Blicken ej längre bortom horisonten fäst utan snarar på gångbanans näraliggande gropar och hinder.
Rösterna från överallt överraskar honom när han vandrar sin bana.
På främmande språk och på hjältars idiom hör han tilltal, som förr viftades bort med nochalant handrörelse. Kan han längre blunda för det som förr sökte vetenskapens rationella förklaring.
" Don't think you are better than other just because you experienced 278 seasons!"
" Du ska inte tro du blitt något visare för att åldern har böjt din rygg!"
Hans blick söker rösternas ursprång och han vill inte tro det han ser. Han vill inte tala med varelser fyllda av skuggor och blekhet. De levandes glittriga blick är dte han söker, ej de av skuggorna besegrade.
Med stilla förfäran han undrar vad som sker. Uppriktighetens förvåning stittar honom utmanande i beslöjade lgons morgontrötthet! Förr klarades morgonens vandring på vindpinad vallbystep med lätthet och tillsammans med fyrbent följeslagare betvingades kilometer efter kilometer. Nyfikenheten var hans ständiga följeslagare också på banad stig. Numer undrar han för varje neter, om han ytterligare en meter ska orka. Fyrhjulat gåhjälpmedel inbjuder ej till skuttande morgonpromenad.
Vandringen närmar sig sitt slut och än finns så mycket att se och uppleva, De unga han möter visar ej en äldre gubbes med värdighet, snarare hörs beska kommentarer om hjälpmedels utseende och funktion. De unga verkar nu på de sista vandringarnas tid så mycket yngre än de var då han själv var i samma ålder. Nyfikna undringar är den grånades ständiga följeslagare. Hej och hå en meter till och stugans välkomnande närhet är mer nära. Trots skröplighet och skumma ögon undviker han med förbluffande vighet och snabbet ett hål i gångbanan.Tacksamhet för att hjälpmedlet är utrustat med handbroms uttrycks med en ljudlig suck. Annars skulle nedförsbacken skapa en fart som skröpligheten ej kunnat bemästra. Hemkommen i stugans kaffedoftande trevnad, läser han med förvåning ett brev, där förening önskar uppvakta honom på stundande högtidsdag, för så är föreningens vana, upplyser brevet! Han undrar hur förgänglighetens tilltagande verklighet någonsin kan bliva en högtidsdag som så väl när ett behov av uppvaktning?
Är det måhanda kakor och kaffes närvaro som ter sig så lockande?
Ur skuggornas dike ropar lockande rop på att ingå i kylande gemenskap! Ur skuggornas dike hörs märkliga röster, han förr nonchalerat och viftat bort. En verklighet finns bortom livets horisont. En verklighet ingen känner. Dikenas skuggfyllda rop menar att intighet ock så är en verklighet.
" Don't think you are better than other just because you experienced 278 seasons!"
" Du ska inte tro du blitt något visare för att åldern har böjt din rygg!"
