... å snart är det fars dag i Sverige

Denna kyliga novembermorgon hände det sig, att Vallbybloggaren och sambon tog en promenad ute i det fria. Vi vandrade på gångbanor och korsade bilvägar. Det ska skrivas, som redan den uppmärksamma skatan noterat, att sambon frekvent valde gräsmatta som underlag för sin promenad.
Tydligt är att denna nästan nollgradiga morgon inte lockade folkflertalet till tidiga promenader. Det var folktomt. I och för sig kunde vi på håll se en hundägare med tillhörande hund tikta in sig mot husen på Enkel- och Förstuguvägen.
På bänkarna  utanför hotellentren satt en man och mötte morgonen med en kopp kaffe och blossande en cigarett. Då vi passerade hälsade han glatt och  undrade vad det var för ras på sambon. Efter klargörande på den punkten började vi småprata.
Han skulle återvända till en stad i södra Sverige. Han var änkling sedan många år. Det var väl inte alltid så roligt att återvända hem till ett tomt hus, nu när barnen var utflugna och levde sina egna liv.

- Jo, men de kommer väl att besöka dig en stund på söndag. Det är ju fars dag!
- Jag vet inte det, sa mannen på bänken, tror inte den dagen betyder speciellt mycket för dem. Visserligen kommer nog dottern att ringa och lyckönska, men i sig det gör hon varje söndag. Själv försökte jag alltid åka till min far på fars dag, men så är jag en annan generation. Som ung gick jag i söndagskolan i EFS-kyrkan och vi fick noga inpräntat "att man ska hedra sin fader och sin moder", annars kunde det gå illa.
- Och den lärdomen menar du, sa Vallbybloggaren, är inget som dina barn anammat ?
- Jag vet inte, måhända den ene av sönerna, han brukar faktiskt vara duktig på att komma ihåg. Men de andra två är involverade i någon amerikansk andlig rörelse, där familjebegreppet något förskjutits!
- Förskjutits, frågade Vallbybloggaren.
- Ja, verkar som den rörelsen uppmanar sina medlemmar att de har rätt ställa krav på hur deras närmaste ska vara och bete sig. Om de inte gör det så ger det tydligen pluspoäng att exkludera dem!
-  Det låter som dina söner i den där rörelsen gett sig själva tolkningsföreträde till faders- och moders-begreppet. Därmed så behöver de inte "hedra sin fader och sin moder"!
- Ja, ungefär så har jag förstått det med, sa mannen på bänken, min dotter, som bor lång bort i främmande land, sa att hon uppfattat det så att familjen är en annan än den hon kände samhörighet med.
- Så nu ska jag påbörja dagens försäljarrunda, sa mannen på bänken, jag tackar för pratstunden och ta hand om sambon!
Vallbybloggaren och sambon fortsatte sin promenad. Han funderade på det mannen berättat och undrade hur en andlig rörelse kunde förmå sina medlemmar att agera exkluderande!

När de kom hem till trevna stugan, så välkomnade dem tomheten!