Historisk Notering

Denna dag 1471 stod ett av de mnest beryktade slagen i sveriges historia. Det är idag årsdageb av slaget vid Brunkeberg.
Brunkebergsslaget utgör finalen på en mångårig kamp om makten över sverige. Å ena sidan fann den danske Konungen Kristian den förste som kompromisslöst ville befästa sin rättighet som kung över Sverige. På den andra sidan fanns Sten Sture, svensk riksföreståndare eller som han själv kallade sig "hövitsman på Stockholms Slott". Sten Stures ambitioner stöddes av bröderna Axelsson, son hade staora och starka intressen på Gotland och i Finland. 

Oppositionella mot StenSture- falangen i sveige var släkten Oxenstierna-Eriksson (sedemera Vasa).
 

Det sägs att den 10 oktober 1471 var en särdeles varm oktoberdag. Hären ledd av Sten Sture gjorde flera försök att besegra Kristians arme, som förskansat sig på Brunkebergsåsen, strax norr om dåvarande Stockholm. Det var inte förrän Nils Sture med sin här anföll Kristians arme i ryggen, som de svenska trupperna vann mark. 

 

 

Den danska hären förstärkt med svenska bönder och tyska legoknektar besegrades så grundligt, att danska riddare menade att Sten Sture utövat svart magi.
Under den panikartade flykten till de danska skeppen, som ankrat upp vid nuvarande Djurgården, drunknade flera danska soldater och Kristian själv blev sårad.

För 191 år sedan och två dagar

Det hände så mycket i veckan att Vallbybloggaren totalt glömde av årsdagen för den svenska  näktergalens  ankomst till världen. Nå, man är väl inte sämre karl än man kan rätta till det hela.

Den 6 oktober 1820 föddes Jenny Lind  i en lärarfamilj i Stockholm, pappan var språklärare.
Det berättas att hon redan vid 3 års ålder kunde återge en melodi hon hört för första gången. Hon hade som 10-åring storframgång på musikscener i Stockholm. Puberteten gjorde att hon förlorade kraft och klarhet i sin röst, vilket medförde en fyraårig bortvaro från offentligt sjungande. Hennes kärlek till musik var dock obruten och tonåren medförde studier i såväl sång, som instrumentalmusik.
I de sena tonåren fick hon tillbaka renheten och styrkan i sin sångröst och medvarkade i flera uppskattade operaföreställning på Stockholms scener.Hon gav ett antal konserter för att samla in pengar, så hon skulle kunna fortsätta sångstudier i Paris. Den franske sångpedagogen uppskattade inte hennes röststyrka och besviken återvände hon till Stockholm.

I början av 1840-talet gästade hon Dresden i Tyskland. Under Drottning Victorias besök därstädes, gav hon att antal konserter med drottningen i publiken. Detta ledde till att hon 1847 reste till London och gav ett antal högt uppskattade konserter.

Den amerikanske nöjesmogulen PJ Barnum övertalade henne att åka till USA. 1850 anlände hon dit och gav ett antal konserter under 1½ år. En konsert samlade över 7000 åhörare som betalt rekordsummor för sina biljetter. Succén för den svenska näktergalen var ett faktum.

Under tiden i USA gifte hon sig i Boston, Ma, med den tyske pianisten Otto Goldschmidt.



Efter giftermålet drog Jenny Lind Goldschmidt ner på konsertframträdande. Mestadels gav hon konserter för välgörenhet. Hon var djupt intresserad av välgörenhet och det gav henne också titeln filantropins sångerska

Sina sista är tillbringade hon i London där hon avled, 67 år gammal 1887.

Det finns inga inspelningar av hennes sångröst, men vi kan konstatera att den gav henne en berömmelse och populäritet som inte står dagens pop och rockstjärnor efter!

Även liten grop kan fälla äldre dam

Långsamt, trevande söker Vallbybloggaren orden. Dagen har gett den första riktiga höstkänslan. Strax under 10 grader. Blåsten smeker rasslande ännu lövrika träd. Fåglarnas kvitter har tystnat. Förmiddagen tyst!
Vallbybloggaren och sambon har övergett trevna stugans värme och kaffe.
Hade det inte varit för sambons morrvädjande klagan och bedjande blickar hade han stannat kvar i sängens trygghet.
Det ska genast sägas att också utelivet en sådan här första riktiga höstdag har sina fördelar. Blåstens förmåga att finna sin väg innanför skylande persedlar väcker även den tröttaste förmiddagsvandrare. Luften känns frisk och de sällan förekommande regndropparna skyndar på stegen.

Det trägna paret passerade en av Mimers miljöbodar och riktar stegen mot Vallby Centrum.
Då ser vi henne på håll. En av Vallbys "järnladies". Hennes ålder överstiger vallbybloggarens med säkert 35%.
Hon en av de många som föredrar att gå och handla själv. Vi brukar byta ett par ord då och då när vår vägar korsas. Den äldre damen har vid flertalet tillfällen hyllat den rollator, som gör det nöjligt för henne att komma ut och röra på sig. Idag var rollatorn tyngd av en stor kasse med matvaror.
Vallby bloggaren tittade bort för ett ögonblick. När han nästa gång sökte den äldre damen med blicken låg hon på marken och matvarorna spridda för vinden.
Skyndsamt nalkades vi den fallna damen.
- Gick det bra, frågade han , utan tanke på att det var en dum fråga!
- Jo tack, sa damen, jag föll mjukt. Men det är lite svårt att resa sig.
Likt en Tage Danielsson, som inte "kan se en kvinna lida", sträckte vallbybloggaren fram en stödjande arm. Damen kom åter på fötter och vi tittade båda två på den grop i asfalten, som orsakat fallet.

Vallbybloggaren plockade upp livsmedelsvaror, som gjort damen sällskap i fallet mot marken.  Han hjälpte till att fästa korgen, så att den inte skulle ramla av rullatorn!
Med ord av tacksamhet och med hjälp av rullatorn återtogs hennes färd mot hemmet.
Vi tittade efter henne och tyckte nog att gången var något stukad.
Hon har säker också en treven stuga.
Säkert med doft av kaffe och lavendel.

Nobelpriset 2011 till Tomas Tranströmer

Nu blev det så, att det man trott så länge blev verklighet.
Vallbybloggaren ska genast erkänna att han trodde Tomas Tranströmer var sidsteppad nobelpristagare pga av de priser han fått tidigare. Han var nästan övertygad att Nobelkommitten på grund av den så kallade "arabiska våren" skulle utse en pristagare från den delen av världen!
Så fel hade han!
Vallbybloggaren vill också "erkänna" , att han skulle värdesätta om priset någon gång ges till en författare, som har det mesta av sin tid framför sig! Men vem kan spå om livslängd?
NINA BOURAOUI får priset ett annat år istället!

Tomas Tranströmer tillhör inte de författare jag frekvent läst eller ens ständigt återkommit till. Jag minns en affisch i ett pausrum i Stadshuset. Där fanns en dikt av Tomas Tranströmer. Jag minns hur jag kunde sitta
länge, titta, läsa begrunda!

Ord så varsamt använda.
Bilderna skapade av varsamma ord!
Reflektioner funna i varsamma ord,
som gav det lilla pausrummet en katedralisk arkitektur!

Varmaste gratulationer till Tomas Tranströmer!

NOBELPRISET i LITTERATUR Klockan 13.00 idag...

.. kommer Peter Englund öppna dörren , som så länge dolt vem 2011 års nobelpristagare i Litteratur är.
Förväntningarna, inte minst från många västeråsare, är att Tomas Tranströmer ska få priset. Just nu två timmar innan pristagaren offentliggörs toppar han spellistorna hos Ladbroke. Adonis har under sista veckan sjunkit i favoritskap och passerats av såväl Tranströmer som Haruki Murakami och Bob Dylan. En kvinnlig författare som nämts under många år lurar i vassen...

... det är den algerisk-franska författaren Assia Djebar. Den idag 75-åriga kvinnar bor numer i New York. Hon har under åren skrivit ett stort antal böcker som skildrar den arabiska kvinnans hinder i samhället ur en feministisk synvinkel. Till svenska har hon översatts av Ingvar Rydberg. En man som under hela vallbybloggarens barndom var äldste son i grannfamiljen på Stampgatan i Helsingborg. Måhända är Assia Djebar ett gott sita minutentips, då hon dels kan förknippas med det som hänt i nordafrika under året, dels så är hon ju över 50 år.

En annan författare som kan komma ifråga utanför ovan nämda "fem-i-topp" är den somaliske författaren Nuruddin Farah.
Vallby bloggaren hoppas dock fortfarande att Nobelkommitten ska ha modet att inte bara belöna för kång och trogen tjänst utan ge priset till underbara NINA BOURAOUI, som står mitt uppe i sin författargärning och ännu inte fyllt femtio!
I väntan på Peter Englund ska offentliggöra pristagaren så laddar vallbybloggaren upp med nordafrikanska smårätter och en , eller möjligen två, kalla nordafrikanska öl!

Chorizons dag

Vallbybloggaren noterade att gårdagen var det såväl Kanelbullens dag som Världsdjurdagen.







Han tog vovven och satte sig ner underkorkeken...
kliade vovven under hakan och mumsade celebrerande på en kanelbulle! Funderade samtidigt på varför kanelbullens dag fått mer uppmärksamhet än Världsdjurdagen?

Ohhh vad han känner sig medveten och med i vad som händer! 

 

Fast å andra sidan undrar han varför just kanelbullen ska ha en egen dag. Varför kan inte den enkla släta vetebullen ha en egn dag? Varför ska levergrytan stå där i skamvrån utan att ha en egen dag? Framför jämlikhet bland maträtter! För min del kan dock pölsa och blodkorv stå där med skammen att inte ha en egen dag!!

Vallbybloggaren noterade häromdagen att han skrivit drygt 100 bloggartiklar. Han noterade att över 4000 besök hade gjorts. Han är ytterst medveten om att det är små siffror i den digitala bloggvärlden, men gläds ändå. Att så många tagit del av de obetydligheter han formulerat är överraskande och bör resultera i att han höjer en iskyld Ramlösa med apelsin och grapefruktsmak mot den lyckostjärna som lyser i söder!

Helt självsvådligt utnämner han dagen, den 5 oktober, till Chorizons dag!

 Så nu är det bäst att besöka den lokala ICA-handlaren och inköpa ett paket Chorizo och en tjeckisk öl med ett konstigt namn!

Det blir Chorizons dag till ära en Chorizolunch.. ohhh vilken medveten lunch!

I skuggan av gryningen

Solen kämpade ihärdigt mot kvarvarande natt. Gryningen hade knappt börjat, när vallbybloggaren och sambon företog den första söndagspromenaden. Det den moderna människan oftast gör inomhus gör den moderna hunden, som hundar alltid gjort, oftast utomhus. Därfär är det en nödvändighet för sambohussar att företa utomhuspromenader båden arla som särla.
Vi hade passerat den stora lekplatsen på södra Vallby och var i sakta sniffande, nosande mak på väg upp mot det som benämnes som upplevelsepark. Tyst, nästan smygande, hördes en svag kvinnoröst gnola Carl Bobergs slagdänga "O Store Gud".

I en av de förstorade sittmöblerna såg Vallbybloggaren henne. En äldre dam satt med uppåtvända handflator vilande på knäna. Ögonen sökte, smekande konturerna av Vallbyskrapan, himmelska mirakler.  Hon var inte synbart medveten om vår närvaro.
Vi satte oss ner på en bänk en bit från henne. Vi följde, ja sambon visade tydligt intresse med, uppmärksamt . när hon "din värld beskådar, som du har skapat med ditt allmaktsord".
Utan förvarning sökte hennes blick mina ögon. Hon log. Rätade till den fotlånga klänningen och slätade ut slöjan. Det fårade ansiktet bar spår av ett långt strävsamt liv, medan ögonen lyste av ungdom och livskraft.
- Ja, jag är muslim, sa hon, men Jihad och intifador och annat sådant är jag inte mycket för:
Vallbybloggaren nickade instämmande, han hade nog förstått att hon var muslim.

- Visst tvivlar jag på min tro, som många andra, men, så sa min farfar, så är en tro utan tvivel farligt. Det skapar en ovanifrånsyn på omvärlden. Hindrar kärleken flöda från ett transparant hjärta. Det är i tvivlet jag kommer himmelen nära, fortsatte hon, därför är dessa tidiga söndagmorgnar viktiga för mig. Att alldeles själv söka den Gud, jag tvivlar på, när jag ser allt elakt som görs i Guds namn!

Vallbybloggaren och sambon log mot den gamla kvinnan. Vallbybloggaren på människors vis och sambon på hundars vis.
Vi hörde henne lågmält sjunga, när vi gick upp mot Vallby Centrum:
"... och all väsen mättas vid ditt bord, då brister själen ut i lovsångsljud"; Allah Ahkbar... O store Gud!