Sådana besök hör inte till vanligheterna!

BANG
BANG

Knackningarna hördes tydligt. Den äldre mannen tänkte nu är det bus på gång. Han smög fran till altandörren och vippade kvickt persinnerna till öppet läge. Den tidiga morgonen mötte honom med överväldigande tomhet. Det fanns ingen där.
Nåväl, tänkte han, ungdomarna är snabba idag. De står säkert bakom närmsta husknut och fnittrar förtjust över sitt busstreck.
Han ätervände till sysslorna. Frukost förbereddes. Kaffemaskinen laddades och började puttra hemtrevligt.
Han hade precis satt sig vid bordet- Kaffe muggen välfylld och väldoftande. Smörgåsen med skinka och ost väntade tåligt på att införlivas med mannens näringsupptagningsmaskin. Ett immigt glas med välkyld apelsinjuice stod lite för sig själv. Tidningen uppslagen. De senaste nyheterna skulle läsas.

BANG
BANG

Igen hördes de två knackningarna tydligt. Ett knackljud som uppstår då man knackar på den bleckplåtsbeklädda altandörrskarmen. Nu sparade den äldre mannen inte på krafterna. Han rusade mot altandörren. Tittade ut. Det fanns ingen där. Han öppnade dörren och gick ut för att se efter bättre.
Obehaglig kyla passerar honom, passerar delvis igenom honom. Han ryser och känner  obehag,
Obehag mer av att han inte kan relatera till något han upplevt.

Sambon gläfser till. Han reser sig upp och viftar försiktigt på svansen.
Utan han kan se någon, ser han hur de generösa kuddarna i soffan, nästan omärkligt, sar konturen av en smal ganska lång varelse. Han ser hur ett kort av yngsta barnet liksom får en gloria. Hjärtat bultar. Ögonen fladdrar. Blicken söker något verkligt att fokusera på.
I tankarna formulerar han sig.
- Om du nu är en ande, så behövde du väl inte knacka. Då vore det väl bara att passera rakt igenom!
Nästan samtidigt får han i sina hjärna ett svar!
- Jag ville inte komma in, om du inte släppte in mig!
- Men varför har du hit ?
Tystnaden blev än mer tystnad. Sambon la huvudet på sned och tittade konfunderad på den plats i soffan, som nästan omärkligt lämnar avtryck efter en  lång tunn varelse.
- Min närvaro är här och nu! Vill bara förmedla att du ska inte känna skuld, för det som hände! Jag   har ro nu.
- Kan du komma och gå.. besöka här som du vill?
- Nej inte riktigt, men när du behöver styrka så finns jag nära!
- Känn dig välkommen! Men du knacka inte! Du skrämmer ju oss!
- När du ser solen reflekteras i fotografiet så vet du jag finns här!


Plötsligt infann sig ett otrolig frid i rummet! Sambon lade sig ner och jäspade ljudligt!
Den gamle tittade på soffan, där inget syntes! Ingen lång tunn varelse gav avtryck!