Möte med PowerMeet

Med vaggande stjärtvingar stannar en Buick på planen framför hotellet på Vallbytundran. Strax efter föler en helt vanlig Chevrolet. Vilande ansträngande stötdämpare vilar en rostig Pontiac i en parkeringsruta. En Ford som sett bättre dagar låter sin matta lack värmas av morgonsolens strålar. De få strålar som letar sig igenom ett alltmer uppsprickande molntäcke. En rödrostig Plymoth anstränger sig att tävla med den nogsamt polerade grannen, en kromglänsande Cadillac.
Ur en en Volvo SUV väller en familj från Norge ut. Mannen iförd typisk raggarkostym. Raggarfrun ser mer ut, som någon fru från Desperat Housewifes. Barnen tävlar om att hålla den medföljande svarta Labradoren borta från svenska hundar.
- Vi har kört hela vägen från Bergen, säger mannen, nu vill jag bara vila!
En bilturist som under Power Meet-helgen kan drömma sig tillbaka till den ungdom han minns, så klart befriad från räntor, amorteringar, krävande fruar och än mer krävande barn. Att för bara några få timmar igen få vara den rebell han en gång tyckte han va.
Andra besökare kommer med jättelika japanska och amerikanska trucks med amerikansk dollargrinraritet på släpvagn. Välputsade, välmekade femtitalsbilar, som ej tål att köras, utan bara finns för beskådande behagfullt vilande på ett släpvagnsflak.
Redan har gräsmattors avlägsna vrår möblerats med tomma kartonger märkta Heineken.
Ännu arbetar vägarbetare med att göra kommande bussled redo för häckande dollargrin.
- Vi måste göra vägen hård och utan gropar! Ett underlag som inte skadar känsliga amerikanska vrålåk!
En representant för hotellet försöker , med uppgivande gester, uppvisande parkeringslokaliteter.
- Det har varit ett bra samarbete med vägarbetarna. De har lyckats göra vägen åkbar för våra gäster.

Snart har nattfärjan från Finland spytt ut sitt bilinnehåll och karavanen mot Västerås kan börja. De flesta söker tältlogi på vidsträckta slätter med sjönära belägenhet. De mer bekväma letar sig till hotell och vandrarhem. På vägen till vallbytundran inhandlas hamburgermåltid i papperskasse. Konkurerande hotelmatsal får stryka på foten. personalen frigöres för städande uppgift av grönytor på tundran. Svarta plastsäckar kommer att ivrigt svälla av upplockade hamburgermåltidsrester.

En cerisfärgad amerikansk bil, vars märke ej går att bestämma, vivkar bilförföriskt på stjärtfenorna. Inbyggd pneumatik får bilen att trotsigt resa framvagnen. Uppnosigt ljuder signalhornet. En obstinat melodi från amerikanska södern förverkligas i gälla digitala trumpetljud. Passagerare hälsar morgontrötta på felfri danska.
- Nu ska vi ha en gammeldansk!
Bilcirkusen på Vallbytundran ska förnöja en uppslagsjagande Vallbybloggare ännu några dagar. Hittils har runt 20 ekipage letat sig Vallby. Ekipage som klart kan definieras som dollargrin. dessutom har bilturister, ungdomsdröms jagande anlänt i bilar av modernare sort från ett flertal länder. Det är nu det händer!

Vallbybloggaren med luden sambo skyndar hemåt för att inta en andra frukost. Kaffetåren lockar och skall avnjutas i de uppstigande solens värme i lummiga täppan!

Tut Tur!
Må dagen bara ge alla underbara minnen!

Kvalbydalen och början på invasionen

Vallbytundrans aktivister i fullmäktige och utskott är samlade denna vecka för att sinsemellan samtala!

I ledig klädsel kastas argumenten till varandra. Skruvade inlägg och prakrtfulla stolpskott! Det är både rödgröna argument, blugula dito och blågröna inlägg. Företrädare för de mer blågula stirrar utan att blinka på sin motståndare och menar;
- efter som ni inte tycker som vi tar ni inget ansvar. Därav drar jag slutsatsen att det bara är vi som för en ansvarsfull politik!
De andra debattörerna river sin hårtesar i förtvivlan över att behöva debattera med någon, som gjort både sin egen karta och uppfunnit sin egen verklighet! De fortsätter slänga skagord emellan sig tills solen går ner i väster och lämnar Vallbytundrans horisont som ett uppfodrande blyertsstreck!
De kommentatorer som satts bevaka KVALlbydalens aktivistiska utspel  konstaterar gemensamt:
- Bakom alla kolorerade slagord gömmer sig en bottenlöstomhet!

Inte ens en rostig Mercedes som skämmigt blyg döler sig bakom en blommande buske kan hindra det faktum att nu invaderas Vallbytundran av huvudsakligen amerikanska hjulförsedda ekipage.
Den två första bilarna i årets Power Meet på Vallbytundran har anlänt. Det är två Cadillac, som provocerande röda lyser upp varsin parkering.
Trots att Power Meet officiellt börjar först imorgon så har redan entusiasterna börjat anlända. Dels är de de, som är ägare till eller känner ägare till, amerikanska landsvägsskepp. Där ett överflöd på krom och egentligen onödigt plåtöverflöd förenas i en estetisk formfulländning.
Dels är det de, som anländer till Power Meet i andra ekipage av modernare slag. Koreanska, japanska, spanska eller rumänska ekipage, som kommer vara som en katt bland hermelinerna, när Power Meet når sin besökspeak! Här handlar det om bilburen bilentusiasm. Trots att man själv inte är ägare till så kallat Dollargrin, så har man anlänt för att egnom öldimmorna låta sig förföras av bildesigners kromiga linjer!

Förra året var parkeringen vid det på Vallbytundran utplacerade hotellet till 90 % besatt av dessa Dollargrin.
Vallby bloggaren ska noggrant följa utvecklingen och delge eventuella bloggläsare vad han observerat!