Minnen som professionell idrottsman....

Vallbybloggaren lästeom en svensk, som skyfflar gummitrissa på hala isar i Washington tjänar eller kommer att tjäna otaliga miljoner kronor om året tio år framöver.
Det blir en hel del hotdogs med bröd det. Förmodar att puckskyfflaren i fråga till och med väljer att köra nyinköpt automobil på expressways och mer urbana körbanor.
Nostalgins skimmer intog vallbybloggarens tankar.
På minnenas higway upplevde han åter sin egen korta karriär som professionell idrottsman.
Året var tidigt sextiotal och varade i ungefär 30 minuter.
Tillsammans med 7 kamrater, alla finniga och tonårsövermodiga, deltog de i någon form av mästerskap för juniorer i Uppsala. Grenen var Volleyboll, en då tämligen ny sport i konungariket. De andra lagen, vill minnas det var fyra lag till, bestod alla av betydligt äldre tonåringar en del hade till och med en rakhyvel i sporttrunken.

Vallbybloggaren och hans lagkamrater  skrällde. De vann första matchen! Genom att de andra lagen sedan lyckade spela, så att rätt lag förlorade med rätt siffror, befann sig de unga tonårskillarna i den situationen att de vann en bronspeng. Det var då de insåg att all träning lärandes tigersprång och korgslag, spänsthopp och smashträning  inte varit helt förgäves.
Det var nu de för en knapp halvtimme upplevde den professionelle idrottsmannens belöning. De belönades med varsin femkronorsedel! Sedeln räckte till en lunch i närmsta korvkiosk!
Kan med eftertryck konstatera att femkronorsedeln , då för länge sedan, var värd minst lika mycket som den svenske gummitrisseskyfflarens otaliga miljoner i årslön!