Det var annorlunda förr....

Han tittade förvånat upp. Ögonen sökte den torra hostans källa. Snart fann ögonen det de sökte. Blicken föll på en äldre herre, som satt på en bänk utanför det nyligen öppnade apoteket. Ett leende, som avslöjade fler gluggar än tänder sken emot honom. Den gamle, som svept den gråa ålderdomliga trenchcoaten runt sig, harklade sig och såg ut att vilja prata. Den yngre fotvandrande mannen hejdade sina steg och lag uppmuntrande.

- Det ska jag säga dig pojkvasker, sa den gamle med tandlöst knarrande stämma, det var helt annorlunda förr i tiden. När jag växte upp var pojkar pojkar och flickorna bar kjol. Det du! Den tiden vill jag gärna ha tillbaka.
- Men nu tar väl farbror i, sa den yngre tundrevandraren, tiderna förändras och allt kan inte bli vid det gamla. Modernare tider kräver modernare utstyrslar.
- Nej jag tar inte i, jag vet vad den gamla goda tiden gav. Maten var lagad av mammor i färgglatt blommiga förkläden. Grannarna höll koll på ungarna i kvarteret. Om Nisse gjort något bus, så visste snart hela kvarteret att Nisse varit drullig och stjärtaga med kavel blev Nisses lön, när han kom hem. Ungar ska lära sig veta hut hade Nisses far sagt, så det så!
- Var allt då så mycket bättre förr? Jag tror inte det den gamla tiden had nog sina jämmerdalar den med. Visst är det då för väl att hemagan inte längre är tillåten. Det är månget litet busfrö, som slipper somna med ömmande stjärt!
- Är du sån där radikal rebell, som bara vill ha nytt nyt nytt! Jag kan nog er sort!  Ni har förstört mer än vad ni byggt upp. Se bara på alla gamla hus som försvunnit. Nuförtiden är det bara glas och betong. Inga stuckaturer och mytiska djurhuvuden pryder längre våra fasader. Nä så fattigt utsmyckade är fasaderna att andra unga radikala rebeller måste måla på dem med såna där sprayburkar.
- Men har farbror alldeles vaknat på fel sida! För det första är jag vare sig arkitektradikal eller ungdomlig rebell.

Hjärnan på den yngre vandraren artbetade för högtryck i akt och mening att hänga med i den gamles tankegångar. Yviga kast mellan olika ämnesområden krävde sin man hann han tänka innan den gamle på nytt delade med sig av sina observationer.

- Jag hörde på radfion, en av de här unga politikerna säga att de ska skapa en ny skola och då ska minsann lärare finnas på plats för att hjälpa eleverna. Det ska bli en jämlik skola, där eleverna ska ha samma möjligheter. Pojkar ska vara pojkar och flickor ska bära kjol.
- Det var hemskt vad farbror klagar. Jag tror nog att lärare alltid varit närvarande i skolan. Jag tror nog att man tänker för mycket på hur lärare ska lära ut och alldeles för lite på hur elever ska lära sig!

- Jo, jo, du pratar som du har ålder och förstånd till. När jag gick i skolan så lärde vi oss både psalmer och multiplikationstabellen utantill. Kunde man inte, så fick man en hurril. Var man uppnosig åkte man ut i korridoren och missade lära sig "Din klara sol går åter upp...", så man fick en hurril nästa dag med. Å de ska jag säga dig hade man multiplikatiopnstabellen på sina fem fingrar, så hade man inte på högre utbildning att göra. I min ungdom var det ingen doktor som inte kunde "Blott en dag".
-  Jo men att lära isg saker utan eftertanke är väl lite som att vara som en gamma stenkaka, som hakat upp sig!
- Det ska jag säga, att inte hade de blivit något borttagande av det maskformiga bihanget, om inte läkarna kunde sin multiplikationstabell.
- Man kan ju tro att farbror går i barndom och bara prata persilja.
- Hörru du pojkvasker! Det ska jag säga det det var annorlunda förr, då hade de ung, som du, respekt för de gamla, som jag och hade vett å hålla tyst, när de gamle pratade. Vänta du på lilleturen! I min ungdom då ska du veta var det annorlunda. Pojkar var pojkar och flickor bar kjol.
- Får önska farbror en god dag!
Han gjorde allt för att inte vara uppnosig, för då hade han väl åkt på en hurril! Han skyndade bort, för att på sitt sätt möta dagen!

- Ja gå du bara, jag ska tillbaka till äldreboendet och få lite välling!

Det var annorlunda förr....
Det var annorlunda förr...
Det var annorlunda förr...

Som smattrande hagelkorn följde orden honom på vägen!

Det var allt annorlunda förr....

Vallbybloggaren satt vid köksbordet och läppjade på en Zoega Intenzo. Blicken sökte sig bort längs landsvägen och spanade ivrigt efter den gula elbilen, som skulle komma med dagens post.
Tiden har just passerat tidig lunch för vallbybloggaren och den gula postbilen har ännu ej synts till.
Han började verkligen förstå detta med snigelpost. Långsamt strävsamt sniglande sig upp längs backen som följer Svartån som en samtränad danspartner.
Vallbybloggaren tänkte på sin ungdom, när det fanns både förmiddagspost och eftermiddagspost. Hur den post som saknade på förmiddagen kom på eftermiddagen. I vuxen ålder hade denna service helt försvunnit, nu var det bara förmiddagspost.
Han mindes gymnasietiden och drömjobbet för sommaren var att grensla de gula cyklarna från posten. Tidigt sortera posten, cykla som en galning och dela ut posten. Sedan kunde man njuta hela eftermiddagen på någon solig klippa eller alternativt sandstrand. Någon sådant drömjobb fick aldrig vallbybloggaren.

Posten skulle tävla på kommersiella villkor. Postcyklar försvann nästan helt. Gula eldrivna postbilar blev modellen.  Antalet "portar" som skulle betjänas per löntagarenhet fördubblades. Snart ska väl kontorstid införas med...Nine to Five!
Så det som en gång var ett kundtillvänt serviceföretag med två postturer per dag och till och med lördagsutdelning har blivit ett företag som delar ut posten på förmiddagen! 
NU ett företag med eftermiddagsutdelning!
Uttrycket  " säkert som ett brev på posten" har inte längre någon bärighet! Idag säger vi:
"sent som ett brev på posten, om än någonsin...."