stod två små gnun och delade ett soltorkat grässtrå med varann.
En liten gnu längtade vatten.
En liten gnu blinkade mot brännande sol.
En liten gnu skrapade med klöven i solsprucken jord
på en savann lång bort i Afrika.
Långt borta från solsprucken savann stod en ren
på en fjällsluttning och tuggade förnöjt en lav.
På en regnbevattnad fjällsluttning
stod en ren och längtade sol.
En liten ren skrapade med klöven i vattensank fjällsluttning.
Han tuggade förnöjt sin lav och längtade sol.
På vallbytundran stod en ensam man.
Hans törst var svår och hemma var ölen slut.
Han längtade ölburkens blöta.
Hans händer darrade och svetten rann nerför fårad kind.
Förbipasserande tillfrågades om innehav av öl.
Måhända kunde de lindra hans törst!
En tatuerade kvinna med blus som illa dolde
det de skulle dölja, fnös föraktfullt.
Hon såg med förakt mot törstig man med händer som darrade.
Glömt var minnet att mannens törst en gång var hennes.
Den som dricker av det vatten jag ger ska aldrig mer törsta,
hördes en försynt röst bland gnur, renar och vanligt folk!
Nä nu har jag nog drabbats av solsting!
Stryker det skrivna ur minnet och tager mig en kopp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar