Senaste tiden hade han varit ivrigt sysselsatt med att utmanövrera församlingens pastor. Han kände till dennes förkärlek för spel. Det kunde han använda i sin kamp att få pastorn bort från församlingen. Han tyckte inte om att pastorn hade synpunkter på hans affärer med de forna öststaterna. Han antog att pastorns fru hade agerat på pastorns initiativ, när hon och väninnan Kata-Lina försökt stoppa hans affärer. Affärer,som de menade var moraliskt förkastliga.
Han avbröts i sina funderingar av en skarp signal från ytterdörren.
Han hörde hur hans hushållerska öppnade dörren. Mörka dova röster avslöjade att besökarna var män.
- Goddag på sig!
- Allt väl med dig, sa den andre mannen.
- Goddag till er båda, sa grosshandlaren och tittade undersökande på lektorn och hans följeslagare, en man som han intekände igen.
- Vi känner att det är nödvändigt att vi gör en summering av vår verksamhet, sa lektorn med en viss skärpa i rösten.
- Jo, sa den okände, det som timat den sista veckan är inte bra. Vi menar att polisen kommer alltför nära våra känsliga kontakter i Vitryssland.
- .. och föralldel så upplever vi pastor Fromblad alltför nyfiken.
- Det är under kontroll, sa grosshandlaren, men vem är du?
Han tittade frågandepå den okände mannen, med bakåtkammat välbrylkrämat hår.
- Det räcker om du känner mig vid namnet Peter och att jag är organisationes verkställande tjänsteman i kungliga huvudstaden.
- Du har inte läget under kontroll, sa lektorn. Du har varit oförsiktig i dina kontakter med pastorsfrun Louise. Både polisen och Fromblad vet att ni haft kontakt. De vet dessutom att Kata-Lina varit med på dessa träffar. Vi misstänker också att Kata-Lina överlämnat material,som kan vara nog så bestickande för oss, till pastorn.
- Kata-Lina är inget problem längre, sa grosshandlaren. Hon har följt Louise in i evigheten. Hon hann aldrig träffa pastorn. Mina pojkar såg till att det inte hände.
- Det är det,som är problemet. En av dina pojkar blev duktigt pryglad av pastorn. Vi har anledning tro, att pastorn kan ge ett gott signalement på din pojke.
- Jag förstår, inte vad som är problemet! Skulle en av mina pojkar åka fast, har de vett nog att tiga.
- Det må så vara, men det är inte en risk vi kan ta. I början på nästa vecka kommeren ny leverans och ska vi hinna få ut den på marknaden, så bör inget störa vår verksamhet. Du har varit oförsiktig! Din ovilja mot pastorn har fått betydelse för vår verksamhet.
Grosshandlaren såg hur den okände, Peter, fumlade med något i knät. Han kunde inte se vad det var, då skrivbordsskivan dolde hans förehavande. Han tittade på lektorn och nog märktes det en rädsla i hans ögon.
- Du tjänar inte dåligt med slantar på vår verksamhet. Det är ju genom ditt bolag, som vi kan förmedla utländsk arbetskraft. Allt detta hotas nu av att du är förblindad av din strävan att avsätta pastorn.
- Du vet också att vi ogillar onödigt våld. Det drar bara ögonen till oss och vår verksamhet. Även om vår täckmantel är tjock som en stålridå på teatern, så finns alltid chansen att någon tittar bakom ridån. Du vet att både Kata-Lina och pastorsfrun genomskådade dig.
- Ja, men det problemet är löst. Vad jag vet är det ingen annan, som anar någonting. Jag har gott renomme, som duglig och ärlig affärsman. Församlingen ser mig som stöttepelare och den som är en garant mot moralisk dekadans.
- Du ska inte vara så säker på det, sa Peter och tittade granskande på grosshandlaren. Vi vet att Fromblad är dig på spåren. Kommer han bara igenom sorgechocken, så börjar han se klarare.
- Jag vet inte egentligen , sa lektorn, om jag gillar den vändning vår verksamhet tagit. Det börjar bli för mycket våld. Du käre bror, har tappat kontrollen! Du skulle aldrig satt dina hejdukar på detta.
- Jag har inte gjort något otillbörligt, sa grosshandlaren. Vad mina pojkar gjort har de gjort av lojalitet till mig och ibland måste man aga de, som missköter sig!
- Det är ju inte fråga om aga, det har ju varit rena slakten. Vad sjutton var det för mening med att slakta en gris i pastorns badrum?
- Nja, det var inget jag förordat, men pojkarna ville ha en död gris att slänga in i muslimernas kulturförening. Och det har jag förståelse för!
- Du har en allt för snäv syn på muslimer. Det finns både kristna, judar, hindueer, muslimer, som använder tron, som ursäkt för politiska illdåd, det borde du förstå.
- Nej jag tar min hand från detta, sa lektorn.
Dörren smällde igen och avslutade ett kapitel i lektorns engagemang för saken. I vart fall för tillfället.
Peter, den brylkrämade mannen, hade rest sig upp och gick sakta till sidan av skrivbordet. Grosshandlaren följde
oroligt hans lägesförflyttning.
Peter visade en liten pistol. Han la den på skrivbordet framför grosshandlaren.
- Du har svikit!
- Vad menar du svikit, sa grosshandlaren med skälvande röst!
- Vi har ögonen på oss och det är inget organisationen vill ha. Du har 24 timmar på dig sopa igen spåren. Kalla tillbaka dina busar. Se till att pastor Fromblad håller sig på mattan.
- Jag ska göra mitt bästa, men vad ska jag med denna till, sa grosshandlaren och pekade på pistolen.
- Det förstår du nog! Har du inte lyckats inom 24 timmar, föreslår jag att du använder den mot dig själv. Vad organisationens ordningsmän kommer att göra blir så mycket värre. De drar gärna ut på det hela och njuter av att se sina offer lida.
Peter lämnade grosshandlaren, som förlamd av rädsla och obehag stirrade på den lilla pistolen, som tycktes både hånle mot honom och le inbjudande. Som i en dröm hörde han ytterdörren slå igen.
Han tog fram en flaska konjak ur en skrivbordslåda och hällde upp en rejäl mängd konjak i ett glas. Han svepte glaset. Kände hur de fräna alkoholångorna reta smaklökarna.
Han räknade sedlarna i plånboken och skrivbordets dolda kassaskåp.
Grosshandlaren ringde SAS-kontoret i Stockholm!
- Går det ett plan till Milano senare i dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar