Vi lyssnade av senaste nytt då det gällde Fru H's försvinnande.
Terrängskorna påsattes samtidigt som smaken av äggsmörgås och kaffe gjorde sitt bästa för att inte bara vara ett minne.
Vår promenad på våta asfaltvägar gick förbi tidningslådan, där gratistidning kan hämtas.
Promenaden gick genom Källtorp och tillbaka mot Vallby Servicehus. Blicken sökte ovanliga färgskiftningar i skogsdungar.
Hur försöker man sätta sig in i en persons tänkande. Ett tänkande som inte löper i samma rationella banor, som de flestas tankebanor.
Piloter kan ibland uppleva, då de flyger genom tätt molntäcke, ett tillstånd då ord som upp och ner, höger och vänster förlorar sin betydelse.
Tankarna svindlar medan vi fortsätter vår promenad mot Trumslagarbacken. Vi går in i skogen mellan äldreboendet och E18. På nästan bortglömda stigar vandrar vi och låter blicken söka. Ett rött, som fladdrar till bland täta snår Visar sig vara en plastpåse.
Sambon får upp et spår och drar med bestämda steg iväg ner mot Svartån till. En skrämd hare tar ett jätteskutt. Det är inte mycket hjälp man har av en sambo, som är mer intresserad av harspår och ekorrar, än att hjälpa leta.
Vi söker oss snart ut mot mer bebodda trakter och lämnar Trumslagarbackens vilda djungel bakom oss. Inget fanns där. Nu ska ju detta inte tas som en total sanning, då vare sig Vallbybloggaren eller sambon är tränade sökare. Men sex ögon ser mer än två......
Väl hemkommen efter två timmar i skog och mark och delvis på banade stigar på Vallbytundran, kan vi konstatera att vi blev leriga.
Underedsbehandling av sambo genomförs.
Underredsbehandling av vallbybloggaren görs, medan kaffemaskinen puttrande brygger livgivande dryck.
Det moln som "åldrandets glömska" skapar flyter dåtid och framtid samman i ett evigt kaotiskt nu....
Kan jag bara känna in det, kanske jag finner fru H!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar