Morgonpromenad med författardrömmar

Gråmulen novembermorgon.
Sambon och Vallbybloggaren hade i det längsta vägrat lämna morgonsömnens sommarhetta.
Sambons behov av att uträtta naturbehov segrade till slut över morgonsömnens lathet.
Gräsmattorna delvis rimfrostklädda. Några mindre vattensamlingar ännu istbelagda efter nattens frost.
Vi passerar nya runda byggnaden vid Vallby Centrum. En kvinna, som tydligen ska arbeta i detta hus, steg ut på den träbeklädda verandan. Hon tittade med frågande blick på den stora våta fläcken. Hon skakde på huvudet och vände blicken mot det stora ljusinsläppet i verandataket. Hon skakade på huvudet och svarade på Vallbybloggarens morgonhälsning.
- Här är det någon, som inte tänkt!
Vallbybloggaren nickade instämmande.
Vi fortsatte promenaden förbi centrum och förbi tobakshandlaren. Tobakshandlarens affär kallas ofta "Kiosken" av kunderna. I Vallbybloggarens föreställningsvärd är en kiosk en byggnad, som man inte går in i. Man har kontakt med säljaren genom en liten lucka och gör sin beställning. 

Bortom Kyrkolokalen räffar vi en gammal bekannt. Han ger berömmande ord till Vallbybloggaren och dennes bloggalster. Klart man slickar i sig sådant beröm och växer nog halvannan centimeter på längden.
- Har du, fortsatte han, skrivit något som man kan handla i bokhandeln?
Vallbybloggaren måste svara nej på en sådan fråga.
Bekantingen tyckte det var tråkigt, ty han hade tänkt att lite Vallbyhistorier, skulle kunna vara en fin present till Jul.
Vi skildes åt och tankarna om tryckalster med Vallbybloggarens ord slog rot!
Efter en tids fundernade drog Vallbybloggaren slutsatsen.
Han ska nog bespara familj, vänner och bekanta den läsupplevelsen. Om det nu över huvud taget skulle kunna betecknas som upplevelse. Hans tafatta försök är, vilket alltför många instämmer i, inte av något större litterärt värde.
Dock kan han meddela att djupt inne i en hårdisk finns två utkast till romaner. Men det blir inget med det, ty Vallbybloggarens saknar den disciplin och uthllighet, som krävs för att göra mer än utkast!

UTKAST 1
En historia där man får följa en familj i ett sydamerikanskt land. Där några av barnen förföljs av såväl landets hemliga polis, som av en av de större gerillagrupperna i landet. Två syskon kommer till Sverige som asylsökande. Deras handläggare på Migrationsverket är en ung jurist, med kopplingar till högerextrema rörelser. Handläggaren påträffas mördat i Migrationsverkets lokaler. En av syskonen misstänks för mordet. En ung kvinnlig pastor försöker lösa mordet, samtidigt som hon kämpar för syskonens rätt till asyl i Sverige.

UTKAST 2
I en svensk frikyrkoförsamling pågår en maktkamp. Å ena sida en dominant pastor med förkärlek för unga kvinnor. På andra sidan en företagsledare som gripen av mer sektliknande rörelser försöker manövrera ut den dominanta pastorn, för att göra sig själv till oomstridd ledare i församlingen. En kamp mellan de två, som inbegriper manipulationer, sexförsåt, mutor och en osannolik strid om var dopgraven bör placeras. Denna dopgrav kommer att spela en stor roll, då en ung flicka hittas dränkt i densamma!

Nåja, det räcker nog med att de stannar som utkast djupt inne i en hårddisk mörka labyrint!

Fortsatt spaning

Vallbybloggaren och sambon sov länge denna morgon.
Vi lyssnade av senaste nytt då det gällde Fru H's försvinnande.
Terrängskorna påsattes samtidigt som smaken av äggsmörgås och kaffe gjorde sitt bästa för att inte bara vara ett minne.
Vår promenad på våta asfaltvägar gick förbi tidningslådan, där gratistidning kan hämtas.
Promenaden gick genom Källtorp och tillbaka mot Vallby Servicehus. Blicken sökte ovanliga färgskiftningar i skogsdungar.
Hur försöker man sätta sig in i en persons tänkande. Ett tänkande som inte löper i samma rationella banor, som de flestas tankebanor.
Piloter kan ibland uppleva, då de flyger genom tätt molntäcke, ett tillstånd då ord som upp och ner, höger och vänster förlorar sin betydelse.

Undrar om de som drabbas av denna "ålderns glömska" också går in i ett minnesmoln, där upp och ner, söder och norr förlorar sin betydelse. Där vänster och höger, öster och väster upphör vara riktningsord. Där dåtid och framtid flyter samman i ett enda kaotiskt evigt nu.
Tankarna svindlar medan vi fortsätter vår promenad mot Trumslagarbacken. Vi går in i skogen mellan äldreboendet och E18. På nästan bortglömda stigar vandrar vi och låter blicken söka. Ett rött, som fladdrar till bland täta snår Visar sig vara en plastpåse.
Sambon får upp et spår och drar med bestämda steg iväg ner mot Svartån till. En skrämd hare tar ett jätteskutt. Det är inte mycket hjälp man har av en sambo, som är mer intresserad av harspår och ekorrar, än att hjälpa leta.
Vi söker oss snart ut mot mer bebodda trakter och lämnar Trumslagarbackens vilda djungel bakom oss. Inget fanns där. Nu ska ju detta inte tas som en total sanning, då vare sig Vallbybloggaren eller sambon är tränade sökare. Men sex ögon ser mer än två......
Väl hemkommen efter två timmar i skog och mark och delvis på banade stigar på Vallbytundran, kan vi konstatera att vi blev leriga.
Underedsbehandling av sambo genomförs.
Underredsbehandling av vallbybloggaren  görs, medan kaffemaskinen puttrande brygger livgivande dryck.
Det moln som "åldrandets glömska" skapar flyter dåtid och framtid samman i ett evigt kaotiskt nu....
Kan jag bara känna in det, kanske jag finner fru H!

Försvunnen kvinna på Vallby

Vallbybloggaren och sambon begav sig ut på tidig onsdagspromenad.
Frukosten värmde fortfarande vallbybloggarens inre. Ännu hade inte kaffesmaken lämnat smaklökarna.
En helt vanlig morgon med andra ord.
Utanför trevna stugan nosade sambon osynliga fläckar med teakolja [tikålja]. Vallbybloggaren tittade upp och såg tre poliser, som närmade sig. En av polismännen kommenterade uppskattande sambons yttre fördelar.
- En vacker hund, sa han, brukar du ta långa promenader?
Vallbybloggaren kunde inte helt bejaka frågan, men sa att det brukar bli en 40 till 60 minuter lång promenad.
- Jo, vi är ute och söker en försvunnen dement kvinna. Hon lämnade hemmet tidigt i morse och har inte mycket kläder på sig. Ser du henne eller annat som kan vara av intresse så kontakta oss.
Vallbybloggaren lovade att göra så.

Morgonpromenaden fick en ny inriktning. Borta var den lättjefyllda promenaden, där sambon nosande och vallbybloggaren funderande byttes mot stigfinnarens skarpa blick och höga uppmärksamhet.
Vi vandrade gata upp och gata ner. Vi tittade bakom prång och skjul. Ibland mötte vi uniformerade poliser som gjorde likaledes. Gatorna och gångvägar var tomma. Stigfinnarens väg sträckte sig lång ut på norra Vallby. Hustomter bespejades. Träddungar genomsöktes. Men ingen lättklädd kvinna kunde beskådas. Efter 2½ timme återvände vi till trevna stugan.
Vallbybloggaren funderade på hur en ensam lättklädd dement kvinna kunde tänka. Rationella tankar rensades bort. Han mindes de bekannta han haft, som, i demensens vertigo, handlat helt olika. Farbror T, som lämnade sin bostad på Lustigkulla och återfanns promenerande på järnvägsspår strax  utanför Tillberga. Tyvärr fann även ett snabbgående tåg honom. Han mindes en granne, inte mycket äldre än han själv, som nöjde sig med att i tid och otid ägna sig åt trädgårdsarbete. Han drog sig till minnes den gamla invandrarkvinnan, som vägrade lämna lägenheten. Hon stod dagarna i ända och knackade på en fönsterruta och vinkade åt förbipasserande.
Planlös vandring kan ha fört kvinnan långt bort från Vallby!
Eftermiddagens promenad ägnade Vallbybloggaren och sambon åt att vandra i de större skogsdungar som återfinns på Vallby och dess närhet.
Våta skogsmarker genomsöktes. Lingonris och blåbärsris trampades på. De tittade under granar och bakom klippblock. Ingenstans stod den äldre kvinnan att finna. När mörkret blev alltför hindrande för ockulär sökning, begav de sig hemåt.
Fick konstatera att stigfinnarens skarpa blick och höga uppmärksamhet inte längre är vad den en gång varit.
Resultatlös  sökning. Han hoppades att andra skulle ha större tur och kvinnan skulle hittas vid hälsa.
Har de inte hittat henne i natt, så ska stigfinnaren ge sig ut igen.....

Sådana besök hör inte till vanligheterna!

BANG
BANG

Knackningarna hördes tydligt. Den äldre mannen tänkte nu är det bus på gång. Han smög fran till altandörren och vippade kvickt persinnerna till öppet läge. Den tidiga morgonen mötte honom med överväldigande tomhet. Det fanns ingen där.
Nåväl, tänkte han, ungdomarna är snabba idag. De står säkert bakom närmsta husknut och fnittrar förtjust över sitt busstreck.
Han ätervände till sysslorna. Frukost förbereddes. Kaffemaskinen laddades och började puttra hemtrevligt.
Han hade precis satt sig vid bordet- Kaffe muggen välfylld och väldoftande. Smörgåsen med skinka och ost väntade tåligt på att införlivas med mannens näringsupptagningsmaskin. Ett immigt glas med välkyld apelsinjuice stod lite för sig själv. Tidningen uppslagen. De senaste nyheterna skulle läsas.

BANG
BANG

Igen hördes de två knackningarna tydligt. Ett knackljud som uppstår då man knackar på den bleckplåtsbeklädda altandörrskarmen. Nu sparade den äldre mannen inte på krafterna. Han rusade mot altandörren. Tittade ut. Det fanns ingen där. Han öppnade dörren och gick ut för att se efter bättre.
Obehaglig kyla passerar honom, passerar delvis igenom honom. Han ryser och känner  obehag,
Obehag mer av att han inte kan relatera till något han upplevt.

Sambon gläfser till. Han reser sig upp och viftar försiktigt på svansen.
Utan han kan se någon, ser han hur de generösa kuddarna i soffan, nästan omärkligt, sar konturen av en smal ganska lång varelse. Han ser hur ett kort av yngsta barnet liksom får en gloria. Hjärtat bultar. Ögonen fladdrar. Blicken söker något verkligt att fokusera på.
I tankarna formulerar han sig.
- Om du nu är en ande, så behövde du väl inte knacka. Då vore det väl bara att passera rakt igenom!
Nästan samtidigt får han i sina hjärna ett svar!
- Jag ville inte komma in, om du inte släppte in mig!
- Men varför har du hit ?
Tystnaden blev än mer tystnad. Sambon la huvudet på sned och tittade konfunderad på den plats i soffan, som nästan omärkligt lämnar avtryck efter en  lång tunn varelse.
- Min närvaro är här och nu! Vill bara förmedla att du ska inte känna skuld, för det som hände! Jag   har ro nu.
- Kan du komma och gå.. besöka här som du vill?
- Nej inte riktigt, men när du behöver styrka så finns jag nära!
- Känn dig välkommen! Men du knacka inte! Du skrämmer ju oss!
- När du ser solen reflekteras i fotografiet så vet du jag finns här!


Plötsligt infann sig ett otrolig frid i rummet! Sambon lade sig ner och jäspade ljudligt!
Den gamle tittade på soffan, där inget syntes! Ingen lång tunn varelse gav avtryck!

FOUR MORE YEARS with OBAMA

Normalt ska det till olika idrottsevenemang för att Vallbybloggaren ska offra dyrbar nattsömn.
Han har inget emot att byta dygnsrytm när det är idrottstävlingar från Korea eller Australien.
Han offrar gärna dyrbar sömn när  speciellt Sharapova, Williams, Azarenka graciöst svingar racketar och tennisbollars flykt över nätet betvingar.
Han förskjuter dygnsrytm när stolta mästare av det gröna schackets konst utövas på bollplaner långt borta från den egna tidszonen.
Det förvånande honom därför delvis, att han hela natten följde det amerikanska valet av president.
Tevebordet belamrat med små kex. grönfläckiga och vita ostar. Chips och jordnötter. Färdigbredda smörgåsar med spansk torkad skinka och dita tunnskivad fläskfile. Lämplig dryck dracks när torrskaffningen bleb... ja just det för torr!
Han växlade mellan nationell svensk teve och BBC's omvärdesbevakning.
Sambon noterade att vakenhet infunnit sig och propsade omedelbart på utgång.

- Säkert någon ny sådan här sommartid/ vintertid, som jag som vovve inte bryr mig alls om! Men är du vaken kan du lika väl gå ut med mig!

Vallbybloggaren hade avvikande mening! En debatt i valnatten följde. Sambon brukade skällsord!
Vallbybloggaren gav med sig och en hastig nattlig dräneringspromenad gick av stapeln.

Kommentarer från skilda experter är lika ihållande som ett nattregn. De allra flesta svenska kommentarer hoppas att Obama ska vinna. Nä, de tror inte de underskattat Obamas möjligheter, men tydligen överskattat Romneys möjligheter. Det blir nog Obama som vinner....

Med ögon som får allt svårare följa den flimrande tevebilden. Öron som har allt svårare få sammanhang i det som sägs. Vallbybloggaren befinner sig ett sovande vakentillstånd. Konstaterar ostarna såväl de vita som grönfläckiga är slut! Benen för trötta och ovilliga till rörelse för att undersöka om det finns mer i kylskåpet.

Timmar blir till mnuter. Minuter till timmar. Ett vertigo av tid!
Så bryter jublet ut!
Obama har passerat gränsen... 270 elektorer är erövrade.
Med råge!
Mitt Romney får återvända till rippa bolag!

Världen blir sig lik... ivart fall nästa och ivart fall fyra år till!
Mer svåröverskådligt är vad som händer på kinesiska partimötet!
Mer oroligt vad som händer i Israels val under junauari 2013!


Nu kan en trött Vallbybloggare äntligen få sova!

Vallbybygget snart klart, liksom presidentval i USA

Morgonen hade redan lämnat nattens eftersmak.
Solen värmer rimfrostbeklädd gräsmatta.
Ensam rimfrostdroppe sörjer  försvinnande rimfrostsyskon, som smälter gnistrande.

Så möter Vallbybloggaren morgonen, när han beträder vallbytundran med trogen sambo.
Vallbytundrans nya begivenhet, den runda nybyggnationen, är på upploppsrakan.
Avgränsande stålstaket är borta. Ej asfalttäckta ytor har jordbetrötts och ledsna höstdeppiga växter har planterats.
Rena geometriska ytor. Kvadrater, rektanglar, ovaler, cirklar skapar en strikt renhet. De färgskiftninga som skönjes mellan spaljekonstruktionen, ler tappert mot begynnande vinterkyla.
Lekfull strikthet!
I dessa geometriska rena linjer finns  dock störningsmoment. Ojämna spikrader, som retar en detaljgranskande betraktare. Ska det vara så svårt att skapa en rak spiklinje?

Byggnadstekniskt mindre begåvad, retar sig Vallbybloggaren på några detaljer. På byggnadens östra sida... hur nu detta är möjligt att bestämma,... finns två regnvattenutkast, som är placerade över varsin dörr. Tidigare har noterats vilket kraftigt vattenflöde dessa regnutkast skapar. Så framtida nyttjare av dessa dörrar, glöm inte paraply, när ni brukar dessa dörrar för in- och utgång i regnväder.

Fortfarande  byggnadstekniskt mindre begåvad har Vallbybloggaren ringa förståelse för hur man löst regnskydd på de veranda, som återfinns på den runda byggnadens södra sida. Två stora cirkelformade ljusinsläpp har skapats. Vid regnväder torde det vara näst intill omöjligt vistas på nämna veranda. Stor risk för vattenskador  på verandabesökare föreligger!

Men visst ska det bli intressant att möta alla de, som ska nyttja detta hus, arbetare och besökare!'

I stora världen är det presidentval i USA. En underlig händelse!

De röstande och det är inte alla amerikaner bestämmer vem som skall ha stort inlytnade på skeende runt om i världen.
En kandidat som har en udda religion och arbetat under drygt 20 år med att köpa företag, strippat dem och sålt vidare med godförtjänst försöker övertyga att detta ger honom rätt kompetens att åter göra amerika rikt. Undrar vad han ska strippa och sälja ut och till vem?
Den andre kandidaten, som på många områden inte lyckats förhandla fram de förändringar han ville ha.
Den ene exkluderande, den andre inkluderande!

Nog tycker Vallbybloggaren lika , som den ålderstigna vietnamveteranen:
"Give the guy four more years"