hemma och lagar mat, svarade Vallbybloggaren i ett försök att vara rolig!
En annan äldre man med ölburk i hand vände hansiktet mot mig och med total förvåning i rösten sa han
- Hunden ?
- Ja, sa Vallbybloggaren, å mig skicka han köpa salt!
Hunden?, sa mannen med än större förvåning, Det var det märkligaste jag hört!

Öppet brev till lokaltidningens familjeredaktion

Vallbybloggaren mottag häromdagen ett prev från er!
Ni hade, angav ni, noterat att Vallbybloggaren snart har en högtidsdag! Ni menade att detta var en lokal nyhet, som uppskattande många ville läsa om.

På bifogat intervjuförmulär ombads Vallbybloggaren uppge sitt efternamn.
Men Hallå!!!
Det vet ni ju redan eftersom ni sänt ett brev adresserat till mig! Jag kan dock informera er om att det är samma efternamn som mina föräldrar hade!
Likaså uppmanas Vallbybloggaren att ange födelsedagens datum!
Men Hallå!!!
Det vet ni ju redan! Ni hade ju efterforskat detta i någon databas och dessutom angett det i brevet!
Jag kan dock informera er om att det är någon gång i juni!
Ni uppger också att ni är intresserad av information om mina eventuella förenings- och eller poltiska engagemang!
Men Hallå!
Har ni inte ett tidningsarkiv! Där torde ni kunna hämta all nödvändig information om mina eventuell aktiviter inom föreningslivet och eller politiskt arbete!
Övrigt som kan vara av intresse ombads Vallbybloggaren också ange!
Men Hallå!
Kära Familjeredaktion idag finns det google - ett sökverktyg på internet!
Där finns det säkert angivet om annat som kan vara av intresse om Vallbybloggaren. Om inte, så finns det inget intressant!

Då ni vet att jag snart ska uppnå den ålder, då de flesta drar sig tillbaka från aktivt yrkesliv för att njuta sitt otium, så behöver ni väl inte uppmana till arbete, som ni själv kan göra! Ni har ju dessutom betalt för att göra det!

Men Hallå!!!
Först i slutet av brevet anger ni att uteblivit svar betraktas som inget intresse finns för att vara en lokal nyhet, som många kan tänkas vara intresserad av att läsa!

Med vänlig hälsning
från Vallbybloggaren, som snart med fullgott samvete ska njuta sitt otium!

" Wednesday Morning 3 A.M:"

Det var med viss förväntan, som Vallbybloggaren iklädde sig lämpliga fotbeklädnader och med ivrig sambo påbörjade en sen dräneringspromenad.
Nog skulle de mötas av såväl pukor som trumpeter. Nog skulle vaktparadsmusik taktfast spela någon marschvariant av "So Long Frank Lloyd Wright". Fyrverkerier skulle väl lysa upp himlen ovan Vallbytundran.
Jo-Jo tänkte han, en riktig festdag skall vä'l avslutas på ett riktigt cellsamt sätt, nu när herr Ma fått ett fint pris.
Men icke!
Pukor och trumpeter lyste eller heter der ljöd med sin frånvaro. Vaktparadsmusikanterna tycktes ha helt andra saker för sig denna tisdagkväll. Möjligen satt de hemma på kammaren och polerade pickelhuvor och gyllne revärer.

Ur Vallbypizzerians djup steg Mrs Robinswon ut och hälsade sirligt på de fåtaliga nattvandrarna. Hon hälsade på "The Only Living Boy in New York", som av någon outgrundlig anledning satt på en träbänk vid Vallby Centrum. Av de av mättnad smackande ljuden, som följde de sista pizzeriabesökarnas sorti så försod både sambon och Vallbybloggaren att Pizzabagaren väk förstod hur att "Keep the Customer Satisfied".
Vallbybloggaren vill inte på något vis ta åt sig ens en bråkdel av äran för att Paul Simon änteligen fått ett välförtjänt Polarpris i musik. Men erkänner gärna att polarprisjuryn genom ären fått flera email om lämpligheten att sluta slå dövörat till och verkligen premiera Paul Simon. Han som inte bara byggde broar över upprört vatten utan slog musikaliska broar till såväl latinamerikanska musiktraditioner som till afrikanska dito. Suverän melodibetvingare. Nyansrik textförfattare som fångat nutid!
Sambon tyckte att det verkligen saknades lite feststämning denna kväll, men gjorde inte heller han något större väsen av sig.
I avsaknad av pukor och trumpetor.
I avsaknad av fyrverkeri och vaktparadsmusik.
Kvällen firar Paul Simon men dess alldeles egna version av "Sounds of Silence"

Ishockeyspelare - sicka veklingar

Under den första dräneringspromenaden på Vallbytundran mötte Vallbybloggaren och Sambon ett annat par. Det var Bosse med Boy, som var på hemväg .
- Härliga tider nu, sa Bosse med Boy, fast det är varmare idag.
- Jo, det blåste lite väl kallt igår. Man fick klimatkompensera med luva i går morse!
- Det blåste väl kallt igår sa Bosse med B.
Nu hade han han säkert glömt att ikläda sig hörapparaten, tänkte Vallbybloggaren

- Ser du nå´t på hockeyn, sa B. med B., det kan nog gå bra i år!
- Hockey, sa Vallbybloggaren, är det sådant på gång nu när majsol trevligt ler!
- Jajemen, sa Bosse. Det blir härligt nu när det snart blir både fotboll och OS.
- Menar du att det är ishockey nu!
- Ja. VM . Så nu blir man soffpotatis och förkortar livet. Så jag tog en extrarunda med Boy. Man måste ju kompensera.
- Jag vet nog att det är ishockeyVM, sa Vallbybloggaren, har bara så svårt för att vinteridrottare ska hålla på året om!
- Å sen blir det både fotboll och OS. Det blir härligt, sa Bosse med Boy.
Vi skildes åt under sedvanliga uttryck för futurala sammanträffande!
Vallbybloggaren lämnades ensam med sina tankar under resterande tundrevandring.
Han funderade på vad som hänt med frejdiga ishockeyspelare, som trotsade både vind, snö och kyla, på den tiden då Vallbybloggaren var en ung telning,
 På den tiden då man som åskådare stoppade både halm och tidningspapper i stövlarna, för att hålla kylan borta.
Han mindes den tid då Dubbel-Nisse, Sura-Pelle och andra ishjältar spelade med ishockey och i bästa fall skyddade hjässan med tofsförsedd luva.
Numera är de mer välmadrasserade och hjälmförsedda. Misstänker att de ska risktillägg om de tvingas spela utomhus.
Dessutom tycks den fysiska konditionen numera vara dålig. Nu ska man ha så kallade Powerbreak i varje period. En extra vilopaus för dessa ofta välbetalda iskrigare! Kommersiella krafter hävdar någon, men det vete sjutton. Tror det mer handlar om att det är obehagligt att bli svettig!
Ishockey är inte vad det har varit!
Ingen kyla och ingen snö, som satte guldkant på spelet och skilde männen från pojkarna!
Tacka vet jag snooker!
Där knusslar man inte med pauserna. Man har både luchpaus och tepauser!

Spridda tankar faller som ett lätt sommaregn

Morgonen tundrevandring var  en vandring i saknad av värmande sol och fåglars drill!
Den hederliga vinterjackan hade letats fram!
Vallbytundran var öde. De mer förståndiga kurade med kaffekoppen bakaom värmande gardiner. Tålmodigt avvaktande majsolens värma.
Sambon fick sitt stora nöje tillgodosett. Dränering. Gräs och busknosande. Fortfarande övertygad Sambon är anti-bush, cause he pees on every Bush!

 Snooker, detta ädla spel på den gröna filtmattan , detta den gröna filtmattans sudoko!
Nu får vi, som uppskattar detta spel fyllt med finess, strategi, bollkänsla, vårt lystmäte.
De må heta Carter, O'Sullivan, Macguire, Stevens eller annat, men de bjuder på alla på beundransvärd  exakthet och framförhållning. Ni som glömt läs gärna denna blogg från förra året!

Nu ska snart juryn för Polarpriset kungöra vilka som får årets pris! Man kan undra om de återigen ska blunda. En mer riktig beteckning är "slå dövörat till". Ska man återigen förbise Paul Simon och Brian Wilson. Genast ska framhållas att ingen skugga ska falla på andra pristagare genom åren.
 Good Vibration, säger bara den. Bara arrangemang och nydaning i användandet av ljud borde vara värt ett Polarpris.

Paul Simons musikaliska resa sedan mitten av sextiotalet har fört honom från engelska och amerikanska influenser över sydamerikanska upptäkter och sydafrikanska influenser. 
Stilla lever hoppet vidare att någon av dessa två musikaliska giganter ska uppmärksammas av polarjuryn!

Frustrationen tilltar, då tankarna går till den så kallade  kommersiella konsumentupplysningen i teve. Ett svenskt bolag som riktar sig till svenska konsumenter säljer sitt budskap på engelska. Hur länge ska man tugga på ljudlikheten mella sheep och cheap? Nu har man dessutom låtit fårskallen adopterat en liten fårskalle, som ska tränas i att framhålla telebolagets billighet!
" A little sheep"
Översätt lite billigt! Vilket ju inte är mycket billgare än lite dyrt!
I en annan tevereklam stiger en kvinna fram och erbjuder ekonomiska mirakel. I all sin rödlätta välmående framtoning uppmanar hon tittarna att låna pengar från just hennes bolag.

Vallbybloggaren väljer att inhandla sitt morgonbröd på den på Vallbytundran decentralicerade matbutiken. Att Välja  är i sammanhanget ett något malplacerat ord. Då det inte finns mer än en butik på Vallbytundran, där man kan inhandla sitt morgonbröd. Men det ska inte vidare utvecklas.

Väl hemma i trevna stugan tillreds frukost. Ingen stor måltid i Vallbybloggarens värld. Aldrig under sin levnad har han förstått de som låter magen bli stinna av frukost. Ägg och bacon, flingor och surmjölk, små korvar och råstekt potatis, omeletter och svampstuvning. Sådan vanor är inte hans. En kopp kaffe eller två och en smörgås. Sen är han färdig att:
CARPE DIEM!

En resa mot samma mål

Tidig morgon. Ännu göms värmande solstrålar av kvarvarande natt.
Lång morgonpromenad föder tankar. Tankar som växer i takt med att värmande solstrålar väcker
längtande solträngtande växter.
Sambon avstår att ivrigt nosa varje grässtrå. Nosen följer med vibrerande näsborrar morgonsolens strålars färd mot längtande jord.
Byggarbetare har lämnat fleecetröjorna hemma. Deras bara armar längtar efter rejält dagsverke på Vallbyrotundans uppförande.
Vid hotellet vandrar morgontrötta resenärer från Ryssland mot väntande buss. Frejdig resledare räknar busspassagerare. Bullrande dieselmotor försvinner ut i världen med en busslast morgontrötta ryska turister.

Vallbybloggaren och sambon vandrar Vallbytundran. Längtande en kopp kaffe önskar Vallbybloggaren snart ska väta hans läppar. Sambon längtar morgongodis.

Hemvägen tanker Vallbybloggaren på allt som skulle kunna vara så mycket bättre i världen. Han skissar i huvudet strategier för hur krig ska sluta, förtryck försvinna. I andanom ser han människor säga vänliga saker till varandra, hur de slutar säga elaka ord till varandra.  I takt med solens alltmer värmande närvaro tänker han på en icke nedsmutsad miljö.
Paradiset som det i den judiska berättartradionen var ämnat att vara.

Han suckar bekymrat och tänker måhända finns det ett paradis. Långt därborta bakom molnen finns kanske en stad där alla är vänliga och gör snälla saker mot varandra.
Den finska pastorn sa en gång:
-Vi är alla med på samma resa till samma himmelska stad!
Är det bara ett uttryck för kristnas romantiska drömmar?
Till vi finner det svaret får vi fortsätta arbeta med att förbättra den värld, som så sällan vill förbättras!