Vallbybloggaren har under förmiddagen varit ivrigt sysselsatt med såväl dammsugare som mopp!
Det har skurats det har fejats. Kungens lilla piga skulle varit arbetslös i hans lilla palä.
Det har promenerats med sambon bland nyslaget gräs.
Utanför bostadsområdets ATG-ombud står rökande V75 fantaster och diskuterar ivrigt vad göra med den hägrande vinsten.
Inflyttad iranier ska köpa den den flotta bilen och på dolda vägar ta sig in i Iran för att hälsa på åldrig moder.
Ålderstigen gentleman önskar lycka till och framhåller att reperation av sommarstuga står högst på hans åtgärdslista, då rätta hästar spräng målsnöret som vinnare.
Vid hotellets förgård sitter vår tids rallare uppradade med morgonkaffe och dagens första intag av glödande materia. .
De komma från öst, de komma från nord, de komma från syd de komma från väst, dessa dagens rallare!
Alla bor i veckorna på hotell. Dagarna tillbringas på olika byggarbetsplatser. De är alla iklädda liknande uniform. Orange byxor med reflexband, mörkblå byxor med reflexband. Färgen skiljer dem år!
De flesta, oavsett om de kommer i bilar som är registrerade i Polen, Tjeckien, Tyskland, Norge, Danmark, tycks vara byggnadshantverkare.
Bottenvåningen på servicehuset innehåller några lägenheter, som den förbipasserande kan titta in i. Russinskrynklig farbror med starka glasögon ser uppslukande in i tevebildens inbjudande förtrollande värld.
Hemkomsten till egna tjället belönas med en kopp kaffe.. det är ju bara förmiddag och då kan man ju inte äta laxpudding!!!!!
Bloggläsaren får följa med på vandringar runt om på Vallby. Ta del av obetydligheter som sker och ta del av större skeenden med. En del artiklar handlar inte alls om Vallby, men kan finna sin läsare ändå....
onsdag 17 augusti 2011
Rallare och önskan om spelvinst
Etiketter:
gästarbetare,
promenad på Vallby,
rallare
tisdag 16 augusti 2011
Julkort på irrfärd!
Med anledning av text-teves rubrik denna morgon, om att 382 000 brev aldrig når adressaten, så drar sig vallbybloggaren till minnes ett julkorts irrfäder.
Denna förmiddag i februari 2011 antog vallbybloggarens ansikte alltmer likheter med sonens basfiolsfodral.
Stort och avlångt.
Han tittade med förvåning på det julkort han höll i handen.
Visserligen var det den tjugofjärde, men helt fel månad.
.
Hans näsborrar skälvde lätt av den tydliga lukten av surkål.
Försiktigt lät han julkortet bli luktat på.
Med den doftkänslighet, som utmärker en god matlagare kunde han ganska snart avgöra vad som hänt.
I mitten på december i Herrans år av tvåtusentio lades julkortet på en röd postlåda innanför murarna i Visby.
En något förvirrad postal tjänsteman på gutarnas ö fastslog att Västra Aros med säkerhet var huvudregion i östra grekland. Slutsats på grund av den omisskännliga lukten av ouzu och fetaost.
I östra Grekland sitter en lätt berusad grek och tittar med dimmiga ögon på julkortet.
Västra Aros, funderade han och efter en stund beslöt han detta troligen var en felskrivning för West Virginia.
Några dagar senare sitter en kvinnlig posttjänsteman i en liten stad uti det stora landet i väster och tummar drömmande på ett julkort från Visby. Några droppar av barbecuesås letar sig till kortets högra nedre hörn. Hon är övertygad om, att någon i hennes släkt nämnt ett Arosa. Hon ringer sin mamma, som om inte med säkerhet, så dock ett till visshet gränsande ovisshet menar att att det måste vara Europa. Bayern skriker de, båda samtidigt.
Med av surkål och bratwurzt flottiga fingrar vrider en posttjänsteman i lederhosen på det lilla julkortet. Västra Aros, tänker han tankfullt. Han slår ivrigt i en postal katalog och finner slutligen ett namn, som han tycker passar.
I mitten av februari år tvåtusenelva stirrar en något förvirrad postal tjänsteman på gutarnas ö på ett julkort.
Erkännande sin okunnighet konfronterar han sina medarbetare. En av dem tror sig veta att det på fastlandet finns en sådan stad. De kollar en bilatlas för fastlandet och ser att det äger sin riktighet.
Så kommer det sig att vallbybloggaren den 24 februari tvåtusen elva kan läsa en kär hälsning från en från fastlandet flyktad syster.
Vallbybloggaren samlade sig och försökte se något positivt i postens tillkortakommande.
För se positivt det ser vi i Vänliga Västerås!
Med ett snett, ganska ironiskt, leende tänkte han:
Du syster yster, i år var du allt ute i god tid!
Denna förmiddag i februari 2011 antog vallbybloggarens ansikte alltmer likheter med sonens basfiolsfodral.
Stort och avlångt.
Han tittade med förvåning på det julkort han höll i handen.
Visserligen var det den tjugofjärde, men helt fel månad.
.
Hans näsborrar skälvde lätt av den tydliga lukten av surkål.
Försiktigt lät han julkortet bli luktat på.
Med den doftkänslighet, som utmärker en god matlagare kunde han ganska snart avgöra vad som hänt.
I mitten på december i Herrans år av tvåtusentio lades julkortet på en röd postlåda innanför murarna i Visby.
En något förvirrad postal tjänsteman på gutarnas ö fastslog att Västra Aros med säkerhet var huvudregion i östra grekland. Slutsats på grund av den omisskännliga lukten av ouzu och fetaost.I östra Grekland sitter en lätt berusad grek och tittar med dimmiga ögon på julkortet.
Västra Aros, funderade han och efter en stund beslöt han detta troligen var en felskrivning för West Virginia.
Några dagar senare sitter en kvinnlig posttjänsteman i en liten stad uti det stora landet i väster och tummar drömmande på ett julkort från Visby. Några droppar av barbecuesås letar sig till kortets högra nedre hörn. Hon är övertygad om, att någon i hennes släkt nämnt ett Arosa. Hon ringer sin mamma, som om inte med säkerhet, så dock ett till visshet gränsande ovisshet menar att att det måste vara Europa. Bayern skriker de, båda samtidigt.
Med av surkål och bratwurzt flottiga fingrar vrider en posttjänsteman i lederhosen på det lilla julkortet. Västra Aros, tänker han tankfullt. Han slår ivrigt i en postal katalog och finner slutligen ett namn, som han tycker passar.
I mitten av februari år tvåtusenelva stirrar en något förvirrad postal tjänsteman på gutarnas ö på ett julkort.
Erkännande sin okunnighet konfronterar han sina medarbetare. En av dem tror sig veta att det på fastlandet finns en sådan stad. De kollar en bilatlas för fastlandet och ser att det äger sin riktighet.
Så kommer det sig att vallbybloggaren den 24 februari tvåtusen elva kan läsa en kär hälsning från en från fastlandet flyktad syster.
Vallbybloggaren samlade sig och försökte se något positivt i postens tillkortakommande.
För se positivt det ser vi i Vänliga Västerås!
Med ett snett, ganska ironiskt, leende tänkte han:
Du syster yster, i år var du allt ute i god tid!
Etiketter:
julkort,
Surkål,
Visby,
Vänliga Västerås,
West Virginia
måndag 15 augusti 2011
Tomatväktare och jordfelsbrytarespanare
I vallbybloggarens vänkrets finns sådana personer, som då och då haver för vana att bege sig på långresor långt utanför Vallbys gränser. Vid sådana tillfällen uppstår problem, som måste lösas. Ett sådant problem är att tillföra plantor av skilda slag flytande näring, mestadels vatten.
Nu ska det genast understrykas, att nästan utan undantag så har vallbybloggarens vänner insett den omöjliga relationen mellan vallbybloggaren och i husen inhyst växtlighet. De vet att vallbybloggaren är en generös själ och gärna ger mer än vad som behövs. Vattna krukväxter är inget undantag. Han ger gärna en skvätt extra. Till och med två skvättar extra! Så för sådan växtbevattning så lejer vänkretsen gärna annan person.
Däremot betros han ofta med exteriör vattenbegjutning.
Den vecka som förflutit utsågs vallbybloggaren till såväl tomatplantevattnare som dillplantevattnare. Det ska genast framhållas , att vallbybloggaren lärt sin läxa. För mycket vatten är icke bra för plantor. Tillförsel av vatten , hoppades han, skulle naturen själv sköta om. Ivrigt studerades väderleksrapporter. I takt med att utlovade regn uteblev, så tvingades vallbybloggaren skrida till verket. Han syntes vandra tvärs över Vallby.. sökande gator och gränder, som mest lätt skulle föra honom till målet. Till den trädgård, där tomatplantor väntade på att få dricka. Tomatplantorna har druckit och tillväxt i visdom och storlek!
Blir det åska, hade vännen sagt, så händer det att jordfelsbrytaren slår av strömmen. Därför har vallbybloggaren också varit strömavbrottsspanare den sista veckan. Nu har inte åskskurar varit så flitigt förekommande. Men efter varje tillstymmelse till muller ovanifrån har vallbybloggaren troget kollat att den blinkande lampan på frysens dörr inte slocknat. Nu verkar allt ha gått rätt till och någon aktiv insats har vallbybloggaren inte behövt göra. Uppförandekorrigerande insats har lyst med sin frånvaro.
Frysta varor tycks ha klarat sig.
Tomatplantor har växt till sig!
Se nu till att hemkörningen sköts om ordentligt!
Nu ska det genast understrykas, att nästan utan undantag så har vallbybloggarens vänner insett den omöjliga relationen mellan vallbybloggaren och i husen inhyst växtlighet. De vet att vallbybloggaren är en generös själ och gärna ger mer än vad som behövs. Vattna krukväxter är inget undantag. Han ger gärna en skvätt extra. Till och med två skvättar extra! Så för sådan växtbevattning så lejer vänkretsen gärna annan person.
Däremot betros han ofta med exteriör vattenbegjutning.
Den vecka som förflutit utsågs vallbybloggaren till såväl tomatplantevattnare som dillplantevattnare. Det ska genast framhållas , att vallbybloggaren lärt sin läxa. För mycket vatten är icke bra för plantor. Tillförsel av vatten , hoppades han, skulle naturen själv sköta om. Ivrigt studerades väderleksrapporter. I takt med att utlovade regn uteblev, så tvingades vallbybloggaren skrida till verket. Han syntes vandra tvärs över Vallby.. sökande gator och gränder, som mest lätt skulle föra honom till målet. Till den trädgård, där tomatplantor väntade på att få dricka. Tomatplantorna har druckit och tillväxt i visdom och storlek!
Blir det åska, hade vännen sagt, så händer det att jordfelsbrytaren slår av strömmen. Därför har vallbybloggaren också varit strömavbrottsspanare den sista veckan. Nu har inte åskskurar varit så flitigt förekommande. Men efter varje tillstymmelse till muller ovanifrån har vallbybloggaren troget kollat att den blinkande lampan på frysens dörr inte slocknat. Nu verkar allt ha gått rätt till och någon aktiv insats har vallbybloggaren inte behövt göra. Uppförandekorrigerande insats har lyst med sin frånvaro.
Frysta varor tycks ha klarat sig.
Tomatplantor har växt till sig!
Se nu till att hemkörningen sköts om ordentligt!
Etiketter:
generositet,
jordfelsbrytare,
tomat,
vatten
söndag 14 augusti 2011
Lägenheten på andra sidan gatan...

Under lördagkvällen bjöds vallbybloggaren på ett dansprogram. Nästan halvmeterstora figurer i smäktande vals. Herrarna i mörkblå frack och damerna i ljusrosa festklänningar svävade på väggen i rummet tvärs över gatan.
Nu kunde inget ljud höras, men det var en märklig syn. Skenet från teven lyste som norrsken genom fönsterrutan.
fredag 12 augusti 2011
Minnen som professionell idrottsman....
Vallbybloggaren lästeom en svensk, som skyfflar gummitrissa på hala isar i Washington tjänar eller kommer att tjäna otaliga miljoner kronor om året tio år framöver.
Det blir en hel del hotdogs med bröd det. Förmodar att puckskyfflaren i fråga till och med väljer att köra nyinköpt automobil på expressways och mer urbana körbanor.
Nostalgins skimmer intog vallbybloggarens tankar.
På minnenas higway upplevde han åter sin egen korta karriär som professionell idrottsman.
Året var tidigt sextiotal och varade i ungefär 30 minuter.
Tillsammans med 7 kamrater, alla finniga och tonårsövermodiga, deltog de i någon form av mästerskap för juniorer i Uppsala. Grenen var Volleyboll, en då tämligen ny sport i konungariket. De andra lagen, vill minnas det var fyra lag till, bestod alla av betydligt äldre tonåringar en del hade till och med en rakhyvel i sporttrunken.
Vallbybloggaren och hans lagkamrater skrällde. De vann första matchen! Genom att de andra lagen sedan lyckade spela, så att rätt lag förlorade med rätt siffror, befann sig de unga tonårskillarna i den situationen att de vann en bronspeng. Det var då de insåg att all träning lärandes tigersprång och korgslag, spänsthopp och smashträning inte varit helt förgäves.
Det var nu de för en knapp halvtimme upplevde den professionelle idrottsmannens belöning. De belönades med varsin femkronorsedel! Sedeln räckte till en lunch i närmsta korvkiosk!
Kan med eftertryck konstatera att femkronorsedeln , då för länge sedan, var värd minst lika mycket som den svenske gummitrisseskyfflarens otaliga miljoner i årslön!
Det blir en hel del hotdogs med bröd det. Förmodar att puckskyfflaren i fråga till och med väljer att köra nyinköpt automobil på expressways och mer urbana körbanor.Nostalgins skimmer intog vallbybloggarens tankar.
På minnenas higway upplevde han åter sin egen korta karriär som professionell idrottsman.
Året var tidigt sextiotal och varade i ungefär 30 minuter.
Tillsammans med 7 kamrater, alla finniga och tonårsövermodiga, deltog de i någon form av mästerskap för juniorer i Uppsala. Grenen var Volleyboll, en då tämligen ny sport i konungariket. De andra lagen, vill minnas det var fyra lag till, bestod alla av betydligt äldre tonåringar en del hade till och med en rakhyvel i sporttrunken.
Vallbybloggaren och hans lagkamrater skrällde. De vann första matchen! Genom att de andra lagen sedan lyckade spela, så att rätt lag förlorade med rätt siffror, befann sig de unga tonårskillarna i den situationen att de vann en bronspeng. Det var då de insåg att all träning lärandes tigersprång och korgslag, spänsthopp och smashträning inte varit helt förgäves.
Det var nu de för en knapp halvtimme upplevde den professionelle idrottsmannens belöning. De belönades med varsin femkronorsedel! Sedeln räckte till en lunch i närmsta korvkiosk!Kan med eftertryck konstatera att femkronorsedeln , då för länge sedan, var värd minst lika mycket som den svenske gummitrisseskyfflarens otaliga miljoner i årslön!
Etiketter:
femkronorssedel,
professionell sport,
volleyboll
torsdag 11 augusti 2011
Morgonpromenad
Konstaterande,att det faktiskt inte regnade, iklädde sig vallbybloggaren passande ytterplagg för dagens första promenad med sambon. De sista dagarnas ihärdigt regnande hade lämnat tydliga våta spår varhelst man tittade. Detta bekymrade inte sambon ett dugg, utan han tyckte lite mer väta nog skulle vara på sin plats. Förnöjt lyftande ena bakbenet övergick han från ord till handling!
Vallbybloggaren mer trött än sambon fortsatte promenaden . Passerade den för ett par år sedan uppförda skateparken, som delvis var vattentäckt.
En ensam byggjobbare vandrade otåligt fram och tillbaka utanför en port ivrigt blossande en cigarett. Röken bildade ett tätt moln, som omslöt hans huvud.
Utanför det till området centraliserade hotellet försökte en familj från södra sverige ilasta sin bil med diverse föremål, lämpliga för en längre frånvaro från hemmet.
Pappan i familjen hade befälet.
Tonåringar kommenterade spydigt pappans fruktlösa försök att få allt in i bilen.
Mamman stod en bit bort talandes i mobiltelefon med en väninna, tydligen kallad Inger! Kommenterade högt makens tafatta försök att få plats med allt. Undrar om hon tänkte på att maken måste höra hennes ironiska kommentarer eller det kanske var avsikten.
Vi stannade inte för att se hur de hela slutade utan skyndade hemåt.
Väl hemma löstes det lite sudoku drickande andra koppen kaffe för dagen.
Sambon tuggade nöjt på ett digestivekex med leverpastej.
Nu kan en ny dag börja!
Vallbybloggaren mer trött än sambon fortsatte promenaden . Passerade den för ett par år sedan uppförda skateparken, som delvis var vattentäckt.
En ensam byggjobbare vandrade otåligt fram och tillbaka utanför en port ivrigt blossande en cigarett. Röken bildade ett tätt moln, som omslöt hans huvud.
Utanför det till området centraliserade hotellet försökte en familj från södra sverige ilasta sin bil med diverse föremål, lämpliga för en längre frånvaro från hemmet.
Pappan i familjen hade befälet.
Tonåringar kommenterade spydigt pappans fruktlösa försök att få allt in i bilen.
Mamman stod en bit bort talandes i mobiltelefon med en väninna, tydligen kallad Inger! Kommenterade högt makens tafatta försök att få plats med allt. Undrar om hon tänkte på att maken måste höra hennes ironiska kommentarer eller det kanske var avsikten.
Vi stannade inte för att se hur de hela slutade utan skyndade hemåt.
Väl hemma löstes det lite sudoku drickande andra koppen kaffe för dagen.
Sambon tuggade nöjt på ett digestivekex med leverpastej.
Nu kan en ny dag börja!
Etiketter:
familjesemester,
observerat,
promenad på Vallby
onsdag 10 augusti 2011
Nu känner också en skata igen den svenska sommaren
I droppande vatten, andra kallar det regn, sitter en ensam skata på husväggens kant.Huttrande blötlagd önskar skatan längtande
efter en impregnerad friluftsjacka .
En sådan som är vattentät, men andas!
Finnes för ensam skata, i droppande vatten,
fuktskydd för det andra kallar regn?
Etiketter:
Pica Pica,
sommarregn,
svensk sommar
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)





