Väldoft, hora och kolapappper

Vi sökte skydd under ett utskjutande tak. Skydd mot det störtregn, som plötsligt kom. Förundrade såg vi hur vattnet bildade sjöar på den nyasfalterade vändplanen. De två brunnarna verkade få kramp inför sin uppgift att svälja regnvattnet.
Lika plötsligt som regnet kom, lika plötsligt upphörde det. En våt luden sambo och en lika våt husse skyndar hemåt. Det finns hopp att vi ska hinna hem innan nästa störtskur överraskar oss. Vi lyckades nästan. De sista fem metrarna rusade vi. Det var som i fornstora dagar på löparbanan. Sambon vann med flera decimeter. Vi trängde oss förbi fem unga tonåriga tjejer, som sökt skydd i portalen. Ungdomlig fägring öppnade porten, så mer ålderstigna personer kunde komma inomhus.

Flickorna var klädda i moderiktiga kläder. Jag förmodar det, min kunskap är på detta område ytterst begränsad. Mascara, eyeliner och annat spackel som kvinnar, å för den delen en del män med, använder satt på de ställen de skulle. De skulle kunna vara på väg mot söndagsfestivitas någonstans och gott luktade de med.
Den söta parfymlukten följde envist med in i trevna stugan.
Efter ett tag blev de unga flickorna allt mer högljudda. Nyfiket kollade jag genom fönster, vad som orsakat denna högljuddhet. De bara stod där i all sin renhet och vällukt. De tuggade på några fruktkolor och knaparade solrosfrön. Kolapapper och solrosfröskal lät de nonchalant falla på marken. Ingen hänsyn tages till att deras regnskydd är en annans husingång.
- Varför kallar du mig hora?
- Du kallade mig hora först!
- Det gjorde jag inte alls det!
- Jo, det gjorde du! Visst gjorde hon det?
Bedjande blickar på de andra flickorna sökande stöd för sin åsikt. Men de tre andra tjejerna var helt upptagna med att knapra solrosfrön och nonchalant släppa skal på marken.
- Du ska inte kalla mig för hora, för det är du som är en hora!
- Nu sa du det igen, jag är ingen hora, det du som är det!
- Du är en hora, som kan påstå något sådant!
- Varför kallar du mig för hora?
- Du kallade mig hora först!
- Det gjorde jag inte alls det!
Röstvolymen stegras. Irriterad öppnar den ena flickan porten och slår igen den med en smäll. Genomblöt husse börjar bli irriterad. Flickornas röstvolym stör. Till slut brister tålamodet och han beslutar sig för att söka förståelse för sin irritation.
- Hör ni tjejer kan ni inte gå någon annan stans och skrika.
- Vaddå detta är allmän plats, sa en av tjejerna och tittade trotsigt på genomblöt husse.
- Ring du polisen bara, jag är inte rädd för dom!
Genomblöt husse gick i tankarna igenom vad lagar säger om ofredande och huruvida skolor är allmän plats. Speciellt om det gäller skolor med privata ägare. Han insåg dock att juridiska spetsfundigheter inte  skulle gå hem eller förstås.
- Varför står ni och skriker hora till varandra?
- Därför att hon är en hora!
- Vad är en hora?
Flickorna tittade förvånat på varandra. De sökte hjälp av varandra.
- Hora är en taskig tjej, försökte en flicka förklara!
- Nä, hora är en dålig flicka, det sa vår lärare!
- Ni kan väl gå någonannnan stans och högljutt diskutera vad en hora är, så kan jag få lite ro på söndagkvällen.
- Vi står här hur mycket vi vill, sa den mest trotsiga!
- Äh vi går någon annanstans!
- Ursäkta om vi störde, sa en av tjejerna. Det var helt oklart om hon verkligen menade det eller bara var sarkastisk!
- Ursäkt mottages, sa en genomblöt husse och återvände till köksbestyr.
Kvällens sista promenad blev händelselös. Inga trotsiga tonårstjejer och inget störtregn
Det lilla utrymmet utanför porten täcktes av kolapapper och solrosfröskal.
Allt som var kvar av festklädda och av söt parfym doftande tonårstjejer!