En harmoniskt tango

Hela förmiddagen hade han varit försvunnen. Hans hustru mindes vagt något om att han skulle gå ner till "boda". Denna vaga minnesbild hade stoppat henne från att officiellt efterlysa honom. Hon visste efter många års äktenskap, att när han gick ner till "boda", så behövde han vara ensam. Vid flera tillfällen hade denna bortvaro resulterat i sinnrika grejer av trä eller metall. Hustrun tog därför försvinnandet med jämnmod och hade ägnat förmiddagen åt att plocka björnbär.

Hon hade strax före lunch placerat flera burkar med de delikata bären på diskbänken. Nu skulle hon laga lunch och efter lunchen skulle hon göra sylt. Hon tittade på sin spegelbil i hallspegeln och såg att det nog behövdes ny ytpåläggning. Hon gick in i badrummet och började omsorgsfullt att pålägga de olika krämer, puder och talk, som vissa kvinnor hava för vana. Hon hade börjat använda dessa yttäckare, när hon upptäckt de första rynkorna. Nu hade det blivit en vana att flera gånger om dagen spackla ansiktet, så att rynkorna inte syntes. Hon var övertygad om att ytan var viktig. Det hände flera gånger att hennes man och barn kommit på henne med att stå och träna poser framför spegeln.
De nyinköpta glasögonen var inte köpta för syns skull utan enbart just för syns skull. Hon hade tränat länge på att placera glasögonen halvägs ner på näsan och försökt få till en intellektuell blick, när hon tittade över glasögonen. Hon hade tränat på att minnas vid vilka ögonblick hon skulle plocka fram glasögonen och ta på dem. Hon kunde vika in den ena skalmen och tankfullt placera den andra skalmen mellan läpparna, medan hon fäste blicken långt borta.
Mannen hade kommit upp från "boda" strax före lunch. Han hade en "skalmansklocka", som på ett nästan övernaturligt sätt gjorde att han dök upp när det serverades mat och inte minst fika. Han bar  med stort besvär ett stort skåp uppför källartrappen. Det var ansträngande för honom att bära det stora skåpet in i badrummet.
- Nu du gumman har jag gjort mig förtjänt av en god lunch!
Han slog sig ner på sin favoritplats. En plats som var utvald, för att öra honom otillgänglig om något behövdes bäras till matbordet. En plats som gjorde att han had egod uppsikt över vad som hände på gatan utanför fönstret. Han smackade välbehagligt med läpparna efter varje tugga. Han tittade kärleksfullt på sin hustru och uttryckte beundran för hennes kokkonst. När måltiden var avslutad vek han omsorgsfullt ihop sin servett. Han klappade ömt sin hustrus arm.
- Nu du gumman har jag gjort mig förtjänt av god lur efter maten!
Han försvann in i det gemensamma sovrummet. Hustrun hörde snart hans tunga andhämtning, som interfolierades med ljudliga snarkningar. Hustrun fyllde den specialbeställde diskmasinen. En diskmaskin, som under mannens yrkesverksamma liv ansågs vara en lyxvara, som inte borde införskaffas. Dte var först efter pensioneringen, då hustrun frågat om hjälp med disken, sam en diskmaskin inte längre ansågs vara en onödig lyxvara. Numera förevisades maskinen gärna för besökare, som informerades om hur arbetsbesparande en dylik tingest verkligen är. Hustrun hade sett rakt igonom honom och med all den list, som anstår en kvinna, hade hon numer också elvispar, mixerstavar, microugnar, en full uppsättning av elekrtiska hushållsmaskiner. Alla hade införskaffats efter det hon bett maken om hjälp.
Hon hörde hur mannen rörde på sig inne i sovrummet och snart stod han där, lite yrvaken.
- Den luren hade jag verkligen gjort mig förtjänad av!
Med en ursäkt  påtalade han , att han hade viktiga saker för sig inne i badrummet och var snart ett minne blott, för de som befann sig i köket. Hustrun började fylla stora kittlar med björnbär och socker och annat som ingår i sylt kok. Doften av björnbärssylt spred sig i köket. Hustrun var nöjd med sitt värv. 43 burkar med sylt. Hon gjorde lite plats så hon kunde placera ett kakfat på diskbänken. Hon fyllde kakfatet med generösa vaniljebullar och krispiga småkakor.
Mannen kom ut från badrummet, väl medveten om att nu var det fika dags!
- Åhh eftermiddagsfika, det har jag verkligen gjort mig förtjänt av!
Han smaskade ljudligt, när han tuggade på vaniljebullarna. Han lyfte kaffekoppen med båda händerna till munnen och sörplade ljudligt, som att understryka hur denna tår var välbehaglig för honom.
När kaffet var utdrucket och den sista krispiga småkakan uppäten inbjöd han sin hustru till badrummet.
- Jag kommer så fort jag fyllt diskmaskinen!
När hon steg in i badrummet såg hon ett stort grönt skåp, med snirkliga ornament uppsatt på väggen. Hon öppnade dörrarna och på insidan av dörrarna fanns det speglar.
- Jag har gjort ett skåp för alla dina krämer, puder, rouge och allt vad det kan heta!
- Oh vad du är duktig! Jag ska genast plocka in mina burkar och tuber.
Mannen njöt av all den uppskattning han fick. Han log.
- Nu har jag gjort mig förtjänt av lite vila i hammocken!
Vid kvällsvarden satt de båda tyst. Mannen åt ljudligt. Hustrun visste att det var hans sätt att säga att dte var gott. Hon tittade på sin man.
- Det var ett väldigt fint skåp du gjort. Nu kan jag se min profil också. Det är bra att kunna se, när man tränar på vilket intryck man ger andra.
- Du har verkligen förtjäna en äkta man som jag!
- Men, sa hon trevande, sköt ner glasögonen halvägs på näsan och tittade bedjande på mannen över glasögonen.
- Jag behöver ett skåp till!