Dansrestaurang vid Vallby Centrum?

Flitiga snöborttagre for som tättingar runt den öppna ytan mellan det nya hiset och ICA's butik. Snön skulle bara bort verkade de tänka. Här fanns inget tålamod att invänta vårsol.
Två äldre gentlemän från en annan del av staden hade gjort en utflykt till Vallby.
De stod framför nybyggnaden, som givets namnet "paletten".
De talade om hur Västerås vuxit och att det inte var lätt att hänga med vad som hänt i andra stadsdelar än den egna.
När Vallbybloggaren stannade till i väntan på att sambon skulle luktscanna en grön byggbit adresserades Vallbybloggaren av den ene av männen.
- Så du är ute och rastar hunden? Vad är det för sort?
Vallbybloggaren som ännu inte fått tillfullest med kaffe svarade ganska trotsigt.
- Jajemen, rasta bör man annars blir det fuktskador hemma.
- Jo kan tänka så, skrockade mannen försiktigt!
- Nu har ni fått en dansrestaurang med, sa den andre av de två vallbybesökarna.
- Dansrestaurang?
Vallbybloggaren tittade konfunderad på mannen.
- Ja, Paletten kan ju inte vara annat än ett danspalats!
- Nä, så är det inte , svarade Vallbybloggaren.
- Det är ett sk allaktivitetshus, upplyste Vallbybloggaren, där finns kommunal verksamhet, privat sjukvård för barn, kyrka,  med mera...
- Jaha svarade danspalatsförespråkaren, men du måste ändå medge att det dragits en och annan vals där!
Vi fnittrade lite uppskattande!
- Ni kan nog gå in och titta. Det ska finnas ett kafe där ni kan få köpa en förmiddagsfika!
- Det skulle sitta fint, sa de, innan vi återvänder till en annan del av Västerås!


Julsagor finns på dessa adresser:
Julsaga del 1
Julsaga del 2
Hannahs Julsaga del 1
Hannahs Julsaga del 2

GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR

Samtal vid Vallby Centrum

Vi stod några av skilda kön vid Vallby Centrum.
Vi talade om den nya byggnaden som invigdes för en vecka sedan.
- Det är bra att de har ett fik, då kan man ta en kaffe och ett wienerbröd, sa en av de äldre.
- Jag såg att de hadefina tårtor, när det var invigning. Undrar om det ska vara kvar i sortimentet. Skulle inte ha emot en princesstårta å lite kaffe. Skulle pigga upp i denn kalla tid.

- Undrar varför man valde namnet "paletten", sa en av de äldre damerna. Tycker mer det ser ut som ett kladdblock, fortsatte hon.
- Nja, jag tycker det skulle kallas "Huggkubben", sa en äldre herre med cowbohatt.
- Har ni varit inne och tittat, sa den före detta bagaren. Det är fint, blir nog bra!
- Nä, fy vad kallt det är, sa bagarens hustru, nu går vi hem och lagar en värmande gulasch!
- Ja det är så kallt, sa mannen med cowboyhatten, så kallt att det är förenat med livsfara att spotta i motvind.
De övriga skrockade artigt och försökte föreställa sig mannens vanor och betende!
De skildes åt. Var och en på väg till sin värmande gulasch!
Vallbybloggaren och sambon fullbordade förmiddagspromenaden, frysand och längtande efter värmande gulash de också.
En tanke föddes på hemvägen:
"Inget hus är bättre än den verksamhet, som bedrivs i det!"

Vit hund försvinner lätt i snöoväder

Kyliga snörika dagar ger ingen kraft till att kombinera ord till meningar och berättelser.
Snöplogarnas bullrande morgonaktiviteter förhindrar kvarstannande i sängvärmen.
Inget väder, som har någon som helst likhet med vädret på Hawaii.
Stretande i motvind, vassa snokörn blästrar anletet.
Vallbytundran är insvept i blåsigt snöoväder.
Kommentarer mellan mötande människor begränsas till frusna "Hej" eller sällan förekommande uttryck "Usch, vilket väder".  Efter frusna kommentarer rusar stelfrusna in i värmande hem och stugor!
Vallbybloggaren försätter streta i motvinden. Han har ju vissa förpliktelser mot kissnödig sambo. I jämnhöjd med kedjehusen på Norra Vallby får det dock vara nog. Vi vänder ryggen mot isande nordan och varje steg för oss närmare nybryggt Zoegas Intenzo och pepparkakor med grönmögelost!
Någon belöning ska man väl få....

Känner hur kopplet sträcks i sina fulla åtta meter. Sambon har med välbehag rusat in i snöigt buskage på jakt efter underbar dofts upphov.
Det är vid sådana här tillfällen man drar sig till minnes en av Hans Alfressons Lindemän, han som hitta en tax under ett skåp.
- Om man vill ha fram hela hunden är det bara att hala och dra!
Vallby bloggaren tar detta ad notam och halar och drar.
Tur att det finns koppel, för det är inte lätt hitta en en vit hund i snöyran.


Om sider ät vi återförenade och hela ekipaget kan med nordan i ryggen tämligen ofrysta finna vägen hem till trevna stugan.

Morgonpromenad med författardrömmar

Gråmulen novembermorgon.
Sambon och Vallbybloggaren hade i det längsta vägrat lämna morgonsömnens sommarhetta.
Sambons behov av att uträtta naturbehov segrade till slut över morgonsömnens lathet.
Gräsmattorna delvis rimfrostklädda. Några mindre vattensamlingar ännu istbelagda efter nattens frost.
Vi passerar nya runda byggnaden vid Vallby Centrum. En kvinna, som tydligen ska arbeta i detta hus, steg ut på den träbeklädda verandan. Hon tittade med frågande blick på den stora våta fläcken. Hon skakde på huvudet och vände blicken mot det stora ljusinsläppet i verandataket. Hon skakade på huvudet och svarade på Vallbybloggarens morgonhälsning.
- Här är det någon, som inte tänkt!
Vallbybloggaren nickade instämmande.
Vi fortsatte promenaden förbi centrum och förbi tobakshandlaren. Tobakshandlarens affär kallas ofta "Kiosken" av kunderna. I Vallbybloggarens föreställningsvärd är en kiosk en byggnad, som man inte går in i. Man har kontakt med säljaren genom en liten lucka och gör sin beställning. 

Bortom Kyrkolokalen räffar vi en gammal bekannt. Han ger berömmande ord till Vallbybloggaren och dennes bloggalster. Klart man slickar i sig sådant beröm och växer nog halvannan centimeter på längden.
- Har du, fortsatte han, skrivit något som man kan handla i bokhandeln?
Vallbybloggaren måste svara nej på en sådan fråga.
Bekantingen tyckte det var tråkigt, ty han hade tänkt att lite Vallbyhistorier, skulle kunna vara en fin present till Jul.
Vi skildes åt och tankarna om tryckalster med Vallbybloggarens ord slog rot!
Efter en tids fundernade drog Vallbybloggaren slutsatsen.
Han ska nog bespara familj, vänner och bekanta den läsupplevelsen. Om det nu över huvud taget skulle kunna betecknas som upplevelse. Hans tafatta försök är, vilket alltför många instämmer i, inte av något större litterärt värde.
Dock kan han meddela att djupt inne i en hårdisk finns två utkast till romaner. Men det blir inget med det, ty Vallbybloggarens saknar den disciplin och uthllighet, som krävs för att göra mer än utkast!

UTKAST 1
En historia där man får följa en familj i ett sydamerikanskt land. Där några av barnen förföljs av såväl landets hemliga polis, som av en av de större gerillagrupperna i landet. Två syskon kommer till Sverige som asylsökande. Deras handläggare på Migrationsverket är en ung jurist, med kopplingar till högerextrema rörelser. Handläggaren påträffas mördat i Migrationsverkets lokaler. En av syskonen misstänks för mordet. En ung kvinnlig pastor försöker lösa mordet, samtidigt som hon kämpar för syskonens rätt till asyl i Sverige.

UTKAST 2
I en svensk frikyrkoförsamling pågår en maktkamp. Å ena sida en dominant pastor med förkärlek för unga kvinnor. På andra sidan en företagsledare som gripen av mer sektliknande rörelser försöker manövrera ut den dominanta pastorn, för att göra sig själv till oomstridd ledare i församlingen. En kamp mellan de två, som inbegriper manipulationer, sexförsåt, mutor och en osannolik strid om var dopgraven bör placeras. Denna dopgrav kommer att spela en stor roll, då en ung flicka hittas dränkt i densamma!

Nåja, det räcker nog med att de stannar som utkast djupt inne i en hårddisk mörka labyrint!

Fortsatt spaning

Vallbybloggaren och sambon sov länge denna morgon.
Vi lyssnade av senaste nytt då det gällde Fru H's försvinnande.
Terrängskorna påsattes samtidigt som smaken av äggsmörgås och kaffe gjorde sitt bästa för att inte bara vara ett minne.
Vår promenad på våta asfaltvägar gick förbi tidningslådan, där gratistidning kan hämtas.
Promenaden gick genom Källtorp och tillbaka mot Vallby Servicehus. Blicken sökte ovanliga färgskiftningar i skogsdungar.
Hur försöker man sätta sig in i en persons tänkande. Ett tänkande som inte löper i samma rationella banor, som de flestas tankebanor.
Piloter kan ibland uppleva, då de flyger genom tätt molntäcke, ett tillstånd då ord som upp och ner, höger och vänster förlorar sin betydelse.

Undrar om de som drabbas av denna "ålderns glömska" också går in i ett minnesmoln, där upp och ner, söder och norr förlorar sin betydelse. Där vänster och höger, öster och väster upphör vara riktningsord. Där dåtid och framtid flyter samman i ett enda kaotiskt evigt nu.
Tankarna svindlar medan vi fortsätter vår promenad mot Trumslagarbacken. Vi går in i skogen mellan äldreboendet och E18. På nästan bortglömda stigar vandrar vi och låter blicken söka. Ett rött, som fladdrar till bland täta snår Visar sig vara en plastpåse.
Sambon får upp et spår och drar med bestämda steg iväg ner mot Svartån till. En skrämd hare tar ett jätteskutt. Det är inte mycket hjälp man har av en sambo, som är mer intresserad av harspår och ekorrar, än att hjälpa leta.
Vi söker oss snart ut mot mer bebodda trakter och lämnar Trumslagarbackens vilda djungel bakom oss. Inget fanns där. Nu ska ju detta inte tas som en total sanning, då vare sig Vallbybloggaren eller sambon är tränade sökare. Men sex ögon ser mer än två......
Väl hemkommen efter två timmar i skog och mark och delvis på banade stigar på Vallbytundran, kan vi konstatera att vi blev leriga.
Underedsbehandling av sambo genomförs.
Underredsbehandling av vallbybloggaren  görs, medan kaffemaskinen puttrande brygger livgivande dryck.
Det moln som "åldrandets glömska" skapar flyter dåtid och framtid samman i ett evigt kaotiskt nu....
Kan jag bara känna in det, kanske jag finner fru H!

Försvunnen kvinna på Vallby

Vallbybloggaren och sambon begav sig ut på tidig onsdagspromenad.
Frukosten värmde fortfarande vallbybloggarens inre. Ännu hade inte kaffesmaken lämnat smaklökarna.
En helt vanlig morgon med andra ord.
Utanför trevna stugan nosade sambon osynliga fläckar med teakolja [tikålja]. Vallbybloggaren tittade upp och såg tre poliser, som närmade sig. En av polismännen kommenterade uppskattande sambons yttre fördelar.
- En vacker hund, sa han, brukar du ta långa promenader?
Vallbybloggaren kunde inte helt bejaka frågan, men sa att det brukar bli en 40 till 60 minuter lång promenad.
- Jo, vi är ute och söker en försvunnen dement kvinna. Hon lämnade hemmet tidigt i morse och har inte mycket kläder på sig. Ser du henne eller annat som kan vara av intresse så kontakta oss.
Vallbybloggaren lovade att göra så.

Morgonpromenaden fick en ny inriktning. Borta var den lättjefyllda promenaden, där sambon nosande och vallbybloggaren funderande byttes mot stigfinnarens skarpa blick och höga uppmärksamhet.
Vi vandrade gata upp och gata ner. Vi tittade bakom prång och skjul. Ibland mötte vi uniformerade poliser som gjorde likaledes. Gatorna och gångvägar var tomma. Stigfinnarens väg sträckte sig lång ut på norra Vallby. Hustomter bespejades. Träddungar genomsöktes. Men ingen lättklädd kvinna kunde beskådas. Efter 2½ timme återvände vi till trevna stugan.
Vallbybloggaren funderade på hur en ensam lättklädd dement kvinna kunde tänka. Rationella tankar rensades bort. Han mindes de bekannta han haft, som, i demensens vertigo, handlat helt olika. Farbror T, som lämnade sin bostad på Lustigkulla och återfanns promenerande på järnvägsspår strax  utanför Tillberga. Tyvärr fann även ett snabbgående tåg honom. Han mindes en granne, inte mycket äldre än han själv, som nöjde sig med att i tid och otid ägna sig åt trädgårdsarbete. Han drog sig till minnes den gamla invandrarkvinnan, som vägrade lämna lägenheten. Hon stod dagarna i ända och knackade på en fönsterruta och vinkade åt förbipasserande.
Planlös vandring kan ha fört kvinnan långt bort från Vallby!
Eftermiddagens promenad ägnade Vallbybloggaren och sambon åt att vandra i de större skogsdungar som återfinns på Vallby och dess närhet.
Våta skogsmarker genomsöktes. Lingonris och blåbärsris trampades på. De tittade under granar och bakom klippblock. Ingenstans stod den äldre kvinnan att finna. När mörkret blev alltför hindrande för ockulär sökning, begav de sig hemåt.
Fick konstatera att stigfinnarens skarpa blick och höga uppmärksamhet inte längre är vad den en gång varit.
Resultatlös  sökning. Han hoppades att andra skulle ha större tur och kvinnan skulle hittas vid hälsa.
Har de inte hittat henne i natt, så ska stigfinnaren ge sig ut igen.....

Sådana besök hör inte till vanligheterna!

BANG
BANG

Knackningarna hördes tydligt. Den äldre mannen tänkte nu är det bus på gång. Han smög fran till altandörren och vippade kvickt persinnerna till öppet läge. Den tidiga morgonen mötte honom med överväldigande tomhet. Det fanns ingen där.
Nåväl, tänkte han, ungdomarna är snabba idag. De står säkert bakom närmsta husknut och fnittrar förtjust över sitt busstreck.
Han ätervände till sysslorna. Frukost förbereddes. Kaffemaskinen laddades och började puttra hemtrevligt.
Han hade precis satt sig vid bordet- Kaffe muggen välfylld och väldoftande. Smörgåsen med skinka och ost väntade tåligt på att införlivas med mannens näringsupptagningsmaskin. Ett immigt glas med välkyld apelsinjuice stod lite för sig själv. Tidningen uppslagen. De senaste nyheterna skulle läsas.

BANG
BANG

Igen hördes de två knackningarna tydligt. Ett knackljud som uppstår då man knackar på den bleckplåtsbeklädda altandörrskarmen. Nu sparade den äldre mannen inte på krafterna. Han rusade mot altandörren. Tittade ut. Det fanns ingen där. Han öppnade dörren och gick ut för att se efter bättre.
Obehaglig kyla passerar honom, passerar delvis igenom honom. Han ryser och känner  obehag,
Obehag mer av att han inte kan relatera till något han upplevt.

Sambon gläfser till. Han reser sig upp och viftar försiktigt på svansen.
Utan han kan se någon, ser han hur de generösa kuddarna i soffan, nästan omärkligt, sar konturen av en smal ganska lång varelse. Han ser hur ett kort av yngsta barnet liksom får en gloria. Hjärtat bultar. Ögonen fladdrar. Blicken söker något verkligt att fokusera på.
I tankarna formulerar han sig.
- Om du nu är en ande, så behövde du väl inte knacka. Då vore det väl bara att passera rakt igenom!
Nästan samtidigt får han i sina hjärna ett svar!
- Jag ville inte komma in, om du inte släppte in mig!
- Men varför har du hit ?
Tystnaden blev än mer tystnad. Sambon la huvudet på sned och tittade konfunderad på den plats i soffan, som nästan omärkligt lämnar avtryck efter en  lång tunn varelse.
- Min närvaro är här och nu! Vill bara förmedla att du ska inte känna skuld, för det som hände! Jag   har ro nu.
- Kan du komma och gå.. besöka här som du vill?
- Nej inte riktigt, men när du behöver styrka så finns jag nära!
- Känn dig välkommen! Men du knacka inte! Du skrämmer ju oss!
- När du ser solen reflekteras i fotografiet så vet du jag finns här!


Plötsligt infann sig ett otrolig frid i rummet! Sambon lade sig ner och jäspade ljudligt!
Den gamle tittade på soffan, där inget syntes! Ingen lång tunn varelse gav avtryck!

FOUR MORE YEARS with OBAMA

Normalt ska det till olika idrottsevenemang för att Vallbybloggaren ska offra dyrbar nattsömn.
Han har inget emot att byta dygnsrytm när det är idrottstävlingar från Korea eller Australien.
Han offrar gärna dyrbar sömn när  speciellt Sharapova, Williams, Azarenka graciöst svingar racketar och tennisbollars flykt över nätet betvingar.
Han förskjuter dygnsrytm när stolta mästare av det gröna schackets konst utövas på bollplaner långt borta från den egna tidszonen.
Det förvånande honom därför delvis, att han hela natten följde det amerikanska valet av president.
Tevebordet belamrat med små kex. grönfläckiga och vita ostar. Chips och jordnötter. Färdigbredda smörgåsar med spansk torkad skinka och dita tunnskivad fläskfile. Lämplig dryck dracks när torrskaffningen bleb... ja just det för torr!
Han växlade mellan nationell svensk teve och BBC's omvärdesbevakning.
Sambon noterade att vakenhet infunnit sig och propsade omedelbart på utgång.

- Säkert någon ny sådan här sommartid/ vintertid, som jag som vovve inte bryr mig alls om! Men är du vaken kan du lika väl gå ut med mig!

Vallbybloggaren hade avvikande mening! En debatt i valnatten följde. Sambon brukade skällsord!
Vallbybloggaren gav med sig och en hastig nattlig dräneringspromenad gick av stapeln.

Kommentarer från skilda experter är lika ihållande som ett nattregn. De allra flesta svenska kommentarer hoppas att Obama ska vinna. Nä, de tror inte de underskattat Obamas möjligheter, men tydligen överskattat Romneys möjligheter. Det blir nog Obama som vinner....

Med ögon som får allt svårare följa den flimrande tevebilden. Öron som har allt svårare få sammanhang i det som sägs. Vallbybloggaren befinner sig ett sovande vakentillstånd. Konstaterar ostarna såväl de vita som grönfläckiga är slut! Benen för trötta och ovilliga till rörelse för att undersöka om det finns mer i kylskåpet.

Timmar blir till mnuter. Minuter till timmar. Ett vertigo av tid!
Så bryter jublet ut!
Obama har passerat gränsen... 270 elektorer är erövrade.
Med råge!
Mitt Romney får återvända till rippa bolag!

Världen blir sig lik... ivart fall nästa och ivart fall fyra år till!
Mer svåröverskådligt är vad som händer på kinesiska partimötet!
Mer oroligt vad som händer i Israels val under junauari 2013!


Nu kan en trött Vallbybloggare äntligen få sova!

Vallbybygget snart klart, liksom presidentval i USA

Morgonen hade redan lämnat nattens eftersmak.
Solen värmer rimfrostbeklädd gräsmatta.
Ensam rimfrostdroppe sörjer  försvinnande rimfrostsyskon, som smälter gnistrande.

Så möter Vallbybloggaren morgonen, när han beträder vallbytundran med trogen sambo.
Vallbytundrans nya begivenhet, den runda nybyggnationen, är på upploppsrakan.
Avgränsande stålstaket är borta. Ej asfalttäckta ytor har jordbetrötts och ledsna höstdeppiga växter har planterats.
Rena geometriska ytor. Kvadrater, rektanglar, ovaler, cirklar skapar en strikt renhet. De färgskiftninga som skönjes mellan spaljekonstruktionen, ler tappert mot begynnande vinterkyla.
Lekfull strikthet!
I dessa geometriska rena linjer finns  dock störningsmoment. Ojämna spikrader, som retar en detaljgranskande betraktare. Ska det vara så svårt att skapa en rak spiklinje?

Byggnadstekniskt mindre begåvad, retar sig Vallbybloggaren på några detaljer. På byggnadens östra sida... hur nu detta är möjligt att bestämma,... finns två regnvattenutkast, som är placerade över varsin dörr. Tidigare har noterats vilket kraftigt vattenflöde dessa regnutkast skapar. Så framtida nyttjare av dessa dörrar, glöm inte paraply, när ni brukar dessa dörrar för in- och utgång i regnväder.

Fortfarande  byggnadstekniskt mindre begåvad har Vallbybloggaren ringa förståelse för hur man löst regnskydd på de veranda, som återfinns på den runda byggnadens södra sida. Två stora cirkelformade ljusinsläpp har skapats. Vid regnväder torde det vara näst intill omöjligt vistas på nämna veranda. Stor risk för vattenskador  på verandabesökare föreligger!

Men visst ska det bli intressant att möta alla de, som ska nyttja detta hus, arbetare och besökare!'

I stora världen är det presidentval i USA. En underlig händelse!

De röstande och det är inte alla amerikaner bestämmer vem som skall ha stort inlytnade på skeende runt om i världen.
En kandidat som har en udda religion och arbetat under drygt 20 år med att köpa företag, strippat dem och sålt vidare med godförtjänst försöker övertyga att detta ger honom rätt kompetens att åter göra amerika rikt. Undrar vad han ska strippa och sälja ut och till vem?
Den andre kandidaten, som på många områden inte lyckats förhandla fram de förändringar han ville ha.
Den ene exkluderande, den andre inkluderande!

Nog tycker Vallbybloggaren lika , som den ålderstigna vietnamveteranen:
"Give the guy four more years"

Bäva månde USA och världen med ...

Nu är det snart dags igen!
Om en knapp vecka har innevånarna (i vart fall de som registrerat sig) i de olika staterna röstat om vem som ska leda det pågående samarbetsprojektet, som vi plägar kalla USA!

Det skrämmande med årets val är att man kan rösta på en kandidat, som enligt sin religion hyser uppfattningen att "förlorade stammar" från Israel kom till Amerika  resande i en träubåt! Mna kan rösta på en kandidat som enligt sin religion hävdar att dessa stammar..., var det Ephit och Laman de hette, utgör roten till de olika indianstammarna! Detta trots att modern forskning medels DNA säger att indiuanerna har mer gemensamt med nordasiatiska folkgrupper än med folkgrupper från mellanöstern.

I år kan man rösta på en kandidat, som enligt sin religion hävdar att människan var andebarn hos Gud före sin jordiska existens! En kandidat, som enligt sin religion hävdar att människans ursprung inte var i tvåflodsområdet ( Eufrat och Tigris) utan snarare en äng någonstans i den amerikanska mellanvästern. En presidentkandidat, som enligt sin religion ser sig som ryttaren på den vita springaren, som ska rädda USA!
Amerikanerna kan rösta fram en kandidat, som hävdar att miljöförstöringen inte existerar, i vart fall inte orsakd av människors exploatering av naturen och naturtillgångar.
En kandidat, som enligt sin religion är bunden i religöst system, där den verkliga makten ligger hos religionens ledningsgrupp och ytterst hos dess president! Inte USA's president!
En kandidat, som skryter med att kan ekonomi efter mer än 20 år som framgångsrik företagre. Vad han inte förstår är att det är en sak driva företag, som köper upp andra förlustdrabbade företag, tar bort kostnader ( människor och annat) och säler föregen med maximal vinst och en helt annan sak att leda en nation.
Tror det är därför företagsekonomi och nationalekonomi är två olika discipliner!
Den ene kandidaten tillhör en religion som är exkluderna! 
Men i USA kan allt hända!
Bäva månde USA... och världen!

.. å det kan det i gamla svedala med!
Sistlidna helg har garbadinnationalisterna haft  samling i Västra Aros.
Kan bara konstatera att det spelar ingen roll hur välskräddad kostymen än är och hur välknuten slipsen än är, när understället ännu bär en unken lukt från ölhallarna i Bayern.

Kundservice....BLÄÄÄÄÄÄÄ

Vallbybloggaren tänkte dricka förmiddagskaffe och beskåda vinklarnas mästare på en av sportkanalerna. Han är en hängiven beundrare av dessa köande snookerspelare. Taktik, rävar bakom öronen och mästerliga blickar och känsla för bollars rullande och dess fart.
Kaffet bars in och dagen till ära, eller snarare fredagen till ära, tänkte han fira med pecanwienerbröd.
Nu undrar vän av ordning vad var det för speciellt med fredagen.
Jo det ska jag säga. Jag blev uppmärksammad på att fredag var en Tordag!
En nymodighet, som vallbybloggaren hade noll koll på.

Namnsdagskaffe, om än en dag för sent!
Lutar mig tillbaka i tevesittmöbeln och trycker förväntansfullt in rätt knappar på fjärrkontrollen.
Rutan lyser svart och ett meddelande dyker upp!
"Ingen anslutning"
Kollar lite andra kanaler. De har alla anslutning!
Fattar mobilen och knappar in rätt knappar för anslutning till kabelbolagets kundservice!
Ombeds trycka på en etta om jag redan är kund. Innan jag hinner ombeds jag av en mekanisk röst att trycka två om jag vill ha en engelsk översättning.
Avvisar dett erbjudande och medels tryck på ett medger jag att jag redan är kund.
- Du är redan kund hos oss, vänligen ange ditt personnummer, tio siffror, och avslta med fyrkant!
Krumma fingrar, lite stela, trycker in det önskade personnumret och avslutar med fyrkant!
Tystnad!
- Detta är ett inte giltigt personummer!
-Vill du deltaga i en kort automatiserad kundundersökning efter samtalet tryck ett. Det tar bara någon minut!
Trycker på ett.
-Du har valt att deltaga i vår automatiserade undersökning. Tack för att du vill hjälpa oss att bli bättre på att hjälpa våra kunder.
TYSTNAD!
Nu har den automatiska kundsvararen totalt glömt att jag inte har ett giltigt personnummer. Nu gäöller dte att hänga med. En räcka av alternativ erbjuds allamed sitt speciella val av knapp. Efter en stund tycker jag mig höra något om kabelteve och trycker allt mer frustrerad in rätt knapp.
- Du har valt kabelteve.
Så börjar en ny uppradande av olika alternativ alla med sin speciella  knapp. Tycker att felanmälan passar bra och trycker på avsedd knapp.
- Det är samtal före. Din väntetid beräkans till mellan 10 och 16 minuter. Tack för att du väntar!
- Det är samtal före. Vill du att vi ringer upp dig när det är din tur, vänligen ange ditt telefonnummer och avsluta med fyrkant.
Vallbybloggare försöker komma ihåg det egna telefonnumnret. Vilket ju inte är helt lätt. Ett nummer man aldrig ringer upp. Hittar numret i Filofaxen och knappar in. Glömmer inte att avsluta med fyrkant.
- Det telefonnummer du angett existerar inte!
Va? Jag vet många som använt det angivna numret och då har det existerat!
- Det är samtal före. Din väntetid beräknas till mella 6 och 10 minuter!
Det är inte alldels lätt att balansera dessa små mobiler mellan axel och öra. Något man dock snabbt tränar upp. I vart fall om också samtidigt vill dricka kaffe och äta pecanwienerbröd!
- Det är samtal före. Din väntetid beräknas till mellan 16 och 20 minuter!
HALLÅ! HALLÅ!
Hur kan jag plötsligen tappat 10 minuter i kötid!
Troligen har någon eller några av de anställda  tagit kafferast, eller gått på muggen!
- Det är samtal före. Din väntetid beräknas till mellan 3 och 6 minuter!
Hurra nu är de tillbaka från kafferasten.

Väntetiden på mellan 3 och 6 minuter är nu 15 minuter och kaffet är slut och pecanwienerbröd uppätna!
Samman lag har jag vöntat i 30 minuter när en mänsklif röst plötsligen säger:
- Hejsan mitt namn är Bertil Magnusson, vad kan jag hjälpa dig med?
- Hejsan jag vill bara bveta var ni gjort av sportkanalen med snooker!
- Du menar Eurosport. Vi har väldiga problem med Eurosport men till klockan fem i eftermiddag räknar vi det ska vara löst!
- Hallå, sluta läs ur FAQ-pärmen och lyssna! Kamrater i samma byggnad där jag bor har Eurosport!
- Jaha å de har samma kabebolag som du!
- Vi har alla samma kabelbolag, det ingår i hyran!
- Jaha, jag ska försöka med att sända en återaktiveringssignal till ditt modem. Stäng inte av modemet. Du lär ha programmet tillbaka om cirka 30 minuter!
- Tack för det!
Så ombeds man att svara på frågor hur man upplever kundservicen. Jag kan väl inte påstå att mina svar är speciellt positiva.
- Det var tråkigt att du inte är nöjd med vår service, säger den digitaliserade rösten. Vill du prata med någon om dina klagomål, så tryck ett!
Vallbybloggaren gör så!
- Det är samtal före. Din väntetid beräknas till 10 till 16 minuter!
Då avslutade jag samtalet!
Konstaterar att kundservice måste man ha missuppfattat innebörden av!

Såg ni han, som gick förbi ?

De stod i en ganska tät klunga och samtalade.
Det var den pensionerade krögaren, den rullatorledsagade före detta busschauffören och en lätt bedagad före detta landstingsanställd.

Vallbytorget fick av dessa tre en speciell aura av aktualitet och expertkunnande. Rotfrukterna, som såldes till extrapris, ärades för vitamininnehåll. Det nyuppförda runda huset fick både ris och ros. Fotbollsbragden i Berlin kommenterades, även om två av dem stängt av vid  och gått och lagt sig, för att sova, när Sverige låg under med 4 mål mot noll!
Plötsligt blev samtalet elektrifierat, intensivt.
Borta var den släpiga västeråsdialekten.

- Såg du honom?
- Vem?
- Han som gick förbi alldeles nyss!
- Vem var det?
- Vem då?
- Han som gick förbi nyss!
- Såg du honom också?
- Vem då?
- Han som gick förbi nyss?
- Vem gick förbi nyss?
- Såg ni inte honom?
- Nej, jag såg ingen gå förbi nyss!
- Konstigt, jag kunde svurit på att det var han!
- Vem då?
- Han som gick förbi nyss!
- Jasså han!
- Nä honom såg jag inte!
- Men det var säkert han!
- Är du säker på det?
- Säker på vad?
- Att det var han!
- Vem då?
- Han som gick förbi nyss!

Till slut var varken de allt mindre uppmärksamma och ofrivilliga lyssnarna totalt oförmögna att följa om vad eller vem de pratade om. Inte de tre heller för de suckade och gick in i Pizzerian och köpte varsin latte!

Nobelprisdags. Peter Englund säg NINA BOURAOUI, snälla

 I morgon kommer Peter Englund öppna dörren , som så länge hemlighållt vem 2012 års nobelpristagare i Litteratur är.
Förväntningarna är väl mindre i år än förra året på att det ska bli en skribent från Västerås eller Sverige. Tipsen bland de mer insatta går istället i östlig riktning. En kvinna från Japan eller Kina tycks vara det korrekta tipset. Ska villigt erkänna att jag har inte en aning om vad det finns för sådana kanditater.
För vallbybloggaren är det andra favoriter, som toppar den personliga listan över önskade Nobelpristagare i litteratur.

Nog skulle den algerisk-franska författaren Assia Djebar kunna vara den , vars namn Peter Englund ropar ut!.
Den idag 75-åriga kvinnar bor numer i New York. Hon har under åren skrivit ett stort antal böcker som skildrar den arabiska kvinnans hinder i samhället ur en feministisk synvinkel. Till svenska har hon översatts av Ingvar Rydberg. En man som under hela vallbybloggarens barndom var äldste son i grannfamiljen på Stampgatan i Helsingborg. Måhända är Assia Djebar ett gott sita minutentips, då hon dels kan förknippas med det som hänt i nordafrika under året, dels så är hon ju över 50 år.

En annan författare som vallbybloggaren gärna skulle se som pristagare är den somaliske författaren Nuruddin Farah. Skulle sätta fokus på händelserna på Afrikas horn!

Vallby bloggaren hoppas dock fortfarande att Nobelkommitten ska ha modet att inte bara belöna för lång och trogen tjänst, utan ge priset till underbara NINA BOURAOUI, som står mitt uppe i sin författargärning och ännu inte fyllt femtio!

"Bostadens park och alla barnen som vimlar omkring som små utbytbara spelbrickor, som har mitt ansikte och kanske mina drömmar, när jag tittar på mina föräldrar, mamma som gör i ordning frukost åt mig på morgonen, pappa som klär på sig framför badrumsspegeln, min syster som sjunger i bandspelarmikrofonen och drömmer om kabaré, mig själv, framför fönstret som skiljer mig från Mitidjaslätten, och sedan alla andra, dem som jag inte känner och som utgör Jorden och som ger mig svindel eftersom jag inte vet om jag en dag kommer att lyckas hitta min plats, inte röra mig mer, inte ställa mig fler frågor, för jag säger inom mig att lyckan tar sin början när man slutar fundera, när allt kommer till ro i en, när man inte längre känner behov av att skapa samband mellan saker och ting för att hitta en mening med livet, när man med rätta har ett mål och en mening, och låter sig föras med av strömmen som en fisk bland andra fiskar; själv skulle jag vilja att mitt liv blev sådant, jag skulle vilja ha ett fiskliv, jag skulle vilja följa med strömmen, med vinden, jag skulle vilja vara en av tusentals fiskar, och stiga upp mot världens ljus.”
(ur ENSTÖRIG, 2012, översättning Maria Björkman)

En lång mening uppbyggd av bilder.För Vallbybloggaren var det som att tas tillbaka till besök hos fastrarna, som hade en bildapparat, där man genom klick hela tiden fick nya bilder.
I väntan på Peter Englund ska offentliggöra pristagaren så kommer vallbybloggaren tillbringa ännu en dag i väntan på vem som i ära och pengar ska behängas!

Vaknandets korta varande

En tidig frukost med såväl kaffe som tilltugg.
En hurtig amerikansk programledare gör sitt bästa att övertyga att dagen blir bra bara man den rätta maten man lagar.
Vallbybloggaren har svårt anamma denna hurtighet. Han lider ännu av ögonöppnandets dubbla verklighet.
Sambon ligger lungt och väntar promenadens initialskede.
I avsaknad av morgonavisa läser han ett utsänt reklamblad från en av de större stormarknaderna.

" En dammsugare så tyst att du faktiskt kan göra andra saker medan du dammsuger"

Han undrar i sitt stilla sinne vad textförfattaren tänkt sig för aktiviteter! Måhända har textförfattern fler än två händer. Möjligen kan han trilla köttbullar med en hand. Kanske står han framför teven och ihärdigt gnuggar samma fläck medan han följer hurtig amerkansk matlagare montera biffsmörgås med frasiga friterade potaisstavar.
Månne han medean han dammsuger kärvänligt vänslas med sin partner?
Medan dammsugaren tyst verkar får han tid inhandla nödvändiga livsmedel till dagens storkok på levergryta?
Ni uppmärksamma säkert att jag förutsatte textförfattaren vare en han. INte skulle väl en hon kunna skriva något så urbota dumt?
Vallbybloggaren noterar förvånat att kaffet är urdrucket, smörgåsen uppäten och vitaminstinn dryck har lämnat sin glasbehållare.
Dagen kan börja.
Medan vattenstrålar kroppen begjuter, så kommer tanken tillbaka.
Tidig morgon hade en dubbel verklighet.
Han noterar tanken på en papperslapp.
Likt beskådaren av Nils ferlins barfotabarn hoppas han att han inte ska tappa bort den.
Nå, har ni läst så här långt, så är ni värda få ta del av nyskriven papperslapps innehåll!

I vaknandets korta varande är drömmen ännu en annan verklighet!

Kyrkans män vandrar vilse

Vallbybloggaren och sambon hade beslutat att nu fick det vara nog. Nu skulle vi vända hemåt till trevna stugan, där kaffe med dopp väntade. Vid hotellets förgård mötte vi honom.
Hans något staplande gång förde inte fram honom i rekordfart, men det gick ändå framåt.
Han hälsade leende.
- Ligger Visthusgatan på det hållet, sa han och pekade mot Vallby Centrum!
- Nej du, sa vallbybloggaren, då får nog omvända dig och vandra norrut sitället!
- Ja ser du, jag har låst mig ute och letar efter min kvinna, för hon har en reservnyckel.
- Bor hon här på vallby?
- Nej, sa den gamle, hon bor på.... Nu har jag glömt vad det heter, men det finns höghus där och hon bor i ett sådant.

Vallbybloggaren gick i minnet igenom alla de stadsdelar med höghus och fann att de fanns ju nästan överallt.
- Jo, sa den äldre lätt förvirrade herren, man åker upp för en backe och där finns det höga hus.
Prövande alternativen föreslog Vallbybloggaren till slut Pettersberg.
- Ja så heter det... Pettersberg!
Han smakade på ordet.
- Pettersberg heter det, upprepade han.
- Det är lite tokigt när man glömmer så lätt numer, fortsatte han.
- Jag följer med dig till Visthusgatan, sa Vallbybloggaren, kanske din kvinna väntar där!
Vi samtalade under vägen om det långa händelserika livet i kyrkans tjänst. Det hade varit pastorat i Västmanland. Pionjärarbete i ett stort afrikanskt land och arbete på en missionsstation innan hemkomsten och uppskattat pastoratförestående i Gurkstan.
Vi vandrade genom de tränga gångbanorna mellan kedjehusen. Vi nådde fram till den lilla lekplatsen.

- Nu tror jag jag känner igen mig, sa den gamle!
- Se där är min kvinna!
- Vart har du varit, frågade kvinnan anklagande, du vet ju att de väntar med mat!
- Jag skulle bara gå ut, men har låst mig ute! Du har väl reservnyckeln!
- Nej, den fick du tillbaka förra gången du låste dig ute!
De enades om att nu var middagen de var bjudna på viktigare än låsa upp dörren! Det fick vänta till efter middagen.
Vallbybloggaren och sambon funderade på hemvägen över...
... det är inte lätt när kyrkans män vandrar vilse!

Det gäller hålla sig borta

Morgonens vandring på Vallbytundran var väderleksmässigt angenäm.
Det ska på intet sätt förnekas att Vallbybloggaren mer än gärna hade skjutit upp detta tudrestrosande ytterligare några timmar. Men har man en sambo av mer luden karaktär, så är det inte alltid den varma sänghalmen som avgår med segern.
Inte ens det myrflitiga arbetarna vid det nya huset, det där runda ni vet, var i farten. Vallbyplattan var tom och övergiven. Ingen pizzabagare slet för sin dagliga deg. Ingen ICA-handlare förberedde nya fynd bland knäckebröd och timotej. Bara sambon och vallbybloggaren fyllde tundran med liv och rörelse,

Vi hade rundat hotellbyggnaden och var på väg tillbaka till den trevna stugan, då vi mötte honom.
Sakta avverkade han meter för meter med sin rullator. Ännu en vadrare som vunnit över morgontröttheten.
- Hej du, hälsade han glatt när vi kom inom samtalsavstånd.
- God Morgon hoppas jag, sa Vallbybloggaren.
 - Jo du, morgonen har börjat bra och din sambo är alltid lika glad.
- Nu kan du, fortsatte han, gå och äta på servicehusets restaurang. Det är riktigt god mad numer. Vi har fått en ny kock.
- Det låter bra det, sa Vallbybloggaren, en invit som någon dag ska bli verklighet.
- Det är ju inte alla som kan uppskatta det, sa den äldre mannen, en del är alldeles för trötta. Speciellt när middagen serveras. Då har personalen gett så mycket piller att de flesta vill gå och lägga sig.
-Men det låter inget vidare!
- Nä, sa den äldre mannen, man kan ju undra ibland, om servicehuset är till för de anställda eller för oss som bor där. Men jag har lärt mig rutinerna nu, jag vet när medicinvagnen kommer!
- Så det ska du veta, fortsatte han, då gäller det att hålla sig borta!

Detektiver vaknar tidigt!

Söndagmorgonens dräneringspromenad startade tidigt.
Regndroppar var märkbart närvarande, när de två påbörjade utforska och bevaka Vallbytundran!
De gjorde sig så osynliga som möjligt. Å det ska ni veta är inte lätt, när luden sambo plötsligt får upp ett spår. Måhända är det några sorkar, som grävt en tunnel. Målmedvetet följer sambon, med nosen mot marken, ett osynligt spår över öde savanner på Vallby.
Vi passerar Paletten, den runda nybyggnationen, med sina kalejdoskopväggar.
På andra sidan om det nya huset, ser vi en ung man lyfta bort stängslet och göra vägen fri för bilinfart.

Detektiven i mig anar argan list. Försiktigt tittar vi fram bak miljöbodens knut. Vi följer mannens ansträngningar att vända bilen, så fronten pekar mot öppningen i staketet.
Nå här kan vi inte bara stå och titta. Vi fortsätter promenaden och sambon gör ute vad vallbybloggaren gör inne.
Nytömd och full av ysterhet i den ganla kroppen återupptar sambon sorknosandet. Det går med en farlig fart. Att påstå att Vallbybloggaren följer i samma fart är en grov överdrift. Han halar in och kommenderar fot.
Åter ett väldisciplinerat ekipage.
Då vi rundat Vallbyskrapan med både ICA-affär och gruppboende, ser vi återigen mannen inne på den st'ängselomgärdade byggplatsen. Han går och lyfter på presseningar. Han kikar sökande. Han försvinner bakom några containrar. Han lastar in något i bagageluckan. Vi närmar oss smygande.
Vallbybloggaren riktigt känner hur Sherlockholmeshatten tynger på hans huvud. I andanom suger han uppmärksamt på sjöskumspipan. De går så nära att de nästan kan se registreringsskylden.

Tyvärr är vi inte tillräckligt bra på att smyga. Ej heller nog tränade för att bli ett med bakrund och skuggor.
När den unge mannen observerad att han observeras sätter han sig i bilen och parkerar den så att registreringsskyltarna ej ska synas.
- Ytterst misstänksamt, mumlar Vallbybloggaren i bästa Ture Sventon-stil. Här ska sannerligen observeras på bästa detektivmanér.
Sambon är behjälplig med att helt oskyldigt vända ryggen åt den unge mannen medan sambon för andra gången dumpar restprodukter. Då Vallbybloggaren nogsamt plockar upp efter sambon kan han kika och med skarp blick notera registreringsnumret.
Skyndsamt beger de sig hemåt. Den borne Vallbydetektiven ringer sina kollegor på polishuset och berättar vad han sett. Som en brasklapp föreslår han att det kan ju röra sig on en anställd. Men vad tusan gör en anställd på en arbetsplats  halv sju en söndagmorgon. Poliskvinnan i telefonen håller med om det osannolika och lovar skicka en patrull.
Sambon och Vallbydetektiven begär sig skyndsamt till brottsplatsen. Måste ju följa upp. Ett visst resultatansvar för pågående process känner han.

 Han möter polisbilen och får rapporten att de sett vare sig bil eller person. Tittar över axeln på polismannen och ser hur en av presseningarna visar en profil av en bil. Påpekar denna mystifikation för polismannen, som efter en snabb titt svarar:
- Din observation tycks riktig. Det såg inte vi. Vi ska genast undersöka detta.
På behörigt avstånd ser vi hur polismannen lyfter på presenningen och hur den unge mannen överraskad tumlar ut. Vi ser att de pratar med varann. Polismannen antecknar flitigt.
Nöjd med vårt dagsverke fortsätter vi vår promenad.
Polisbillen med innehåll stannar, när de ser oss och bjuder oss komma fram till bilen. Den kvinnliga polisen har svårt att hålla tillbaka fnittret. Den pondus som uniform och polisbil ger försvinner i det kvinnliga fnittret.
- Du det var bra att du ringde, men det verkar inte vara något allvarligt. Mannen hade bråkat med sin partner och blivit utslängd. Så utslängd från hemmet uppe i bergslagen har han tagit sig hit, där han arbetar. Han täckte bilen med en pressening för att få sova ostört!
Ekot av poliskvinnans fnitter följde de två hela morgonen.
Nu måste även en detektiv sova!

Vid sundet trivs jag allra bäst

Höstkvällen är närvarande, trots det borde vara sensommarkväll!
Jag sitter på balkongen och ser ut över barndomens ändlösa vatten.
Här med Fria Bad för mina fötter, var det som jag lärde mig simma. Lärde mig att uppskatta vatten med viss sälta. Byggde mina första alster i sand, smyckade med vita stena och snäckskal och det var här som jag för första gången blev stungen i foten av en geting.
I takt med att ölglaset svalka minskar ökar minnena från svunnen barndom.
En regnljummen västanvind bär minnenas doft till min balkong.
Doften av salta bad.
Den nakna doften av tång!
Nedanför balkongen på strandpromenaden flanerar människor med såväl med hund som utan. Deras särpräglade dialekt är som musik. Fylld med staccatoskorrning och harmoniska diftonger.

Innifrån lägenheten från kaffemaskinens gurglande att kaffetåren snart kan serveras. Doften av nybryggt kaffe blandas med måsarnas skrik och skrän.
Jag lyfter blicken mod sydväst. Drygt en halvmil bort letar snåla solstrålar. Nästan osynligt reflekteras de i den bleka smaragden , i det ärgade taket på Kronborgs Slott.
Hämtar kaffe och smeker med ögonen de vitmålade lägenhetsväggarna. Mina  väggar, änteligen en lya vid sundets strand.
Minns barndomens påtvingade utflykter till Helsingör, till utlandet!
Då några år efter andra världskriget hade danska frälsningsarmen soppkök för de danskar som hungrade. Då lagade sprukna fönsterrutor med brandgula plåsterremsor. En annan tid.
Efter inköp av varor på Irma snabbköp, osthandlaren i skuggan av kyrkan, var jag lovad att få köpa en strudglass på Brostraede. Den lilla glassbutiken, som serverade strutglass i frasiga rån med vispgrädde och jordgubbsylt. I dansk krona kostade den och var det ljuvligaste man som ung skolpojke kunne äta. Det var nog den glassen som gjorde den unge vallbybloggaren så villig att släpa den tunga bagen med billiga danska varor.
Nu är det annorlunda danskarna turar till Helsingborg för att handla, ja till och med för att bo här. Även om den danska kronan tappat värde gentemot den svenska är dte fortfarande billigare, sa danske Jensen som jag mötte i trappan. Han hade pendlat till sitt arbete i Helsingör i 20 år nu!
Så sitter jag här på min balkong och ser hur fartyg sakta fara förbi till spännande resmål runt om i världen.
Lutar huvudet mot den nyinköpta vilstolens mjuka stoppning! Sakta gungar vågornas eviga rytmiska skvalp en trött vandrare in i morphi armar.
Hundskall...
... öppnar med ett leende  ögonen!
Men...
var tusan tog sundet vägen?
Ibland kan uppvaknande från drömmar ge stora missräkningar, ja besvikelser!
Som tur är, kaffet är klart och smakar gott!

Nu är det slut!

Vallbybloggaren konstaterar att de kolorerade rörelsernas spel är över! Nu blir det inte fler ringlekar på ett tag.
Det har varit en svettig tid för Vallbybloggaren. Sambons dräneringspromenader har pressats in mellan fortbadande figurer och långskuttande gladiatorer.
Sambon har inte varit riktigt övernes med Vallbybloggarens ommöblering av trevna stugans  tevesal.

Nyfiket har han undersökt såväl spinningcykel, roddmaskin, som löpmaskin. Det är dessa grenar, som kan kopplas till ovan angivna utrustning, som Vallbybloggaren koncentrarat sig på. Han har visserligen försökt med simhopp och fortbadande i såväl kar som urna, men det har liksom inte gått så bra.
När fortspringare från Jamaica inspirerat till att ta upp kampen har löpmaskinen använts. Jag kan tala om att den har glött. Bränd doft från rörliga delar av löpmattan har fyllt rummet och förosakat såväl brandkårsutryckning som empatiska påringningar från rökskadade grannar. Vän av ordningen undrar nu huruvida Vallbybloggaren kunnat ta upp kampen med långbenta såväl som mer normalbenta jamaicaner.
Viss har han det, fast det löna sig föga. Visserligen slutade vi att springa samtidigt, men det visade sig att då Bolt å Blake sprungit hundra meter, så lyckades Vallbybloggaren blott uppnå 41 meter. En längd som i sig inte är föraktlig om man stöter kula. Stöta kula inomhus för att tävla med olympiska gladiatorer är inget Vallbybloggaren vill rekommendera! Det blir så fula märken på säväl golv och i förekommande fall stängda dörrar.

Roddmaskinen har möjliggjort för Vallbybloggaren att aktivt ta upp kampen med ensamkajkande paddlare och kanotister. Visserligen försökte han få Sambon att ta del, så att även dubbelkajkande utövare kunde få sig en match. Inget kajkande var dock framgångsrikt! De olympiska utövarna håller i evigheter på att ta mellan 30 och 35 kajktag per minut. Vallby bloggaren lyckade hålla detta tempo i max 70 sekunder, sedan föll han ihop som en våt trasa i roddmaskinen!
Uppmanar er alla att försöka hålla ett tempo på 45 km/timmen under 5 mil. Det är inte tillrådligt! Så gör inte det uppmanar Vallbybloggaren i ett plötsligt anfall av omsorg om resterande mänskligthet!
Viss ger detta en annan dimension av de olympiska lekarna. Ingen soffpotatis här! Svetten har lackat. Kilona har rasat! Visserligen har detta flitiga nyttjande av olika muskelgrupper mer än till fullo kompenserats av intagande av Yorkshirepudding, brödpuddingar, fish-and-chips, lommeljummen pilsner.
Så Vallbybloggaren går ur dessa ringlekar i samma rondör som han gick in i dem!
Men till nästa  gång, ska han ha ytränat sambon, så vi kan ha fälttävlan i hallen....

Med ålderns rätt

Han satt utanför servicehuset på Vallby. Det var inte utan att man misstänkte att han satt på sig bästa "gå-bort-kostymen". Skorna var välputsade och det glesa håret borstat och pomaderat.
Han  tittade på bilar, som trotsigt trotsade hastighetsbegrönsning på infartsgatan mor Vallby Centrum.

- Det var en fin hund du har, sa han med ett nästan tandlöst leende, pälsen glänser så vackert i morgonsolen.

Vallbybloggaren tackade å sambons vägnar, då sambon skanar vett och etikett då det gäller att ta emot komplimanger.

- Jag vet att jag frågat förr, sa han, men vad är det för ras?

Vallbybloggaren upplyste tålmodigt den åldrade mannen om sambons etniska ursprung.
- Ja du, sa den gamle, jag sitter här och väntar på sonen. Han skulle skjussa mig till graven, så jag får prata med min hustru. Ja, jag vet det låter tokigt, men det skänker en viss tröst att få samtal med någon, som inte hela tiden ska opponera. Men ungarna har väl helt glömt bort! De har nog med sina liv, sina mödor, sina amorteringar och räntor.

- Det låter uppgivet, sa Vallbybloggaren, jag tror säkert de kommer. Du vet det händer så mycket i de ungas liv, som sinkar dem. För att inte tala om trafiken, behövs inte mycket för att de ska fastna i någon bilkö. Så du ska se, de är snart här.

- Nä, de har glömt, precis som de glömde bort när jag fyllde 80. Här hade jag gjort mig till och mutat en av de kvinnliga vårdarna att baka en tårta. En grann tårta, som svämmade över av luftig vit vispad grädde och dignade av röda söta jordgubbar. Kaffet kunde jag göra själv. Satt på mitt rum hela dagen, men inte kom de inte. De har väl annat för sig, inte tid tanla på en åldrig förälder.
Åh du, när jag ändå är igång här med att klaga lite.
-
-Så har du lite mer klagomål?

- Vet inte om det är klagomål egentligen, men jag undrar varför de olympiska potentaterna sysslar med. Tänker på hur de åldersdiskrimenera män !
- Åldersdiskrimenera män, nu är jag inte riktigt med, sa Vallbybloggaren förundrad.
Jo sa han, se på fotbollen i de olympiska spelen. Det är den enda lagidrott, eller bollsport där inte männen får vara mer än 23 år. Visserligen kör de med ett kvoteringssysten, då de får ha tre ÖVERÅRIGA spelare med. Måste kännas som en skymf att bli betraktad som överårig om man är 24 år!  Basket bollen har sitt DREAMTEAM med mestadels överåriga spelare, men inte fotbollen inte! Undrar om jag i min livstid får se ett dreamteam från Italien eller Brasilien eller Spaninen tävla om OS-guld i fotboll!
- Det har jag inte tänkt på förut, sa Vallbybloggaren, men du har rätt! Bara en mass ungtuppar som sparkar boll, ingen finess ingen strategi, bara tuta och köra!
- Men se, nu kommer din son, fortsatte Vallbybloggaren, hoppas du får en trevlig dag!
- Det är inte sonen, sa den gamle, har skickat grannen, jag känner igen bilen!

Det var fyra år sen sist

Vallbybloggaren vaknade tidigt denna sommarmorgon, även om den gav en fadd smak av höst. Nu blir det bara mörkare. Natten kommer inte längre att vara skir och prunkande. Morgnarna kommer allt senare och senare, vilket i sig torde glädja en som har som vana att dröja i sängvärmen till solen kittlar anletet.
Hur som helst så föll ögonen på en artikel i morgonblaskan, som hurtigt förkunnade :
Nu är det bara tre dagar kvar!
Klart man blir intresserad. Tre dagar till vad? Av rubrikens svärtade budskap kune man invaggas i farhågan att jordens ände var i antågande. Vid ett närmare nagelfarande av spaltens text, så framkom att det uti den stora staden London ska det vankas olympiska spel. Chipsfabrikörer och läskeblaskbryggare till fromma!
Under den ödsliga promenaden på Vallbytundran drog sig vandraren till minnes. I nostalgiskt skimmer framkallades bilder från en somrig altan på Pålsjögatan i Helsingborg. Då minnesbilden studeras så gissdar Vallbubloggaren att det måste ha varit sommaren 1960. Det året lekte det olympiskt uti italienska Rom. Runt ett bord hängde att antal idrottsintresserade pojkar. De hade alla läst Allsport och eller Idrottsbladet. Listor på världsbästanoteringar i olika friidrottsgrenar hade studerats.
Jag tror att det var äldsta brodern M., som låg bakom det hela.
I ett Collegieblock, så antecknades våra spådomar inför den stundande begivenheten i Rom. Vi tippade medaljörerna i de olika grenarna. Alla befintliga tabeller i olika publikationer hade studerats och analyserats. För en kort tid var eget idrottsutövande bortglömt och förpassat till hyllan märkt, för senare bruk.
För Vallbybloggaren var det nog Idrottsbladet och Allsport som var de främsta källorna. I dag minns jag inte en enda av dessa idrottsmän och idrottskvinnor. Klart att Wilma Rudolph, kan man ju inte glömma eller Al Oerter, diskuskastaren, som alltid var med. Svenska idrottsidoler som Dan Waern, Myggan Uddebom, Gunnar Tjörnebo, Alf  Pettersson fanns med i tipsen, men det var nog mest för att de var svenskar och inte för att de skulle knipa någon medalj.
Vi gav broder M våra tips. Han plitade ner dem i därför avsett block. Tider gissades. Åhh vilken lättnad en outsider fick också tas med.
Ett sinnrikt poängsystem skulle sen avgöra viklken av oss som var den bäste på att tippa medaljörer och tider.
Runt ett somrigt bord på en altan på Pålsjögatan i Helsingborg tippade och argumenterade Bosse, Rolle, Sven-Åke, Per, Lasse, Björn, Paul, Kerry  med flera.
Vem vann?
Såväl tipstävlan som övriga vinnare i ode romerska olympiska spelen har för evigt suddats ut ur Vallbybloggarens minne, förutom Wilma R, gazellen från USA!

Farbrors Kapell

Det i den gamla Remingtonen insatta pappret skrattade håfullt åt Vallbybloggaren. Visst längtade det efter att få fyllas av ord, en bild och en skruvad mening. Tyvärr måste Vallbybloggaren göra det vita bleka pappret besviken.
Inte ett vettigt ord läcker från hjärnvindlingarna. Inte en vacker bild komponeras av stela fingrar. Det är tomt och öde i hjärnans kreativa centrum.
De dagliga promenaderna i dräneringssyfte med luden sambo hade inte gett något, som längtade att få formuleras på ett vitt blekt papper. Fantasins källor var snustorra och kreativa tillflöden igenproppade.
Det var i detta vertigotillstånd som det knackade på dörren till, det som utan att leva upp till namnet, skrivarlyan. Det var exprästen Gudmund som visade sin lekamen, när dörren välkomnande öppnades.
Gudmunds ögon lyste av iver. Händerna viftade i sin längtan att få uttrycka tankar.
- Slå dig ner Gudmund och känn dig som hemma!
- Tackar varmast, sa Gudmund, jag har knappt tid att sitta ner. Det är så mycket i görningen.
- Du förvånar mig! Trodde att tid var det enda du hade gott om.
- Måhända har det varit ett signum för mig tidigare, men det var innan synen vid Tänkarens transparanta pyramid.
- Syn?
Vallbybloggaren kliade fundersamt hakan och tittade storögt på Gudmund.
- Låt inte din mun vara stängd, utan låt orden flöda.
- Jo, ser du. Jag satt som vanligt alla morgnar vid Tänkarens pyramid och begrundade dagen och vad den skulle ge för mervärden. Då plötsligt ur en buske, som tycktes brinna steg en bevingad älg fram och sa: Var hälsad Gudmund, du ska bli en stor man! Du ska starta en ny kyrka, ja en fullkomlig religion.
Gudmund tittade med sökande ögon på hur Vallbybloggaren skulle reagera. Det kan inte varit en vacker syn för en man ämnad för storverk. I vart fall i egna ögon. Vallbybloggarens haka hängde halvvägs ner mot de södra regionerna.
Nu har det stora vansinnet brutit ut tycktes han förmedla.
- Du behöver inte se alldeles förstörd ut, sa Gudmund, detta kommer bli så bra. Äntligen kan jag skapa en religion som ger mig allt det jag inte fått genom de gamla religionerna. Med hjälp av två orrar, Humin och Mugin, har jag fått ett uppdrag skriva "Farbrors Testamente". Där skall allt uppenbaras.
- Behövs det verkligen en ny religion, sa Vallbybloggaren undrande.
- Jajemen, sa Gudmund, nog behövs det.
- Jasså och hur skall den skilja sig från de som redan finns?
- Det kommer du bli varse, sa Gudmund, jag har precis börjat. De heliga orrarna ger mig ord dag för dag. Det som är bra i de gamla religionerna ska behållas. Visserligen kommer dte att krävas en ny översättning av de skrifter som redan finns. De måste ju anpassas till det som de heliga orrrarna förmedlar till mig.
- Men det har ju redan gjorts. Massor av udda uttolkningar har ju gjorts för att passa olika potentaters vilja och ideer.
- Jo, sa Gudmund, det kan hända, men du förstår...  Lite kristendom, lite judendom, lite islam och så ska det kompletteras med lite fantasy, strängfysik och lite logik. Det kommer att handla om regler för vad som får ätas och inte ätas, drickas och inte drickas. Sex fruar tror jag blir bra. Kvinnan får ha max tre män, för det har de heliga orrarna klart utsagt att mannen ska ha lite fördelar.
- Jaha, Vallbybloggaren skakade uppgivet på huvudet, och vad ska ni kall er?
- Men det är väl givet, sa Gudmund, Farbrödrarna! Farbrödrarna samlas i Farbrors Kapell
- Ska du inte ha med kvinnor?
- Vi, det vill säga de Heliga Orrarna  och jag, är mycket måna om det kvinnliga inslaget. Vi ska kalla dem Fastrar. De får en egen avdelning i Farbrors Kapell. "Fastrarnas Kitchen", där kan de följa när Farbrödrarna bär fram sin hyllning till profeten.
- Jasså och vem är profeten, sa Vallbybloggaren fast han visste redan svaret.
- Profeten Gudmund, sa Gudmund, så ska jag äntligen få min rätta plats i framtiden!

Vallbybloggaren tittade på pappret i den gamla Remintonen. Det var fullt med ord och meningar. Han visste inte hur detta gått till. Men han misstänkte starkt de heliga orrarna!

Med kippande skor

Morgonen var färgad i en nyans av grått.
Nattens regn gjorde sig frortfarande påminnt. Lämnade strecka av regnigt vått på sommarjackan.
Luden sambo bekymrade sig föga om fallande väta eller till de pölar som gemenskapstörstande regndroppar bildat.
Vallbytundran vaknade pö om pö ur sin nattdvala.
Solen fann en lucka i den molntunga himlen. Den tittade med förvåning ner på den våta, gråa och frusna Vallbytundran.
De läsare som har en stor önskan att se en sol, som tappat hakan eller en sol som visar viss likhet med en öppen fiollåda, bör förstå att den stunden är nu.
-Tänk, sa solen liksom för sig själv, här har man lyst med sin frånvaro. Här har man gjort allt, för att ej skänka det levande livgivande strålar! Ändå så ler blommor mot varandra. Ändå så hälsar människor varandra med ett glatt godmorgon. Ändå bugar de stora träna sig ödmjukt hälsande varje morgontidig vandrare.
Solen skämdes nog lite över sin lysande frånvaro. Solen tyckte nog att den kunde ha gjort mer för att torka upp de pölar, de vattenmängder, som hotar rasera såväl hus, vägar som sommarminnen. Solen drog sig tillbaka bak närmsta moln och begrundade sina misstag.
På Vallbytundran vandrar folk vidare med kippande skor och möter en ny dag!
Bak sitt moln gottar sig solen över att så många med längtan talar om solens återkomst.
Förstulet tittar solen fram och en enda solstråle träffar Vallbybloggaren på hans morgonvandring med sambon.
Denna enda solstråle ger hopp, ger längtan, skänker tröst till en vandrare med kippande skor!

Minnet försvinner fort som en avlöning.

Mellan spridda skurar vandrar Vallbybloggaren och sambon. I görligaste mån så undviks regnväder. Trots två badhandukar och ivrigt torkande med dessa, så har sambon ett överskott av vatten i pälsen, som han med nästan extatiska skakningar begjuter väggar och golv med.
Så det blir helst i torrväder, som vi vankar Vallbytundran fram.
På förmiddagen, innan förmiddagskaffet, hamna vi bakom ett gäng ungdomar. De hälsade vänligt och uttryckte sin beundran för pälsbeklädd sambo.
De fortsatte sin vandring ett par meter framför sambon med förare. När de nu börja prata med varandra, så övergavs vallbydialekten för en mer korthuggen staccatosvenska. Varje stavelse gavs ungefär samma takt. En aning skorrande hördes när de använde bokstaven R. H gavs en guttural touch, som förde Vallbybloggarens tankar till besök i beduintält.

Längre fram på promenaden stötte vi samman med den gamle restautören, som beklagade sig över att minnet inte var vad det varit.
- Det jag ska komma ihåg, sa han, men minnet försvinner fort som en avlöning!
Han berättade om sin hund som utvecklat en förmåga att fånga gäddor i Mälarvassen. Det var en rekordelig hund som högg när man sa hugg och satt still när man sa still, berättade han!
Det stod inte på förrän plötsligen Hasse med Pelle stod mitt ibland oss.
- Hejsan grabbar, sa Hasse med Pelle, på sjungande dialekt som avslöjade hans bergslagsbakgrund.
- Jasså står ni här och gör ingenting!
- Jo, sa restautören, vi har just kommit fram till att vi är lika gamla. Båda är vi 47-or!
- Jasså, Hasse med Pelle, jag är 52-a jag!
- Bara barnet, sa den gamle restautören!

- Har ni sett tanten med rullatorn, sa Hasse med Pelle, hon är bra dålig nu. Kan inte gå. Pelle och jag brukar gå dit och då får pelle ett kex.
-Nej det var ett tag sedan, sa vi, tilltalade, nästan samtidigt!
- Å hunden hennes är borta nu, fortsatte hasse med Pelle!
Det var då jag begrep att han hade fortsatt konversera tyst och nu var inne på tant nummer två! Innan fler tanter blev involverade i hans utläggning, försökte Vallbybloggaren få in honom på andra tankebanor.
Men se det var svårt det, men man har sina knep!
- Å snart blir det OS, sa Vallbybloggaren!
- Du det blir bra det, då får vi titta mycket på teve. Sport är trevligt! Till och med Pelle brukar följa sportsändningarna med intresse!
-Har ni vägarna förbi och vädret tillåter, så tar vi en pilsner på altanen, sa restautören, som glömt det vi pratade om.
Minnet försvinner fort som en avlöning!

En regnig morgon på Vallbytundran

Vallbybloggaren och sambo var ute på en inte alltför tidig morgonpromenad.
- Vi går innan det börjar regna, löd det glada morgonskallet.
Promenaden blev cirka 100 meter lång innan det var totalt omöjligt att vandra torrskodd på Vallbytundran.

Den lätta sommarklädslen var snart lika genomblöt som en fest i Vallbybloggarens ungdom. Numera är festandet mer torrt, om man inte räknar med över året spridda födelsedagsfester.
Sambon och Vallbybloggaren sökte skydd under minimalt utdraget tak. Inte utan att man kände  längtan efter  gamle Noa och hans ark. Arken lyste med sin frånvaro. Kippande skodon blev vår följeslagare under regntunga skyar denna morgon.
Nog var det mest Vallbybloggaren som led. Den mer friluftsvane sambon tycktes inte nämvärt besväras av nedfallande vatten.
Vid hotellet hade en modern ark i form av en turistbuss från Ukraina förtöjt. Vattenströmmar föll och sakta fylldes den ukrainska arken med passagerare. Skylande nylagt hår med turistbroschyrer lämnade damer i de mestskilda ålderskategorier hotellet för att söka säkerhet från detta eviga sommarregn i den bussiga arken.
Plötsligt uppstår viss oro.
En animerad diskussion mellan busspiloten och en reseledare uppstod.
Vad som sas gick inte att förstå, men det var ord med mycket tsji, sche, toi i.
- Nesh beveda drasti klisktji, lät det som. Troligen hade det att göra med en en eller flera personer som inte inträtt i bussarken. Den lilla kvinnliga reseledare löpte mellan hotellet och bussen skylande sig med ett orange paraply. Hon bläddrade i några handlingar och viftade upprört med händerna. Busspiloten slog ut med armarna som om han menade:
- Det är ditt ansvar, jag kör bara bussen!
Rultiga reseledaren löpte än en gång genom nedfallande vatten till hotellet.
Efter en stund kom hon ut igen. Denna gång fösande en äldre kvinna framför sig. Den äldre kvinnan tuggade ivrigt på en bulle och med en massa itsji och scnedevana försvara on sin rätt att i lugn och ro äta sin frukost.
Med lika många tungvrickande itskjiord tycktes reseledaren mena, att om detta var hennes önskan borde hon stigit upp tidigare.
Stiga upp tidigt, tycktes den äldre kvinnan säga, är väl inte semester!
Till slut var bussen välfylld med ukrainska turister i alla sorlekar och åldrar fullsatt. Med ett glatt tutande och vattenströmmar skvättande runt busshjulen lämnade de hotellet på Vallbytundran.
Vallbybloggaren, bannande oförmågan att klä sig efter väderlek och sambon, som icke alls brydde sig om väderleken, återvände till trevna stugan.
Turligt var trevna stugan byggd på hälleberget och ej i lösan sand!

FESTEN är ÖVER nästan!

Vallbybloggaren med luden sambo kryssade mellan timotej och nyurdruckna burkar på sin morgonvandring i den bostadsomgärdade naturen. Gårdagens fest för att fira gode vännens intåg i de pensionerades skara gjorde sig påmind. Trevligare kväll är svår att minnas!

Vi var ensamma denna tidiga morgon på vår vandring.
Inte riktigt!
Ur en buske hoppade en skrämd stadshare. Sambons glade hälsningsskutt gav stadsharen en mindre hjärtattack och han försvann snabbt ur vår åsyn!

Den hotellparkering, som under flera dagar varit hemvist för Vallby Mini Power Meet låg tyst och nästan öde på aktiviteter. Resultatet av nattens picnicar  kunde beskådas. Gårdagens sena nattamå och parkbänkar har lämnat sina spår. Tomma drickaburkar och uppfläkta pizzakartonger tävlar med maskros och backsippor om uppmärksamheten! 

Noterades att runt 40 amerikanska ekipage väntade på att få fyllas av hemåkande hotellgäster.
Festen är  nästanöver för i år.
Nu blir det inga dagliga promeander frossande i krom och blankpolerad lack. Inget frossande i sensuella fenformer!
Vallbybloggaren notera i sin bok att 2012 års Mini Power Meet på Vallby lockat ungefär lika många bilar som förra åretbilar. Han har kunnat notera 40 - 45 olika ekipage har synts på parkeringsplatsen.

Nu väntar han med spänning på nästa års noteringar och deltagande.
Noterade att hans favorit detta året var en svart BUICK EIGTH en rent estetisk glädje att bara beskåda
.

Så önskar vallbybloggaren alla läsare av denna blogg god tur på er speciella resa och må fridens torskar alltid segla i era kölvatten!

Sant och icke sant på Vallbytundran

Aktivisterna i KVALlbydalens är inte så nöjda med sina egna budskap till den stora allmänheten. De har därför börjat att profilera sig genom att norpa konkurerande aktivisters budskap. De där blågröna, tänker de, är nog inte så fel ute! Vi tar deras budskap och gör det till vårt. Det är ju ändå ingen som märker någon skillnad. De blågröna sitter i ett hörn och tycker att de rödgröna är bra taskiga. Här hade vi lyckats norpa deras gamla politik och gett den en ny förpackning, så norpar de tillbaka.
Att de gulblåa i stot sett norpat nästan allt från de andra brydde de sig inte om, de når ju ändå bara marginalpopulationen och en och annan missnöjd.
I den ankdamm där aktivisterna simmar runt är inte så mycket nytt undersolen.
Nä, sa den nye blågröne strategen, nästar år skiter vi i KVALlbydalens vecka och hyr ett stånd på cityfestivalen istället.
- Då ska det, banne mig, bli drag under galoscherna!

BIG POWER MEET på Vallbytundran

Under natten ooch tidig morgon har ytterlihare deltagare nått hotellet. Såväl finska som norska gäster har parkerat sina i krom och plåt överdimensionerade fordon. På främmande tungomål har diskuterats huruvida man ska köra ocabbat eller ej.
Vallbybloggaren ska villigt erkänna att han ej förstod vad som sades, utan tolkade utifrån vad han såg!
En äldre gentleman med rullatorstod en bit ifrån och tittade bekymrat. Vid samtal framkom att han nnog var lite bekymrad över huruvida dessa bilåkare skulle fara runt hela natten och tuta och skräna.
För det har man ju hört, sa han, att det gör dom!
En äldre dam tyckte att det var för hemskt med dessa raggare. Och en massa öl dricker de med, sa hon och ruskade förskrämt på sitt russinliknande ansikte.
En yngre dam brydde sig inte så mycket om de drygt 10 bilar som parkerat vid hotellet, hennes fokus  låg helt på en blommande nyponbuske, där nyponrosorna ivrigt öppnade sig mot solen och med njutning absorberade den energi som dessa så väl behöver.
- Är det inte vackert, så sag, sa hon!
Morgonnyheterna förkunnade att staden där Vallbytundran ligger under dessa tre dagar som POWER MEET pågår kommer att besökas av omkring 90 000 personer! Sovplatser räcker inte till, utan nu campar man på de generösa vägkänterna.
-Än så länge har inte polisen sagt något, sa en ung man från Skåne!
Vallbybloggaren följer med reporterns örnblick vad som kommer att ske och återkommer i ärendet!
Bättre en bil i garaget än tio i vägrenen!

Kvalbydalen och början på invasionen

Vallbytundrans aktivister i fullmäktige och utskott är samlade denna vecka för att sinsemellan samtala!

I ledig klädsel kastas argumenten till varandra. Skruvade inlägg och prakrtfulla stolpskott! Det är både rödgröna argument, blugula dito och blågröna inlägg. Företrädare för de mer blågula stirrar utan att blinka på sin motståndare och menar;
- efter som ni inte tycker som vi tar ni inget ansvar. Därav drar jag slutsatsen att det bara är vi som för en ansvarsfull politik!
De andra debattörerna river sin hårtesar i förtvivlan över att behöva debattera med någon, som gjort både sin egen karta och uppfunnit sin egen verklighet! De fortsätter slänga skagord emellan sig tills solen går ner i väster och lämnar Vallbytundrans horisont som ett uppfodrande blyertsstreck!
De kommentatorer som satts bevaka KVALlbydalens aktivistiska utspel  konstaterar gemensamt:
- Bakom alla kolorerade slagord gömmer sig en bottenlöstomhet!

Inte ens en rostig Mercedes som skämmigt blyg döler sig bakom en blommande buske kan hindra det faktum att nu invaderas Vallbytundran av huvudsakligen amerikanska hjulförsedda ekipage.
Den två första bilarna i årets Power Meet på Vallbytundran har anlänt. Det är två Cadillac, som provocerande röda lyser upp varsin parkering.
Trots att Power Meet officiellt börjar först imorgon så har redan entusiasterna börjat anlända. Dels är de de, som är ägare till eller känner ägare till, amerikanska landsvägsskepp. Där ett överflöd på krom och egentligen onödigt plåtöverflöd förenas i en estetisk formfulländning.
Dels är det de, som anländer till Power Meet i andra ekipage av modernare slag. Koreanska, japanska, spanska eller rumänska ekipage, som kommer vara som en katt bland hermelinerna, när Power Meet når sin besökspeak! Här handlar det om bilburen bilentusiasm. Trots att man själv inte är ägare till så kallat Dollargrin, så har man anlänt för att egnom öldimmorna låta sig förföras av bildesigners kromiga linjer!

Förra året var parkeringen vid det på Vallbytundran utplacerade hotellet till 90 % besatt av dessa Dollargrin.
Vallby bloggaren ska noggrant följa utvecklingen och delge eventuella bloggläsare vad han observerat!