Med mobiltelefon blir bussfärder nästan aldrig tråkiga

Letade förtvivlat i paketet med morgonpastillen. Tomma sparade kartor av aluminium fanns det ett överflöd av, men ing lättdragerade pastiller.
Det blev en hastig tur med sambon. Besök i Vallbykiosken (fast egentligen heter den Vallby Direkt och mer av affärstypen tobaksaffär). Inhandlar två bussbiljetter. En för färd mot Västerås City och en för färd mot lämplig hållplats på vallbytundran.
Preparerade trevna stugan med sambogodis. Lätt gömda sambogodisbitar, som borde hålla sambon sysselsatt, i vart fall, några minuter.
Färden mot city gick bra med en av de långa  så kallade dragspelsbussarna. Det värsta är att om den främre delen är fortsatt, så är färden mot de bakre regionerna lång. Skulle nästan behöva en kafferast innan man når ledigt säte.
När jag gick på bron över Svartån, sneglade jag mot stadshuset, där så många år tillbringats i kontorsrum. Minns att gamla journalister på VLT kallade stadshuset för den kommunala sarkofagen!
Nåväl snart har föreskriven drog inhandlats.
På väg mot busshållplats inhandlas en kvällstidning. En konstig benämning, då kvällstidningarna oftast finns att inhadla före klockan tio på förmiddagen.

Hittar en plats i främre regionen och tänker på en stimulerande kaffetår, som väntar vid hemkomst.
Mina tankar avbryts av en total absurd ordtirad från en ung flicka snettbakom mig.

... minns du han som jag träffade utanför....
... nej inte han med luggen, utan den andre...
... Ja, han som blev så arg för att jag inte ringde upp...
... det vet du väl, i torsdags förra vecka...
... tror du hade den röda halsduken...
... han bara skällde och sa att jag var elak....
... han som vi träffade, det minns du väl?...
... nä, alltså man skule ju bara...
... precis, bara...
... vissa killar tro de är de enda...
... nä jag ville inte ta i honom...
... han log så falskt...
... trodde jag skulle ringa...
... hur dum får man va...
... bara så där utan vidare...
... nä inte jag inte, jag är den typen, alltså...

Så fortsatte det efter hela Pettersbergsgatan.
Efter hela Vallbyleden.
Jag var så fascinerad av den staccatokonversation den unge tjejen bjöd på, att jag missa min avgångsstation. Fick åka med ända till varuintaget till Vallby Servicehus!
Hur de slutade har jag ingen aning om!
Just då var jag mer intresserad av den väntande kaffekoppen!