Vallbybloggaren har som vanligt varit ute med sambon. Vi har beskådat herrar med känsla för lodrätt och vågrätt rest väggar på det, som ska bli Vallbys nyaste hus. Vallbyrotundan!
Vallbybloggaren har under en längre tid vandrat runt med beslöjad blick. Hemkommen till trevna stugan fattade han den lilla kommunikationsapparaten och ringde vårdcentralen. I sitt stilla sinne tänkte han lik Sandels en gång i Runebergs diktning... ge mig ett piller som idag hjälper mig på mina ben och i morgon gör mig sjufalt värre! Eller nästan i vart fall. Minnen för citat är inte vad det har varit!
-Jo, då sa den vänliga rösten, kan du komma om 45 minuter!
Snabb i kastning av föda, verkligen en snabblunch. Gjorde mig mer presentabel.
Vattenkammad å fin inträdde jag i vårdcentralens innersta.
En vänlig receptionist frågade om ekonomiskt bistånd... tydligen standardiserad insamling! Alla betalar lika.
Bläddrade förstrött i ett magasin om antika möbler.
Kallades in till en läkare, som ivrigt snabbläste ngn journal!
-Jasså, inte sedan 2006, det var inte bra. I din ålder bör man vara mer regelbunden med sina läkarbesök!
- Om nästsissta besöket var 2000 och nästa 20006 och nu 2012, så är det väl regelbundet, svarade jag trotsigt!
Å förresten fortsatte jag lika trotsigt, trodde man bara skulle gå hit om man var sjuk eller hade andra för läkare intressanta åkommor.
Kanske inte det bästa sättet att närma sig en läkare, men frustrationen fanns där.
Den bistra minen hos läkaren förkunnade tydligt att nu skulle här tas prover.
- Varså god gå ut i väntrummet, så hämtar snart en sköterska dig!Något stukad följde jag anvisningen. Fann en tidskrift som förkunnade hur "Sköna Hem" ska inredas.
Ett antal prover togs. det stacks i armar och fingrar. Luftfyllda manschetter klämdes åt över arem. Den vänliga provtagerskan skakade bekymrat på huvudet.
- Nu kan du gå ut i väntrummer, så får du snartträffa doktorn igen!
Ny väntan. Medbesökare hade snott tidningen om antika möbler, så jag fick nöja mig med ett magasin som hyllade bohemisk inredning..."boho" tror jag det kallades.
Väl inkommen till läkaren, så började denne rabbla provresultat.
Hon förlorade mitt intresse redan vid det första "för högt".
Nu härde jag bara förhöjt, förhögt, något för högt....
Sen titta hon på mig med ett snett leende.
- Du vet väl vad d etta betyder?
Kände mig plötsligen totalt ovetande. Precis som en gång underskoltiden, sökte s lösningen i vild gissning.
- Åldersdiabetes?
- Nä inte ännu sa hon tröstande.
-Nu blir det omgående färd till akuten.
- Vaddå, akuten? Jga kom hit för att min syn på et öga är något beslöjad! Jag har inte bett om akutbesök!
Men hon var obeveklig! Vi kan ordna sjuktransport åt dig! Men du ska till akuten omgående.
Ja, men varför... jag har annat planerat för eftermiddagen och kvällen!
Tänkte på swambon, som var ensam med disken hemma.
- Jag får ordna min egen transpoert, måste först hem och ordna för sambon!
Lämnade vårdcentralen med ett vitt kuvert, som det tydligt stod Med Akut på.
Ringde gode vännen och berättade om ändrade planer för kvällen.
Han utlovade skjuss!
Sambon rastades och försågs med flera skålar med drickbar vätska!
Med meningen:
Det kan vara en propp!
Anlände till akuten!
Men det är ennan historia!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar