Saed lyfte kallelsen mot sitt bröst. Han tittade upp mot himlen och sa:
- I dina händer Herre
Saed läste kallelsen och kände hur skräcken grep honom. Det stod att han skulle få en advokat som skulle se till att allt gick rätt till. En lagens man, som skulle se till att hans synpunkter och skäl kom fram.
Han la kallelsen i det nya testamente han fått, när han besökte en sångstund för så länge sedan. Han knäppte händerna och bad. Bad att svenska myndigheter skulle se den fara han befann sig i. Att svenska myndigheter skulle ge honom en fristad i Sverige.
Saed stod i hallen på MV's mottagningscenter. Han ittade runt och såg många människor. En äldre man, som satt och höll en ung kvinnas hand. Tårarna rann nerför det fårade ansiktet. De pratade sorani, ett språk som Saed hjälpligt förstod. Han begrep att mannen skulle förhöras. Han ville inte lämna sin dotter. Alla hans andra barn var döda. I hemlandet väntade ensamhet och utstötthet. Dottern i Sverige var den enda han hade var.
I ett hörn satt en medelålders man och stirrade tomt framför sig. Han fumlade med ett cigarettpaket. Mindes plötsligt att han måste gå ut för att röka en lgnande cigarett.
Saed undrade hur många som var där av samma skäl som han. Hade han några kristna trossyskon i denna ankomsthall.
Han rättade till pressveckan på kostymbyxorna. Han hade klätt upp sig. Mörk kostym och vit skjorta. Han ville ge ett gott intryck.
Han hörde sitt namn ropas upp. Han såg en ung kvinna, med jeans och farligt uppknäppt blus. Hon bar en tjock mapp och sade hans namn igen. Saed gick fram till henne och presenterade sig. Han undvek att möta hennes blick. Inte ville han vara så respektlös att han såg den unga kvinnan i ögonen.
Kvinnan sträckte på sig och hennes kvinnliga former fick Saed att rodna. Hon lutades ig fram över det lilla skrivbordet och öppnade mappen.
- Du kanske själv vill berätta varför du söker asyl i Sverige.
Saed berättade om studierna. Hur han avstängts pga att han ansågs ha tankar som hotade den iranska statens säkerhet. Han berättade om hur han fängslats. Hur han blivit slagen med grova träpåkar. Han berättade om de hot hans familj fått om ytterligare repressalier, om de inte lyckas få Saed upphöra med sin aktiviteter.
Berättelsen hade tagit lång tid och Saed hade vid flera tillfällen noterat hur den unga kvinnan drömmande tittat upp mot taket.
- Det är dina skäl, sa hon, du tror du ska fängslas, torteras om du återvänder till Iran. Har du varit aktiv i någon politisk sammanslutning?
- Nej, svarade Saed, mina handlingar är helt och hållet mina egna. Jag har ett behov av att få uttrycka det jag känner och vet.
- Det hade varit lättare om du hade varit med i någon politisk grupp, sade kvinnan.
- Jag tror inte på partipolitik, sa Saed, det leder bara till sekterism, när den första euforin av politisk gemenskap lagt sig.
- Har du några andra skäl än de, som du angett i din första asylansökan?
- Ja , svarade Saed och tvekade lite. I Sverige har jag blivit kristen. I Iran var jag inte alls religöst intresserad, men här i Sverige har jag förstått, att alla individer, är betydelsefulla för Gud. Så betydelsefulla, att han gett oss ett personligt egenvärde och ett personligt ansvar inför hans ansikte.
- Nu ska vi inte ha något religöst möte här, sa den unga kvinnan, subjektiva upplevelser kan aldrig ge några skäl för asyl. Förresten så är det väl inte förnjudet vara kristen i Iran.
- De som redan är kristna får fortsätta vara det, även om jag förstått att det blivit svårare. För mig är det dock annorlunda. Jag har lämnat Islam och blivit en kristen.
- Jaha, sa den unga kvinnan och fingrade neröst på en knapp i blusen, men du är en kristen och det är ju tillåtet?
Saed tittade på advokaten, som uppgivet ryckte på axlarna.
- Jag antecknar att du har blivit en kristen och du vill anföra det som skäl för din asylansökan.
Då tror jag vi är klara för idag! Du kommer att få en ny kallelse, om vi behöver fråga något mer. Behöver vi inte få ytterliggare klargörande, så kommer Migrationsverkets beslut till dig inom de närmasta månaderna.
Tolken såg med förakt på Saed, fnyste och lämnade dem hastigt.
Advokaten ursäktade sig, han var sen till nästa förhör.
Plötsligt var Saed ensam. Ingen feedback från advokaten. Han kände att den unga kvinnan inte förstått. Han kände sig väldigt ensam.
På tåget hem till asylboendet i Arboga, läste han sitt nya Testemente på persiska.
"Gläd er i hoppet, var uthålliga i lidandet och ihärdiga i bönen. Hjälp Guds heliga med vad de behöver och vinlägg er om gästfrihet."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar