Vit hund försvinner lätt i snöoväder

Kyliga snörika dagar ger ingen kraft till att kombinera ord till meningar och berättelser.
Snöplogarnas bullrande morgonaktiviteter förhindrar kvarstannande i sängvärmen.
Inget väder, som har någon som helst likhet med vädret på Hawaii.
Stretande i motvind, vassa snokörn blästrar anletet.
Vallbytundran är insvept i blåsigt snöoväder.
Kommentarer mellan mötande människor begränsas till frusna "Hej" eller sällan förekommande uttryck "Usch, vilket väder".  Efter frusna kommentarer rusar stelfrusna in i värmande hem och stugor!
Vallbybloggaren försätter streta i motvinden. Han har ju vissa förpliktelser mot kissnödig sambo. I jämnhöjd med kedjehusen på Norra Vallby får det dock vara nog. Vi vänder ryggen mot isande nordan och varje steg för oss närmare nybryggt Zoegas Intenzo och pepparkakor med grönmögelost!
Någon belöning ska man väl få....

Känner hur kopplet sträcks i sina fulla åtta meter. Sambon har med välbehag rusat in i snöigt buskage på jakt efter underbar dofts upphov.
Det är vid sådana här tillfällen man drar sig till minnes en av Hans Alfressons Lindemän, han som hitta en tax under ett skåp.
- Om man vill ha fram hela hunden är det bara att hala och dra!
Vallby bloggaren tar detta ad notam och halar och drar.
Tur att det finns koppel, för det är inte lätt hitta en en vit hund i snöyran.


Om sider ät vi återförenade och hela ekipaget kan med nordan i ryggen tämligen ofrysta finna vägen hem till trevna stugan.