Möte med PowerMeet

Med vaggande stjärtvingar stannar en Buick på planen framför hotellet på Vallbytundran. Strax efter föler en helt vanlig Chevrolet. Vilande ansträngande stötdämpare vilar en rostig Pontiac i en parkeringsruta. En Ford som sett bättre dagar låter sin matta lack värmas av morgonsolens strålar. De få strålar som letar sig igenom ett alltmer uppsprickande molntäcke. En rödrostig Plymoth anstränger sig att tävla med den nogsamt polerade grannen, en kromglänsande Cadillac.
Ur en en Volvo SUV väller en familj från Norge ut. Mannen iförd typisk raggarkostym. Raggarfrun ser mer ut, som någon fru från Desperat Housewifes. Barnen tävlar om att hålla den medföljande svarta Labradoren borta från svenska hundar.
- Vi har kört hela vägen från Bergen, säger mannen, nu vill jag bara vila!
En bilturist som under Power Meet-helgen kan drömma sig tillbaka till den ungdom han minns, så klart befriad från räntor, amorteringar, krävande fruar och än mer krävande barn. Att för bara några få timmar igen få vara den rebell han en gång tyckte han va.
Andra besökare kommer med jättelika japanska och amerikanska trucks med amerikansk dollargrinraritet på släpvagn. Välputsade, välmekade femtitalsbilar, som ej tål att köras, utan bara finns för beskådande behagfullt vilande på ett släpvagnsflak.
Redan har gräsmattors avlägsna vrår möblerats med tomma kartonger märkta Heineken.
Ännu arbetar vägarbetare med att göra kommande bussled redo för häckande dollargrin.
- Vi måste göra vägen hård och utan gropar! Ett underlag som inte skadar känsliga amerikanska vrålåk!
En representant för hotellet försöker , med uppgivande gester, uppvisande parkeringslokaliteter.
- Det har varit ett bra samarbete med vägarbetarna. De har lyckats göra vägen åkbar för våra gäster.

Snart har nattfärjan från Finland spytt ut sitt bilinnehåll och karavanen mot Västerås kan börja. De flesta söker tältlogi på vidsträckta slätter med sjönära belägenhet. De mer bekväma letar sig till hotell och vandrarhem. På vägen till vallbytundran inhandlas hamburgermåltid i papperskasse. Konkurerande hotelmatsal får stryka på foten. personalen frigöres för städande uppgift av grönytor på tundran. Svarta plastsäckar kommer att ivrigt svälla av upplockade hamburgermåltidsrester.

En cerisfärgad amerikansk bil, vars märke ej går att bestämma, vivkar bilförföriskt på stjärtfenorna. Inbyggd pneumatik får bilen att trotsigt resa framvagnen. Uppnosigt ljuder signalhornet. En obstinat melodi från amerikanska södern förverkligas i gälla digitala trumpetljud. Passagerare hälsar morgontrötta på felfri danska.
- Nu ska vi ha en gammeldansk!
Bilcirkusen på Vallbytundran ska förnöja en uppslagsjagande Vallbybloggare ännu några dagar. Hittils har runt 20 ekipage letat sig Vallby. Ekipage som klart kan definieras som dollargrin. dessutom har bilturister, ungdomsdröms jagande anlänt i bilar av modernare sort från ett flertal länder. Det är nu det händer!

Vallbybloggaren med luden sambo skyndar hemåt för att inta en andra frukost. Kaffetåren lockar och skall avnjutas i de uppstigande solens värme i lummiga täppan!

Tut Tur!
Må dagen bara ge alla underbara minnen!