Lägereld och gotlandskonsert

Arla om morgonen steg Vallbybloggaren ut på planen framför huset där han sover.

Omedelbart hann minnen från scoutläger ikapp honom. Mörka timmar då han var eldvakt och vakade över att lägerelden ej skulle slockna. Minns hur man ivrigt försökte placera sig så att röken inte skulle omfamna honom. Denna morgon omfamnade röklukten honom. Morgonen på Vallbytundran luktade lägereld.
Sambon brydde sig föga om denna lukt av katastrof. För honom är lukten av varje grässtrå mer aktuell.
På håll såg vi  "Resar-Bengt" stiga på bussen. Nu ska han åka till andra ändan av stan och tillbaka. Han brukar stiga av vid Vallby Centrum för att ta nästa buss, för en ny färd genom stan och tillbaka. Axelväskan i blå galonväv är fylld med reskost. Kan nog behövas då stadsbussarna ej medför kioskvagn eller ger andra möjligheter till intagande av fast eller flytande föda.
Passerar förbi ett hus med öppna fönster. Morgonpigg person övar gitarrspel. Durackorden förvandlas till mollackord. Visan från utanmyra övergår i en helt ny melodi, troligen inte hörd förut. Vilket eventuella tidigare lyssnare är tacksamma för.
Vallbybloggaren minns måndagen för åtta dagar sedan, då vi på från fastlandet skild del av sverige, en så kallad ö. Där bjöds det på konsert med en kvintett, som kallade sig för "Smaklösa". Syster talade ivrigt om denna musikgrupp.
- De är kult här på ön, sa hon och undanhöll inte sanningen om deras musikaliska utförsgåvor.
Ville man inte sitta på marken, så hade erfarenheten lärt mina närstående, så tar man med sig sittplats. Eventuell föda eller dryck gick att inköpa på plats. I två bilar for vi fyra personer iväg till konserten. Ja det behövdes två bilar på grund av transporten av egna sittplatser.
Redan innan själva konserten började, så bjöds det på show. En dam i vad som i mina ögon syntes vara ett av min mormor ägd nattlinne eller möjligen underkläde. Denna dam dansade till musik bara hon hörde. Hon drack emellanåt ur medhavd flaska. Att det inte var vatten i denna flaska gav de allt mer sneda stegen besked om. En ordningsvakt, som länge från sidan observerad denna solodans, fattade plötsligen mod och konstaterade nu fick det vara nog med solodans i laxfärgat nattlinne. Med flaskan som morot fördes den dansande kvinnan bort från planen framför scenen. Men det stod inte på förrän hon återigen var framme och till ohörbar musik tog några sneda danssteg. Ordningsvakten ingrep igen och förde bort den dansande damen.

Så intog så musikgruppen Smaklösa scenen. Med humor och gott gemyt underhäll de publiken med skrönor om Gotlandsorter till musik, men också utan musik. Ska erkännas att ibland var det svårt att avgöra när det var musi och när det inte var musik. Trevligt underhållande scenframträdande, som inte minst fick gotlänningar att förtjust kuckla av skratt. Själv fann jag påståendet om att husbilsägare är de bilförare, som inte lärt sig backa med släp, skrattframkallande. Nog var det så att deras förmåga att underhålla, skapa en trivsam stämning vida överskred deras musikaliska kunnande, vilket de själva också konstaterade. Men vad sjutton spelar det för roll om inte varje ton sitter där den ska, när trivseln stiger och människor ler. I den varma gotländska kvällen njöt vi och hemfärden till Bomunds företogs leende.
Nu ska sambon och jag snart ut igen och lukta på lägereldsmättad vallbyluft.