Det var allt annorlunda förr....

Vallbybloggaren satt vid köksbordet och läppjade på en Zoega Intenzo. Blicken sökte sig bort längs landsvägen och spanade ivrigt efter den gula elbilen, som skulle komma med dagens post.
Tiden har just passerat tidig lunch för vallbybloggaren och den gula postbilen har ännu ej synts till.
Han började verkligen förstå detta med snigelpost. Långsamt strävsamt sniglande sig upp längs backen som följer Svartån som en samtränad danspartner.
Vallbybloggaren tänkte på sin ungdom, när det fanns både förmiddagspost och eftermiddagspost. Hur den post som saknade på förmiddagen kom på eftermiddagen. I vuxen ålder hade denna service helt försvunnit, nu var det bara förmiddagspost.
Han mindes gymnasietiden och drömjobbet för sommaren var att grensla de gula cyklarna från posten. Tidigt sortera posten, cykla som en galning och dela ut posten. Sedan kunde man njuta hela eftermiddagen på någon solig klippa eller alternativt sandstrand. Någon sådant drömjobb fick aldrig vallbybloggaren.

Posten skulle tävla på kommersiella villkor. Postcyklar försvann nästan helt. Gula eldrivna postbilar blev modellen.  Antalet "portar" som skulle betjänas per löntagarenhet fördubblades. Snart ska väl kontorstid införas med...Nine to Five!
Så det som en gång var ett kundtillvänt serviceföretag med två postturer per dag och till och med lördagsutdelning har blivit ett företag som delar ut posten på förmiddagen! 
NU ett företag med eftermiddagsutdelning!
Uttrycket  " säkert som ett brev på posten" har inte längre någon bärighet! Idag säger vi:
"sent som ett brev på posten, om än någonsin...."