Bland regndroppar och japanska turister

Tänk att ett helt år förflutit sedan Vallbybloggaren inträdde i skrået av vitala pensionärer. Kan konstatera att inga ny krämpor har välkomnats. Bara de som tillhör årsmodellen. de har jag i och för sig haft ganska länge, så dessa krämpor betraktar jag numer som goda vänner.
Morgonens promenad företogs kryssande mellan fallande regndroppar och vimlande turister från Japan. Den goda dagen finns där någonstans mellan regndropper som faller. Sambon, luden av födsel och ohejdad vana, nosar försiktigt på regnvått gräs. Totalt okänslig för Vallbybloggarens längtan efter ännu en kopp kaffe fördröjer han utevistelsen sniffande.
Vallbytundran är ännu iavsaknad av liv och häftiga rörelser. Oattackerade,  befriade från välgångsönskningar vandrar vi stenbelagda gångvägar. Den magiska solnedgången från igårkväll är bortspolad av ett stilla juniregn, som strilar från himmeltäckande moln.
Framkomna till hotellplanen är stillheten ett minne blott. Här körs det medhäftiga vägmaskiner, som tydligen arbetar för att förstärka körbanan för framtida busstrafik. Blandat med vägmaskinernas buller hörs ett tjattrande av obegripliga ord. Under hotellentréns baldakin står ett dussintal japanska turister beklagande sig över vädrets ovilja att värma även en frusen japan. Med tydlighet framgår att dessa exotiska gäster på Vallbytundran i vart fall planerat för lodrätt bevattning. Färglada regnkläder häljer dessa japanska kroppar. Att de inte riktigt litar på dessa plaggs täthet, står klart, då de vägrar lämna det regnskydd som hotelentrén bjuder.
- You don't like the swedish summer?

Vallbybloggaren försöker vara verbalt social. Detta försök röner dock föga framgång. Ingen tycks tala det språk, som Vallbybloggaren så ivrigt försöker använda. Efter ett tag lyckas vi dock kommunicera så mycket, att de hyser viss agg till den busschaufför, som skulle komma med en buss redan för 30 minuter sedan. Vi skiljs åt med förhoppningar att bussföraren ska kunna kryssa fram mellan bullrande vägmaskiner.
Vallbybloggaren tycker att det är jobb nog att kryssa mellan regndroppar. Sambon instämmer med ett vänligt gläfs. Undrar om inte han med längtar en kopp kaffe den regniga junimorgon.
Undviker kryssandet mellan bullrande vägmaskiner och tar en annan väg för att fullborda morgonens bevandring av Vallbytundran.
På hemvägen konstateras att ännu går ett fåtal barn till skolan. Eller kanske är det till något fritidshem som deras våta vandring har som mål.
Nä nu har jag motionerad såväl luden sambo som ökat midjemått. Nu får det räcka  med kryssandet mellan regndroppar, bullrande vägmaskiner och turistande japaner.

Någon stans där mellan fallande regndroppar finns den goda, fina dagen!