Hemodlat och hemkört!

Hon är en gammal torgmadam, som säljer det hon odlat själv. Rynkorna i hennes ansikte var som stjärnorna på himlen, oräkneliga och troligen där för att stanna. Visst var det lite svårare att förflytta sig numer, men med en rollator gick det hyfsat bra.
- Rollatorn gör att att jag kan leverera hen, sa hon, till de som mina fina varor eftertrakta.
Den prunkande grönskan i torgmadamens vardagsrum var anslående. Där odlades både tomater och gurka. I ett hörn hade hon ett litet potatisland. Potatisen var av ästa sorten hade flera trogna kunder intygat. I hennes sovrum fann en gästande byggnadsinspektör såväl en kommod som en sprucken vas  och en odlingsbädd.
Detta, hade byggnadsinspektören noterat i sitt häfte, var det värsta han sett. Han plitade nogsamt ned det han såg.
- Men bästa torgmadam vad är det för odling du har i ditt sovgemak?
- Som seden bjuder har jag en bädd där, hade den smått förnärmad torgmadamen svarat.
Herr Ohlsson, som bodde i våningen under, hade ringt och klagat. Hon får gärna odla vad hon vill. Men en kväll hade han sagt till bostadsbolagets avdelning för grannsämja, gick det för långt. Ur takets uttag för el hade det plötsligt börjat spraka och blixtra. Den kära takkronan hade fallit till golvet med ett brak. Strömmen hade brutits och återkom inte förrän bostadsbolaget bytt en huvudsäkring i elcentralen. Det var då, som herr Ohlsson hade funnit två nybakade potatisar på golvet under eluttaget i taket.
Torgmadamen menade att detta var ett PR-trick, som visade hur effektiv hennes hemförsäljning var. Å lite mankemang får man nog tåla om man vill ha nybakad potatis till nattamaten. Herr Ohlsson hade påpekat att han alls inte ville ha någon hemleverans av nybakad botatis. Att det ramlar takkronor och nybakad potatis från ovan var inget han räknade med när han hyrde den lilla tvåan.
Byggnadsinspektören tittade förvånat på en jättepumpa som upptog större delen av badrummet. Han plitade ner jättepumpans belgenhet. Han mätte från hörn till hörn och i kalla siffror fanns nu jättepumpan registrerad i besiktningsprotokollet.

En gammal torgmadam suckade tungt. Hon hade varje dag i ur och skur slagit upp sitt stånd vid bostadsområdets centrum. Där hade hon sålt sin skörd.
- Det ska ni veta , sa hon till sina kunder, detta är giftfritt odlade grönsaker. Jag berättar ekivoka historier för tomaterna och se så härligt rött de rodnar.
De förbiströvande kunderna njöt av inlagda gyrkor och rödbetor. de beundrade mjälla sparrisar och stinna äggplantor. Fingrar känsliga för grönt hade vårdat och ansat hennes grönskande bestånd. Det var en fröjd för ögat och en upplevelse för känslig gommar att se och smaka hennes hemodlade grönsaker.
En av de, i och för sig många, som ej gillade hennes odlingsföretag, var byggnadsinspektören. I sitt protokoll hade han noterat att denna odling måste försvinna. Det gick inte för sig att odla inomhus i lägenhet. Här ska man bo, hade han skrivit, inte odla. Här ska inte små plantor växa upp, utan små barn. Här ska inte sparris och andra växter vegetera, utan här ska gamla människor kunna bo och få hjälp av därtill behörig personal.
Tomtmadamen, som aldrig varit vidare social av sig, had elåst in sig på toaletten och surade. Hon satt bland klöver och timotej och funderade opå hur det kunnat bli så här. Ett helt liv hade hon livnärt sig på att sälja hemodlat. Visst hade hon varit gift engång, men några barn hade det aldrig blivit. Jag vet hur man får ett företag att fungera, tänkte hon. Man får alltid mångfalt igen av det man odlar med omsorg.
Hon öppnade badrumsdörren och tittade förvånat på ett antal män som grävde och tömde lägenheten på jord och blast!
- Det ska ni veta , skrek hon.
- Om man sätter en rova får man två tillbaka!

Numer vegeterar den gamla rynkiga torgmadem på ett servicehus för äldre. Personalen misstänker starkt att det odlas rädisor i på fönsterbrädan.