" Wednesday Morning 3 A.M:"

Det var med viss förväntan, som Vallbybloggaren iklädde sig lämpliga fotbeklädnader och med ivrig sambo påbörjade en sen dräneringspromenad.
Nog skulle de mötas av såväl pukor som trumpeter. Nog skulle vaktparadsmusik taktfast spela någon marschvariant av "So Long Frank Lloyd Wright". Fyrverkerier skulle väl lysa upp himlen ovan Vallbytundran.
Jo-Jo tänkte han, en riktig festdag skall vä'l avslutas på ett riktigt cellsamt sätt, nu när herr Ma fått ett fint pris.
Men icke!
Pukor och trumpeter lyste eller heter der ljöd med sin frånvaro. Vaktparadsmusikanterna tycktes ha helt andra saker för sig denna tisdagkväll. Möjligen satt de hemma på kammaren och polerade pickelhuvor och gyllne revärer.

Ur Vallbypizzerians djup steg Mrs Robinswon ut och hälsade sirligt på de fåtaliga nattvandrarna. Hon hälsade på "The Only Living Boy in New York", som av någon outgrundlig anledning satt på en träbänk vid Vallby Centrum. Av de av mättnad smackande ljuden, som följde de sista pizzeriabesökarnas sorti så försod både sambon och Vallbybloggaren att Pizzabagaren väk förstod hur att "Keep the Customer Satisfied".
Vallbybloggaren vill inte på något vis ta åt sig ens en bråkdel av äran för att Paul Simon änteligen fått ett välförtjänt Polarpris i musik. Men erkänner gärna att polarprisjuryn genom ären fått flera email om lämpligheten att sluta slå dövörat till och verkligen premiera Paul Simon. Han som inte bara byggde broar över upprört vatten utan slog musikaliska broar till såväl latinamerikanska musiktraditioner som till afrikanska dito. Suverän melodibetvingare. Nyansrik textförfattare som fångat nutid!
Sambon tyckte att det verkligen saknades lite feststämning denna kväll, men gjorde inte heller han något större väsen av sig.
I avsaknad av pukor och trumpetor.
I avsaknad av fyrverkeri och vaktparadsmusik.
Kvällen firar Paul Simon men dess alldeles egna version av "Sounds of Silence"