Vallbytundrans egen nanofysiker

I en avlägsen stuga invid den stora skogens mörker bor N E Utron. Hans förnamn är för den stora befolkningen totalt okända. Efternamnet sägs vara en rest av en rutensk förfader, som under upplysningstiden i Sverige lämnade hemlandets mörker.

N E Utron är fysiker, med specialitet inom nanfysiken. Det är många timmar han suttit ensam vid sitt mikroskop och studerat olika materials byggstenar. Under en tid i livet, när han var mindre utrustat med penningar använde han legoklossar. Det sägs att vardagsrummet var en enda legobyggplats. Nåde den som rubbade en av hans legobitar, då kunde det bjudas på både hurringar och kastande av glödande materia. Men sen kom det stora genombrottet, när han upptäckte hur man genom att manipulera med materiens minsta beståndsdelar kunde göra oxfile av falukorv.
Det är få här i landet som undgått reklamens för Utrons möra filé. Där en belåten oxe konstaterar, att det inte äör han som fick sätta livet till, för att andra skulle njuta filén mörhet. Få är de som inte låtit sig väl smaka av Utrons marinerade oxfilé. Få är de som vetat att de ätit en förklädd falukorv. Framgången var tidsbegränsad, men tillräckligt lång för att N E Utron skulle ha rad att dra in elektricitet i stugan vid stora skogens mörker. Införskaffande av kraftfulla mikroskop kom strax innan hans oxfile beskylldes vara hästkött.
Tänk , tänkte han att livsmedlesverket inte fattade galoppen!
Nu stod han inför ett nytt genombrott. Under en längre tid hade han sysslat med att flytta björkarnas minst beståndsdelar. Han hade redan fått en björk att växa i formen av en fåtölj. Nästa steg var dock vida större. Det skulle bli ett dråpslag mot den miljöfarliga hanteringen av bomull. Han hade lyckats med att mjuka upp björkens vedämne, så att de var mjuka som bomull. Det värsta var att han ännu inte lyckats få det temperaturstabilt. Det var dock bara en tidsfråga.
Han hade en kväll tvingats arbeta i stugans pannrum. Hettan där hade tydligen en avgörande insats på hans forskning.
Likt en avlägsen forntida kolleha ropade han:
-Heureka!
Långa trådar, tjocka trådar, smala trådar av björkens vedämne rullades upp på hans trådrullar. Hela han lyste av förväntan. Bort med stickiga yllestrumpor. Bort med nackhårsbitande konstfibermaterial. Här skulle det stickas tröjor och vantar. Här skulle det tovas sjalar och mössor.
Vallbytundrans björkbestånd minskade kraftigt under sommaren. I motsvarande grad ökade Utrons lager av träfibertrådar. En lada, som länge stått oanvänd, lyckades han få hyra för en billig penning. Han skrattade åt experternas kommentarer att det skulle ta fem till tio år innan svensken skulle gå klädd i cellulosabomullskläder. Han skulle minsann vara igång inom en månad.
Ett anta vana stickanvändare inhyrdes. Tundrans skidklubb, som länge arbetat för uthållighet och till viss del miljövänligt skidvalla, blev den första kunden. Klubbdräkt för skidåkarnas tävlingsverksamhet vill man ha.
Nu stickades det och virkades. Det vävdes och syddes. I oktober var dräkterna klara. De hade använt hallonsaft för att färga revärerna på byxbenen. Skidåkarna gillade sina nya skiddresser. De var bekväma och hade en naturlig böjlighet, som få andra material kunde erbjuda. Att de var billiga var ju bara ett mervärde.
Så blev det dags för Vallbytundrans skidmästerskap. 22 skidåkare stod på startlinjen. Några hade tydligen vissa talsvårigheter, för de stakade sig fram. Åtta skidåkare deltog från Tundrans skidklubb, I deras kvicka framfart lyste de röda revärerna på byxorna  som steckkoder  mot den vita snön.
Först in för varvning var en kraftig mustaschprydd herre från Råbyskogens Skidsällskap. Sen kom den ena efter den andra i för varvning. Tundrans skidåkare lyste med sin fånvaro. Funktionärerna kontrollerade än en gång i sina protokoll. Nä ingen tundrestakare hade passerat förvarningen. Datafiler kollades, men också där lös tundrans skidåkare med sin frånvaro.
Den mustachprydde från Råbyskogen vann överlägset. Ännu tre timmar efter det att den siste åkaren gått i mål hade ingen åkare från Tundrans skidklubb varit inne för varvning. Några ledare, som bar helt vanliga kläder, begav sig ut i stora skogen för att leta reda på sina klubbkollegor. Det dröjde inte länge förrän de fann dem. Alla åtta satt under en gran och skylde sig hjälpligt med granruskor.
- Vad har hänt?
- Varför sitter ni här?
- Vi ville inte åka in på Tundrans skidstadion utan en tråd på kroppen!
- Vi är alldeles för pryda för det!
- Men då, vad har hänt? Ni är ju alldeles nakna frånsett skidskor och skidor!
- Vi bar hörde hur det börja knastra och sen bara försvann kläderna. Ser du flisen där borta, det är våra kläder!
Några fleeceplädar skaffades fram. Skylda av dessa tog sig åtta skidåkare från Tundrans skidklubb tillbaka till omklädningsrummet.
N E Utron var oförstående, men lovade att han skulle göra en produktkontroll. Det visade sig, efter denna kontroll, att kläderna av björktråd bara höll förmen och bara höll ihop, om det inte var kallare än cirka fem minusgrader.
- Bannade temperaturostabiltet, skrek tundrans egen nanofysiker!
Kanske sa han i ett förklarande brev, har experterna rätt, det kanske tar fem till tio år innan svensken kan skyla sig med produkter av trädbomull!