Kyrkans män vandrar vilse

Vallbybloggaren och sambon hade beslutat att nu fick det vara nog. Nu skulle vi vända hemåt till trevna stugan, där kaffe med dopp väntade. Vid hotellets förgård mötte vi honom.
Hans något staplande gång förde inte fram honom i rekordfart, men det gick ändå framåt.
Han hälsade leende.
- Ligger Visthusgatan på det hållet, sa han och pekade mot Vallby Centrum!
- Nej du, sa vallbybloggaren, då får nog omvända dig och vandra norrut sitället!
- Ja ser du, jag har låst mig ute och letar efter min kvinna, för hon har en reservnyckel.
- Bor hon här på vallby?
- Nej, sa den gamle, hon bor på.... Nu har jag glömt vad det heter, men det finns höghus där och hon bor i ett sådant.

Vallbybloggaren gick i minnet igenom alla de stadsdelar med höghus och fann att de fanns ju nästan överallt.
- Jo, sa den äldre lätt förvirrade herren, man åker upp för en backe och där finns det höga hus.
Prövande alternativen föreslog Vallbybloggaren till slut Pettersberg.
- Ja så heter det... Pettersberg!
Han smakade på ordet.
- Pettersberg heter det, upprepade han.
- Det är lite tokigt när man glömmer så lätt numer, fortsatte han.
- Jag följer med dig till Visthusgatan, sa Vallbybloggaren, kanske din kvinna väntar där!
Vi samtalade under vägen om det långa händelserika livet i kyrkans tjänst. Det hade varit pastorat i Västmanland. Pionjärarbete i ett stort afrikanskt land och arbete på en missionsstation innan hemkomsten och uppskattat pastoratförestående i Gurkstan.
Vi vandrade genom de tränga gångbanorna mellan kedjehusen. Vi nådde fram till den lilla lekplatsen.

- Nu tror jag jag känner igen mig, sa den gamle!
- Se där är min kvinna!
- Vart har du varit, frågade kvinnan anklagande, du vet ju att de väntar med mat!
- Jag skulle bara gå ut, men har låst mig ute! Du har väl reservnyckeln!
- Nej, den fick du tillbaka förra gången du låste dig ute!
De enades om att nu var middagen de var bjudna på viktigare än låsa upp dörren! Det fick vänta till efter middagen.
Vallbybloggaren och sambon funderade på hemvägen över...
... det är inte lätt när kyrkans män vandrar vilse!