Från sjukhemmet hörs någon ynkligt gny

Vallbybloggaren vet ej hur många av de eventuella läsarna av denna blogg, som sett tevereklamen för näsdroppar. Där den drabbade mannen badar i ett vitt hav av pappersnäsdukar. Detta, säger den fornumstige kommentatorn, skulle aldrig hända, om mannen bara haft vett nog att använda nässprayen av det rätta märket.
Nu ska genast framhållas, att något sådant hav av vita pappersnäsdukar vadar icke Vallbybloggaren i. Hans mer asketiska och snåla livsstol tillåter icke sådan lyxkonsumtion. För honom handlar det mer om ett hav av oblekta lätt gråa tussar av hushållspapper.

Om ni likt den berömda flugan satt där på väggen i stugvärmen, skulle ni se honom taga morgonsupen...  höra honom belåtet smacka med kännarmin.

- Man känner tydligt den lätt eteriska aromen. Toner av choklad och solmogna körsbär smeker de inflammerade smaklökarna. En uppfriskande mintsmak döljer den fräna bismaken av bromhexinhydroklorid.

Nu kan ni förstå att Vallbybloggaren blivit en riktig kännare av på marknaden förekommande slemlösande vätskor.
Vallbybloggarens lungor är dock ej riktigt som de ska vara. Små slemlösande lungtroll kan när som helst få för sig att vända dessa organ ut och in. Vilket får till följd nästan kikhostliknande anfall, som till en början skrämde slag på sambon. Sambon följde med blicken den akrobatiska gångstil, dessa hostattacker kom Vallbybloggaren att utföra. Numera har även nattliga attacker blivit ren vardagsmaten och sambon höjer endast, om än omärkligt, på ögonbryna!

Det värsta med denna mycket närvarande förkylning är att all mat smakar lika. Det spelar ingen roll att Vallbybloggaren gör sig till och gör en kreolsk kycklingrätt. Det smakar pölsa hursomhelst. Nu ska inget ont sägas om pölsa, men det har aldrig varit något, som Vallbybloggaren inmundigat frivilligt! För att få någon form av smakypplevelse, så skivas chilipepparfrukter på morgonmackan. Någon liten avvikelse från smak av masonitskiva kan förmärkas.
Drycker indelas numera endast i kalla och varma drycker. Ja, frånsett ovan beskrivna morgonsup!
Sambom och jag väljer numer promenader då vi kan förvänta oss lite mötande persontrafil ute på Vallbytundran. Detta val visade sig dock icke så välvalt. Hostattacker ekar mellan husfasader.
Det är ett under att inte polis tillkallats, för att rätta till "störande av ordningen" frampå småtimmarna!
Nu ser Sambon fram mot att Vallbybloggaren ska genomföra promenaderna ljudlöst.
Ska någon skälla, så är det han har han tydligt klargjort!

Musik att förundras över och njuta av

Totalt oregelbundet, men ändå, tips på musik som är tilltalande ovanligt och tillgängligt!
Här direkt från Blackpool med såväl tenori-on och Slylophone kommer Little Boots.
Nattlig oförmåga att ihållande hålla ögonen slutna gör vissa gamla musikrepriser på teve till en stund av hänförelse och njutning.
Lyssna njut.
Hänföres av nya instrument (allt är relativt),  handklappning och en nästintill, tycker i vart fall jag, magiskt närvarande vänsterhand.

Morgonstund har guld i mund....

.. den som ursprungligen myntade den frasen, måste ha varit tillfälllgt sinnesförvirrad. De tre senaste morgnarna på Vallbytundran har på intet sätt gjort något för att ge den sinnesförvirrade morgonälskaren rätt.
Fredagmorgon...

Febermattaögon försöker yrvaket fokusera på den digitala tidmätaren.
04.57 ... en veritabel hostattack får sambon att bestört rusa upp från nattlägret och nyfiket kika på Vallbybloggaren.
04.59 ... hasande steg går mot slembefriande besök på hemmets bekvälighetsinrättning.
05.00 ... feberyrande försöker Vallbybloggaren fokusera! För tidigt för frukost, men hur som helst frukost smakar inte  när smaklökar gömts bakom inflammerade ytor. Sambon tycker dock att utevistelse är att föredra.
05.05... Beslutar att frukost nog inte är så dumt i alla fall.
05.06 ... Häller apelsinjuice i kaffebryggaren!
05.30...  Kaffebryggaren hjälpligt rensad från apelsinjuice.
Snart sprids kaffearomen i trevna stugan. Inte för att någon arom elle rlukt  är märkbar för Vallbybloggaren. Det är rent erfarenhetsmässig slutledning, som förklarar,  ... nu luktar det nybryggt kaffe.
05.35  Börjar svagt bli medveten om muskelgrupper i bålen.. sådana som inte använts på länge. Varje hostattack ger dessa muskler ett, säkert välbehövligt, gympass.
06.00  Har med stort besvär fått ner en smörgås och en kopp kaffe, som i och för sig skulle kunna vara vilken varm dryck som helst. Panodil får avsluta frukosten.
Sakta så iklädes vallbybloggaren en hel del kläder. Sambon väntar svansviftande på att bli kopplad. Sakta med hasande steg görs en minirunda på Vallbytundran.
06.30 ... åter hemma. Kroppen darrar lätt av feber. Nyser, så att Prosit funderar på att byta namn!
I dvala passeras fredag och lördag. Skidtävlingar från Finland, men finner inget nöje i att följa dessa. Fick inget grepp om det. Damer startar.. herrar skidar i mål! Undrar om det inte var skidskyttar med. Jag kan dock ha fel. I febrigt tillstånd är dte inte lätt rätt uppfatta verkligheten.
Kan dock konstatera att Laleh i Så mycket bättre gör att det känns så mycket bättre!

Nu är det ..söndagmorgon !
Visst är jag något bättre, men inte så bra att jag ger guld-i munnen-formuleraren rätt!
Mellan nysningar och hostattacker konstaterar jag...
Morgonstund, har banne mej inget guld i mund!

Det är inte tätt mellan spridda skurar

Vallbybloggaren har haft en period, då han inte satt ord på pränt i denna blogg!
Att skriva blogg har sin tid och att inte göra det  har sin tid!
Nu ska han dock bättra sig något! Huruvida det är en förbättring torde dock kunna diskuteras.
Att leva sitt liv i en tid så rik på teknologiska landvinningar,
som hjälpt honom att  sträcka ut händer mot det ogripbara,
.. så är det nu tid att leva!


Nu ska vinterfåglarnas frusna sång få låta på riktig och inte i digitaliserad form!
Debatten bland de till riksdag och andra församlingar kommer fortsätta,
ord och tillmälen studsa mellan debattsalarnas väggar!
Inget kommer att förändras i det vi kallar verklighet,
mer än att Vallbybloggaren ska lyssna till den symfoni som komponeras av de än så länge fåtaliga rimfrosttonerna arla om morgonen .
Den sången kommer att låta, som nyblommade frostrosor på immiga fönster
och natten kommer att vara ljus.. som längtan till sommaren är! 

I övrigt kan noteras att en del talesätt förändras i takt med att vår vardag blir mer färgad av de kulturer vi mött på våra resor och av de kulturer som rest till oss.
Att ta skeden dit man kommer, är ju en sedan länge känd förändring av ett känt talesätt.
Vad som menas med att "Mota Ahmed i grind" är mer omtvistat. Inte har detta talesätt samma betydelse för garbdinnationalisterna, som det har för den immigranter , som gjort det till sin variant.
Häromdagen föddes så ett nytt talesätt, som en variant på ett mer känt sådant.
Det var en man i yngre pensionsåren, som bannade det faktum att toalettpappret tagit slut på den offentliga bekvämlighetsinrättning han besökt.
Hans kamrater undrade hur han löste den problematiken.
-Jo ser ni, Man "Fick Ta EDET i Egna händer"!

Morgonfundering

Tidig morgon på Vallbytundran, inte ens tomten är vaken. Måhända är detta påstående en smula orättvist mot tomten, då hans aktiva period vi inte hunnit fram till än.
Hursomhelst!
Vallbybloggaren och sambon anträdde den tidiga dräneringspromenaden med att skälla på grannhunden, som hade fräckheten , i all sin litenhet, att mopsa upp sig. Eventuell läsare förstår säkert att det var sambon som skällde och inte vallbybloggaren. Så nu är den eventuella tvivelaktigheten utredd.

Vallbybloggaren funderade på hur det kommer sig att svenska domstolar dömer till den berusades fördel. I en nyligen offentliggjord utredning påvisas att ju högre berusningsgrad i olika trafikmål ju lägre straff. Vallbybloggaren kan inte förstå hur, man genom att frivilligt försatt sig berusat tillstånd, ska kunna anföra detta som förmildrande omständigheter. Det borde väl vara tvärtom?
Framför man ett fordon i berusat tillstånd är man ju mindre tillräknelig som förare av fordon. Rent av handhar ett livsfarligt vapen! Borde inte straffet bli större? Borde inte vapnet/fordonet beslagtas?

Hunnen så långt i funderingarna hade vi passerat såväl ICA-affären som församlingsgården. Hotellets förgård var tömt på aktiviteter. Inte ens på bilgatan som skär som en filékniv genom bostadsområdet förekom någon aktivitet. Den tidiga morgonens kyliga vindar letade sig upp innanför byxbenen ocg gav föraningar om kommande bistra kölddagar.
På hemvägen funderade vallbybloggaren på det stora antalet "sitcoms", som olika tevekanaler fyller sina sändningstablåer med. Möjligen kan det bero på tilltagande senilitet, men vallbybloggaren finner alltfler av dessa tråkiga. Han kan i och för sig känna viss empati för rollkaraktärernas taffliga, nästan pinsamma reaktioner på vardagliga händelser. I ett ögonblick av klarhet tycks han dock förstå att det är dessa taffligheter och pinsamheter, som ska vara humor... situationskomik.

Precis hemkommen påminde han sig att snart är det dags för skidskytte i teve. Man kan bara hoppas att kanalernas sportkommentatorer också i år ska häva ur sig föga övertänkta kommentarer. Han minns med magfniss kommentatorn, som förra året utbrast, vid en spurtuppgörelse mellan en svensk och tysk skidskytt:
- Jag hoppas att svensken knäpper tysken på upploppet!

Svensk koppling till farsdagsfirandets ursprung

Den första farsdagen firades i juni 1910 i delstaten Washington i USA!

Mrs Sonora Louise Smart Dodd var född i småstaden Jenny Lind i Arkansas. Hennes mamma dog, när Sonora Dodd var i tonåren. Mrs. Dodd ville därför instifta en dag för att hedra sin far som uppfostrat henne och hennes småsyskon på egen hand.
Ursprungligen ville Mrs. Dodd att fars dag skulle firas den 5 juni, som var hennes egen pappas födelsedag. Det lokala kyrkostyret i Spokane, Washington där hon sedermera bodde bestämde dock att dagen skulle firas den tredje söndagen i juni.

Till en början sägs farsdagsprojektet ha fått utstå en del löjeväckande kritik, men vann snart popularitet med stöd av kyrkan och de kristliga organisationerna KFUM och KFUK (YMCA och YWCA i USA).


Detaljhandeln i USA såg snart till att kommersialisera fars dag. Mrs. Dodd sägs ha gett sitt stöd åt kommersialiseringen.

Seden kom till Norden på 1930-talet, men blev populär först efter kriget. Till en början firades fars dag enligt amerikansk modell i juni, men nordiska köpmän gjorde gemensam sak i att föreslå att dagen skulle flyttas till november, så långt borta som möjligt från mors dag i kalendern.

Ursprungsdagen tredje söndagen i juni är den vanligaste dagen att fira fars dag på. Detta sker i 52 av världens länder.
Fars dag firas i dag i Finland, Sverige, Norge och Estland. I Danmark blev den femte juni den dag man firar far. Dagen är också dansk nationaldag (Grundlovsdagen). Tyskland firar fars dag på Kristi Himmelfärdsdag. Spanien och en del andra katolska länder firar den 19 mars, som är Jesu värdslige far S:t Josefs dag. I Ryssland sammanfaller dagen med en av arméns viktigaste högtidsdagar Dagen för fäderneslandets försvarare.

... å snart är det fars dag i Sverige

Denna kyliga novembermorgon hände det sig, att Vallbybloggaren och sambon tog en promenad ute i det fria. Vi vandrade på gångbanor och korsade bilvägar. Det ska skrivas, som redan den uppmärksamma skatan noterat, att sambon frekvent valde gräsmatta som underlag för sin promenad.
Tydligt är att denna nästan nollgradiga morgon inte lockade folkflertalet till tidiga promenader. Det var folktomt. I och för sig kunde vi på håll se en hundägare med tillhörande hund tikta in sig mot husen på Enkel- och Förstuguvägen.
På bänkarna  utanför hotellentren satt en man och mötte morgonen med en kopp kaffe och blossande en cigarett. Då vi passerade hälsade han glatt och  undrade vad det var för ras på sambon. Efter klargörande på den punkten började vi småprata.
Han skulle återvända till en stad i södra Sverige. Han var änkling sedan många år. Det var väl inte alltid så roligt att återvända hem till ett tomt hus, nu när barnen var utflugna och levde sina egna liv.

- Jo, men de kommer väl att besöka dig en stund på söndag. Det är ju fars dag!
- Jag vet inte det, sa mannen på bänken, tror inte den dagen betyder speciellt mycket för dem. Visserligen kommer nog dottern att ringa och lyckönska, men i sig det gör hon varje söndag. Själv försökte jag alltid åka till min far på fars dag, men så är jag en annan generation. Som ung gick jag i söndagskolan i EFS-kyrkan och vi fick noga inpräntat "att man ska hedra sin fader och sin moder", annars kunde det gå illa.
- Och den lärdomen menar du, sa Vallbybloggaren, är inget som dina barn anammat ?
- Jag vet inte, måhända den ene av sönerna, han brukar faktiskt vara duktig på att komma ihåg. Men de andra två är involverade i någon amerikansk andlig rörelse, där familjebegreppet något förskjutits!
- Förskjutits, frågade Vallbybloggaren.
- Ja, verkar som den rörelsen uppmanar sina medlemmar att de har rätt ställa krav på hur deras närmaste ska vara och bete sig. Om de inte gör det så ger det tydligen pluspoäng att exkludera dem!
-  Det låter som dina söner i den där rörelsen gett sig själva tolkningsföreträde till faders- och moders-begreppet. Därmed så behöver de inte "hedra sin fader och sin moder"!
- Ja, ungefär så har jag förstått det med, sa mannen på bänken, min dotter, som bor lång bort i främmande land, sa att hon uppfattat det så att familjen är en annan än den hon kände samhörighet med.
- Så nu ska jag påbörja dagens försäljarrunda, sa mannen på bänken, jag tackar för pratstunden och ta hand om sambon!
Vallbybloggaren och sambon fortsatte sin promenad. Han funderade på det mannen berättat och undrade hur en andlig rörelse kunde förmå sina medlemmar att agera exkluderande!

När de kom hem till trevna stugan, så välkomnade dem tomheten!

Det är vackert på kyrkogården i allhelgonatid

Sambon och Vallbybloggaren flanerade mellan tända gravljus och tysta medflanerare.
Det gick nästan nuddande ta på de tankar som tänktes. En och annan hörbar suck underströk tystnaden.
Denna skymningskalla novemberdag föder tankar på de som gått före "genom den port, genom vilken ingen mer går ut" (Dan Andersson).

Vallbybloggaren mindes en sjuksal på lasarettet, där modern låg. Hon som en gång var sportig, kraftfull låg där i smärtor. Morfinbedövad. Nästan bara skinn och ben.  Livet fanns knappt där. Mumlande att hon såg Jesus sträcka ut  handen.  Sonen blev avlöst av fadern och mormodern. Flydde längtande efter luft som inte smaksatts av dödens närhet.
Nu ligger moderns aska i jorden. I en urna från det bruk där sonens farfar verkat!

Vallbybloggaren mindes fadern. Tärd av saknad och bitterhet över den älskades frånvaro. Fadern försökte gömma sin saknad i floder av öl. Nyss hade han fått beskedet att hjärtat inte längre fungerade bra.
-Ska du klara en operation, hade doktorn sagt, får du sluta röka och börja motionera.
Fadern mindes ungdomens jakt på det röda nystanet på isarna utanför Nässjö. Hur då inga tankar på att inte orka fanns. Då när allt verkade möjligt. Hann satt i stolen i sittvardagsrum. Hade öppnat en Tuborgburk. Slutit pläden om benen! Fotbollsmatchen hade just börjat! Den flimrande bilden av bollsparkare bar han med sig in i evigheten.
Nu ligger faderns aska i jorden. I en urna från det bruk där hans far verkat!

Vallbybloggaren mindes den unga flickan, som var hans. Hon som påminde honom, när det var dags för frisörbesök. Mindes hon, som hjälpte honom se det kvinnor ser, men icke många män, då det gäller hushållets skötsel. Han mindes hennes glada skratt. Han mindes hennes kärlek till faran. Balansera längst ute på klippkanten. Hoppa från högsta trampolinen. Sådant som en åskådande fader fick magknip av. Han mindes hennes kamp, som hon sa, "mot den demon som äter upp mig inifrån". Han minns tiden från Intensivvården, där ögonen tomma på liv, såg ut i intet. Han hörde maskinerna, som höll kroppsfunktioner igång!
Löftet om en promenad med sambon och Vallbybloggaren bar hon med sig in i evigheten.
Nu ligger hennes aska i jorden. I en minneslund utan skydd av en urna från det bruk där hennes fars farfar verkat!
Det är vackert på kyrkogården i allhelgonatid!

Sambos bör inte rota i lövhögar med sin nos

Novembermorgonen för än en kamp mot Kung Bores hejdukar. En kamp som än så länge är framgångsrik.
Trots att morgonen var nästan lika varm som en tidig dag i maj, så tvekade Vallby bloggaren huruvida morgonen var lämplig för utevistelse.
En som inte hade den minsta tvekan om detta var sambon. Hans pepparkaksbruna ögon såg bedjande, nåväl, ska sanningen fram var de mer befallande, på nymornad kaffebefriad vallbybloggare.

Som vanligt visade sambon vem som är herre i huset. Så det är inte så underligt att den nyvaknade skatan i trädet härintill, snart kunde se på de två ... på promenad UTE!
Sambon ledde promenaden ivrigt benosande den mark han beträdde. Antingen har en tik just passerat eller så är det underjordisk sorkgång, som fångat sambons intresse.
Vallbybloggaren gnaolade för sig själv. Även om melodin inte var vacker eller ens därstädes, så var orden desto tydligare....
Remember remember the fifth of november
Gunpowder treason and plot
I know no reason
Why gunpowder treason
should ever be forgot!

Nog skulle engelsklärare elle rom det möjligen var historielärare varit stolt över att Vallbybloggaren än minns de raderna. Så någon nytta, om det nu är det, i sitt lärande gjorde de!
Sambons nosande hade lett honom till en hopblåst lövhög. Ja hopblåst.. det var förr i tiden man hopräfsade lövhögar!
Sambon nästan försvann i lövhögen. Det tog en stund innan den var effektivt nosscannad.
Men så småningom kunde vi återvända hem. Där väntade en laddad kaffebryggare på att tillfredställa Vallbybloggaren från detta sugande kaffebehov.
Det var där i trevna stugans tambur, som en hastig scanning av sambons pälsbeklädnad, som den lilla totalt onyttiga och obehövliga figuren återfanns. Han elle rhon hade redan bitit sig fast. Så Vallbybloggaren baddade med lite åttikssprid, vilket tydligen något berusade den lille illbattingen. En för tillfäller gjord tång, fick ett bra tag. Plopp... och blodsugaren var borta.
Vallbybloggaren har svårt att se nyttan av dessa fästingar... Nog, måste de vara ett misstag, ett måndagsexemplar av en mer nyttig insekt!
Nä nu får Vallbvybloggaren sluta skriva, för nu ska det fukosteras på nybryggt kaffe och en ostsmörgås....

Gunpowder treason and plot i London för 406 år sedan

Remember, remember the Fifth of November,

The Gunpowder Treason and Plot,

I know of no reason

Why Gunpowder Treason

Should ever be forgot.

Guy Fawkes, Guy Fawkes, t’was his intent

To blow up King and Parliament.

Three-score barrels of powder below

To prove old England’s overthrow;

By God’s providence he was catch’d

With a dark lantern and burning match.

Holloa boys, holloa boys, let the bells ring.

Holloa boys, holloa boys, God save the King!

När Drottnong Elisabeth dog 1603 hoppades de katolska trosutövarna på att hennes efterträdare på tronen Jakob den förste (James I) skulle upphöra med att förfölja den katolska kyrkan i England. Jakobs mamma var ju trots allt katolik. Då detta inte inträffade beslöt 13 unga män att våld var svaret på denne religionsförföljelse.
Man hade samlat ett stort antal tunnor med krut och placerat dem i källaren under parlamentsbyggnaden. Några av de sammansvurna fick dåligt samvete, då det stod klart för dem att även oskyldiga, kvinnor och barn skulle kunna komma att drabbas. De informerade de styrande om händelsen. När brittiska soldater trängde in i källarvåningen fanns bara Guy Fawkes där. Han greps, torterades och avrättades.
Ännu idag firas denne händelse i England med fyrverkerier och bålbränning av en docka föreställande Guy Fawkes. Följdriktigt kallas natten The Bonfire Nigth.

Ännu en gång blev det en sådan dag

Vallbybloggaren har ingen uppfattning om det nedan beskrivna är en generellt och/eller ett världsomspännande fenomen. En sak är dock säker vissa dagar bara är sådana.
Den ordningsamme bloggläsaren ställer sig nu givetvis frågan vad bluddrar Vallbybloggaren om. Läsarens fråga skall inte länge till hänga löst i luften.

Här ska minsann ordning och reda råda, även om hjärnans vindlingar är ovanligt kaotiska denna dag.

Vallbybloggaren vaknade denna morgon och fann, vid betraktande av densamma, att den kommit betydligt längre än Vallbybloggaren  själv. Nymornad och frukostotrakterad försökte Vallbybloggaren lyda det hoppingivande mottot "Carpe Diem", men utan märkbart resultat.
Likt en, för jägaren, flyende hind flydde dagen Vallbybloggaren. Försök att fånga dagen eller åtminstone hinna i kapp den var fruktlösa.
Det är nu, enligt klockan, väl över lunchtid, fortfarande gäckar dagen Vallbybloggaren.
Som en luden yllefilt, utan dess värmande egenskaper, ligger bristen på dagsljus tätt över Vallbybloggarens boning.
Sambon är det bättre ordning på. Med skällande yviga gester gjorde han klart för Vallbybloggaren att en promenad till kanske skulle hjälpa.
En sådan företogs. Munter samtal med hundägaren "Lasse med Billy" hjälpte föga. Regnet hängde knappt märkbart i luften. Eftermiddagskylan kröp som hungriga sniglar innanför höstjackan.
Väl hemkommen  tänker Vallbybloggaren inmundiga värmande kopp kaffe och en ostfralla. Förhoppningsvis ska dagen då återfå något av sitt ljus !

Kvar står dock fakta! Vissa dagar bara år sådana! De tycks aldrig bli fångna eller ens ikapphunna!

I tristhetens händer

Med viss manipulering, av sambons vilja att gå ut. lyckades Vallbybloggaren uppskjuta första dräneringspromenaden med gott och väl 30 minuter. Visst kostade det ett digestivekex med leverpastej och lite dragande i "lektrasan".

Till slut vann dock sambons behov.
Vi lämnade trevna stugan och inträdde i en fuktig morgon. Regndropparna fanns där, men det regnade inte.
Ensam promenad. Ännu sover Vallbyborna. Inte ens de morgonpigga områdesstädarna hade påbörjat sin dag.
Vallbybloggaren och sambon passerade ett tidningsställ med gratistidningen. Kan ju inte påstå att journalistiken når några större höjder i detta tryckalster, men det har ett dagligt Suduko. Trevligt, lite finurligt sällskap till frukostkaffet.
Vid hotellet, det så decentraliserade hotellet, hade tidiga konferensarrangörer ankommit. Ur bilens innanmäte släpades utställningsskärmar och kartonger med förmodade konferensmappar.
Morgonpromenaden gick via Svalgången och ut på Fatbursgatan. Förutom de verksamma vid hotellingången var promenaden mötesfri. Inte förrän vi kom till den malplacerade busshållplatsen vid Servicehusets varuintag  gick det att konstatera att morgonen inte längre var mötesfri.
Vid Servicehuses entre hade den äldre herren, som tidigare mötts som resenär och kontaktköpare med kanelbullare. Han underhäll ganska högljutt en äldre herre med rullator, om hur äldreomsorgen borde utformas i staden. Han visste, för han hade kontakter. Vilka dessa var hörde dock aldrig Vallbybloggaren eller sambon.
Vår promenad fortsatte ner mot Vallbykyrkan, där snart Second Hand-butiken nya lokaler är färdiga.
En grå trist morgon.
Morgonen lika tråkig, som en modern tråkig gudstjänst i någon kyrka!