En resa mot samma mål

Tidig morgon. Ännu göms värmande solstrålar av kvarvarande natt.
Lång morgonpromenad föder tankar. Tankar som växer i takt med att värmande solstrålar väcker
längtande solträngtande växter.
Sambon avstår att ivrigt nosa varje grässtrå. Nosen följer med vibrerande näsborrar morgonsolens strålars färd mot längtande jord.
Byggarbetare har lämnat fleecetröjorna hemma. Deras bara armar längtar efter rejält dagsverke på Vallbyrotundans uppförande.
Vid hotellet vandrar morgontrötta resenärer från Ryssland mot väntande buss. Frejdig resledare räknar busspassagerare. Bullrande dieselmotor försvinner ut i världen med en busslast morgontrötta ryska turister.

Vallbybloggaren och sambon vandrar Vallbytundran. Längtande en kopp kaffe önskar Vallbybloggaren snart ska väta hans läppar. Sambon längtar morgongodis.

Hemvägen tanker Vallbybloggaren på allt som skulle kunna vara så mycket bättre i världen. Han skissar i huvudet strategier för hur krig ska sluta, förtryck försvinna. I andanom ser han människor säga vänliga saker till varandra, hur de slutar säga elaka ord till varandra.  I takt med solens alltmer värmande närvaro tänker han på en icke nedsmutsad miljö.
Paradiset som det i den judiska berättartradionen var ämnat att vara.

Han suckar bekymrat och tänker måhända finns det ett paradis. Långt därborta bakom molnen finns kanske en stad där alla är vänliga och gör snälla saker mot varandra.
Den finska pastorn sa en gång:
-Vi är alla med på samma resa till samma himmelska stad!
Är det bara ett uttryck för kristnas romantiska drömmar?
Till vi finner det svaret får vi fortsätta arbeta med att förbättra den värld, som så sällan vill förbättras!