Höstflykt med Brittsommarförhinder?

De hade startat lågt upp i norr. Ledargåsen Konrad hade fört sin flock i perfekt V-formation över slottet i Gysinge . Han hade tagit sikte på Badelundaåsen och Vallbyskrapan. Med ljudligt gåssnattrande försvann 37 gäss i perfekt V-formation söder ut över Mälaren.
Det hade gått tre dagar sedan Vallbybloggaren och sambon ivrigt viftande tagit farväl av gåsaflocken.
Nu var det redan torsdag och Vallbybloggaren undrade hur långt söderut flocken hunnit. Måhända var de redan över det smälåndska höglandet.

Sambon spanade förvånat mot himmelen. Snart hördes det intensiva gåssnattrandet. Vi såg den perfekta V-formationen flyga in över Vallbyidyllen. Möjligen kunde en konfunderad underton höras i deras snattrande. De passerade vallbyskrapan på väg norrut!!!
Ledargåsen Konrad lät meddela, via flygpost, att att strax söder om Gusum i östergötland hade tvivlet infunnit sig. Det var något som inte stämde med gässens bondepraktika! Konfunderad Konrad hade villrådigt kliat den duntäckta skallen med en fjäderpenna. Sommarvarma vindar fick dem att vända om och återigen söka sig norrut.
- Ingen gås flyger söderut när sommarvarma vindar smeker vingarna, lät han meddela och tog sikte på Badelundaåsen och sedemera  Gysinge Slott.
Nu väntar Vallbybloggaren och sambon med spänning på när de i perfekt V-formation åter ska passera över Vallbyidyllen på väg söderut.

Nä, nu har vi inte tid och skriva mer. Nu ska vi ut och spana efter perfekta V-formationer fyllda med gäss.

Snart dags att utse Nobelpristagare

Så här dagarna före offentligörandet av  vem som får årets Nobelpris i litteratur, sitter vallbybloggaren och funderar på vem, som äran och guldet ska få!
Att "västeråspoeten" Tomas Tranströmer (även om han numer bor i Stockholm) skulle få priset , tycker vallbybloggaren låter otroligt. Han har ju redan fått Nordiska Rådets pris (alltså inte vallbybloggaren utan Tomas Tranströmer) och det gör honom lite på sidan av akademins ranking. Snarare är det väl så att Akademin vill premiera någon från stora vida världen.
Någon exiliranier som skriver stora verk kan vallbybloggaren inte påminna sig.
Däremot kanske en arabisk författare kan ligga bra till.. den  ålderstigne ADONIS kanske?
Att det inte  blir en latinamerikans författare  är högst sannolikt .. MARIO VARGAS LLOSA fick ju priset förra gången!

Eller vill Akademin premiera en kvinna så finns ju både JOYCE OATES,  SVETLANA ALEKSIJEVITJ,  eller varför inte den mer yngre NINA BOURAOUI?
NINA BOURAOUI föddes 1967 och tillbringade sim barndom i Alger. Numer är hon bosatt i frankrike och räknas som en av de mest betydande unga författarna i landet.
Hon bjuder sina läsare på en resa i ett landskap där positioner ständigt får omprövas.
En färd i ett landskap av förälskelse och åtrå, en färd på minnenas stig. Hon skriver om identitet, begär, sexualitet, minnen och barndom.
Ett brett författarskap som bland annant innehåller lyrik till sånger med Cecile Dion. E
Ett spännande, nytänkande val, som vi får se om akademin har mod att göra!

Nåväl i sinom tid får vi höra om AKADEMIN istället hittar en för alla totalt okänd pristagare!

Oktoberfest i München, men här hemma är det september

Vallbybloggaren i all sin fåkunnighet är ivrig att verka folkbildande.  I staden München pågår just nu den årliga ölfestivalen. Måhända kan det för Vallbybor och andra vara intressant veta var denna festival har sin upprinnelse.....
Den 12 oktober 1810 stod bröllopet mellan prins Ludvig och prinsessan Therese. Fem dagar senare, den 17 oktober, hölls en stor hästkapplöpningstävling för att fira detta bröllop. Platsen kom att kallas för Theresewiese, vilket förklarar att än idag denna fest kallas för ”dieWiesn”. Festligheterna blev firade årligen, med undantag för ofredsår eller epidemier. 1819 övertog staden München arrangemansansvaret.

Innehållet i festligheterna började förskjutas från hästkapplöpning till mer renodlat nöjesfält. 

Det var först i och med 1880 års festival som ”die Wiesn” kom att förknippas med öl. Tidigare rådde utskänkningsförbud. Efter 1880 kom resandet av de stora ölhallarna att bli den stora attraktionen.

Ölet som är bärnstensfärgat, alkoholstarkt och smakstarkt får endast bryggas av Münchenbryggerier.

Det sägs att numera omsätter ”die Wiesn” runt 10 miljarder kronor under de två veckor festen pågår och drygt 6 miljoner öl serveras i de stora öltälten.

Den äldre gentlemannen, som passerade husen vid proAros daglig verksamhet på Vallby,  hade säkert inte besäkt Münchens öltält. Han hade med stor säkerhet införskaffat dryckjom, som gjorde hans gång ostabilt rullande, på betydligt mer nära håll. Högt och tydligt förkunnade han med skrovlig alkoholröst:

- Finska pinnar är bara till för finnar! Danska Wienerbröd är bara till för danskar!

Svenska somrar är bara till för svenskar!

Han tittade uppfodrande på de vandrare han mötte, men ingen besvarade hans uttalande.

Möjligen noterade de tyst och eftertänksamt att rysk vodka bara är för ryssar och tysk ök bara för tyskar.

Själv valde vallbybloggaren att tillsammans med sambon styra kosan hemåt för att förbereda kvällens fotbollskväll tillsammans med  en god vän! Nästa år har vi varit goa vänner i femtio år...tänka sig vad tiden rinner iväg!

En skröna med anledning av inslag i morgontevemagasin

Utanför den lilla sjukstugan stod folk i rad. Så många av den idylliska stadsdelens innevånare ska få sin gratissil av vaccin mot den hotande årstidsförkylningen. I och för sig förefaller det föga troligt att någon bakterie eller bacill skulle råka hitta den lilla stadsdelen. Den syns ju knappt ens på de skarpaste satelitbilder.
Fru Epidemiologen Inga Smittén försöker med hjälp av sina pålitliga systrar att ordna kön, så att den inte ska påminna om folkmassa.
För det har hon lärt sig årstidsförkulningen  sprider sig i folkmassor.
Fast å andra siden, tänker Smittén nästan hörbart, är det ju inte lika farligt utomhus som inomhus. Beordrar därför sina systrar att se till att bara två och två får inträda i sjukstugan för sprutbehandling.
Hon målat ett plakat i grälla färger om att inte stå så tätt tillsammans... armslängds avstånd mellan paren ljuder parollen.
På Vallbybloggarens raka fråga var det är mest sannolikt att bli smittad av årstidsförkylningen, så svarar Fru Epidemiologen:
_ Jag för min del skulle nog undvika trängsel inomhus, säger hon förnumstigt, en öl får jag ta i hemmets lugna vrå om det på puben är fler än två! Fast å andra sidan kan ju familjen vara en trolig smittohärd, så trängre familjeliv bör nog undvikas det med.
Vallbybloggaren konstaterar att det är nog första gången på länge han upskattat enbolivet!
Fru Epidemiologen fortsätter sin folkbildande föredragning.
- Jag rekommenderar även att man avstår från kollektivtrafikåkande samt frekvent besökande av konserter, biografer och teatrar inomhus. Det är heller inte lämpligt att besöka dessa publika mataffärer för att handla. Skulle nog rekommendera torghandel tills årstidsförkylningen lagt sig.
Från stadens skolkontor har utgått ett edikt att skolan bör ha så lite lektioner som inomhus som möjligt, ett smärre penningpris utlovas till den lärare som förlägger mest undervisning utomhus. Friluftsdagar, studiebesök i skog och mark, ogräsbekämpning i skolträdgård (finns de kvar?) uppmuntras. Att detta inte bara berör klasserna i grundskola och gymnasium, utan också förskoleverksamhet understryks med röda versaler .

Vallbybloggaren är nyfiken på huruvida växelmynt, sedlar och dörrhandtag kan föra smittan vidare. Bör man ikläda sig plastvantar för att göra uttag i penningautomater?
- Såvida du inte har för vana att ihärdigt lukta på nämnda objekt eller oralt behandla dem , så behöver dessa företeelser inte utgöra någon större smittorisk, lugnar Smittén .
- Den indirekta smittan är inte så betydande, fortsätter Smittén, visst kan baskelusker överleva på ytor som dörrvred och annat, men utgör ingen större fara.

Någorlunda lugnad slår sig Vallbybloggaren ned under sin korkek och beskådar den ringlande kön av par på armslängds avstånd. Det är inte utan att tankarn går till berättelsen om Noak, hans ark och vattenströmmar som kom.

"... av fyrfota djur både rena och orena, av fåglar och allt som krälar på marken, gick två och två, hankön och honkön in till Noa i arken..."

Vallbybloggaren beskåda igen kön som går in till doktorn i sjukstugan, han höjde blicken över sjukstugans tak och såg regnbågen!

Ensam i natten jublade han tyst

Det må tillåtas en bloggare, som hade för vana att varannan söndag under fotbollssässongen  besöka sportarenan Olympia i Helsingborg, att fjärran från sådant besök jubla! Barndomens hjältelag är svensk mästare i fotboll. Inte sedan 3-poängssystemet infördes har en mästare korats så tidigt på säsongen.
Vallbybloggaren och sambon firade med ett nattligt triumftåg. Små förtjusta utrop yttrades. Sambon tycktes  totalt oberörd över denna historiska seger. Han var mer intresserad av de de fläckar av teakolja som lämnats längs triumftågets sträckning.

Natten saknade solens värme och vallbybloggaren drog jackan tätare inpå. Bostadsområdet hade för längesedan släckt den sista läslampan. Fotbollsegern gav natten dess ljus. Vallbybloggaren gladdes åt rödblåa fotbollskrigare, som nu var svenska mästare. Aldrig har väl en helsingborgare varit mer glad åt ett mål av malmölaget.  De som förra året snuvade HIF på seriesegern, gav nu en hjälpande hand!
Väl hemkommen i stugvärmen intogs horisontalläge av så väl vallbybloggaren som sambon. En behaglig lättja draperade de två och snart det söta drömmar, som svepte in de två med ett nattligt leende.
Måndagmorgon.
Redan puttrar kaffebryggaren i trevna stugan. Nytinat bröd sprider en välkomnande doft i rummet.
Vallbybloggaren tittar något förvånat på en papperslapp. Det är utan tvekan hans egen handstil, men han kan inte påminna sig när det skrevs. Å det har definitivt inget med fotbollssegrar att göra. Den bara återfanns där bland tidningar med gårdagens nyheter. En liten lapp med några få ord. Ord som han inte kunde påminna sig när de formulerades.

Det är i morgonsolens första värmande strålar
du glömmer nattens mörker!

Önskan om renhet ett felsteg

På intet sätt var morgonen olik andra dagars början. Sambon tycker fortfarande att alltför tidiga morgnar är den tid då en första dräneringspromenad bör äga rum.
En sådan genomfördes med all nödvändig vakenhet. Man promenera sambon halvsovande, mer är inte nödvändigt arla om morgonen.
Hemkomsten till trevna stugan var helt odramatisk. Zoegas Intenzo doftade gott från köket. Smörgås bereddes och ett glas juice fylldes. Gratistidningen slölästes och befintligt Suduko löstes. Vallbybloggaren vägrar dock insända lösning på problem, som kan lösas via besök på Sudukowebsidor. Det är resan som är mödan värd, citerar han i tanken en känd dikt!
Intagandet av dagens första måltid fyllde livsandarna kropp, tanke och själ. Visserligen gjorde en lättare septemberförkylning morgonen mindre njutningsfull.
Sambon behagfullt utsträckt och njutande tuggande en så kallad  Dental Stick!
In i badrummet med hurtig längtan efter att få begjutas av spridda vattenstrålar.

Plötsligt utan någon som helst förvarning, gör vallbybloggaren en osannolik gymnastisk luftfärd i duschlokaliteten. För ett ögonblick upplevs ett totalt vertigo. Höger fot  är hastigt och mindre lustigt på samma höjdnivå som anletet. Två armar flaxar vilt i sitt sökande efter någon form av balans. En annan tentakel söker förtvivlat efter stadigt fundament.
Efter vad som tycktes vara en evighet återfinns vallbybloggaren flitigt imiterande en badrumsmatta. Någon sticker honom i sidan med en rostig förskärare. Med minnen från fornstora dar, då lekamen, om än ej så ärofullt, men med  begränsad vighet och mer lustigt än snabbt förflyttade sig på olika sportarenor, känner han igen vad en lättare mjukdelsskada är.
Dubbelvikt av smärta förpassar han sig med gutturala smärtutrop till tevesoffan. Sambon rusar fram i hopp om att vallbybloggaren funnit en ny lek.
Nu är så inte fallet och med huvudet på sned uttrycker sambons ögon en viss sympati , som snabbt övergår i totalt ointresse.
Varje vridning av överkroppen sänder smärta genom kroppen. Varje liten septemberhosta utlöser höga aj-skrik.
Efter ett tag så känner han den molande  värken i  magmuskler. Under en längre tidsperiod prövar han olika sitt- och liggställningar, som förhoppningsvis begränsar smärtan.
Trevligare och mer nyttig morgongymnastik kan utföras!
Men tappar man fotfästet arla om morgonen, så får man inse sina begränsningar ....

Se, jag ska ut och resa idag.....

Morgonen var så tidig att den knappt kunde kallas gryning.
Vallbybloggaren och sambon anträdde lördagens första promenad i syfte att ge båda motion, men framförallt ge dräneringstillfälle till sambon. Han var lyckliga över dessa våta ögonblick.
Morgonkylan var fuktmättad och kvarlämnade ett skikt av morgondagg på de två vandrarna. De passerade skejtparken, som lämnats i ostädat skick. Pizzakartonger, vätskebehållare av skilda material, omslagspapper från diverse godissorter visade att skejtparken använys till mer än åkning på hjulförsedda brädor.
Vid butikstorget gick en ensam markvårdare i orange väst och plockade kvarglömt skräp.
Sambon luktskannade ivrigt en stolpe.

På väg förbi hotellets lilla exteriöra sittområde, såg vi honom.
Han kom gående med axelväskans band diagonalt över överkroppen. Bästa söndagsstassen. Solglasögonen uppskjutna  nästan till toppen av den kala hjässan.
Han kom gående från hyreshusområdet, som numer ägs av IKANO-bankens. I handen bar han en resväska med ett antal ej tydbara turistdekaler. Han slog sig ner fram för hotellet och började leta i axelväskan. Nästan triumferande höll han upp, vad som kan ha varit ett pass och en tummad skrynklig biljett av något slag.

Efter ett tag fann han också en smörgås med prickig korv inslagen i smörgåspapper och ytterst tidningspapper.
Han mumsade belåtet och lät omvärlden veta, att han tagit med sig från hotellets frukostbuffe.
Då vi passerade hälsade han glatt och talade om att hotellnätter är ganska tråkiga, men dagens resa till Rom mer än väl gottgjorde hotellsängens obekvämlighet.
Det föll honom aldrig in att vi hälsat på varandra nästan dagligen under de senaste åren.
Det föll honom aldrig in att han vid flera tillfällen berättat om sin oro och ovilja att stanna inomhus.
Denna lördagsmorgon var han den den internationella globertrottern, som var på väg till Rom. Nu väntade han bara på limosinen, som skulle ta honom till flygplatsen.
- Se jag har både pass och biljett här!
Sambon och vallbybloggaren funderade, då vi gick vidare, på hur angeläget det kan vara att göra resor om än bara i fantasin.
Kanske finns det i fantasins Rom också personer vilkas närhet och samtal man kan köpa för en kanelbulle, en bit choklad....

En skröna så god som en annan skröna

I den lilla idyllen  inväntades helgen på sedvanligt sätt. Innevånarna i idyllen avslutade städningen inför två lediga dagar. En del hade inrett lönnrum med kulörta lyktor och strött dillkronor på golvet(en gammal sed från den tid då dill var dill och persilja persiljaoch ingen dillade eller prata persilja).
.
Allt var alltså som vanligt i idyllen inför den kommande weekenden.
På idyllens torg, framför butik och pizzeria hade några av de daglediga samlats för att dryfta senaste nytt.
 Ämnet för samtalet var förre musikern  Inge "Fissmoll" Bedur och hans alltmer sedeslösa leverne. Det misstänktes stark att han i sin flygel ingalunda tog det piano, utan därstädes hyste ett harem. Ävenså hade han stadigvarande varit gäst på idyllens lilla pizzeria med dithörande bakficka.
-Exempellöst, sade en av de daglediga fylld av upprörda känslor, å han ska vara ett föredöme för det uppväxande släktet fortsatte han med förtrytelse.
-Så farligt är det väl inte , försökte en mindre upprörd bänknötare gjuta olja på vågorna, minns att han även varit mentor åt många unga, som nu tjänar sitt levebröd på att lära andra spela på ackord!
Samtalet blev allt mer hätskt och vänner tycktes klippa vänskapsband på löpande band. Lockade av den upprörda diskussionen hade idyllens före detta bullbagare anslutit till gruppen. Med den direkthet och frankhet som många års degande i bagarstugan gett honom kastade han sig in i samtalet!

- Det ska ni bara veta, kära vetebullar, att  Inge "Fissmoll" Bedur verkligen har ett harem i flygeln, sa han upplysande. De övriga tystnade och stirrade på honom med stora ögon.
Samfällt om än inte direkt samtidigt sa de:
-Hur kan du vara så säker på det?

- Jo, sa före detta bullbagaren för varje gång  Inge "Fissmoll" Bedur tager sig en geting, tager han sig också en bihustru!

Vi går över daggstänkta gräs fallera

Ännu är gräsmattorna daggstänkta, när sambon och vallbybloggaren genomkorsar Vallby i sökandet efter punkter, som sambon gärna vill begjuta. En taltrast har under natten nått sitt livs slut och det är med stränga förmaningar, som sambon ombeds inte undersöka detta grundligt. Som daggen är förgänglig, menar många att livet är det samma. Nu gäller detta förståss inte Vallbybloggaren och sambon, för oss är bara morgonen en försmak på morgondagen.
En äldre herre  kommer cyklande med piasavakvasten  på styret. Troligen på väg till något ej avlönat entreprenöruppdrag. Han ler mot oss och säger, något förvånat:
- Jasså, är du ute med hunden?

Vallbybloggaren tittar nogsamt efter och finner en hund i ändan på kopplet. Han undrar för sig själv, vad den äldre mannen förväntat sig att det skulle finnas för något i ändan på kopplet! Måhända en tiger med kuperad svans eller kanske en en leksakslastbil med nötta trähjul?
Att det helt enkelt bara skulle vara en replik av artighet, föll aldrig Vallbybloggaren in. Det skulle vara att göra morgonens filosofiska funderingar alltför triviala!
Då vi passerat Vallby Centrum, står det inte på förrän vi når Hotellets förgård, där en stor samling människor samlats för att, med stor sannolikhet, deltaga i någon planeringsdag... hmm processdag heter det visst numer, eller annan konferenstyp. En person i den stora skaran var bekannt med Vallbybloggaren sedan tidigare och hälsade glatt med:
- Hej du det var längesedan! Har du klippt dig?
Att denna fråga ställes till Vallbybloggaren är måhända fullt adekvat, då han brukar sköta den detaljen själv. Men denna morgon kunde han med emfas svara:
-Nej! Det är inte jag som klippt mig utan frisören!
Hotellet uppslukade den stora skaran dagbesökare. Nu skulle de peppas med nödvändig införmation för att planeringen skulle bli verklighet, så att processerna skulle bli en del av det framtida värvet!
Vallbybloggaren  och sambon avslutade den tidiga daggstänkta promenaden. Väl hemkommen så företas en genomgång av sambons päls och se... där djuptsitter en fästing. Denna totalt onödiga insekt bortplockas och nedspolas...må den aldrig komma tillbaka!
Resten av förmiddagen funderas dte på vad ... har fäöstingar egentligen för existensberättigande!
De är ju ÄCKLIGA!

En filosof i vardande

Det har nu gått ett par somrar sedan detta hände, men på något sätt har det förblivit ett levande minne. Dte var på den tiden svärdottern bar barn både på utsidan och insidan.
Fadern, som växt upp på Vallby,  var lite upprörd över ett smideskonstverk, som prydde planen utanför trädgården. Han menade att det kan inte vara konst, för vem som helst kan ju göra sådant. Vallbybloggaren  hade en något animerad diskussion med ätteläggen om vad som är konst och inte.
Något slut på den diskussionen blev det aldrig, då Prinsessan återkallade honom till den påhittade verkligheten.
Vallbybloggaren reste sig sakta från sitt huksittande  och konstaterade att denna ställning var nog så ansträngande för gamla ben och gammal rygg. Men vad gör man inte för att Prinsessan ska få som hon vill!
Efter ett långt samtal om hur man bäst skyddar sig mot regn avlöpte mellan Skriftställaren och Prinsessan. Enligt henne är regnkläder, paraplyer med mera bara nys och onödigt. Det bästa är att ha med sig ett låtsashus, som man kan gå in i!
Plötsligt blev Prinsessan alldeles allvarlig. Anletsdragen slätades ut, de nästan obefintliga skrattrynkorna försvann. Hon tittar på Vallbybloggaren med stora klara  ögon!

"Farfar, hur gör man när man tänker?"

En blick på sonen klargjorde att detta inte var en ny fråga och att Prinsessan inte fått ett svar som hon var tillfreds med. Vallbybloggaren lät hjärnan gå på högvarv och kom slutligen på något, som kanske kan liknas vid ett svar. Inte tänkte han citera någon gammal filosof Cognito ergo sum... Jag tänker alltså är jag!
Det var ju inte det det gällde.

"Jo du, Prinsessan, jag tror att man pratar med sig själv inne i huvudet och bara jag själv kan höra de ord jag pratar."

Prinsessan tittade storögt på Vallbybloggaren och för stunden nöjde hon sig med det svaret!

Besöksjubileum

Vallbybloggaren är mycker väl medveten om det ringa läsvärde och obetydliga spridning hans blogg har i den digitala världen.

Dock, glädjes han varje gång han ser att ett nytt tusende  passeras i statistiken.
Han korkar upp en tidig årgång Ramlösa, höjer glaset mot lyckostjärnan i söder.

 

Sedan går det ett rykte på Vallby, att det nya runda huset i centrum kanske inte blir av alls eller i vart fall tycks bli avsevärt försenat. Tydligen har dels felbudgeterat och dels missat hur man ska göra upphandling för rivningsarbete. Nåväl till 2015 står det nog klart!

Tack till er som återkommande följer obetydligheterna på denna blogg!

Kommer den som rör på påkarna fortast alltid först i mål?

Eftermiddagen i stadsdelen var lugn! Sömnigheten låg som en luddig yllefilt över staden och dess innevånare, Det minsta lilla flyfä njöt siesta i någon avlägsen vrå. Myrorna orkade knappt dra sitt strå till stacken. I butikens bröddisk  har det dagsfärska brödet sakta påbörjat sin förvandling till reavara. Fluffiga bakverk är inte längre fluffiga. En sloknande bästföreattityd har bemästrat sig deras utseende!
På torgets  sittplatser återfann Vallbybloggaren en sömnig idrottsfantast,som hade abstinens av det numer avslutade atletiska spelen i Daegu!

-Hörru vallbybloggaren, sa han något exalterat men mer sömnigt, det är ett evigt tjatande om den där Bolten, som utropas till vår globs snabbaste man. Men vad sjutton, fortsatte han, om en man behöver ta mellan 15 och 20 steg mindre än sina medtävlare, så betyder ju inte det att han rör påkarna snabbare! Nä världen snabbaste är nog han som kom tvåa. Den mannen hade 5% snabbare rörelsehastighet på sina påkar än den som vann.
Denna kortvariga aktivitet av  meningsutbyte var det enda som störde eftermiddagslugnet i stadsdelen.
Vallbybloggaren lägsnade hastigt av sig och skyndade hem för att kontrollera att svenska och finska atleter rörde på påkarna. Bäst det gör så, tänkte han, annars blir det nog ingen målgång!
Utsagan att det inte alltid är den snabbaste som kommer först i mål, är en skröna värdig en fabelförfattare, sådana som vanligtvis skriver om harar och sköldpaddor tävling!

Masonitbröd och kumminfrön

Under Vallbybloggarens skoltid fanns vid svenskämnets uppsatsskrivningar, förutom en mängd olika ämnesområden att skriva om, ett befriande alternativ längst ner på listam: Valfritt ämne !
Detta alternativ tilltalade mestadels Vallbybloggaren!
Därfick han ge fritt utlopp för de konstigheter som poppade upp innanför skallbenet.  Där skrevs det om hovfotografen som vandrade vilse bland renar i de svenska fjällen. En konstig historia om ett  leende duschmunstycke. Vikingkvinnan Elsa som lärde sig köra bil! Ja många figurer passerade förbi. De flesta var rena påhitten, andra lånade drag av människor,som vallbybloggaren mött under sin då korta vandring på jorden.

Förutom Elsa, som var syster till vallbybloggarens morfar så berättades om sömmerskan Elvira, som var syster till vallbybloggarens mormor. I den sytillbehörsaffär, som Elvira drev tillsammans med sin syster Anna på söder i Helsingborg, var det hon som stöd för ändringsskrädderi och Anna, affärskvinnan som stod i butiken och sålde trådrullar och spetsar, nålar och tyger!
Dessa två damer, som fötts i Helsingborg som kvinnor utan rösträtt, blev ändå relativt framstående affärskvinnor på CarlKrooksgatan.
Vallbybloggaren förstod tidigt att besök i denna affär mittemot simhallshuset och med Gustav Adolfskyrkan snett fram till höger, då man lämnade affären., innebar lekamlig belöning. I det lilla rummet bakom själva butiken huserade Elvira. Hon var också den som hade bestämmanderätten över kaffepauserna.
"Kaffe" ropade hon och all butiksverksamhet las åt sidan.
Nja inte riktigt, det var en av de få gånger som det var tillåtet att ha öppen dörr mellan syateljen och butiken.
Nu vankades det limpsmörgås med ost och kaffe med mjölk och TVÅ sockerbitar!
Att Limpsmörgås var så attraktivt, berodde på att vallbybloggarens  fader under en längre period var ivrig så kallad frisksportare! Det betydde att normalt bröd inte gillades, utan han påtvingade den övriga familjen ett grått bröd, som uppskuret i tunna skivor mest liknade och smakade masonit! Nu fanns en annan variant, ett vitt bröd med kumminfrön, som om vallbybloggaren minns rätt föredrogs av lillebror!
Nu var det inte bara det att dessa frukostbrödsvarianter plötsligen hamnade på vallbybloggarens frukostbord, utan den unge vallbybloggaren ålades uppgiften att cykla långt ut på Söder i Helsingborg, för att inhandla dessa tvivelaktiga bakverk några kallade brödlimpor. För er som känner Helsingborgs geografi ska veta att det är långt långt mellan Norr och Söder!
Som vallbybloggaren minns var bageroet beläget i en källarlokal, med ett minimalt butiksutrymme en halvtrappa ner. Det luktade osötat bröd och bagarkropp i denna butik. Bagaren själv var en herre med ordentlig kroppshydda och pratade en för den unge vallbybloggaren obegreplig svenska. Han mötte ofta sina kunder, stående utanför butiksdörren rökande på en cigarett!
... näää, då smakade limpsmörgås med kaffe och mjölk och TVÅ sockerbitar i en sybehörsaffär på Söder mycket, så mycket bättre!

Nä, det vill sig inte riktigt

Vallbybloggaren satt ner och betraktade håglöst det vita papperet i den gamla Remingtonen. Han hade förgäves sökt få de i tanken formulerade meningarna att materialiseras på pappret. Det ville sig inte!
Att säga, att det inte ens blev ett kommatecken, vore dock en överdrift. Ty när han skulle borsta bort en liten svart partikel, som solkade det vita pappersarket, visade det sig vara just ett kommatecken.

Samtalet med den äldre finska kvinnan, som pantade burkar i den lokala butiken, ville inte bli fästat på pappret.

Sammanträffandet med gamla arbetskamrater, som återigen hade en planeringsdag... nä processdag heter det visst numer,... om samma saker som vi planerade/processade om 1993, gav bara en fadd eftersmak och ville inte låta sig beskrivas i ord.

Mötet med de två unga syrianska pojkarna, som försökte provecera bråk, kändes bara tjatigt. Den enes fader hade samma "spela-tupp-fas" för 25 år sedan.
Vasllbybloggaren känner ålderdomens ältande och brist på nytt föga inspirerande. Han känner sig nöjd med sig och sitt. Han har inget behov av att ta över andras framgångskoncept för att stå i centrum. Han kastar lystna blickar på servicehuset!

Nej, något helt nytt ska det vara, något som ingen gjort förut, då komme ungdomen åter. Men det är en annan historia och den som lever får se!
Något nytt är på gång....

Det surrade, sen blev det mörkt

Vallbybloggaren skulle som vanligt aktivera dataapparaten  arla om morgonen. Han brukar göra det för att läsa inkomna email och eventuellt utsöndra en bloggartikel.
Apparaten surrade igång så där elektroniskt hemtrevligt, som bara centralenheters fläktar kan göra.
Plötsligen blixtrar det till på bildskärmen och ett meddelande talar om att tangentbordet inte längre fungerar. Han ombedes kontrollerar att samtlig kontakter mellan tangentbordet och att apparaten verkligen är korrekt ansluten.
Han gör nödvändiga kontroller och startar om apparaten.
Elektroniskt surrande hemtrevnad fyller rummet som ljudet av flitigt surrande bin på väg till kupan.
Han stirrar på bildskärmen.
Den är alldeles svart. Nå. den lyser väl upp snart. Det är väl så att man vill det ska gå snabbare än det verkligen gör, så hys tålamod vallbybloggaren!
Inget!
Intet!
Nada!
Bildskärmen är och förblir svart. Svartare än två sotare i kolkällare.

Fångad i sin verklighet, utan kontakt med den virtuella världen.
Inget litet fönster, som lyser upp. Inget virtuellt solsken lyser på vallbybloggaren. Han blir fånge i en verklig verklighet.
Regnjacka  på!
Skvalpande, kippande ut i det förråd, han hoppats inte skulle besöka förrän kaffehörnans möbler skulle lagras för övervintring. Reservskärm och reservtangentbord letas fram. Kånkande genom regnvattens skvalpande och mellan pölar av regnvatten till sambons gapande förvåning.
Apparater bäres ut, apparater bäres in.
Sladdar anslutes.
På nytt surras det elektroniskt hemtrevligt.
Se!

Skärmen lyser upp.
Tangentbordet lyder minsta tryckning!
Nu blev det elektronisk vår i vallbybloggarens stuga.
Nu har den verkliga verkligheten fått en medtävlare igen!

Game, Set and Match

boooo HOJJ
tjaaaaaaPÅ
BoooooooHOJJ
Thirty forty
aaaaahoooo
Net
Second Serve
ahhhhhhhHOOOOA
BoooooHOJJ
tjaaaPOOO
BOAAAhoj
OHHHHHH
BooooHOJJ
NJEEEEET
Game Set and Match

Segraren smidig som en gazell närmar sig nätet glatt viftande mot publiken!
Motståndaren baktung som en istadig åsna.
Påtvingat leende!
Pliktskyldigt tack!
Agressiviteten kring baslinjen visar att tenniskrigaren verkligen ville vinna!

Tevesändningarna från USA inramade vallbybloggarens  dag. Sambopromenad promenad varannan timme. Sambon har ätit något olämpligt. Grästuva parfymerad av teakolja misstänks starkt. 

Dagen slutar med lika sömnbehov som morgonen påbörjades.
Vad atleterna i Daegu hade får nu amazonerna i New York ärva!

Natten kommer snabbare så här års