Det är konst att plocka oliver med pincett!

Vallbybloggaren vaknade. Satte sig rakt upp. Gned fundersamt hakan. Var det dröm eller verklighet? Döm själva!

Det var dammigt, smutsigt, varmt. Man rev sig på kvistar. Den brännande höstsolen frestade plockarna till ideliga pauser!
I enlighet med regionens dryckeskultur, så var det inte enbart vatten som brukades för att behålla vätskebalansen.
Måhända det var denna blandning av svaga och starka drycker, som gjorde eftermiddagarna och tidiga kvällar näst intill omöjliga att uppleva i vaket tillstånd..

Denna speciella dag hade inte startat eller förlöpt annorlunda än andra plockardagar. I det fall man nu ska leta skillnader, så kunde man se att det vid dagens slut fanns inte fler oliver att plocka.
Kar, plastsäckar, säckar av juteväv och en och annan plastkasse var till brädden fyllda.
Olivlundens besittare kände sig förnöjd och belåten. Tittade tacksamt på de fyllda behållarna och konstaterade, att det kommande årets förbrukning av virgin oil var räddad.
Det fanns dock en överraskning i beredskap, det fanns en olivlund till!
En inomhusodling.
Något konfunderade följde vi olivlundsbesittaren in i det stora slottsliknande huset. Genom ett virrvarr av korridorer och genom stora magnifika rum, nådde vi till slut det lilla rummet.

Det lilla rummet innehöll förutom badkar, bidé också en bonzaiodling av olivträd. Man fick ha en större lupp för att över huvud  taget se frukterna.

Nåväl, du tappra skara av rutinerade olivplockare knäna böj och fram med pimcetterna. Hela natten höll de på och plockade knappt knapphålsstora oliver. Tandborstglas efter tandborstglas fylldes.I neonlampans sken fann de arla om morgonen att hela skörden rymdes i en plastkasse från hemlandets apotek.
Trötta lutade sig de rutinerade plockarna mot badrumsväggen och föll stående i en kort orolig slummerdvala. En solstråle letade sig in genom det öppna fönstret och killade vallbybloggaren på näsan.
Han gjorde en hastig rörelse med handen, som han ville vifta bort solstrålen.
. O liv     igen , ropade gruppens lustigkurre!



Det visade sig senare under dagen att dessa bonzaioliver var värda sin vikt i saffran. Från denna skörd av bonzaioliver kunde pressare framställa en "Mini Virgin Oil", som i små flaskor såldes till de mest renommerade  restauranger världen runt.
Den numer välbärgade vallbybloggaren hälsar vinkande till Vallbys medborgare, då han färdas på stadsdelens gator i en olivgrön Bentley!

Så kom inte å säg , att det inte lönar sig plocka oliver med pincett!

Källa till kunskap ?

Det är inte, på något sätt ovanligt , att Vallbybloggaren nogsamt insuper lärdom från televisionens kommersiella kanaler. Där får man veta både det ena och det andra. Lära sig om tandborstar, som svenska tandläkare rekommenderar. Dessa dentala artister tycks också ha förkärlek för vissa tandkrämer.

En helt ny värld av kunskap öppnar sig, då det ges information om diverse feminina nödvändigheter. Något som vallbybloggaren tidigare med varm hand överlåtit till personer av motsatta könet.
Men nu vet han, allt om vilka bindor som begärligt insuper en blåaktig vätska, utan att det på något sätt märks. Detta till skillnad från andra artiklar, som spiller  den blåaktiga vätskan både länge och väl. Måhända är vingarna den stora skillnaden?

Krämer kan införskaffas, som enligt upplysaren vetenskapligt bevisat gör dig, om inte 10 år yngre , så i vart fall betydligt mindre rynkig. Smörj bara på och märk skillnaden redan efter första gången den används. Känd skrynkelfri allvarligt leende skådespelerska lovordar krämen.

Mer näraliggande för vallbybloggarens intresse, är informationen om att man nu kan inhandla bilar, som  har framtidens teknik och material integrerat. Vissa av dessa konsumentupplysare av bilmärken hävdar dessutom att du är mer  miljövänlig än någon annan bilägare. Han undrar lite förtänksamt, hur i all världen kan det vara framtidens teknik och material, om de används idag?
Men det som måste vara helt felaktigt, är de kommersiella konsumentrådgivare, som menar, att deras kapselkaffemaskin är det mest miljövänliga som finns. Vallbybloggaren har aldrig förstått hur det hänger ihop! Hur kan trettio små plastkapslar bli mer miljövänligt än ett kaffepaket i papper!

Usch, nu börjar det ett samhällsprogram... tusan, att det ska avbryta de informativa  upplysningsfilmerna, som andra kallar tevereklam!

Drama i telefon

Tidiga morgnar är sambons melodi. Uppmanande entoniga ljud väcker Vallbybloggaren. Det är inte utan motstånd, som Vallbybloggaren förpassas utomhus av sambon.
Regndroppar har inte blött ner  bostadsområdets gångbanor denna natt, konstaterar sambons ledsagaret nyvaken.
Sambon finner dock gräsmattorn luktbara. Nosande följer han osynliga spår. Svansen böjd i det för pyrrenehundar bekanta hjulet.
Vid centrum har fastighetskötarna ännu inte börjat sitt värv. Tomma kartonger och och tomma dryckesbehållare är fekventa som marktäckare. De två morgonvandrarna skyndar förbi dessa lämningar av mänskligt näringsintag. ( en lätt överdrift, så mycket näring fanns det ju inte i det, som nu är tomt.)
Vallbybloggaren känner sig förpliktigad att med plastpåse plocka upp det sambon lämnat efter sig.
GPS laddas med kordinatorer för närbeläget decentraliserat konferenshotell. Vallbybloggaren vet att där finns det behållare för allehanda avfall.
Ensam sitter en något bedagad herre med en aluminiumburk
Snabbt försvinner vätska från Åsbro Bryggeri.
Kläderna är inte i bästa ordning. Visst de har säkert inhandlats i märkesbutik, men inte nyligen
. En natts äventyr, som nu är svåra minnas har lämnat spår inte bara på kläderna utan också i det fårade ansiktet. Den ensamma  mannen talar högljutt i mobiltelefon. Han bannar den han talar med, för att han inte blivit insläppt. Han reser krav på att personen, i en annan telefon någon annanstans , ska betala för hans påtvingade hotellvistelse.
Jodå, han har visst det rätt att ta en barrunda med kompisarna. Varför skulle han vara tvingad sitta hemma och höra på gnatande hustru. Språket blir inte bara sluddrigare utan också grövre. Meddelande om att den han tala med inte är vatten värd går nog fram även om han snubblar på konsonanterna.
Hans alltmer uppgivna röst och allt mindre kraftlösa vädjande klingar av i takt med att Vallbybloggaren och sambon ökar avståndet till den ensamme mannen.
Vallbybloggaren möter sambons blick. De förstår båda två att något sådant telefonsamtal kommer de två aldrig att ha!
Drama i telefon.
Morgonkaffe hemma vid köksbordet ger en bättre start på en het torsdagsmorgon!

Finns det liv i gulnat fotografi

Under kommande helg har ett bud gått ut att vallbybloggarens moders släkt ska samlas i sydliga sverige.
Då vallbybloggaren inte har möjlighet att deltaga ålades han en straffkommendering.
Till Gotland flyktad syster tyckte att det var en lämplig uppgift att gå igenom gamla fotoalbum och tillsända henne ett urval bilder.
Under nästan två veckor umgicks vallbybloggaren  med gulnade fotografier. Där fanns gummor i hycklen och vida kjolar, de flesta med förkläde. Där fanns gamla gubbar i varierande utstyrslar. De flesta var dock uppklädda för studiofotografering. Stärkkrage och bonjour!
Där fanns unga flickor och pojkar, en del i schabloniserad sjömansskjorta och andra klädda som vuxna!
Ett stort antal bilder på folk på skogsutflykt. Sittande på en filt i en glänta med kaffe och dopp! Nåja , en och annan hade en pilsnerflaska i handen och cigarr.
Vallbybloggaren slogs av att det i varje generation tycks finnas de som älskar ta panoramabilder av naturen. I varje generation finns de som tycker att 36 bilder ett vågigt Öresund är bra tjatigt. Vallbybloggaren är en av dem!
Där var det bilder från firmautflykt. Anställda på Larsson & Christoffersson hade lämnat grossistverksamheten åt sitt öde och samlats runt långbord för att inmundiga fast och flytande föda.
Nätterna hoppades vallbybloggaren skulle vara fotobefriade, men icke. Drömmande samvaro med avlidna släktingar mixades med modern inredning. I vaket tillstånd var samtalen glömda. Fotona finns kvar!
Vallbybloggaren tyckte nog att en och annan av de avbildade log i hemligt samförstånd och fanns det inte också en humoristisk blink hos anfadern!
Han som ansågs dominant och krävande. Han som var barsk och skulle ha saker på sitt sätt!
Visst finns det liv också i ett gulnat fotografi!

Det var inte lite text..... 14 timmar tog det!

Morgonen här på Vallby mötte vallbybloggaren och sambon med ett soligt leende.
Visst hade solen varit uppe betydligt längre än de två vandrarna, men inga ironiska kommentarer hördes.
Det enda som förmörkade vallbyvandringen var det manifest, som under gårdagen lästes på en flimrig dataskärm.
1518 sidor av valhänt hopkok av eget och andras plattityder.

500 sidor minst användes för att bygga en världsbild, som kunde rättfärdiga det planerade. En ofullständig världsbild. Huvudsakligen byggd på långa inklistrade citat från islamofobobiska sidor.
För de som under en följd av år sysslat med frågor som rör relationer mellan människor från olika länder, kulturer och/eller religioner, så fanns det inget nytt att hämta.
Nog finns det skäl att misstänka att långvarigt spel av WoW eller andra liknande spel på nätet kan ha påverkat.
Nog finns det skäl att tro att känslan av att bli sviken av föräldrar, kamrater, skolsystem med mera kan ha ett finger med i spelet!
Säga sig tillhöra en halvhemlig sammanslutning, Knigths Templars, PCCTS; och sedan avslöja hela dess organisation, utmärkelse och ideologi verkar mer än lovligt dumt.
Troligen handlar det om jakt på uppmärksamhet, på bekräftelse... önskan att vara någon, som resulterat i det vansinnesdåd, som ägde rum i fredags i Norge.
Sedan får man höra att garbadinnationalisterna i Sverige säger att sådana aktioner är inget de står för, trots att man måste vara medveten om, att inte bara folkvalda riksdagsledamöter twittrat, bloggat och på riksstämmor fört fram liknande budskap. Det må så vara att ingen av de ledande i det svenska nationaldemokratiska partiet skulle finnas  ens i närheten av sådant beteende, som vi nyss sett i Norge.


...  vi kan sörja, våndas, visa ilska och fördömande...
ändå får vi möta en ny dag i förvissningen om att

Din klara sol går åter upp...över både goda och onda!
För att travestera en gammal psalm....

Ibland är det skönt att bara hitta på

Vallbybloggaren satt, som vanligt så här tidigt om morgonen, djupt nedsjunken i läsefåtöljen.
Morgonen hade varit snäll mot honom. Inga mygg eller andra surrande vingbeklädda varelser hade stört mötet med den nya dagen.
Även det digitala brevförmedlarorganet hade visat sig dugligt och levererat!
Kaffet ångade förföriskt i sin behållare på det lilla soffbordet.
Kort sagt ett gott tillfälle att ägna en stund åt att öppna elektroniska brev och läsa dem.
Från förläggaren hade nedslående besked sänts. De hade inte, trots all god vilja i världen, funnit det aktuellt att ge ut verket "Till vänster om per i diset". Några större invändningar om alstret litterära kvaliteter hade de inte. De fann dock ämnet var något udda. Vallbybloggaren torde tänka på, sa de, att över 296 sidor beskriva hur man steker fläsk inte torde tilltala den stora publiken..
På grund av vad som ovan anförts tvingas de refusera insänt manuskript.
Ett spydigt PS medföljde i vilket det undrades över vad titeln hade för gemensamt med innehållet i boken.
Nåväl, tänkte Vallbybloggaren, nu är ju inte det kokta fläsket stekt i hela världen. Han fick nöja sig med att alstret givits ut i så exotiska landsdelar som Östra Timor och sydvästra Polen. Huruvida de nu var översatta korrekt, kunde skriftställaren inte veta. Ett land där man kan heta Kzcsot, som en av översättaren gjorde väcker ju vissa misstankar.
Han hade med stor möda försökt läsa den polska översättningen, men med tanke på tungans välbefinnande avslutat nämnda försök. Han var övertygad om att översättningen hade 95% fler konsonanter än vokaler. Sådan läsning bör överlåtas åt de som tumvrickande tungomål behärskar!
Efter att kastat ett anta räkningar beslutade Skriftställaren att utebliven royalties fick ersättas med en kopp kaffe från Zoegas!
Så blev morgonen dag i den lilla skrivarstugan!

Till och med fåglarna teg....

Vallbybloggaren och sambon var ute och vandrade på gångvägarna på Vallby denna morgon.
Det var märkligt tyst. Det tycktes som ett moln av förstämning sakta spred sig från Oslo och Utöya.
Det var tystare än vanligt vid denna tid på dygnet. I sorg böjde sig träden mot marken. Trädens löv knöt ihop sig till minne av de nästan hundra som fick sina liv släckta.
Omaha, Oklahoma, New York, Madrid, London med flera och nu läggs Oslo till denna lista av nederlag för mänskligheten.
32-åriga Anders, som enligt sig själv är både företagsledare och i religion beläst, har gett efter för de mörka krafterna och funnit våld som lösning på att ödelägga sina fobier.
Man kan undra hur mycket William Pierces "klassiska" romaner "The Turner Diary" och "The Hunter" har känat som inspirationskälla. Att såväl Timothy McVeigh och Mattews  från 80-talsterrorgruppen The Order haft dessa böcker som inspirationskälla är otvetydigt.
Minns helt plötslig en kväll i Chile cirka 25 år sedan.
Viskande fördes samtal av såväl filosofisk, religiös som politisk natur. I bland var det svårt skilja ut under vilken rubrik samtalstemat skulle föras.
Ateister och agnostiker. Ljum attityd och passionerad attityd. Katoliker och protestanter.
Inte en gång under samtalet i denna grupp, förekom det att andras tro  på ingen, en eller flera gudar angreps. Ömsesidigt fanns en vilja att förstå varandra lite bättre.

I sin dikt "La luna siempre es muy linda" utropar Victor Jara:
Jag vill ropa:
Jag tror på ingenting
utom människors kärlek.

Det var där i den kärleken, som vi kunde överse med varandras ofullkomlighet. I det kärleksmötet fann vi varandra och ett hopp, om att kärleken till varandra en dag ska vinna!

Vad gjorde denna morgon rojalistisk?

Vallbybloggaren vaknade plötsligt.
Som skjuten ur en kanot, fann han sig plötsligt i lodrätt ställning. Rummet där vallbybloggaren nattförvarar sin lekamen blev alldeles ljust. Efter vad som tycktes som ett ögonblick fylldes rummet av ett himmelskt dån.
Fönsterrutorna skakade ännu av den himmelska krevaden. Sambon, som i vanliga fall intar en avvaktande hållning gentemot krevader och ljusfenomen, visade denna morgon ingen som helst tveksamhet. Här skulle det ut och promeneras. Regnplagg letades fram. Så började denna morgon sicksackande väjande för regnvattenfyllda pussar.
Vallbybloggaren siktade mellan molnen i vetskapen att det inte är tätt mellan spridda skurar.
Sambon  tittade på vallbybloggaren och hans gutturala ljudande kunde tolkas som en erinran om mötet mellan den  lokale lustigkurren och dåvarande kungligheten Oscar II. Kung Oscar tilltalade den lokale ordlekaren med frågan:
- Jag har hört att Herrn är lustig och blixtrande snabb med lustifika repliker!
- Blixtrar den ene, så åskar den andre, ljöd det snabba svaret!
Det var väl detta, som var det enda rojalistiska, denna morgon kunde bjuda på. För nog både åskade och blixtrade det.
Det var både blött och ljudligt!  Regnvattnet rann  från de kvarvarande hårtofsarna ner innanför regnjackans kraglinning.
I fuktig frustration utbrast vallbybloggaren:
- Men sommaren då,  hur mås det egentligen?
Döm om de morgontidiga parets förvåning när sommaren blixtrande snabbt replikerade:
- Det knallar!

En kafferast sammanfattar en dag av samtal

Det händer ibland att det förflutna hinner  ikapp vallbybloggaren. Någon vilsenkommen individ, som en gång under förhistorisk tid, tyckt att det vallbybloggaren framfört på ett symposium varit bra.
Därför kan det hända att han på sin ålders höst blir inbjuden
till olika sammankomster.
Sådan inbjudan kom och vallbybloggaren vattenkammade de få hårtussarna, som fanns kvar. Beströk skodonen med någon form av glansframkallande gel.
En del av de som tillhörde hans professionella år fanns på plats. Återseendet glädje delades. Uppdateringar om livets irrfärder gjordes.
Konferensen handlade om xenofobi, gängbildningar, integration med mera
Under kafferast utspanns ett samtal, som vallbybloggaren väljer att skildra i symbolisk form Detta för att de som gärna läser in annat än vad som avses ska få större valmöjlighet!

-Du, det var intressant med fruktskålen, sa en mazarin med cafelatte.
-Hur menar du, sa en kanelbulle med te!
-Jo att två äpplen och två päron alltid blir fyra frukter!
-Det är väl inte alltid så, sa Kanelbullen. Fyra frukter kan ju ha inslag av banan också. Då måste ju endera antalet päron eller antalet äpple reduceras med en  för att det ska fortsätta att vara fyra frukter.
-Men, lade sig en enkel saftkobbel i samtalet, det förutsätter ju att fruktskålen är överens med Malthus. Man kan ju tänka sig att fruktskålen blir större och det då ryms fler frukter.
- Nu ska inte du komma och rasera den struktur vårt samtal har. Malthus är ovidkommande och sååååå artonhundratal, sa mazarinen med cafelatte.
- Jorå, sa saftkobbeln, jag vill inte ni ska begränsa ert tänkande... tänk inte fruktskål... tänk fruktsallad!

Förresten är kafferasten slut... men eftersom bara en av de tre hade haft kaffe, så beslöt de två kvarvarande att deras rast inte var slut.

En leende hälsning kan betyda något

Solen hade varit ovanligt tidig denna morgon. Den hade ansträngt sig att värma vallbybloggarens kaffehörna i trädgården. Vallby badade morgontrött i den värmande morgonsolens. Fåglar kvittrade glatt, En och annan övertidsarbetande humla sög nektar från ståndet med smultron. Kort sagt det var en solig morgon i stadsdelen en bit från Svartån och Mälarens stränder!
Vallbybloggaren hade klarat av morgonpromenaden med  sambon. Han hade konstaterat att sommaren var tillbaka. En andra omgång nybryggt kaffe ångade från muggen. Vallbybloggaren satt i sin soliga kaffehörna med dagens sudoko och den alltid livgivande kaffebrygden.
Sambon låg behagligt utsträckt på den för ändamålet utplacerade trasmattan. En riktig idyll, hade säkert någon idyllsökande individ utbrustit. Plöstslig ställer sig sambon på alla fyra och intar en vaktande pose. Vallbybloggaren hör hur trädgårdgrinden öppnas och hasande steg närmar sig husknuten. Sambon ombads att stanna i vaktande position!

- God Morgon, utbrister en från Turkiet invandrad åldring.
Han är klädd i mörkgrå kostym. Under kostymjackan är en sliten kofta synlig. Skjortan är uppknäppt i halsen och visar halslinningen på den ljusblå t-shirten han bär. Den obligatoriska, något för stora kepsen, fullkomnar bilden. I famnen bär han en brödlåda i papp från Pågens bageri. Den är fylld med allehanda grönsaker.
Han sträcker med ett nästand tandlöst leende lådan mot herr Skriftställare.
- Du ha vassågott, säger han på mycket bruten svenska.
Leende ögon skiner av generositet.
Vallbybloggaren blir något ställd...
-Å ena sidan , tänker han, varför i all världen denna generositet, inte kan jag ta emot denna gåva. Den behövs ju säkert bättre hemma hos honom! Å andra sidan är det inte en förolämpning att vägra ta emot gåvan?
Obeslutsamheten stormade i hans inre. Han sökte i sitt inre efter socialt godtagbara koder för att avböja gåvan, Men inga sådan fann han.
-Varför denna fina gåva, frågade Vallbybloggaren.
- Du hälsa glad hel vintren, all dagar, sa han med viss svårighet att finna och formulera orden.
Tacksamheten över dessa glada hälsningar ville han nu återgälda med knippen av morötter, lökar av skilda slag, salladshuvud och minsann en plastburk med mörka körsbär.
Han bjöd farväl.
I takt med att de hasande stegen blev alltmer ljudlösa återvände sambon till en trasmattans bekvämlighet.
Vallbybloggaren, ännu förvånad, mötte förmiddagen med en primörfylld brödkartong i papp från Pågens Bageri i sina händer.

Ett leende betyder så mycket!

Nu visar sommaren sitt rätta ansikte eller....

Så är den svenska sommaren här igen och det med besked. Värmemätaren nästan skäms att kallas så, men  med blossande kindrodnad pekar den på 15 grader. Regntunga skyar har gjort denna regniga natt som nyss blivit förmiddag!
Bäst ta på sig både sydväst, wellingtonboots och det för blöta väderlekar inköpta regnstället, som enligt reklamen andas!

Regnet kan säker ha en positiv inverkan med, inte minst på de som erbjuder paraply beskydd!
Gemenskapsframkallande regn!
Försiktigt gnolande på en gammal Bacharach- melodi..."Regnet det faller på mitt hår, jag blir så blöt om både skor och strumpor...."

Så kan jag med dancing in the rain, singing in the rain studsande mellan hjärnväggarna ge mig ut i den blöta som alltmer liknar skyfall . Funderar starkt på att hos hyresvärden begära få en båtplats nära porten! Någonstans måste vallbybloggaren ju förtöja det redskap som tar honom till olika näringsställen!

Det var bättre på Kalle Svenssons tid.

Vallbybloggaren försjönk i nostalgi.
Med ett leende mindes han den tid, då alla allsvenska matcher spelades klockan 13.30 på söndagar. Han mindes den surt förvärvade enkronan, som räckte till entré! Hade man ingen enkrona, kunde man söka sig till Olympias norra sida, där i stängslet fanns under flera säsonger några hål, som man kunda nyttja... för att planka in på arenan.
Det gällde dock att se upp för vaktmästarna. Det hände ofta att den som tillfångatogs fick sig en "lusing" innan han, det var i 99% av fallen en han, förpassades ut genom samma hål, som nyss nyttjats som ingång.
På den tiden, som flera kallar den gamla goda tiden, fanns inga spelare med namn som gav sportjounalisterna panikångest när de skulle stava till dem.
Nä, de hette Kalle Svensson, Gerhard Andersson, Bengt Salomonsson, Ingemar Svensson, Bertil Karlsson, Sven Espling, Lars-Erik Ahlberg och andra, vars namn var fullt möjliga att stava till.
De ljusa kvällarna, givetvis när alla läxor var instuderade, för vi var otroligt flitiga och idoga skolelever, så sparkades boll på gator, som ännu inte var livligt trafikerade av bilar. Vi som hade våra hem på Stampgatan och delar av Pålsjögatan på Tågaborg spelade i Bollklubben Stjärnan. Det var en av bröderna Möller som tog initiativ till denna klubb. Där fanns Rolle, som senare blev duktig i bordtennis . Där fanns Pojkarna Rydberg, varav minst en av dem blev språkkunnig och översatte böcker från arabiska. Där fans PolisPer, som senare gjorde lucka som handbollsspelare i Lugi och Karry, kusin till möllerbröderna, som blev allsvensk handbollsspelara i IS Göta om jag minns rätt.
Vi spelade oftast mot Skogens IS, IF eller BK. Där fanns  duktiga lirare, som senare gjorde lycka både i allsvenskan, landslaget och som proffs. Vi brukade spela på planen vid ändhållplatsen för  någon av spårvagnslinjerna vid Pålsjä tennisbanor. Vi dömde själva och mestadels kom vi överens.
Det var tider det när äran blev vår. När vi rusiga av segerlycka firade med hallonsaft och kanelbullar i någons trädgård. Hallonsaft och kanelbullar dög bra även, då vi otröstliga efter förlust tröstade varandra med ropen...
- Nästa gång, då vinner vi!
På vintrarna spelades det bordtennis i bröderna Möllers källare, efter ett sinnrikt handicapsystem, som gjorde att till och med vallbybloggaren kunde vinna!

Samtal i skymningen

Vallbybloggaren satt i djupaste läsfåtöljen med en värmande dryck i handen. Det knastrade hemtrevligt från den ännu icke falnade brasan. I den , till den första fåtöljen, parallellt placerade andra fåtöljen satt Perla PerLars. Han var betydligt äldre än vallbybloggaren. Detta märktes inte bara på oviljan att röra sig hastigt, utan framförallt på ett ansikte, som fårat av tidens tand alltmer tycktes russinlikt.
Perla hade bott i Domsten i nästan en hel livstid och var på besök i staden vid Mälaren. Visserligen var han på fädernet besläktade med spelmanssläkten PerLars från djupet av Nåsbygden. Men han betraktade sig själv, som en riktig "skåning".
- Det är allt skönt komma hemifrån, sa Perla, och slippa det ständiga gnatet från hustrun Ottilia!
- Det skulle finnas en alternativ värld,  fortsatte han. En värld där man kunde leva om sitt liv. Bli den man drömde bli och säkert också var ämnad att bli.
- Fortsätt dröm om det du, sa vallbybloggaren förnumstigt, det liv du har, har du här och nu och det är ditt ansvar ta hand om det.
- Jag är väl medveten om det, sa Perla, samtidigt vore det skönt att kunna fly denna jämmerdal. Skaffa sig en ny hustru, göra karriär på nytt. Äntligen få känna att man betyder något.
- Men käre vän, invände vallbybloggaren, du har ju haft  din karriär. Inte många som hunnit med så mycket som du under dina aktiva år. En vacker hustru har du ju med och fyra barn som gör sin fader stolt. Så sa du sist vi träffades.
- Jo, så är det, instämde Perla. Både som skolfux och som högste tjänsteman på statligt verk var det mycket jag fick vara med och förändra till det bättre. Å visst har mina ätteläggar och ätteläggerska gjort sin fader stolt. Och än kan min hustru få gubbar i 70-årsåldern att vända sig om och på medelhavsmässigt sätt vissla sin uppskattning!
- Ja där ser du vad ska du med alternativt liv till?
- Nja, bara visa att än kan gubben!
- Du finner nog ditt Utopia, ditt Shangri La, sa vallbybloggaren.

De båda nickade i samförstånd och ytterligare starka drycker bräddade glasen. Tröttheten sänkte sig som en blöt yllefilt över de båda vännerna. Mörktret gjorde tröttheten sällskap.
Endast några blommar tycktes trotsa kylan som kom i spåren av juliregnet.
Slår inte alla tecken fel, så kommer blommorna leende och utslagna möta de två vännerna i morgondagens gryning!

Det var mycket annorlunda förr

Vallbybloggaren var knapp körkortsålder, när han under en tid förbassade till de brittiska öarna, för att om möjligt förvärva kunskaper i det på ön talade idiomet! På den fritid som bjöds, var det inte bara partys, skogsutflykter i Sherwoodskogen, utan han förväntades också förvärva kunskaper i den, för honom, totalt obegripliga sportspelet "CRICKET".
Vallbybloggaren forslades till en spelplan, där en mängd människor var samlade. Tekorgarna stod som spön i backen och sconestuggande individer tycktes vara legionstora.

När uppmärksamheten lämnade gurksandwiches och scones med bitter marmelad, ägnades uppmärksamheten helt åt ett antal vitklädda herrar utspridda över en stor yta. I mitten var några träpinnar staplade ovanpå varandra, så att de likande en grind. Med ivriga yviga roterande armrörelser försökte en vitklädd herre.. en så kallad Pitcher.. att förstöra en sådan pinnskulptör. Detta torde inte vara så svårt! Men för att göra det svårare stod en annan vitklädd herre i vägen, utrustad med bandymålvaktsskydd och ett platt brännbollsverktyg. Denne grindväktare försökte slå den annalkande bollen långt bort. Varvid en hord av vitklädda herrar sömnigt rörde sig mot den ivägslagna projektilen.
Cricket var en sport för vitklädda herrar, som med jämna mellanrum tog tepaus. Spelet kunde fortgå under flera dagar.
Vallbybloggaren lyckades aldrig riktigt förstå vare sig meningen eller skönheten i detta spel, men av ren artighet instämde han i de andra åskådarnas uppskattande: Jolly good!
En tevekanal har nu under flera dagar visat någon turnering i detta syrsespel. Förvånad har han uppmärksammat att det fanns inte en vitklädd deltagare så långt ögat kunde se. Nu är spelarna iförda alla möjliga färger. Så kallade  grillpyjamaser med vita dubbelrevärer syntes överalllt. Grindväktarna ser ut som hockeymålvakter. Publiken är mer högljudd, pauserna i spelet fylld med "go-go-dansande flickor på små scener.
Vete tusan om det ens förekommer te och scones längre. Bitter som tidigare var förbehållet marmelad, tycks nu intagas i flytande form från plåtburkar.
Ingenting är längre som förr, tänkte Skriftställaren och såg fram mot dagens  snookerhändelser från Bangkok...
måhända de dricker te och  äter scones.....

Det var allt annorlunda förr....

Vallbybloggaren satt vid köksbordet och läppjade på en Zoega Intenzo. Blicken sökte sig bort längs landsvägen och spanade ivrigt efter den gula elbilen, som skulle komma med dagens post.
Tiden har just passerat tidig lunch för vallbybloggaren och den gula postbilen har ännu ej synts till.
Han började verkligen förstå detta med snigelpost. Långsamt strävsamt sniglande sig upp längs backen som följer Svartån som en samtränad danspartner.
Vallbybloggaren tänkte på sin ungdom, när det fanns både förmiddagspost och eftermiddagspost. Hur den post som saknade på förmiddagen kom på eftermiddagen. I vuxen ålder hade denna service helt försvunnit, nu var det bara förmiddagspost.
Han mindes gymnasietiden och drömjobbet för sommaren var att grensla de gula cyklarna från posten. Tidigt sortera posten, cykla som en galning och dela ut posten. Sedan kunde man njuta hela eftermiddagen på någon solig klippa eller alternativt sandstrand. Någon sådant drömjobb fick aldrig vallbybloggaren.

Posten skulle tävla på kommersiella villkor. Postcyklar försvann nästan helt. Gula eldrivna postbilar blev modellen.  Antalet "portar" som skulle betjänas per löntagarenhet fördubblades. Snart ska väl kontorstid införas med...Nine to Five!
Så det som en gång var ett kundtillvänt serviceföretag med två postturer per dag och till och med lördagsutdelning har blivit ett företag som delar ut posten på förmiddagen! 
NU ett företag med eftermiddagsutdelning!
Uttrycket  " säkert som ett brev på posten" har inte längre någon bärighet! Idag säger vi:
"sent som ett brev på posten, om än någonsin...."

Massor med km på cykel!

Vallbybloggaren torkade svetten ur pannan. Tour de France är på gång igen. Massor med cyklister trampar backe upp och backe ner dag efter dag under massor med dagar.
Någon eller några tar ledning med massor minuter. Resten tar det lugnt  och avvaktar. Sen ges kommandot, nu är avståndet för stort. Börja Jakten! De övriga samlar sig, samarbetar hinner upp de flyende, passerar. Sadeln skaver. Några cyklister skruvar oroligt på sig under färden mot målet. Någon cyklar omkull. Den sommarvarma dagen i på väg mot Pyrreneerna lockar fram svettpärlor på naken hud.
Senigt muskulösa ben arbetar som pistonger i en ångmaskin. Fortare, fortare.
Ansikte förvrids i utmattad grimas.De plågar sig till det yttersta. Vätskebalansen viktig. Näringsintag i gelform från små plasttuber.
Deras insats ska inte på något sätt förringas. Dygnslångt segerrus, innan ny etappsegrare ska givetvis hedras och beundras.
Men hallå... cyklister!
Har ni aldrig hört talas om tåg?

Infallsvinkel är lika med utfallsvinkel, om man inte skruvar den.....

 Nedanstående skrevs med anledning av VM-finalen i snooker i slutet av mars. Just nu pågår World Cup i Bangkok, så vallbybloggaren tycker artikeln bör återbrukas. Inte minst som en markering att  folkfesten i Västerås är över!

Han kände sig lätt obekväm med knäppt skjorta, ända upp i halsen, den gummiresårförsedda flugan och de något stela svarta skorna. När hans namn ropades upp och han presenterades, knottrade sig skinnet. Publiken jublade. Han hälsade på sin medtävlare utan att möta den utmanande blicken.
Den första stöten var förlösande. Det lilla vita klotet rullade lydigt den tänkta vägen och lade sig mask bakom ett grönt klot. Han återvände med ett retfullt leende till sin viloplats. Motståndaren lyckades med en trevallare träffa ett rött klot. Han vet att alla säger bollar, men för han var det 15 röda klot och sex klot av annan färg också det vita förståss!
Klot för att det hjälpte honom att tänka sfäriskt. Det rensade tankarna! Det gjorde gott för fokuseringen.
Han såg hur ett rött klot var nåbart. Han ställde sig bredbent, lagom avstånd från bordskanten. Han sträckte det högra benet rakt. Kände hur det stramade igenkännande i knävecket. Vänster ben böjdes i knähöjd. Han kände balansen och stabiliteten. Kön riktades mot det röda klotet. Kroppen vreds lite bort från kön. Höger arm fick fritt spelrum för sin pendelrörelse.
Han fokuserade på stöten. Infallsvinkel lika med utfallsvinkel. Träffa högt och klotet får extra fart. Träffa lågt och klotet kan nästan stanna direkt. Kom ihåg att skruvad träff ger nästa boll rörelse i motsatt riktning.
Osäkerheten kom oväntat. Plötsligen hör han viskningar från läktaren. Prasslandet av godispaket. Det stilla pysandet från öppnandet av en kolsyrad dryck. Han avbryter stöten. Tar ett steg till baka, kritar tankfullt köspetsen.
Lutar sig återigen över bordet. Sträcker högerbenet rakt tills känslan i knävecket finns där. Vänsterbenet böjs för önskad stabilitet. Kroppen vrids från kön, så att högerarmen får fritt spelrum för sin pendelrörelse. Han måttar med små pendlande armrörelser. Kön rör sig fram och tillbaka.

Kom ihåg, att låt inte armbågen röra sig utåt. Pendeln ska vara rak och fin. Vänsterhandens fingrar slutar darra. Perfekt stöd för kön.  Kön träffar klotet med ett tydligt klonk! Han ser klotet ila rullande över den filtklädda bordytan. Studsar i långvallen, utfallsvinkeln perfekt. Rakt mot det röda klotet, som vid träffen lydigt fortsätter det vita klotets åsyftade färd. Studsar i miljökanten och lägger sig retfullt bakom det blåa klotet. Det vita klotet gör, efter träffen, en liten cirkelformad rörelse, det tvekar. Vill nästan stanna, men bestämmer sig sedan för att med accelererande fart färdas mot långvallen bakom gult klot.
Inte helt perfekt, tänkte han när han såg motståndarens ivriga hungriga blick.Han sjunker ner i viloplatsens och funderar på kvällens möte med den unga Brenda.... en annan träff i den unge köförarens liv!

MINI POWER MEET på Vallby 10 juli 2011

Vallbybloggaren med luden sambo kryssade mellan timotej och nyurdruckna burkar på sin morgonvandring i den bostadsomgärdade naturen.
Vi var ensamma denna morgon på vår vandring.
Inte riktigt!
Ur en buske hoppade en skrämd stadshare. Sambons glade hälsningsskutt gav stadsharen en mindre hjärtattack och han försvann snabbt ur vår åsyn!
Den hotellparkering, som under flera dagar varit hemvist för Vallby Mini Power Meet låg tyst och nästan öde på aktiviteter. Några amerikanska bilekipage dröjde sig kvar och väntade ivrigt frustande på att fyllas för hemfärd.
Tystnade stördes plötsligt av ljudliga snarkningar. Såväl vallbybloggaren som  sambon avbröts i sina förehavande. Följde nyfiket de ljudliga snarkningarnas ursprung. Närmade oss försiktigt. Såg ett par lättsvängande bootsförsedda fötter sticka ut från en svart Pontiac med nedvevade rutor!
En ensam raggare som inte var i form anträda resan hem igårkväll, tänkte vallbybloggaren! Förundrades över hur bilkarossen förstärkte snarkningarna.
Noterades att runt 20 amerikanska ekipage ännu dröjt sig kvar.
Festen är över för i år.
Nu blir det inga dagliga promeander frossande i krom och blankpolerad lack. Inget frossande i sensuella fenformer!
Vallbybloggaren notera i sin bok att 2011 års Mini Power Meet på Vallby lockat något färre bilar än förra åretbilar. Dock har han kunnat noter 40 - 45 olika ekipage har synts på parkeringsplatsen.

Nu väntar han med spänning på nästa års noteringar och deltagande.
Noterade att hans favorit detta året var en ljus metallicgrön BUICK Electra en rent estetisk glädje att bara beskåda.
Så önskar vallbybloggaren alla läsare av denna följetong god tur på er speciella resa och må fridens torskar alltid segla i era kölvatten!

MINI POWER MEET på Vallby 9 juli 2011

Det börjar bli väldigt lugnt nu! Cruisingtrötta powermeetdeltagare sover i luftkonditionerade hotellrum. En och annan har slocknat i skuggan av ett ekipage. Allt fler har funnit det för gott att packa sina pinnaler. Hjälpligt reparera strejkande startmotorer och gnisslande bromsar. En och annan sjungande vattenpump har bytts. Det är flera från vårt östliga grannland, som har färjetider att passa. Stressen att få in allt i för bagage avsedda utrymmen är påtaglig.
Skynda Skynda, skynda att packa, lördagen blir kortare minut för minut!
Det är mest, verkar det som familjer som är kvar. 

Mini Power Meet på Vallby drabbas inte i samma utsträckning, som centrala delarna av "mötet", av nedskräpning. Papperskorgar är flitigt utnyttjade som förvaring av tomma dryckesbehållare. Det är en klar förbättring sedan tidigare år.
Det ska bli spännande att se om det också i år är någon, som inte har haft möjlighet hyra hotellrum, utan tillbringat lördagsnatten i bilen.
Morgondagens tidiga promenad får ge svaret.

Han är troligen vilse!

Sambon och vallbybloggaren sökte skuggan vid vallbyhotellet. Vi var inte ensamma om detta. Det blev en liten folksamling längs in mot väggen. Solen skymdes av det utskjutande taket.
Hon var holländska. Hade igår anlänt till Västerås. Hon, maken och de två barnen hade varit och löst entre till Power Meet. Det gröna armbandet vittnade om hennes status.
Tidigt på morgonen hade hennes make kört i väg för att uträtta några ärende. Nu är skriftställarens holländska inte av någon prima sort. Det är alltid lättare förstå det språket om man får läsa. Dock räckte språkkunskaperna till för att förstå att det gällde någon "gadget" till bilen.
Troget hade de nu väntat i fyra timmar på att maken skulle återkomma. De hade hunnit med att besöka den lokala ICA-handlaren och inhandlat glass, mineralvatten och annat som kan vara lämpligt att fördriva tiden med i väntan på makens återkomst.
Vallbybloggaren föreslog en kortare promenad genom bostadsområdet och ett besök på Friluftsmuseet. Där fanns det ju djur, som säkert barnen kunde tycka vara roligt att se på. Där fanns ju ett matställe, där  lämplig lunchföda kunde intas i väntan på maken.
Säg bara till i hotellreceptionen var ni är, rådde vallbybloggaren.
Ett onödigt råd, då de hade kommunikationsmöjlighet av mobilt slag.
Bara det att makens mobila anläggning tydligen just nu var avslagen.
Nåja kommer han inte får vi ropa på sheriffen, som så påpassligt svängde in på en näraliggande parkeringsplats.
Hur det hela slutade, kan tyvärr vallbybloggaren inte informera om, då samboin ansåg att hemgång var nödvändig och intagande av lunch än mer mödvändigt. De två lärde sig dock en fras på nederländska:
Hij is waarschijnlijk verloren!

MINI POWER MEET på Vallby 8 juli 2011 morgon

Den gamla psalmen om morgon mellan fjä-ällen är kanske inte direkt adekvat denna morgon. Nog borde någon psalmkunnig kunna dikta om morgon mellan hyreshusen  och vattenledningar porlande om att Gud är god.

Sambon och vallbybloggaren följer med ögonen en lika morgontidig kvinna som samlar tomburkar. Hon undersöker varje papperskorg noga och fynden stoppas i en plastkasse.
Hon undersöker mellanrummen mellan parkerade bilar. Än så länge är det inte så mycket bevänt med pantningsbara burkar. Taxfreeburkarna är ännu inte urdruckna. Men en och annan krona att förstärka dagens matkassa finns nog i matkassen.

Vid hotellparkeringen vid Vallbyhotellet vilar i arla morgonsolen 32 bilar, som har powermeetåldern inne. Kromen blänker i solljuset. Några bilar väntar på morgonhygienaktivitet.
Vid hotellets rökruta har några bilägare samlats och pratar på olika dialekter  om vad göra idag. Tid måste finnas att putsa bilen för kvällens cruising. Tid måste finnas för att ta medhavda ätteläggar till busborg och insjöbad. Det är tidskrävande att vara pappa till både barn och fenböljande bilkuriosa.
Sambon och vallbybloggaren väljer att återvända hem till väntanade nybryggt morgonkaffe. För att travestera Storm P
- När smakar en Zoega Intenzo bäst?
- Varje morgon!
Så hemåt vi tåga i värmande julisol, för att bevisa att det är sant!

MINI POWER MEET på Vallby 7 juli 2011 eftermiddagen

Den tropiska hettan har tappat allt lokalsinne. Värmen är tryckande. Solen påtagligt närvarande.
Hamburgerställena uti den gamla staden Västerås är överbefolkade med ekipage innehållande besökare till årets Power Meet. Unga män i skinnvästar och därunder ingenting mer än den nakna sanningen.

Observera tilltron till parkeringsbromsen skick!

Power Meet har ett decentraliserat fäste vid hotellet på Vallby. Hotellet som vanligen huserar mer eller mindre intellektuella konferenser och mer eller mindre avansinriktade säljare får nu ge sig. Amerikanska veteranbilskännare befolkar hotellet. Det är de av POWERMEET-besökarna, som föredrar rena lakan och en fräsch dush framför lättfuktade sovsäckar och svajiga tält.

På torsdagseftermiddagen kunde vallbybloggaren identifiera besökare från mer än fyra länder. 22 bilar med tidstypisk utseende tränger undan svenska och tyska åkdon av modernare sort. En blänkande Volvo flyr fältet med flämtande motorljud, den känner sig inte inkluderad i gänget på parkeringsplatsen.
En ensam telefonförsäljare beklagar sig i mobilsamtal. Han känner sig udda och inte inkluderad bland de övriga hotellgästerna.
En u´ng kvinna med tillhörande vovve konstaterar att Vallby har allt. Varför göra sig besvär och trängas med svettiga cruisingbetraktare, när man kan betrakta krom och andra tidstypiska detaljer på mer nära håll!

MINI POWER MEET på Vallby 7 juli 2011

Tidigt på morgonen hördes det sköna bullret från V8-motorer och 4 stycken finskregistrerade dollargrin gled in på parkeringen vid Vallbyhotellet. Troligen har de kommit direkt till Västerås efter det att nattfärjan från finland anlöpt väl vald svensk färjehamn.

En cabbad Pontiac ledde den lilla konvojen. Alla bilar fann sin viloplats för dagen. Nu ska de flertaliga bilåkarna inregistreras på hotellet. Blir säkert lite vila också innan man drar ut för att träffa likaledes nyanlända västeråsbesökare.
I morse fanns det 5 stycken sk PowerMeet-bilar vid hotellet. Förmiddagens promenad med sambon kanske förmerar detta besöksantal.
Gårdagens samvaro med goda vänner lockar ännu idag ett leende till vallbybloggarens läppar. Goda mat, goda drycker samt samtal som spända mellan minnen från fornstora dag till dagsaktualiteter! Se det var en trevlig trädgårdsfest!

Not the same car as last year

Från någonstans i de tuden sjöarnas land kommer den första bilen till Vallbyhotellets parkering. Den första bilen är en Oldsmobile Cutless och den pustar ut i strålkastarljuset.
Under några dagar ska bilens ägare finna stort nöje i att träffa likasinnade, besöka den gigantiska marknaden på Johannisberg och  deltaga i Cruisingen på fredag och lördag. Men just nu vilar den ut på parkeringen vid Vallbyhotellet efter färden från finlandsfärjans anslutningshamn.
Nu är Power Meet verkligen igång!
Under dagarna som följer kommer allt fler bilar att njuta sin vila på Vallby.
Kanske ses vi där!

The same car as last year?

Sent på onsdagseftermiddagen förra året angjorde en BUICK Roadmaster parkeringen vid Vallbyhotellet. Det första ekipaget till Vallby Mini Power Meet 2010 har anlänt. En tvådörrars Buick Roadmaster från troligen 1958 stod där i aftonsolen. Fjolårets julisolljus glittrade i kromet. Landsvägsskeppet gäspade lite disträ och njöt av att villa såväl motor  som däck i den ljumma sommarkvällen förra året. Cruising och annat var inte att tänka på nu, nu ville ekipaget bara njuta och spara energi för kommande dagars prålande bland andra kromglänsande ekipage.

Vallbybloggaren undrar om det kommer vara samma  ekipage som blir premiärgäst detta år.
Sent i eftermiddag ska vallbybloggaren undersöka saken. Resultatredovisning kan bli något försenad, då bloggaren himself ska tillbringa några kvälls timmar i  glada vänners lag. Celebrera att en glad vän fyller nästan sex tingeling!
Men innan midnatt kan ni här läsa vilken bil som kom först till parkeringen vid Vallbyhotellet!

Min pappa är rädd för hundar

Vallbybloggaren njöt av de till lunchtimmarna utlovade solstrålarna. Sambon nosade nattregnsblöta grästuvor.
De två hade just passerat bostadsområdets centrum. Utanför ICA-butiken stod två av områdets mer törstiga och inhalerade glödande materia. Den bittersöta tobaksdoften kittlade vallbybloggarens näsborrar.

- Vilken fin hund, sa den av droger hesa kvinnliga rösten, är det en samojed?
Vallbybloggaren tackade för komplimangen och informerade kvinnan med den droghesa rösten, att det var en blandras.
- Det gör inget, sa hon, det är en fin vovve i alla fall!
ICA-butikens utbud av öl lockade mer än en fortsatt konversation. De två uppslukades av ICA-butiken
.
Två pojkar med stadsdelslagets klubbtröjor sparkade en tom aluminiumburk mellan sig.
Av deras konversation framgick att de hyste drömmar att kunna kicka en boll som en Messi eller som en Zlatan
Plöstligt får de syn på  vallbybloggarens sambo.
- Oj vilken stor hund!
- Ja, men jag har sett större. En som var så stor att min mamma blev rädd för den.

- Min mamma är inte rädd för hundar. Pappa är rädd för hundar på kvällen, men inte på morgonen.
- Vad konstigt. Kom det en stor hund på morgonen.
- Nej, han bara är rädd för hundar på morgonen.
Sparkandet på den tomma aluminiumburken fångade åter deras intresse.
Den mindre av de två riktade en spark, som fick den nu tomma dryckesbehållaren att i en parabelliknande båge träffa det vänstra övre hörnet på en grön plastlåda innehållande sand.
Han sträckte jublande händerna mot himlen. Gjorde ett tafatt korstecken och kysste sin träningsjacka.
- Ett noll till Barcelona, skrek han jublande!
I den stunden var han Leo Messi!

Knappa polska minnen

Vallbybloggaren  var som alla morgnar de sista åtta åren ute på morgonpromenad med sambon. Huruvida solen stigit upp gav molnbetäckt himmel inget svar på.
Värmande solstrålar besegrade med mycket liten marginal kyliga morgonvindar.

Något i luften påminde vallbybloggaren om en resa till Polen för många många år sedan. Tillsammans med några kollegor var han inbjuden av det polska inrikesministeriet.
Lyxigt skulle det vara, tänkte biträdande inrikesministern. Han, som vi gement kallade för Singer. För när han pratade, såg man att flera tänder saknades och han påminde om en ivrigt arbetande symaskin, när han pratade. Han hade ordnat logiplatser åt oss på polska  inrikesministeriets semesterhem, flera mil utanför den polska huvudstaden.
Efter dagens program, som mestadels bestod i att vi lotsades runt till olika myndigheter, som beskrev hur aktivt de arbetade med att förhindra inresa av romska resenärer vid landets sydligaste gräns.
Nåväl denna semesteranläggning var väl inte så lyxig som ministeriet ville göra gällande. Gallerportarna öppnades av beväpnad vakt, som nogsamt kontrollerade våra identiteter. Efter en middag som vi försökte dra ut på så länge som möjligt, infann sig sysslolöshet.
Vi gjorde golfbana i korridoren utanför rummen och spelade med pingpongbollar och en hoprullad och tejpad tidning som klubba. Personalen på anläggningen gjorde sig ärende till vår korridor, för att titta på de tokiga svenskarna.
Den klorstinna inomhusbassängen ratades. Själv får vallbybloggaren besvär i andningsvägarna även i icke så klorstinn inomhusbassäng.
Morgonen kom som en befrielse, då slapp vi ur detta fängelseliknande semesterhem. Fler studiebesök, fler intervjuer. Fler resor i minibuss på olagade polska vägar.
Polen hade nyss vaknat ur det totalitära styres sömntillvaro. Det fanns en längtan ta del av allt det som tidigare bara var en dröm. Idag minns vallbybloggaren inte mycket av det ,som då var viktigt i de besök som gjordes och de samtal som fördes.
Mötena med människor är alla resors lön.

Natten möter morgonen

Vallbybloggaren hade inte alls förväntat sig att morgonen skulle bliva som den blev. Morgon och morgon, det kan ju diskuteras. Inte ens sommartid hade kunnat locka upp solen så där tidigt. Det flimrande ljuset skapades av morgonsändningar från någon nyhetssändning på televisionsapparaten.

Helt klädd i vitt, utan att anmäla sin ankomst, satt hon  i korgstolen. Hon såg på vallbybloggaren och log ett leende fyllt med godmorgonhälsning. Så började hon tala.

-På intighetens mörka hav ror jag min eka. Strävan att en gång möta land är en hopplös tanke. Min vänstra åra sjunger sången, om det som varit, då jag var någon som gjorde intet. Den högra åran vilar stilla nynnande en serenad om det som kan bli, då jag är ingen som gör ännu mindre. Vågorna slår rytmiskt mot relingen . Med markanta brasstoner spelar de sonaten om tystnaden. En sång om den längtan, den saknad som tystnaden är.
Hennes ögon ser på vallbybloggaren, med en värme som sakta torkar morgonens dagg.
Hennes milda röst skrämmer strilande regndroppar.
Hennes korta berättelse gav morgonens tystnad liv. Morgonens, ännu färglösa, dager bryts till sprakande mosaik som ger tystnaden röst!

Med en suck stiger hon åter i sin eka. I ro med tysta årtag försvinner hon in i dimman på intighetens hav!

Hejsan, väldigt mycket Hej!

Vallbybloggaren har ingen kunskap om hans eventuella läsare noterat hur olika hälsningar kan vara. Som flanör med sambon på gångbanor i bostadsområdet har han noterat hur folk hälsar

Varje gång vallbybloggaren och sambon möter den äldre immigranten med den gigantiska stalinmustaschen, så möts hans fryntliga hej med en snabb touch på kepsens skärm. En minimalistisk honnör. Huruvida läppar rör sig, formulerar en ljudlös hälsning går inte att fastställa. Ett svagt leende skönjas under den gigantiska  läppbehåringen.
För en äldre dam med, med tanke på dialekten, sina rötter norrut,  har helt skippat hälsning av mer traditionellt slag. Här slösas inte tid på triviala hälsningsord,  konstaterandet kommer utan vidare spisning.
"Hunden är fin, du måste borsta den varje dag!"
För vallbybloggaren tolkas detta som ett mångordigt sätt att säga goddag eller hej. Hennes hälsningspåstående tarvar ingen kommentar utan lika snabbt som hon dök upp lika snabbt är hon borta igen.

Mannen med den välstrukna skjortan och nypressade jeans säger inget alls, han kastar sitt huvud bakåt till vänster en aning. Möjligen kan en förnimmelse av rörelse ses på den strama överläppen. Vallbybloggaren  har mött honom nästan dagligen i flera års tid, men aldrig hört honom tala. Den strama huvudknycken är det mest kommunikativa han mött hos honom.
Sedan finns ju mannen med kamphunden i stramt koppel och tyglar. Vad han säger är svårt att avgöra. Hälsningen besvaras med ett något illa artikulerat "Höh"! Kamphundens skall är betydligt mer artikulerat.

Nu ska inte bortglömmas den äldre gentlemannen efter vilken man mer eller mindre kan ställa klockan. Träffar man honom före klockan tio på morgonen är alltid hälsningen God Morgon. Skulle mötet öga rum mellan tio och kvart i tolv hälsar han God Förmiddag. Alltid oklanderligt klädd är hälsningen mellan 11.45 och 14.00 God Middag och därefter fram till 17.00 hälsar han  God Eftermiddag. God Afton är hans hälsningsord därefter och fram till ICA-affären stänger klockan 21.00. Nu har vallbybloggaren inte mött honom senare, men är övertygad om att även God Kväll och God Natt ingår i hans hälsningsarsenal!
Fast för det mesta är det ett Hej som är gångbart!
Ett helt vanligt Hej !

Möten i väntan på åskregn

Det var kvavt ute. Luften stod stilla. Orden darrade som asplöv i de samtal som vallnbybloggaren hörde fragment av.
Trots att solen lyste med sin frånvaro fann sambon ingen skugga.
I väntan på den stora invasionen  i nästa vecka hukade tre combihuliganer bakom lås och bom vid Hotellparkeringen på Vallby. På den öppna parkeringen sågs en minijapan gömma sig bakom lönnstammen.
Seniordamen frågade för tredje dagen i rad hur gammal sambon blivit.
-Nä, nu får han nog flytta. Han klarar sig inte själv längre.
- De skulle komma hem på söndagen. De kom redan igår. Hon orkade nog inte med honom längre.
Utan att lyssna talade seniordamen om hur han gått in på servicehuset och bytt sin rullator mot en käpp. Han hade levt rövare ett tag, då han inte kom ihåg var han hade parkerat rullatorn.
Vid centrum mötte vi en från Turkiet invandrad man.
Han berättade om en resa till Turkiet nyligen. Hur han vandrat på sin hemstads gator. Inga ansikten han kände. Gamla landmärken var borta. Det var svårt att orientera sig.
- Jag besökte mitt hemland, men det var inte hemma!
Vallbybloggaren nickade igenkännande och mindes besök i hemstaden.
Mammas gata.
Nä, inte längre. Bara 60 mil bort och alla är främmande!

Nu kommer dom snart.....

I nästa vecka invaderas Västerås mellan 10000 och 15000 ekipage från hela Europa! Det sägs, att även längre ifrån kommande ekipage kommer finnas i Västerås de kommande dagarna.
Det är det årliga POWER MEET som äger rum i den gamla ASEA och ICA staden. Även H&M ser sitt ursprung i denna mälarnära stad!
Idag är det mer en eventstad och under de kommande dagarna torde stadens befolkning öka med runt 30%. Kan betyda att drygt 30 000 gäster kommer till staden!
Det vallbybloggaren geografiskt närstående hotellet är ett minipowermeet. Runt 50 sk "Dollargrin" kommer att parkeras på hotellets parkeringsplats och picnic hållas på närbelägna gräsytor!
Men än så länge regerar Volvo och Ford å en å annan japan hotellets parkering!

Den traditionella lite rebelliska raggarkulturen har med ålderns rätt förvandlat bilmötet till en familjeupplevelse.Ordet raggare kanske kräver sin förklaring. Det är väl dels att hänföra till det engelska ordet, rag, som kan ha olika betydelser trasa, bråk, väsnas, skoja med! Åkarnas skråterminolgi säger att ordet ragg betyder att köra en extra körning eller transportera en vara!
Efter hand har ordet mer fått betydelsen att ta kontakt med!
I England heter det inte raggare elle raggers utan Teddy Boys . I Tyskland går samma ungdomskultur under namnet Halbstarken och i Frankrike Blousouns Noir. Finland därmot har valt förfinskat det svenska ordet och säger Raggarit!
Du som inte bor alltför avlägset från Västerås, ta en paus från vardagen och besök folkfesten i Västerås. Cruisingen är en upplevelse! Du kan även besöka marknaden! Längs med 4 km marknadstånd finner du allt en bilrenoverare kan behöva, men också annat!
Vi väntar, bara en vecka till vi alla får förföras av nyputsad krom, i vilken "solen glimmar blank och trind"!