Tänkaren

Vallbybloggaren möter olika, ibland udda, personer under sina sambopromenader på Vallbytundran.
Han har ingen avsikt att medvetet röja deras sanna identitet. Så skulle ni, presumtiva läsare, gissa att det är än den ene än den andra, så är gissning säkert rätt, men bara för den enskilde gissaren!
Måndagen var ifärd med att låsa dörren och stänga fönsterluckorna, för att aldrig mer komma igen.
Affärerna i Vallby Centrum hade stängt. Denna måndag hade sålt vad de kunnat och hemkomna njöt måndagens kunder sina inköp. Pizzerian hade tömts på kunder. Tomatsåsluktande hade stratat sin irrande hemfärd. Pizzabagaren hade hängt ut entremattan för vädring och räknade som bäst dagskassan! - Det blev en del deg ifag igen, konstaterade han förnöjt!

Strax efter det att Vallbybloggaren passerat Vallby Centrum och vikt av till höger om församlingsgården, så såg han honom.
En liten man, knappt större än den längd Vallbybloggaren hade på mellanstadiet. Ansiktets veck och rynkor bar vittnesbörd om livets glädjeämnen, sorger och besvikelser. Pannan var russinskrynkligt, märkt av ett livs tankemödor.

Hans handslag var fast och förvånansvärt kraftigt. Ett nästan omärkligt leende spelade på hans läppar, Denna omärklighet kompenserades gnistrande av de vänliga ögonens glädjefylla glitter.
- Kom med mig, sa han och fattade min hand.

Han ledde mig upp på en gräsbeklädd kudde. Med viss möda klättrade vi in i en transparant röd pyramid. Han lutade sig mod en röd miniatyrstuga. Han gjorde en svepande rörelse med handen, som han ville presentera en vy för mig.
- Titta, sa han, detta är en av få utsiktspunkter där panoramat är utan horisont! I syd ser du längre än Smygehuk och Ale Stenar. I norr är din sikt längre än Treriskröset! I öster begränsas inte din sikt av Vinterpalats i Petrsburg. I väster, se hur du skymtar Atlandens skumbrusande vågort!
- Det är på denna plats, fortsatte han, som jag tycker mig se klarast. Det är här jag ser de sammanhang, ingen annan ser.
- Gemensam framtid, kallar sig tydligen ett nytt samfand, sa han och nästan omärligt rynkade han på näsan. Gemensam för vem? Tre äldre samfund, med vikande medlemsantal och gå sin roll i dagnes samhälle har gått samman. Den nytillträdande samf nu heter det visst kyrkoledare, lägger huvudet på sne och försöker låta trovärdig. Intte har denna fusion ekonomiska orsaker, nä här ska stsas på kvalitet och inte kvantitet. Tydligen en gemensam framtid för tre äldre samfund! Så får man gemensam att bli exkluderande.
På samma sätt som andra samfund för en tid sedan i självgod anda kallar sig den "Evangelsika frikyrkan".
- Jag funderar, sa Tänkaren, om de menar att andra samfund inte är evangeliska? Frikyrka, fortsatte han, en konstig benämning, om man med frikyrka menar fri från staten!
Nä här handlar det om svenska fusionskyrkan nummer 1 och nummer 2!  Tänkaren nickade, som att understryka det viktiga i vad han tänkt.
- Dessutom, sa han, ju färre samfund det blir på den religösa samfundskartan, ju mer ökar risken att någon köper en orgel och öppnar eget!

Vallbybloggaren suckade tungt, tubbad i sina ekumeniskt välvilliga tankar.
Det må nu vara hur det vill med Tänkarens tveksamheter inför de olika fusionskyrkorna, ett vet han är nödvändigt,  "att finna en tro som håller i liv och i död"!
Han vände sig om för att säga detta till Tänkaren, men han var försvunnen!