Blott en morgon eller tidig förmiddag

Det är början på sommartid, även om natten synes like kall och mörk som förut. Det vita snötäcket har dock sakta funnit för gott att sakta minmeras. De gröns gräsmattorna väntar att få återtå vårgrönskans hoppgivande grönhet.

Med min hjulbente följeslagare företog jag en vandring i den värmande solens behagfulla närvaro. Detvar inte utan att det kändes frestande att  både kasta stickad luva och öppna vinterjackans dragkedjeförsedda öppning- Ihågkommande det glesnade  hårsvallet hindrade mig dock fråm sådana excesser!

Träffade an medvandrare och vi pratades vid. Delade me d glädje och visstillfredställelse  våra krämpor.Visst fonns det en viss njutning i att få dela sådana besvärligheter. Jag förklarade att jag ännu var i gångbartskick, men tacksam för den hjilbentes stödjamde sällskap. Han å sin sida klagade, med viss glädje, att sockret höll sig på  bra nivå och att han var planerad att genomföra  en enkel ögonoperation

-  De säger, att det klarar vi polikliniskt!

Jag såg hur ögonen lyste av glädje, att han kunde  använda ett ord, som han bara för  några veckor sedan inte hade en aning om fanns. Dock var han mer bekymrad över att pensionen var för låg och att han inte kunde unna sig de varor, som tidigare förgyllt hans tillvaro. Han var orolig för bostads bidrag.
- Jag förstår inte hur man tänker, sa han, först så sänker regeringen pensionärsskatten, så vi fattiga ska få lie mer  i plånboken. Genast så tar regeringens kommunala partikollegor tillfället i akt att höja priserna på den hemtjänst jag så väl behöver. Det är som de sa, se nu har pensionärerna fått ökat nettopension, då har vi utymme höja vår akommunala avgifter för pensionärer.

Nu började jag tycka att han började bli väl negativ. Försökte  att leda samtalet över på vårens antågande och den soliga sommaren vi alla väntat på-Men icke! Nu hade han funnit någon som lyssnade och nu skulle han , banne mig, klaga! Längtade hem till trevna stugan .Ivrigt, med en nödlögn , ursäktade jag mig och skyllde på blodförtunnande piller måste intagas.

På vägen hem, kom plötsligt en gammal psalm (först publicerad 1865) till mig. Jag tänkte på att vi nog alltför ofta sjungit psalmer, utan att egentligen tänkt på texten Texten, som många gånger gömts i lättrallade melodier.

"Allt ju vilar i min Faders händer,. skulle jag, som barn, väl ängslas då?"

Helt plötsligt fick denna versrad ur en gammal pslam liv och den  trygghet och förtröstan , som dess ord gav mig. Var en av de bästa upplevelserna på länge.

På en gångbana på Vallby omslöt tryggheten och förtröstn mig! Min hjulbente följeslagare  tittade först förvånad på mig, men sen nickade han instämmande -

I lättrallade melodier från förr, göms ibland en sanning......