I begynnelsen var...

... det omätbara.

Seved la huvudet på sned och lät blicken panorera över de som lyssnade. Han sökte deras blickar. Han utfoskade deras intresse. Fanns det intresse av att höra mer?
Han hörde hur hans hustru sysslade vid ugnen. En ljuvlig doft från nygräddade honungskakor spred sig över gårdsplanen.
Tänk att doften av nygräddade honungskakor så kan ändra fokus. Han såg hur hans lyssnarskara sniffade. Sugna blickar följde doften till bänken framför ugnen, där doftande ljuvligheter svalnade.
Någon ordning måste det vara också på förmiddagsberättelse, tänkte Seved och rättade till manteln över knäna.
- Lyssna nu på mig, sa han, honungskakor har sin tid och viktiga berättelser har sin.

De hade samlats på Seveds gårdsplan för att samtala om vem som skulle få bosätta sig i byn. Det hade varit oroligt i andra delar av landet. En stor grupp människor, som de inte kände, inte visste något om och som hade en lustig främmande dialekt. Seved, som var byäldste, hade sin åsikt klar. Hade utrymme och råd skulle väl inte några nykomlingar kunna rasera gemenskapen. Men det fanns andra i de församlade som tycke annorlunda. Aron, som de utsett till vaktchef för byn, menade att det inte fanns plats för främlingar. De skulle infiltrera bygemenskapen och kanske till och med ta några av deras döttrar som hustrur.
- Jamen, tänk dig själv, sa Aron, att du får barnbarn, som inte kan säga honungskaka, utan säger honängs kaga. Kanske ärver de främlingarnas utåtstående öron med. Nej vi kör bort dessa främlingar.
- Vi måste se verkligheten, sa den rationellt tänkande Johan, vi kan ju inte bara tro att våra döttrar och söner ska gifta sig med varandra. Då slutar det hela konstiga släktskap.
- Vi vet ju att flera av dem har sagt att de vill ha samma livs- och människosyn som vi, sa en gammal man, som alla glömt namnet på. De kallade honom bara för den gamle.
- Jamen, sa Aron, det är ju bara en fint. Deras åskådning har de lagt sig till med bara för att vi ska tycka de är lika oss.
- Se på Ivan, sa den gamle, han har har levt ibland oss flera månader nu och han visar minsann en äkthet i sin åskådning. Han har till och med undervisat våra barn i den rätta åskådningen!
- Jamen, sa Aron, det är ju bara teater. Jag har talat med flera av dessa som ändrat, eller snarare sagt att de ändrat åskådning. Det ska jag säga er, jag tror inte ett dugg på deras åskådningsförändring. Förresten så kan de ändra sin åskådning därifrån de kom.
- Vet du inte, sa den gamle, att flera i deras by, som anammat vår åskådning, har fängslats, torterats och dödats! De får inte ändra åskådning där borta!
- Jamen, sa Aron, jag har talat med deras vaktchef, en kompetent person, de må jag säga. Han säger att folk får viss ha samma åskådning som den vi har.
- Vi har byalagen på vår sida, sa den akademiskt lagda byskolläraren. Byalagen gör det klart och tydligt att  den som vill bo i vår by måste göra det mer än sannolikt att deras åskådning är uppriktig och göra det troligt, att de utsätts för fara i sin hemby om de har en åskådning som våran.
- Jamen, sa Aron, och det har de inte gjort. Det finns ju inget mätbart i deras berättelser. Därför måste vi avgöra om det är troligt och det är inte troligt, inte ens sannolikt.
- I begynnelsen var det omätbart, sa Seved och ändå fick vi denna åskådning, som inte kan mätas i tum eller skålpund. Vår åskådning idag kan inte mätas, men den kan upplevas. Goda gärningar, ärlighet och uppriktighet. Sådant som inte kan mätas i skålpund eller tum.
- Det är möjligt, sa byskolläraren, därför är det ju lättas för oss att visa dessa främlingar bort från vår by.
- Ni som företräder, sa den gamle, blivit så förstockade i ert verk, att ni inte längre kan se det som ligger utanför de paragrafer ni rider? Jag skäms å era vägnar, eftersom ni tappat den förmågan med!

- Jamen, vi behöver inte skämmas, vi gör rätt, sa Aron, vi handlar efter vad lagen säger och den ger inte utrymme för något omätbart!
- Du har fel, sa den gamle, det är just det den gör. Det finns ett stort utrymme för de omätbara! Man måste bara kuna se och förstå!

De kom inte till något beslut denna förmiddag.

Var och en stod fast vid sina åsikter. Det enda de var överens om var att honungskakorna... eller var det honängskagorna, smakade gudomligt!

Även efter begynnelsen var det omätbara!