Kvinnan som borde sovit i sin egen säng. Del 7

Pastor Jesper Fromblad kände sig utmattad. Det hade hänt såmycket den sista tiden. Bestyren efter hustruns död hade fyllt hans agenda. Snart skulle hennes kropp lämnas tillbaka och då skulle han få fullt upp med att ordna begravning. Han hade funderat på om han själv skulle vara officiant eller om han skulle be någon kollega att utföra ritualen. Han gick ut i köket med det tomma glaset. I en hylla längst ner under diskbänken, långt in bakom syltkitteln fann han flaskan. Han hällde upp en försvarlig mängd whiskey. Han log generat i sin ensamhet, när han mindes hur han smugit in på Systembolaget med sin nötta portfölj. Han hade stammat fram beställningen, som han fått av hustrun. Hon behövde whiskey till något bakver eller någon maträtt. Han hade omsorgsfull lagt ner flaskan i den nötta portföljen i hopp om den skulle dölja hans inköp. Det var inte lätt för en pastor att offentligt bära flaska i påse, som lätt igenkändes som Systembolagets. Det var först när han var på väg ut, som han noterade att de flesta kunderna bar på liknande nött portfölj, vars uppgift tydligt var att dölja skamliga inköp av dryck med angenäm styrka!
Han återvände till vardagsrummet. Ravels "Pavann e for a dead princess" ljöd från de hemsnickrade högtalarna. Suggestivt! Ödesmättat! Han njöt av drycken. Han njöt av musiken. Sorgens idyll i den lägenheten präglade hans sinnesstämning.
Dörrsignalen drog honom bort från den meditativa sinnesron.
Han öppnade. Två poliser stod utanför. Ja, han förmodade att de var så. Kommissarien kände han igen, men den andre var en ny bekantskap. Visserligen var kommissarien storväxt, men den nya polisen fyllde detta begrepp med innehåll int ebara på längden, utan även på bredden och djupet. När denne polis långsamt rörde sig fram i tamburen kunde man ana hur fettvalkar dallrade. Pastorn kom ofrivilligt att minnas sången om Titanic av Mikael Wiehe, "det började som en skakning på nedre däck"!
- Vi tänkte vi skulle summera lite tillsammans med dig! Jag har tagit med mig chefen för kriminalbratoriet.
Han nickade åt den kraftigt fetlagda mannen, som nickade hälsande mot pastorn.
- Vi har undersökt blodet från ditt badkar och det visar sig vara svinblod. Pastorn har inte slaktat en gris, så här inför stundande juletid?
- Nej, verkligen inte! Varför skulle jag i så fall ringa polisen och berätta att jag funnit blod i badkaret?
- Nu ska vi inte vara sådana, sa kommissarien, ni pastorer kan nog vara nog så sluga. Förresten så är det vi som frågar, ska det vara så svårt att fatta?
- Dessutom, sa krikinalteknikern med en pipig röst, som inte alls svarade mot hans kroppshydda, är knivarna, både den vi fann i kyrkan, den som fanns i ditt badkar och den vi fann vida Fröken Kata.Linas kropp inte äkta, utan kopior av en egyptisk offerdolk.
- Nå, frågan vi ställer oss är, varför sov inte din hustru i sin egen säng, utan var ute på vift den där natten. Dessutom undrar vi över kopplingen mellan din fru och grosshandlaren. Ytterligare undrar vi vad Kata-Lina skulle berätta för dig. Dessutom undrar vi om det finns någon koppling mella dig och eller din hustru och grisattentatet mot lokalen för muslimsk kultur?
- Det var många frågor på en gång, sa pastorn, jag har inget svar på någon av dem. Jag vet att Kata-Lina och min fru var vänninor. Jag har förstått att det förekommit möten mellan min fru och grosshandlaren.
- Du nämner grosshandlaren. Vi sökte honom i morse, men han var inte hemma. Hans hushållerska berättade att han hastigt lämnat hemmet under sena kvällen, som igår. Hon berättade om två herrar som besökt honom. Den en kände hon igen, som lektorn, men den andra var för hennes okänd. Du vet inget om grosshandlarens plötsliga försvinnande?
- Nej verkligen  inte, sa pastorn, grosshandlaren och jag var väl inte de mest såta kamraterna. Man skulle snarare kunna säga vi tillhörde olika läger i församlingen.
Kommissariensmobil ringde. Ja ringde var väl att fara med osanningen. Ur den ficka som dolde mobilen, hördes en fanfar, som sprungen från en stelfrusen trumpetare.
Kommissarien svarade enstavigt  på det som medelades honom via mobilen.
- Okay, det var en vändning, vi höres!
Kommissarien stoppade tillbaka mobilen i den mörka fickans inre.
- De har funnit grosshandlarens bil på en parkeringsplats i Märsta. Man har försökt sätta eld på den, men det är tydligen bara innandömet som brunnit. Det finns inget spår av grosshandlaren. Pastorn har väl inte varit i Märsta nyligen?
- Nej, det har jag inte!
Fromblad hatade dessa insinuationer. Han försökte finna någon struktur i plismannens frågor, men fann ingen. Han förmodade att frågor bara slängdes ut på måfå i hopp om napp!
Den fetlagde kriminalteknikern stönade. Han hade försökt resa sig från soffan, men totalt missllyckats.
- Tror inte vi har mer här att göra.
Den pipga rösten fick pastorn att rycka till. Det varså motsägelsefullt.
- Jag ser att pastorn dricker whiskey, sa kommissarien, det anstår väl ändå inte en pastor, en kyrkans tjänare?
- Det är ingen vana jag har, ursäktade sig pastorn, men den sista tiden har inte varit vanlig. Whiskyen hjälper lite, där bön och tro fallerar.
Han blev förvånad över de ord , som ramlade över hans läppar. Han brukade ju säga tvärtom. Det måste vara allt omstörtande,som hänt den sista tiden, som fått honom att uttrycka sig så.
Kommissarien log, nästan hånfullt.
- Nå vi ska gå. Förresten så kan nog pastorn räkna med att Louise Fromblads kvarlevor återkommer från obduktion om ett par dagar.
Han földe de två polismännen till dörren. Han stängde dörren och reglade den omsorgsfullt.
När han kom in i vardagsrummet igen, tittade han förvånat på mannen,som satt i soffan.
- Hejsan Jesper, sa Sam Larén. Förlåt att jag kommer så plötsligt, men det är viktigt, att du får veta detta.
- Kan du inte komma och gå, som en vanlig människa?
- Jag är ingen vanlig människa.
- Ibland så kör du ju bil, ibland så ringer du ju på dörrklockan?

- Har jag tiden, så kör jag gärna bil, det tycker jag är roligt. Bilar fanns inte när jag var ung, så jag får väl ta igen lite av det jag missade då! Det går snabbare att förflytta sig genom dimensionerna och då är jag obunden av tid och rum, som nu.
- Dimensionerna?
- Oh, ni barn av den moderna tiden, hur har ni inte missuppfattat mycket av det som de gamle lärde oss. Det var nödvändigt att prata i ett vertikalt perspektiv, för det passade människors referensramar.
- Vad då, Paulus nämner ju om att han blev uppryckt till tredje himlen?
- Paulus menar att det mer var graden av salighet, som han uttryckte!
-Jaja, jag är inte så pigg på teologiska spetsfundigheter just nu.
- Okay, log Sam. I morgon kommer du att få ett brev från Kata-Lina, som hon sände till dig samma dag som hon mördades. I det brevet nämner hon krotfattat hur allt hänger ihop. Där finns också en nyckel till ett förvaringsskåp på centralstationen, där kommer du att hitta alla bevis. Det är nu upp till dig att agera.
Pastor Fromblad slöt ögonen och försökte få allt han hört att förvaras logiskt i hans hjärna.
Han öppnade ögonen. Fäste blicken på Sams sittpaltas.
Det fanns ingen Sam i rummet. Han kunde ana en svag doft av en herrparfym, som svagt gav honom bilder av ett paradis!
Pastor Fromblad drack ur sin whisky. Han slog på teven och hörde nyhetsuppläsaren.
- En kropp har återfunnits på en herrtoalett på Arlanda. Mannen är skjuten med en finkalibrig pistol. Polisen fann en dolk med sirligt snidat skaft på golvet brevid kroppen!