Morgontankar framför skrivarlyan

Att blogga eller inte blogga är tanken som vallbybloggaren vaknar med. Han satt utanför sin  lilla lägenhet och sög tankfullt på sin sockerstinna lakritspipa.
Det är där i det innersta av denna bostad, som vallbybloggaren slutformulerar och skriver sina vitt spridda, men okända bloggar.
Nu har dock en viss skrivkramp har infunnit sig! Han har försökt äta nyttigt. Han har gjort fingergymnastik varje morgon, till vissa grannars förtret. De är lite less på dessa rop:
- Tummar framåt böj.
-Långfingrar på stället svikthopp!
- Pekfingrar uppåt sträck!
Den svenska gymnastikens fader Mr Ling, ser från sin himmel med stolthet på vallbybloggarens aktiviteter!
- Se det är en gosse i sann Linganda, har flera grannänglar hört honom utropa!
Nu sitter vallbybloggaren framför stugan i den allt mer i den snart saknade solen och njuter sin lakritspipa. I hans inre mal tankarna, att blogga eller inte blogga.....
Så går morgontankarnas illamående blekhet sakta över i någon form av mer eller mindre vist fattat beslut.
Han slukar förnöjt det sista av sin lakritspipa. Skulle klappat katten, om han haft någon. Han uppslukas av den lilla lägenhetens  inre!

... fikarast innan brunsåsen ska redas

Morgonen mötte vallbybloggaren med en hetta, som inte gör mer tropiska landområden saknade. Tidig morgontimma. Ännu sover Vallby. Skatebordbanan är befriade från unga mestadels manliga hjulbetvingare. PRO's boulebana likaledes tom. Ingen äldre klotrullare är där och tjuvtränar.
Framför hotellet  har morgonpigga, på hotellet verksamma, samlats för att inhalera nikotin, så de klarar sig till fikapausen om några timmar.

På håll hörs en duva kuttra, sju meter längre bort svarar en björktrast.
Det är onsdagmorgon och sakta vaknar stadsdelen.
Passerar mellan två hyreshus och kommer ut på Fatbursvägen. Vid servicehusets varuintag, sitter en kocka och läppjar en kaffe och njuter ett morgonbloss.
Hon följer nyfiket sambons nosande förehavande.
- Oh, vad den liknar min hund som jag hade i Chile!
Sambon är ofta en samtalsöppnare.
Hon berättar om sitt liv i Chile och om livet i Västerås. Vallbybloggaren berättar om några udda möten, då han själv besökte det avlånga landet på sydamerikas västkust.
Om det oväntade mötet i San Felipe.
Vi gick bygatan fram, då vi adresseras av en ung man.
- Kommer ni från Sverige, sa han och log.
Svenskan är helt förstålig och det är bara förväxlingarna av bokstäverna b och v, som avslöjar, att han inte är helt svensk. (vad det nu än är?)
Berättar att Västerås är bostadsorten.
- Oj Oj Oj... jag har bott i Skultuna!
Ibland är världen mindre än man tror!
Vi , den unga kockan och vallbybloggaren, samtalade om svårigheter som möter de som levat i asyl i Sverige och sedan söker återvandra till hemlandet.
Att lämna den gamla kultueren och sedvänjor på olika plan. Göra misstaget att tro att hemlandet är som det var när man lämnade det. Man har ju trots allt blivit ganska  "svensk" och detta att leva  "svenskt" skapar problem i mötet med det gamla landet!
Drömmen om hemlandet, blir vid återvändandet ofta en krossad dröm....

- Nä, nu ska jag in å laga mat till seniorerna...

Nu kommer dom.....

Det börja som en stilla susning. Kamrater möttes och informerade varandra, lugnt och stillsamt.Ryktet sprids. Någon hade sett en gammal amerikan på Djuphamnsvägen. Någon annan var övertygad om att de seet en annan vid Hammarbyrampen.
Men på Vallbyparkeringen syns bara tyskar och en och annan fransos. Att det ska finnas svenskar där behöver inte påpekas.
En dryg vecka sedan ska amerikanare dyka upp med generösa fenformer och nyputsad krom, i vilken "solen glimmar blank och trind".

The Big Power Meet i Västerås börjar den 7 juli. Men redan i början på veckan kommer gatubilden och parkeringar markant öka sin frekvens av dollargrin och andra gamla grin. För oss som tycker vägen till cruisingsträckan är alltför långt bort, vi kan njuta den del av Power Meet, som brukar finnas på Vallbyhotellets parkeringplats.
Näru, sa sambon, nu får du göra kväller och ta dig en kopp bryggt på Zoegas Intenzo och njuta en  nybakad sockerkaka... med smultrongrädde. Bär från egna täppan!

..., om jag nu ska vara ärlig!

I dagligt tal använder vi uttryck, som vid närmare eftertanke är ganska underliga.

"Har du klippt dig?" Detta uttryck kan i sig vara en hänvisning till den tillfrågades förmåga att hantera sax på sitt eget hår. Troligen är det dock inte det utan ett konstaterande, att något hänt med håret. Att rakt ur säga att frisören klippt håret tycks inte finnas på agendan.

I detta sammanhang användes ibland även frågan:
" Har du varit hos frisören?" Nu kan väl konstateras, att aldrig så många besök hos frisören inte på något sätt säger mer än att man varit på besök. Säger ju inget on vad som där timat!
Mer avslöjande är om talaren är dock uttrycket "Om jag nu ska vara ärlig"!!! Menar den talande att han inte alltid är ärlig? Att vara ärlig år så ovanligt för talaren att han eller hon måste understryka detta?
Sedan finns det uttryck som ifrågasätter den tilltalades sinnestillstånd eller fattningsförmåga. Detta är inte minst vanligt i det amerikanska sättet att samtala!

"You know what I mean" inskjutes både här och där tillsammans med  "You hear me" . Verkar som de amerikanska pratarna stark tvivlar på sin samtalspartners förmåga att förstå och eller kapacitet att höra. Nu kan detta förståss också vara ett starkt tvivel på sin egen förmåga att uttrycka sig så klart att samtalspartnern  förstår vad som säges. Ett starkt tvivel på huruvida talaren talar så klart och tydligt att hans eller hennes ord verkligen når mottagaren.
Det finns säkert ett otal flera sådana uttryck, som användes i dagligt tal människor emellan. En god vän hade ovanan att inskjuta ett meningslöst "va" i stort sett i varje mening, vilket fick oss som samtalade med honom att starkt betvivla att han ens själv var säker på det han sade. om nu inte han ärt det varför ska vi då lyssna?

Ytan någon som helst koppling till ovanstående avlyssnade vallbybloggaren  följande samtal:

-Alltså det bara säger jag, min unge ska vara säker på dagis!

- hmmmm, det får man väl ta för givet!

-Säg inte det jag ser ett bett som en olycka men ett ständigt bitande är misshandel.

- hmmm det förståss!

- Jag har minsann anmält det...

- hmmm kanske man måste göra...

- Min unge hade blivit fasthållen och en annan unge bitit honom i ryggen!

-hmmm  det låter ju inte bra....

- Han hade bitit genom tröjan och flera djupa bett, så jag sa till fröknarna, nästa morgon, att så här ska det inte vara!

- hmmmm

- Hon bara sa att det är sådant som händer, när barnen interagerar socialt! Jag förstod inte vad hon sa, så jag anmälde det....

- hmmm måste gå nu min unge ska till tandläkaren, han har skadat framtänderna....

Undrar om hon förstod till slut?

Begär inte mer en måndagmorgon....

Under vallbybloggarens skoltid fanns vid svenskämnets uppsatsskrivningar, förutom en mängd olika ämnesområden att skriva om, ett befriande alternativ längst ner på listan: Valfritt ämne !
Detta alternativ tilltalade mestadels vallbybloggaren!
Där blandades skrönor om flickan som älskade Essaias Tegner och hatade att hon inte levde i samma århundrade. Där skrevs det om hovfotografen som vandrade vilse i de svenska fjällen. En skröna om det pratande badkaret. Vikingen som lärde sig köra bil!
Ja många figurer passerade förbi.
De flesta var rena påhitten, andra lånade drag av människor vallbybloggaren mött under sin då korta vandring på jorden. Sömmerskan Elvira var en sådan halvpåhittad tant. Egentligen var hon syster till min mormor. Tillsammans drev de en sytillbehörsaffär på söder i Helsingborg. Elvira var den som stöd för ändringsskrädderi. Mormor affärskvinnan som stod i butiken och sålde trådrullar och spetsar, nålar och tyger!
Vallbybloggaren förstod tidigt att besöka affären, för då vankades det limpsmörgås med ost och kaffe med mjölk och TVÅ sockerbitar! Att limpsmörgås var så attraktivt, berodde på att vallbybloggarens fader under en längre period var en ivrig så kallad frisksportare! Det betydde att normalt bröd inte gillades, utan han påtvingade den övriga familjen ett grått bröd, som uppskuret i tunna skivor mest liknade och smakade masonit!
Alternativet var ett osockrat vitt bröd med kumminfrön ! Detta gillade inte vallbybloggaren alls, men om han minns rätt fördrogs det av hans yngre broder, som i sin tur ratade masonitbrödet!
Nu ska vi ut på promenad och kolla om det händer något skrivvärt på Vallby!

Olga hon gillar karlar hon!

Hon använde gärna sin lilla fyrbenta följeslagare, som språkrör för vad hon ville säga. Hon hade en förkärlek för att använda  ålderdomliga ord. Det var därför inte underligt att hon kom att kallas "Fru Erkannerligen"!

Hon låt sin fyrbenta följeslagerska ha synpunkter på det mesta. Ivrigt lyssnande efter udda saker, som gav henne en arsenal till nya uttalande. Givetvis inte uttalade av henne själv, utan lagda i den fyrbentes mun.
"Olga har alltid tyckt om karlar!"
"Olga skulle aldrig röstat vänster, emedan hon är för klok för det!"
"Olga tyckte inte det var trevligt att Bosse och Kajsa separerats, emellertid tror Olga det berodde på alkoholen!"
Ibland lämnades den fyrbenta hemma och Fru Erkannerligen  besökte ortens servicehus. Här intog hon emellanåt lunch och pratade med gästerna. Det var lycka att finna någon, som ej kunde flytta sig själv. Den stillasittande blev föremål för timslånga monologer om ett liv som varit:
Det framfördes åsikter om kärnkraft och och andra energislag, med en mångordighet som var förbluffande. Med jämna mellanrum  sköt hon in, att hon visste och kunde, för hennes make, salig i åminnelse, minsann varit verksam på en teknisk högskola.
Med för hemorten omisskännlig dialekt malde hon på.
Bo-Erik vägrade öppna dörren , när hon ringde på. Vilket fick till följd att Hemtjänsten kallades in, för något hemskt måste ha inträffat.
" Det måste det ju, för Olga tycker vi har så trevliga konversationer!"
Nu var det ingen som sett och hört av henne på mer än en vecka! Jo, vi hundägare har  koll på varandra, även om vi inte alla sitter i knät på varandra. En oro spred sig. Kan något ha hänt henne.
Hade hon åkt till sin dotter i på annan ort?  Kanske var hon  inlagd på lasarettet? Ryktena florerade och ibland var de väl fantastiska. Hasse med Laban påstod, att han med säkerhet visste, att hon flyttat samman med en döv fd ingenjör på Västermalm. Kenta med rullatorn å sin sida var övertygad om hon åkt på charterresa till Bulgarien.
Vid rullatorparkeringen är Fru Erkannerligen det dagliga samtalsämnet. Alla tror att en dag så dyker hon upp igen och talar om:
-Olga tycker om karlar, jajemensan!

Glädje och sorg de dansa tillsammans i midsommartid

Vallbybloggaren satt bekvämt tillbakalutad på parkbänken. Leende såg han den unga flickan i glädjefylld dans med svansviftande hund. Den ludne vovven i ystra krumsprång, flickan med ungdomens spänst och glädje i varje steg. Det var midsommartid för fem år sedan. Vallbybloggaren och den unga flickan hade ätit glass och planerat morgondagens utflykt till Björnö. Där skulle inandas livgivande naturreservatsluft. Hälsa på vänner, som föredrog svettig motion framför vördnadsfulla kommentarer om naturens storhet.
Den ludne skulle med sin hundtrofasthet glädjas åt lillmattes närvaro.
En igenkännande vissling från lillmatte skulle få den ludne att vifta på svansen och med mörkbruna ögon med kärlek se på sin vän.
Nu blev det inte så.
Dagen efter tillbringades på intensivvårdsavdelningen. Kampen mot de demoner som tärde flickan inre hade segrat.!
Nu dansar hon sin midsommardans i himlen och sjunger med änglar i kör.
Man lär sig, tänkte vallbybloggaren! Även den djupaste sorg förvandlas till glada minnen och tacksamhet för vad de ger.
Man hittar en ny normallinje i livet. Inte är det som förr, men de glada minnena finns både saknad och ett leende!
Glädjen och sorgen de dansar tillsammans en blomstrande midsommardans!

Vallbypromenad på midsommaraftons morgon

Nästan vindstilla denna midsommaraftons morgon. Solen har värmt husväggen! Vid utebordet känns sommaren så närvarande, glömd är gårdagens regnrusk. Vallbybloggaren läppjar på morgonsolen.
Hoppas midsommaraftonen ska bli  befriad från svenskvarianten av Lökmarchen från franska revolutionen!
"Kamrater gå i takt" har sonika blivit "Små grodorna är lustiga att se".! Midsommarhelgens främsta attribut hämtades från Tysktalande landområden på 1300- 1400-talet!
.
Morgonen innebar mötena med människor på gångbanor och cykelvägar. Den äldre chilenske mannen, som i sitt sökande efter vännerna på Bäckby, hamnat på Vallby. Den enda ledtråden han fått var..."un grande eficio"! Med sådan vägvisning är det svårt hitta i staden, då varje stadsdel med självaktning skaffat sig en fallossymbol, vars tak längtansfullt sträcker sig mot himlen. På alltmer bortglömd spanska visas den äldre chilenaren på rätt väg... Bäckby, tambien un grande eficio....

LisaMaria, som i sin jakt att bryta ensamheten, vänligt hälsande. Stödd på rullatorn brister hon ut i lovord över midsommaraftonens sol. Hon berättar om sina dryga 30 år som vinterboende i lägenheten på Costa del Sol. Hur åldern gör det allt svårare att orka med dessa förflyttningar. Nåja, spanskan går väl bra, berättar hon, men väl där umgås jag mest med engelska övervintrare. Sommarhalvåret tillbringas i staden vid Mälaren. Hemma väntar ingen, men med lite äpplecider  och hårt bröd med sill, tänker hon njuta midsommarnattens ljusa leende.

Förr var alla somrar soliga

Vallbybloggaren satt djupt nedsjunken i läsefåtöljen. Brasan, om han hade någon, skulle spraka muntert och värmande.
De senaste dagarnas regnväder låg som en sordin över hans sommar.
Han mindes soldränkta sommarlov. På den tiden var alla sommarlov soliga! Han mindes nyinhandlade böcker med gröna ryggar, som ivrigt slukades behagfullt utsträckt i en hängmatta.
Han funderade på vad som erbjuds dagens ungdom, i det fall de kan slita sig från virtuella sociala nätverk och fängslande dataspel!
Kunde konstatera efter förfrågan. Några unga, han mött på gångbanor på Vallby informerade honom.
Att en deckarberättelse om tre tjejer som söker.. ska äga rum i Hitta...rp, känns ju naturligt. I Visby har vuxenpolisens Wärns ättelägg Emil Wärn axlat manteln. LasseMajas detektivbyrå är fortsatt läsvärd enligt de unga.
Men var är Skriftställarens favoriter?
Agaton Sax!
Ture Sventon!
Tvillingdeckarna!
De engelska sconesätande och tedrickande ungdomarna i Fem-böckerna och Äventyrsböckerna?

I vallbybloggarens tidiga ungdom, för att inte säga barndom, var tvillingdeckarna från Vindsele en klar favorit. Ingenjör Bergendahls söner som alltid lyckades trassla in sig i konstigheter. Frossade i sockerdricka och leverpastejsmörgåsar i lastbilshytten på väg till Stockholm. Där de förpestar livet för sin prudentlige Kusin Hubert! Tvillingarnas påhittighet och Huberts (han hatar bli kallad Hubbe, så därför skriver vallbybloggaren Hubert) intellekt är en oslagbar kombination  i lösande av mysterier,

Wahlströms ungdomserie för pojkar hade grön rygg och den för flickor hade röd rygg. Skriftställaren tillstår att han på besök hos kär kusin på Hammarö tjuvläste böcker med röd rygg.. främst de om den amerikanske flickdetektiven Kitty!
Vi pojkar på Tågaborg ansåg nog att bland de många böckerna om Tvillingdetektiverna så stod "Frimärksmysteriet på Loberga" i särställning! Det var den boken vi vurmade mest för. Ivar Ahlsted Och Sid Roland Rommerud skrev böckerna under pseudonymen Sivar Ahlrud. Hoppas inte minnet sviker mig på den punkten.
Med belåtenhet sjönk vallbybloggaren allt djupare in i läsefåtöljens djup. Bort barndomens lättfärdiga litteratur tänkte han och började läsa PG Wodehouse bok om Den Vita Fjädern!
Dagens sommarregn och sommarkyla är ett minne blott!

En av fyra matkassar hamnar i soptunnan

Vallbybloggaren har tagit del av nyhetsinslag i media. Ja, det händer faktiskt att han försöker omvärldsorientera sig. Under tisdagen, som för övrigt tillbringades i vågrät ställning, basunerades det ut att svenska livsmedelskonsumenter slänger en av fyra hemtransporterade matkassar i soporna. Vilket i reda pengar innebär flera tusen kronor om året for medelkonsument, enligt samma källa. Pengar, som utan prut, direkt förpassas till olika miljöbodar eller egenskött sophantering.
Under en timme följde vallbybloggaren matkassetrafiken vid den lokala ICA Nära-butiken.

Nu tror vallbybloggaren att resultatet av denna observation inte helt kommer nära sanningen. Han har uppfattningen att storhandlandet, på diverse perifert belägna stormarknader, är den stora boven.  Med detta i åtanke har efter samtal med medkonsumenter viss justering av relationen, en av fyra matkassar hamnar i sophanteringen. Snarare torde en procentsats på runt 15 % vara mer adekvat!
Under en timme passerade runt 100 personer observationspunkten på Vallby Torg. 30 stycken av dessa hade två eller flera bärkassar.  Det betyder att under den dryga timmen som bärkassetransporten observerades passerade runt 70 matkassar.
Idet fall varje matkasse innehåller varor för runt 180 kronor, så passerade minst 12600 kronor.
Idet fall att 15 % är överinköp, som senare hamnar i sophantering, så det som slängs värt 1890 kronor eller 27 kronor per kasse!
Omsatt till stormarknadsöverköp handlar det om 45 kronor per matkasse.
Rent ekonomiskt skulle varje konsument vinna nästan 20 kronor per varukasse idet fall de väljer att handla i närbutik! Och då är diverse transportkostnader inte inräknade!
Slutsatsen är handla i din lokala butik!

Triumph Thunderbird och Blandings Castle

Ni som till äventyrs läser detta och funderar på vad rubriken har med Vallby att göra kan meddelas: Rubriken har ingen sådan koppling alls.

Under fyra säsonger, 1996 -1999, gick i BBC 2 ett matprogram betitlat " Two Fat Ladies" . Två matglada tanter for runt i England på sin sidovagnsmotorcykel, Triumph Thunderbird och undantagsvis i andra delar av världen och lagade traditionell engelsk mat med personlig oftast kryddstark touch. Damerna kommenterade inte bara matlagningen, utan också mer vardagliga saker på ett humoristiskt sätt. Clarissa Dickson Wright och Jennifer Paterson hade inga skrupler att tillföra mängder fett i sina maträtter. Något som säkerligen fick de engelska nyttighetsivrarna att gå i taket. Förespråkare av vegetarisk kost finner inga  meningsfränder i dessa två damer. Vid ett tillfälle lagade Jennifer en varm smörgås med vegetarisk topping, vilket fick Clarissa att utbrista :
- Delikat, trots de vegitariska övertonerna!
I ett av de senaste reprisprogrammen i en svensk tevekanal, underströks deras  intresse och vurm för riktiga, fräscha  råvaror. De besökte en svinfarm på den engelska landsbygden. Där man för köttproduktion uppföddee "The Black Spot Pig". Denna grisart uppföddes på äpple och annan svinföda.  Köttet anses delikat och har en helt annan saftighet än de snabbproducerade fläskkött man normalt finner i dagens livsmedelsbutiker.
Scenen från svinfarmen fick vallbybloggaren att tänka på en fiktiv svinuppfödare, Lord Emsworth på Blandings Castle. Denna något disträ medlem av det engelska överhuset trivdes bäst i en sliten tweedkavaj. Vid grisstian kunde han stå tankfullt  funderande på den bästa sammansättningen av grisföda. "Drottningen av Blandings" är ett svin av oanade proportioner, som flera år i rad vunnit medalj på Shropshires lantbruksmässa.
Lord Emsworth visar sällan intresse för annat än just svinuppfödning.  En av de få gånger han trotsar sina toppridande systrar är, när "Drottningen av Blandings" i utpressningssyfte placeras i passagerarsätet på en liten tvåsitsig engelsk sportbil. Denna förfärande upplevelse får lorden att skriva en check på ett antal tusen pund. En check som gör att en systerdotter och hennes, i lordens systrars ögon, omöjliga  fästman kan gifta sig och köpa en pub i någon gudsförgäten engelsk byhåla.

Vallbybloggaren har alltid närt en barnslig förtjusning för PG Wodehouse böcker. Ingen tung revolutionerande litteratur, men romaner som läses småleende med avbrott för frustande spontanskratt!
Two fat ladies och en fet gris på Blandings Castle... ser ni med vilken skicklighet vallbybloggaren binder samman det hela.... i så fall är ni duktigare i att se, än vad vallbybloggaren är!

Ingen dag för att måla med vattenfärger

Dessa junidagar har varit ovanligt kalla och regniga !
Vallbybloggaren tror att det inte varit så här kallt i Juni sedan åren före den sista istiden, för 10 000 år sedan! Det är troligt att så här regningt har det inte varit sedan Noa med sällskap lyfte från marken med sin ark och anträdde färden mot Arrarat!

Måhända är det junikylan och junivätan som gör att det är ovanligt folktomt på gångbanor och torg på Vallby.
Inomhusaktiviteter är troligen en prioriterad sysselsättning.
Ska man måla med vattenfärger, så det bäst göra det inomhus, dagar som dessa!
Men skam den som slutas hoppas!
Snart har regntunga skyar gett vika och den gula värmande himlakroppen, slött vilande på ett fjädermoln, ska åter skänka vederkvickelse till frusna nordbor!

Förmiddagsfundering, när det lackar mot midsommar!

Den svenska nationaldagen har säkert inte slagit igenom som någon stor folklig helgdag. De flesta i landet boende har säkert också vaga föreställningar om varför denna dag firas. För det stora flertalet torde istället Midsommarafton vara den svenska folkliga festen, som de flesta firar. Hur de nu än gör det!
Vallbybloggaren satt i lilla täppan och läppjade som vanligt på den lätta halvljumma sommarbrisen. För att undvika luftvägssåkommor hade han för dagen valt bära en fodrad slips. Han funderade på svenskhet och immigranter, som kommer till landet för att söka ny framtid.
Hur statliga tjänstemän, politiker och forskare söker mätbarhet i ordet integration. När blir man svensk? Vad bestämmer svenskhet? Hur många generationer ska ha bott i landet innan man kan kalla sig svensk?
Det talas ofta om immigranter behöver nycklar för att förstå hur man socialiserar! En del kan säkert läras ut med andra är mer svårare.
Vallbybloggaren tänkte på alla oskrivna regler i samhället, regler som finns men aldrig formulerats. Det är väl därför de är oskrivna!
Han drog sig till minnes den unge somaliske pojken, som med näst intill desperation frågade skriftställaren, hur man gör när man drar öronen åt sig?
En iransk teveproducent, som levt flera år i Sverige, funderade på varför svenskarna sa, att du kan väl alltid titta över på en kopp kaffe och med stor förvåning noterat att de inte alls var välkomna, då han tittade över i hopp om en kopp kaffe!

I teve står en kulturperson och noterar att vi svenskar undviker pinsamheter, ser upp till det normala, är inåtvända och obenägna ta risker och välkomnar immigranter till landet för att hjälpa oss komma ur dessa tvångströjor!  Nästan så man anade desperationen i hans apell: Vi behöver använda er kära nysvenskar!!!!
Pedagoger,socialarbetare och andra har förfasat sig över att immigranter utbrustit, uppbragda över vad de upplevt som orättvisor,:
- Jag skall döda dig!
samtidigt som de på efterföljande personalmöte utbrister:
- De kan dra åt helvete!
Undrar vilket som är värst, tänkte vallbybloggaren och skyndade hals över huvud in till potatiskoket, varvid han gick på öronen i den lilla trappan. Han borde nog ha dragit öronen åt sig!

På kryss mellan insjöar på Vallby

Så är den svenska sommaren här igen och det med igenkännande besked. Värmemätaren nästan skäms att kallas så, men med blossande kindrodnad  lyckas den med en kraftansträngning kravla sig över 10 plusgrader. Regntunga skyar har avlöst den regniga natt som mest spelade melodi!
SMHI har febrila dagar och följer lågtryckens väg över land och hav,  in över de landskap i Mälardalen, som förväntas få den ihållande nederbörd.  Ihållande nederbörd lär ibland innebära "vissa risker för allmänheten och störningar for en del samhällsfunktioner".
Vallbybloggaren har alltid undrat vad "vissa" i sammanhang som detta betyder. Vissa i betydelsen säker, förvissad? Vissa i betydelesen ringa, till liten del? Bäst ta på sig både sydväst, wellingtonboots och det för blöta väderlekar inköpta regnstället, som enligt reklamen andas!
Enligt SMHI så kommer detta blötoväder inte släppa sitt grepp över mälardalen förrän tidigast under helgen.
Regnet kan säker ha en positiv inverkan med, inte minst på de som erbjuder paraply beskydd! Gemenskapsframkallande regn!
Försiktigt gnolande på en gammal Bacharach- melodi..."Raindrops keep falling on my head...."

Så kan jag med dancing in the rain, singing in the rain studsande mellan hjärnväggarna ge mig ut i den blöta som alltmer liknar skyfall . Runt om  på Vallby synliggörs fördjupningar i asfalterade gångbanor och mindre insjöar uppstår.
Funderar starkt på att hos hyresvärden begära få en båtplats nära porten! Någonstans måste vallbybloggaren ju förtöja det redskap som tar honom till olika näringsställen!

Gatans Parlament

Uttrycket "gatans parlament" avser oftast utomparlamentariska metoder ofta förknippad med civil olydnad och/eller våld. Begreppet har av flera angett Per-Albin Hansson som upphovsman, medan andra hävdar att "Zäta" Högström var den som införde begreppet. Under almstriden i Stockholm 1971 använde borgarrådet Hjalmar Mehr detta begrepp om aktivisterna, som ville rädda almarna!
Gårdagens debatt i det svenska parlamentet, Riksdagen, fick kommentarer av bänksittare  i Vallby centrum. Måhända det är fel att beteckna den diskussionen, som gatans parlament. Mer riktigt kan vara att att kalla det för spontant "torgets parlament".
De flesta inläggen i detta "torgmöte" gick ut på att valda politiska företrädare hade ringa förankring i den verklighet, som de flesta av bänksittarna levde i. Tidpunkten för "torgmötet" gav vid handen att det stora flertalet tillhörde den grupp som vissa experter och politiker kallar de tärande. De hade funderingar kring vilken verklighet politikerna besökt. Trots allt tal om att arbete ska löna sig, så menade flera att de, via olika bidrag, hade fått det bättre de sista åren.
" Det skapar mer rädsla för framtiden, att så många unga tycks ha tappat respekten för andra människor välmående och ägodelar."
"När man lyssnar på de olika partiledarna, så blir man bara mer förvirrad!"
Intagandet av alkoholhaltiga drycker gjorde att diskussionen alltmer blev svår att följa! Vilket parti som avsågs, när en av bänksittarna ondgjorde sig över att bara rösta som andra utan att ha en egen politik, blev aldrig riktigt tydliggjort!
Klart framgick dock även om öllukten blev alltmer påtaglig, efter varje utandad kommentar, att den verklighet, som höga företrädare diskuterade var långt från den verklighet, som en grupp bänksittare på Vallby Torg kände sig som en del av!

Västerås Power Meet 2011 7-8-9 juli.

Världens största bilträff med amerikanska bilar under tre dagar i Västerås, Sverige.  Massor med bilar,  tre gånger mer människor än bilar och marknad för bildelar å annat större än du kan tänka dig. Den vänliga karnevalsstämningen gör Big Power Meet till en given del av semestern.
Under veckan runt själva Powermeethelgen kommer Västerås besökas av över 10.000 bilar och runt 30.000 besökare. Roddar, custom-byggen, 50-talets cruisingbilar, 60-talets muskelbyggen, Corvetter, Mustanger – allt du kan tänka dig finns på Big Power Meet. 

Det är inte bara svenskar, utan det förväntas besökare från  USA, Ryssland, Kanada, Mexiko, Australien, Japan, Israel, Turkiet och naturligtvis stora delar av Europa. Förra året kom besökare från mins 25 olika länder!

Självklart kommer vallbybloggaren att följa "Vallby Power Meet "

på parkeringen vid hotellet på Vallby.
 
Big Power Meet är ett internationellt evenemang. 
Du och dina vänner känn er välkomna till Västerås!

Pengar växer visst det på träd!

Eftermiddagens sol värmde fortfarande den tidiga tisdagkvällen. Vallbybloggaren och den ludne sambon påtade bland månadsmultronen. Maskrosplantor grävdes grundligt upp medelst ett  improviserat maskrosjärn.

 

Vallbybloggaren kände sig lite , som han svek vissångaren Carl-Anton.

"Jag lät alla mina maskrosor växa,
fast jag vet att de kallas ogräs
och bör rotas ut..."
I huvudet hördes visans uppmanande ord, men vallbybloggaren var ståndaktig och utrotade maskrosor både till höger och vänster.
Plötsligt stelnar den ludne till och betraktar uppmärksamt det som som för oss vanliga är osynligt!
Trädgårdsgrinden öppnas med ett lätt skrapljud. Iförd sommarklänning och mörklila hårband kommer  en liten sommarprinsessan.

"Vet du att löv är pengar och jag vill ge dig fem stycken"
Vallbybloggaren tänkte på den rikedom av lövpengar han nyss lagt i kompostlådan. Men ruelsen över en bortkastad förmögenhet försvann, när han från den lilla handen mottog fem stycken lönnlöv.

"Jag har med mig mitt låtsashus och vi måste gå in i det för annars blir vi blöta, för det regnar ute" Den lilla såg med en uppmanande nästan uppfodrande blick på den ålderstigne maskrosutrotaren. 

Vallbybloggaren fann det för gott att lämna ogräsbekämpningen och inträda i sommarprinsessans låtsasvärld.

 

Det är varmt och torrt i sommarprinsessans låtsasvärld!

Gemenskapen i regnskyddande låtsashus ger torra fötter!

... och år läggs till år

På väg ut från Vallby lämnades butikfönsternas lockande ljus obesökta.
De asfaltsbelagda gångbanorna fann inte mer!
En ensam vandrares skugga dansade inte längre spöklikt böljande i reklamskyltars pockande ljus.
Den tidiga vandraren såg men sågs inte.
Hans sorgsnat leende reflekterades i ingens ögon.
De glada skratten från skollovsnjutande ungdomar nådde inte längtande öron.

Den varma kramen han sökte fanns inte mer.
Vattnet omslöt ensam vandrare.
Ensamheten blev till en evighet.

Många långa vandringar skapar bilder ur lövverkens skuggor.
Skeenden föds i klippväggarnas skuggteater!

Hundvakt och samtalspartner

Laddade bryggaren med nymalet kaffe och tog den ludne på morgonpromenad. Sommarmorgonen var ljuvlig. Nattens åskregn hade tvättat luften! Sakta strosande genom bostadsområdet, noterades att skateparken redan var befolkad med tidig skateåkare och hans, på en bänk sittande, stickande moder.
Snart nog angjordes det lilla torget framför ICA-butiken. Den ludne parkerades och surrades. En något ännu överföfriskad man hälsade fryntligt på oss, men framförallt på den ludne!
- Idag tycker bara hundar om mig, sa han och tittade sorgset på mig!
- Är det så illa, svarade vallbybloggaren frågande.
- Är helt bombad, blivit för mycket alkohol å då kan man bete sig dumt, sa han  självanklagande.
- Det är väl något vi får dra lärdom av, sa vallbybloggaren nyktert levnadsvis, ju äldre vi blir, ju sundare bör vi leva!
- Ja, kanske det, sa den något dagen-efter-flummige mannen. Får inte komma hem förrän jag nyktrat till!
-Du kan vakta vovven, medan jag går in och handlar. Sa han, ivrig att visa att alla inte fördömer!

Inhandlade färska frukostbullar.Återvände till hundparkeringen. Mannen sitter med korslagda ben på marken. Han pratar förtroligt med vovven. Vovven har blivit, så plötsligt, en samtalsteapeut. Jag tackar för att han så väl tagit hand om min ludne vän och beger mig hemåt. Där jag vet nybryggt kaffe väntar! Vovven vet att det är dags för de så omtyckta dental sticks! Ja, även en luden vovve behöver tandvård.
Så börjar en ny dag!
Man kan dra täcket över huvudet och förbanna dagen.
Man kan sätta sig upp hälsa den nya dagen och se, ta tillvara de möjligheter den ger!
Valet är ditt!

... än lyser solen värmande på Vallby

Det är dagen efter.
Dagen efter det att gymnasieelever slutat sin utbildning. Vallbybloggaren har dålig kunskap om dessa elever avlägger examen, tar studenten eller enbart firar avslutat gymnasieutbildning. Nu ska ingen värdering av utbildnings värde eller innehåll göras. Kan bara konstatera att det var alllt bra annorlunda förr i tiden!
Vi som är så gamla att vi inte varit skollediga på lördagar, vi som är så gamla att gymnasieutbildningen skedde redan i mitten på maj, kan med förundran se på hur dagens studenter forslas skrålande runt på diverse fordon med flak.
Vallbybloggaren tänkte tillbaka på sin egen studentexamen under morgonpromenaden. skickligt kryssande mellan sönderslagna champagne- och öl-flaskor.
Franska var ett av de ämnen som vallbybloggaren skulle testas i under studentdagens muntliga förhör.

De andra ämnena var latin och svenska!
vallbybloggaren erkänner villigt att han inte var någon vän av det franska språket. Han hatade accenter såväl grava som akuta! Han blev aldrig du med det spräket! En morgon i början av april skrev han med hjälp av lexikon och grammatik ett ode på franska . Det inlärdes utantill och han fick under påföljande fransklektion uppläsa detta ode. Överenskommelse gjordes med adjunkt Gerd att han även på studentdagen inför närvarande censorer skulle få uppläsa detta stycke.
Med hopp om att enda plumpen i studenbetyget skulle räddas, finslipade vallbybloggaren det franska uttalet.
Den stora dagen kom. Ny skräddarsydd studentkostym ikläddes och förhöret i franska påbörjades. Vallbybloggaren kände sig säker. Han kunde sin läxa.
Adjunkten Gerd blinkade konspiratorisk bakom mörka glasögon. Adjunkten vände sig mot vallbybloggaren och på en franska , som träffade den tillfrågade mellan ögonen med sådan kraft och hastighet, att allt han lärt utantill kändes mindre ihågkommet. Han försökte ta ordet och börja sin berättelse. Adjunkten envisades med att ställa frågor, som aldrig riktigt förstods av vallbybloggaren. Det hela slutade i totalt fiasko.
Nu kunden dock vallbybloggaren, tack vare goda kunskaper i övriga ämnen, erhålla sitt studentbetyg och med rättmätig stolthet bära den vita mössan.
Vilken tur att vallbybloggaren aldrig mer kommer att ombes  hålla något tal på franska.

Västerås Power Meet 2011 7-8-9 juli.

Så har vi  snart nått de dagar då Power meet ska förvandla Västra Aros från industri och handelsstad till en amerikansk utpost. I vart fall då det gäller bilparken.

Svepande bilprofiler.
Förförande fenor.
Solglitter i gnistrande krom.

Den kommunala förvaltningen köper väl också i år utsläppsrätter så att de dryga 10 000 bilarna med gott samvete kan cruisa gata upp och gata ner.
I stadsdelen Vallby finns ett utlokaliserat hotell, där mer stadgade bilentusiaster vilar sina kroppshyddor, då de inte far staden runt. Parkeringsplatsen brukar fyllas med amerikanska blingförsedda bilar. De gröna gräsmattorna brukar inbjuda till pinics.
Vallbybloggaren brukar få bruka flertalet olika tungomål, för att ge lite info om den gamla industri och handelsstaden. En inbjudan att dela en plats på picnicfilten och en kall öl är ej ovanligt.
Förra året rapporterades det att deltagare från 26 olika länder deltog!
Runt 50 bilar brukar vara parkerade vid hotellet. Det är ju nästan ett mini-powermeet, som är  nästan lika stort som det första Power Meet i Anderstorp 1978.
Det är bara hoppas att vädret håller i sig och att picnickarna inte regnar bort...
Brum Brum... å bilarna de bara far förbi... som de en gång sjöng !

Ofrivilligt indragen i annans privatliv

Vallbybloggaren tog,efter en välförtjänt frukost, en promenad med den ludne ! Sommaren hetta omslöt de tu å det mest behagliga! Den ludne förstod att uppskatta de dofter som andra ludna fyrbenta varelser, omärkliga för oss tvåbenta, spred omkring sig!
Det decetraliserade hotellet har bänkar framför sin entre. Vallbybloggaren  satte sig ner och vilade, njutande de värmande solstrålarna. Den ludne sökte skugga bakom de utplacerad i betong gjorda jätteaskkopparna!

Bänken befolkades även av åtta ungdomar, som tydligen, av samtalet att döma, deltog i någon sommarkurs!
Plötsligen tar en av de unga damerna upp en mobiltelefon och helt ogenerad exkluderar hon sig från sina kamrater! Hon ringer hem och frågar, ett syskon om mamma är hemma. Pratar med sitt syskon om hur hennes tilltänkta date till lördagen ska ratas, då han tydligen inte höll måttet. Hon skulle bjuda med Andreas istället, för han är så läcker och så brukar han bjuda på både öl och annat! Nästa samtal går till en väninna och hur man tvättar en solkig vit kavaj avhandlas. Tydligen mycket känsligt material i denna kavaj. då den kan omformeras till dockkläder, om den tvättas fel. Nästa samtal till mamman, som uppmanas ringa den unga damen i fråga.
Via telefon förhörs modern  om en försvunnen rakhyvel! Systern misstänks starkt! Tydligen konfirmeras denna misstanke av mamman, varvid telefonsamtalet avslutas.
Systern upprings! "Jag ringer för att skälla på dig, du har snott min rakhyvel!" Anklagelsen skapar en stund av tystnad. Innan systern får ännu en längre föreläsning om det felaktiga i att bortsnappa en rakhyvel. Den unga damen tvingades ju nu gå orakad till dagens begivenheter.
(Vallbybloggaren försöker sneglande konstatera var denna unga dam är orakad, utan att med säkerhet kunna fastställa specifik kroppsyta.)
De andra som sitter på hotellbänken är lika tysta som skriftställaren. De har också följt denna enmansshow med stora ögon. Två fjuniga pojkar lägsnar av sig fnittrande och lätt rodnande! Den unga damen tar nu upp samtalet om den solkiga kavajen med sina väninnor! Huruvida de kom fram till en lösning, vet ej vallbybloggaren, då han ansåg hemgång var påkallad,för att en tid att avnjuta en kaffe med pekanwienerbröd i lilla täppan!

Snart ska Centrum förändras

Vallbybloggaren mötte den soliga morgonen med ett leende. Solen sände varma strålar genom den tunna jackan.
När han passerade centrum såg han en skylt som förkunnade att huset var tomt och verksamheten flyttats till hotellets baksida.
Vallbybloggaren förstod  att detta måste vara anledningen till att flera trappugångar på Vallby förvandlats till temporära ungdomsgårdar. Det är inte ovanligt att man möter klungor av ungdomar som tagit sin tillflykt till trappuppgångar. Även om de gör sitt bästa att vara tysta och förbli obemärkta, så är det tydligt att de inte ger ordet tystnad och obemärkthet samma betydelse, som de boende.
Måhända är det för långt till hotellets baksida, för de ungdomar som bor på södra Vallby.
Vallbybloggaren vill understryka att de allra allra flesta ungdomar vid påminnande om att trappuppgång inte är en ungdomsgård, accepterat tillsägelsen och förstått.
En anställd på ett av de företag som finns i hotellet och med ingång på baksidan av detta hotell, gav uttryck åt åsikten, att ungdomsgårdens ljudnivå, gjorde det hart när omöjligt att arbeta. Huruvuda deras flytt till centrala Västerås har samband med ljudnivån från ungdomsgårdens temporära lokaler framgick inte!
Nu väntar  vi med spänning, nästan två års väntan, på att nybygget ska ge de framtida hyresgästerna och deras verksamheter ändamålsenliga lokaler!

Morgonpromenad med tankar

Vallbybloggaren tog en tidig morgonpromenad. Solen värmde skönt. Gångbanorna var befriade från medgångare.
Idag är det den svenska nationaldagen. Några flaggor som stolt vajade mot den klarblå morgonhimlen syntes inte.
Vallbybloggaren funderade på detta relativa nya i att fira den svenska nationaldagen.
Han drog sig till minnes att det var Arthur Hazelius, Nordiska Museets och Skansens grundare, som 1893 anordnade några dagars fest i fosterländsk anda på Skansen i Stockholm.
"såsom de fosterländska minnenas högtidsdag har på Skansen införts den 6 juni, Gustavsdagen, vilken då har firats och hädanefter kommer att firas som svensk nationaldag " (Nordiska museets årsbok 1893)

1916 instiftades Svenska Flaggans dag , som i Stockholm årligen firades på Stockholms Stadion fram till 1963, då firandet flyttades tillbaka till Skansen.
1918 infördes seden att överlämna invigda flaggor till olika organisationer!
1983 fick den 6 juni status som nationaldag.
2005 blev den 6 juni arbetsfri helgdag.
Anledningen till att den 6 juni valdes är först och främst Gastav Vasas intåg i Stockholm 1523.
Funderingar på hur innevånare i Blekinge, Halland  och Skåne ser på detta dyker upp, de var tillhörde ju inte Sverige 1523!
Även regeringsformerna av 1809 och 1974 har nämnts.
Frågan är om Nationaldagen någonsin kommer att firas med samma emfas som  i Norge , USA med flera länder. Den för det stora flertalet lösa historiska kopplingen till den dag talar emot det.

Smörgåstårtan är det många som har börjat äta på nationaldagen, såsom sillen på midsommar, äggen till påsk!

Och en fruktig nationaldagsbakelse sitter väl inte heller helt fel. Denna bakelse på mazarinbotten, toppad med skivade jordgubbar och en kvist citronmeliss.





I Västerås firas denna dag med klockspelskonsert och flaggtåg till Djäkneberget, där firandet fortsätter med musik, gymnastikuppvisning, tal med mera !
Ha en glad Nationaldag!

Ensam på morgonkylig stenbänk ångrar hon natten!

Vallbybloggaren och den ludne sambon inträdde tidig söndagmorgon i den ljumma luften. Bortkastade dryckesbehållare skramlade övergivet på asfalterad gångbana. Solen gömdes av tunna nyvaknade moln. Uppsprickande revor i den tunna molnkoftan gav  hopp om sol längre fram på dagen.
Fastighetskötarna rensade  citytorgets yta från urdruckna dryckesbehållare och kladdiga pizzakartonger.
På håll skällde en frihetslängtande pitbull. Matte släpades runt på gräsmattan.
Allt var som det brukade denna morgon konstaterade Vallbybloggaren. Sakta vaknade bostadsområdet. En äldre kvinna hängde sängkläder över balkongräcket.
Den ludne dränerade system och gladde någon  näringstörstande växt. Nosande sorkgångar sprang han kors och tvärs över nymornade gräsmattan.
En stilla snyftning nådde sorgesamt Vallbybloggarens öron.  När han och den ludne rundade nyponhäcken, såg han henne. Hon satt med knäna uppdragna mot bröstet. Hennes kläder verkade vara från ngn av de modebutiker, som utropar att deras kläder gör dig unik. Våra blickar möttes. Skriftställaren förtärdes av den sorg som hennes ögon reflekterade.
Han undrade stillsamt om allt var som det skulle.
Han möttes av en uppgiven kommentar, vem han var som brydde sig.
Den ludne närmade sig flickan såg på henne  la huvudet på sned och gnydde lite.
Kontakt var etablerad och så berättade hon med ord som hela tiden avbröts av djupa snyftningar.

Hon hade en natt på det decentraliserade konferenshotellet tillsammans med en medelålders man. Inte för att hon egentligen ville det, som hon sa. Men  hon ville ju så gärna kunna köpa en märkes jacka. Hennes föräldrar hade inte råd, sa hon. Det var ingen natt hon var stolt över. Hon ville inte gå hem. Hon ville inte gå till skolan. Hennes skolkamrater kallade henne "HH".
- HH, undrade Vallbybloggaren nyfiket.
- Ja, HotellHoran, sa hon med tårar rinnande ner för de tonåriga kinderna.
Vallbybloggaren  kände att det inte var läge för någon moralpredikan. Han la sin hand över hennes och sa, att de val vi gör här i livet får alltid konsekvenser. Han ville inte fördöma eller trycka ner, men hans hjälplöshet var kanske lika sorglig som hennes sätt att leva.
Det bästa sa han tapper försökande ingjuta hopp. är att du har livet framför dig och du har kan göra det till ett bra liv!
Han kände själv hur patetiska hans ord var, men det är inte lätt vara rådgivare, när verkligheten träffar en som en stormvind på oroligt verklighetshav.
De skildes åt och trots allt syntes ett litet, om än sorgset, leende på hennes läppar !

Ensam på höstkylig stenbänk ångrade hon natten!

Observerat under en promenad på Vallby

Sommardagen är varm och solig. Solen omsluter Vallbybloggaren som ljummen bomull. Just inhandlat en aftontidning och en förpackad strutglass. Försöker skydda glassen, från en för glassar ej så nyttig sol, med avisan, så den inte avisas!
Framför mig och den ludne går en pappa med två små betagande döttrar. De stannar vid en papperskorg och jag hör pappan instruera de två små, hur viktigt det är att man inte slänger glassomslag och annat avfall på marken. Han visar med en tydlig gest att papperskorgen har ett syfte. Den finns där just för deras skull just nu. Flickorna mottagliga för pappans föräldrarmetodik hörsammar uppmaningen och sträcker sina tunna redan solbrända händer mot papperskorgens intag!
Jag ler för mig själv och tänker det finns hopp för ett renare Sverige.
Döm om min stora förvåning...
30 meter efter att ha passerat papperskorgen ser jag pappan skaka sin vänsterhand. Ett stort tomt cigarettpaket singlar påtagligt snabbt mot terra firma!
Våra barn gör inte som vi säger, utan de gör som vi gör! Så vad gagnade den långa pedagogiska utläggningen om papperskorgens närvarande och funktion egentligen för roll!
Lyckades fånga pappans blick och vet att han förstod vad jag tyckte. Det syntes på hans skamset nedslagna blick och sitt ivrigt påskyndande på barnen, för att avlägsna sig från min kritiska blick.
Mina egna barn skulle sagt, "..nu fick du den där lärarblicken igen..."