Nattlig patrullering på Vallby

Oavsett om det är sommartid eller svensk normaltid så infaller midnatt klockan 24.00! Dett fakta är sambon säkerligen väl bekant med. Så här i Halloweentider har sambon en speciell förkärlek för "tricks". Behagligt vilar han, nästan erotiskt utsträckt på hallgolvet, när det är accepterad kvällstid. Vallbybloggaren kan ha viss förståelse för detta, åtminstone när någon tevekanal visar fotbollmatch eller någon välgjord engelsk deckare.
Men så fort midnattstimmen närmar sig, så vaknar sambon till liv. Sträcker nyvaknat på en den ena tassen å än den andra. Nalkas Vallbybloggaren, som i ett allmer dvalliknande tillstånd, noterar en crescendoliknande guttural uppmaning.
- Nu vill jag ut, morror dovt sambon, det är ett antal buskar, som behöver vattnas och otal grässtrån att belukta.
Vallbybloggaren sträcker än mer nyvaket på sina tassar, den en efter den andra.
Kläder påklädes. Huvudbonad draperas för att värmeisolera den yta, som håret valt att inte längre betäcka. Koppel kopplas. Mobilt lager av behovspåsar kompletteras.
Den nattliga vandringen kan påbörjas.
Knappt kommen till bostadsområdets centrala parkeringsplats, så reagerar sambon. Blicken fästes på något, som Vallbybloggaren ej ser. Ett dovt morrande hörs från sambon.

Ur skuggorna från ännu hela gatubelysningar framträder tre gestalter, som hukat bakom en bil. Den kvinnliga medlemmen i trion, börjar ivrigt undersöka marken, som hon letade efter borttappad raritet. De två manlig medlemmarna i trion försvinner bakom fd fritidslokalen.
Vallbybloggaren med kopplad följeslagare passerar den unga kvinnan. Han försöker komma ihåg "lärarblicken" och betittar flickan "lärarbistert".
I ställer för att välja den långa runda ut i kedjehusområdet, viker de två av innan ICA-affären. De vandrar bort mot den lilla fotbollsplanen med konstgräs och vänder upp mot parkeringsplatsen igen. De tre som gömde sig hukande bland parkerade bilar, rör sig bort från de två. Kvinnan letar fortfarande på marken, som att hon vill att de ska titta på henne, medan de två männen drar sig undan till mörka vrår.

Vallbybloggaren  eskorterad av kopplad sambo gör en ny lov runt ett hyreshus och närmar sig åter parkeringsplatsen. Han noterar hur en av männen sticker ett smalt föremål mellan bildörrens glas och plåtsida. De skyndar på sina steg. Sambon tycks förstå allvaret i situationen. Han drar skällande i kopplet. De tre,  som i mörkret som getts av trasig gatubelysning, försvinner hastigt ner mot skatebanan. De bär en tung kasse med sig. Vallbybloggaren vet inte vad denna kasse innehåller.
De följer efter på håll. När de når avtagsvägen mot trevna stugan, är de tre försvunna.
De har uppslukats av någon mörk avtagsväg. Möjligen har de försvunnit in i någontrappuppgån, som de har tillgång till.
Vallbybloggaren och sambon återvänder hem.
Sambon lösgöres från koppel och torkas om magen och tassar.
Vallbybloggaren intar vågrätt sovställning...
.. snart är det morgon, då ska han skiva det här!

Tricks and Treats

Man kan tycka vad man vill om en inbillad konflikt mellen nyimportrad mer kommersiella Halloween och sekelgammal inhemsk mindre kommersiella Allhelgonahelgen.
Båda finns här nu. Var och en får välja att omfamna en eller båda eller säga usch och fy till både den eller den andra eller till båda två.
Sorgearbetet efter en när och kär familjemedlem eller vän är hursomhelst inte avhängigt vare sig tid på året eller särskild plats. Det kan göras såväl på kyrkogårdar eller hemma i köket.
Det är i hjärtats innersta kammare, i minnets vindlande korridorer som vi kan finna den plats där sorgen är!

Halloween med sitt "treat or tricks" manar dock Vallbybloggaren att ge värderade bloggläsaren denna videoupplevelse. Väljer ni treats, så be ge er hasteligen till något inbetalningsställe och ge en slant till ett hjälparbete ni kan omfamna. Väljer ni tricks!  Sätt er ner spänn fast säkerhetsbältet och följ bilförarens väg till något festställe med pumpor och  utklädda människor!

Hej å hå vad det går i kurvorna!

Inte då, retar det!

Vallbybloggaren och sambon njöt en småkylig promenad på Vallbytundran. På håll såg vi Bertil med Willy. Liksom Vallbybloggaren med sällskap var de ute på dräneringspromenad. Arla om morgonen kan sambos med tillhörande koppelhållare ses på dylika uppdrag. Koppelförsedda sambos haver för vana att uträtta sina behov utomhus till skillnad från koppelhållarna. De koppelförsedda brukar inte vara så bra på flerordiga meningar, därför ges ofta tillfälle för koppelhållarna att försvinna in i sina egna tankar. Måhända är detta mer vanligt hos Vallbybloggaren.
Han hade under morgonen känt en viss frustration över en nyhetsuppläsare på teve. Den kvinnliga nyhetsuppläsaren hade på ett 45-sekundersinslag lyckats få med ordet "alltså" sex gånger. Vallbybloggaren vet ej huruvida detta är ett utslag av den vresighet som vissa äldre exemplar av den mänskliga rasen tycks förses med. För sig själv menar han att det snarare är en frustration över ordknapphet hos det uppväxande släktet.
Själv är han ju helt befriad från den egenheten, som gör att man retar sig på andras ordval och maner.
Han brukar aldrig bli uppretad av att vissa unga herrar bär byxor vars skrev tycks ha hamnat mellan knäskålarna. Aldrig har han retat sig på att unga kvinnor förväxlar bälten med kjolar. Hans föraktfulla fnysande ska definitivt inte tolkas som ett misstyckande och utslag ålderdomens vresighet. Nej han hävdar att det är hans eget estetiska sinne, som är orsaken.
Nu vet ni eventuella läsare vad som rör sig i hjärnvindlingarna en tidig dräneringspromenad på Vallbytundran.
Om det gör er dag bättre har han dock ingen aning om!

Vallby på tapeten

Rubriken i sig ett underligt uttryck. Att vara på tapeten säger man väl om något som har uppmärksammats eller ska uppmärksammas. Nu har det inte denna gång varit något positivt, utan rör si om ett grovt brott i hyreshusen på andra sidan dungen från hotellet.
Återigen har det visat sig att det finns en viss typ av den mänskliga rasen, som anser att de har rätt att bruka våld på andra och ta saker från andra. I dessa kretsar av den mänskliga rasen tycks det ge social status att våldföra sig på andra och andras egendom.
Vallbybloggaren och sambon träffade en äldre dam, som sa att hon blev så arg när hon hör om hur dessa människor beter sig.
- Det ska du veta, sa hon uppbragt, kom de till mig så klappa jag till dem med kryckan! Har man uppfostrat ungar, så vet man hur man ska tas med dem, då de inte lyssnar! Du ska veta att en av ungarna blev så rädd, att han gömde sig i ett körsbärsträd, så jag klättra upp efter honom och tvinga ner honom.
Nu är alla inte sådana järnladies, utan andra, som vallbybloggaren och sambon pratade med, menade att man får bruka det vett man fått och inte försätta sig i svåra situationer. Andra och de är i majoritet, säger att Vallby är en trevlig stadsdel och att de känner sig trygga här.
- Min hund är inte så stor, men blir den hotad så nog kan den ettrigt försvara sig, sa en annan medvandrare denna dimmiga oktobermånad.
Grymheter inträffar inte så ofta på vårt bostadsområde, utan för det mesta är här lugnt och tryggt!



Det ordnas en hel del för oss Vallbybor. Nu i veckan ordnas en träff för sextioplussare.
Vallbybloggaren får nog gå dit och få en polska

Ålderdom är den andra ungdomen

Ute på vallbytundran var det alls inte så varmt, som den skinande solen lovade. Inte bekymrade detta faktum sambon ett dugg.  Hans uppmärksamhet var helt fokuserad på något luktspår, totalt osynligt för Vallbybloggaren. Turen gick hit och den gick dit. Luktspåret förde vandringen kors och tvärs över vallbytundran.

Han som följde, med ledsagarlinan i stadigt grepp, funderade om dessa kalla vandringar verkligen anstod en man i hans ålder.
Det med ålder är knepigt! Rent logiskt torde vallbybloggaren passerat toppen på livskurvan. Men någon utförsbacke är inte synligt. Fortfarande finns det en aptit på livet och en nyfikenhet på vad morgondagen ska föra med sig.
Någon sa till vallbybloggaren, att när du blir gammal så krymper du! Du kommer inte vara den långa ståtliga man du är idag! Nog skrattade han en del åt detta påstående, då ålderdom ännu tycktes finnas på andra sidan horisonten.
Det där med att krympa tror vallbybloggaren inte ett dyft på. Synliga bevis motsäger detta. Han har redan sett tecken på att han är längre än vad håretsplacering är!
Dessutom är det idag betydligt längre ner till fötterna än det var bara för något år sedan!
Så bort alla dumheter om att man skulle krympa på sin ålders höst!
Fram för sanningen! Vallbybloggaren har aldrig varit så ung som han är nu!
Så det så!

Solen glimmar blank och trind...

... så skulle nog Carl Michael Bellman talat, om han denna morgon satt sina tassar i Vallbybloggarens täppa och kisat mot sydost! Men därvid torde alla likheter med denna morgon och ovan nämde Bellman upphöra. Varken vattenspeglar eller höbåtar, vare sig en Mowits eller en Ulla Winblad stod att upptäcka på Vallby denna frostnupna morgon. Inte ens en fjäril vingad syntes på Vallby!
De vidsträckta gräsmattorna liknade mest frostig päronglass!

Ester syntes inte ansa astrar, ty nog hade Frosten Berövat Esters Astrar Dess Gestalt. En ramsa som vallbybloggaren mindes, då han möttes av morgonfrosten.
Nyheterna från den stora världen, långt utanför Vallby, kablade ut att ännu en arabisk despot drogs fram från underjorden. Någon tog saken i egna händer och ändade Khadiffis liv. Vallbybloggaren, hur illa han än tyckte om de handlingar som Khadiffi gjort, menar att en rättvis rättegång hade varit att föredra. Inte minst för att ge tid for det libyska folket till läkning.
Mer nära har  två uppmärksammade våldsdåd utförts. I det ena fallet har man tydligen tagit två illgärningsmän till fånga. I det andra fallet misstänker man att ett barn utfört illgärningen.

Världen är allt bra konstig! För att få som man vill är man så snabb till att förkorta andra människors liv!

I Vallbybloggarens hjärnas irrgångar växer en sorgesam melodi fram! Han hör den tydligt. Han hör den smärta, som blå toner skildrar. Han hör den förtvivlan som disharmoni förmedlar. Han sätter sig vid keyborden och förbannar de fingrar, som inte kan finna de toner, som så tydligt ljuder i hans inre!

En fluga på väggen

Stämningen i det av traditioner tyngda sammanträdesrummet var förtätat. Allvarsamma män och kvinnor satt tyst och tittade på varandra. En äldre dam kädd i grått och med en ljusblå halssjal chikt draperad runt halsen tuggade förstrött på bit Tarragonechoklad.
Lite i skymundan satt en äldre herre och ritade krumelurer på agendan. Med sorgsna, men ändå vänliga ögon, tittade han runt på de församlade.
Den store ledaren stod bakom sin stol och talade inspirerat om hur deras gemensamma förening verkligen skulle kunna förändra närområdet till ställe med kraftgivande smultronställen. Han talade om hur kulturen borde ges en mer betydande och mer framskjutande position. Han ville forma ett närområde, där alla hade en roll att spela. Där ingen var förmer än den andre. Ingen skulle sko sig på den andre. Förtryck av den svage skulle förpassas till garderobens malpåse. Ett närområde vars lysande stjärna skulle vara fritt från moraliska tvetydigheter.

Den unga kvinnan, med det gnistrande pärlhalsbandet läste förstrött i lokaltidningen om hur den store ledaren hade begärt ersättning av föreningen för inköp av ett par cykelbyxor, som han bevisligen hade fått i gåva. Hon läste om hans krav på ersättning för en dator i hemmet, medan kvittot han lämnat in var för en Nintendo spelstation.
Hon puffade lätt på sin grannes arm och visade tidningsartiklarna. Grannen, som var en stridbar person och nog hemskt gärna själv ville vara den store ledaren, läste ivrigt och girigt .
- Men, sa han när den store ledaren avslutat sin programförklaring för närområdet, hur förklarar du denna stora skillnad mellan vad du vill göra och hur du verkligen handlar. Vad är detta för något om ersättning för cykelbyxor du fått i gåva? Varför begär du ersättning för sonens spelstation?
Den äldre herren i hörnet, som ivrigt ritat krumelurer på sin agenda, tittade upp. Han såg hur samtliga närvarande stelnade till. Några rättade förläget och nästan skamset på sin sittställning.
Den store ledaren tittade med flammande kinder på sin rival om ledarskapet.
- Har jag eventuellt gjort något fel, så får jag efter genomgång och nogsamt efterforskande rätta till. Men det ska inte skymma den kamp vi vill föra mot fifflare och moraliskt förfall!
Debatten startade. Upprörda röster blev allt mer högröstade. Även de som vid frukosten intalat sig själva att de skulle stödja den store ledaren vacklade. Pratade han inte med kluven tunga. Tyckte han verkligen inte att han gjort fel, även om han sa att han eventuellt gjort fel.
Den äldre herren, som satt lite i skymundan och ritade krumelurer på sin agenda, talade med en klar röst, som ficka alla att tystna...
-Den som är utan fel röstar för ledarens avgång!
De församlade i sammanträdesrummet tyngt av traditioner tittade på varandra och en efter en lämnade de rummet. Till slut var bara den äldre herre och den store ledaren kvar i rummet.
Med sorgsna ögon som också utstrålade kärlek sa den äldre herren:
- Kamrat var är de som anklagade dig?
Den store ledaren tittade sig omkring och sa:
- De har visst gått!
- Gå du också, sa den äldre herren, och låt bli att ljuga och fiffla i framtiden!
Den store ledaren rättad förläget till pressveckan på byxorna och gick med böjt huvud ut ur rummet!
Den församlade kåren av företrädare för den lokala pressen väntade med iver på ett uttalande!
Den store ledaren sa:
- Jag ska gå!

I ett sammanträdesrum tyngt av tradition, satt en ensam äldre herre och ritade krumelurer på en agenda.

Rimfrostsymfoni

Den tidiga morgonen bjöd på rimfrostsymfoni!
Förundrad ser Vallbybloggaren och sambon hur pärlgnistrande gräsmattor sakta vaknar tinande   i morgonsolens värme.

Frostig gräsmatta släpper sommarlängtande daggvåta tårar på ännu knappt frusen mark.
De två morgonvandrarna förundras över, att en frostig morgons kyla kan ge ett panorama av gnistrande skönhet!
Inkommen i stugvärmen försvinner morgonens kylan i takt med att en värmande kopp kaffe ger önskvärt resultat!
Tid för värmande underplagg må nu vara att tänka på.

Notis: för 36 årsedan på denna dag

Saturday Night Live (SNL) är ett TV-program som visats sedan 11 oktober 1975 på TV-nätverket NBC. SNL är ett av få direktsända underhållningsprogram i USA, som sänds på primetime, vilket gör programmet unikt. SNL följer oftast ett standardformat, det börjar med en sketch, ofta politisk. När det visas i Sverige har 30 minuter tagits bort av den ursprungliga 1½ timme långa direktsändningen, dels har en del av reklamtiden försvunnit men även en del av innehållet har kortats ner för den internationella marknaden. Sedan ett par år tillbaka sänds programmet i Sverige med cirka 2 månaders fördröjning.
Kanadensaren Leorne Michaels hade redan gjort sig ett namn som manusförfattare på flera populära tv-shower och produktioner. Michaels satte igång med arbetet att ta fram ett program som för första gången tog avstånd från den äldre generationens Milton Berle-inspirerade humor.
Målet blev att nå ut till den framväxande baby boom generationen och då måste showen vara aktuell och tangera det otillåtna. Den skulle reflektera tiden och generationen som växte upp under det radikala 60-talet, en tv-publik som de stora tv-bolagen fortfarande inte hade nått ut till i någon större utsträckning.
Michaels ville att programmet skulle heta Saturday Night Live, men den populära sportkommentatorn Howard Cosell hann före med sin varietéshow Saturday Night Live with Howard Cosell. Den showen var planerad att ha premiär på den konkurrerande tv-kanalen ABC med en uppsättning erfarna underhållare, så kallade Prime time Players. Beslutet att därför kalla den ursprungliga uppsättningen skådespelare i SNL för ”The Not Ready for Prime Time Players” var ett skämt riktad mot Cosell. Det första programmet sändes den 11 oktober 1975, med George Carlin som värd.

Då ABC:s program slutade sändas tog man tillbaka namnet Saturday Night Live.

Telefonnasare väcker farliga tankar

Vallbybloggaren brukar inte vända ryggen åt kontakter med andra människor. Det är trevligt med lite "kallprat" om aktualiteter, stora som små, med andra. Visserligen tar telefonsamtal bort mycket av den bit i konvwersationen som är mest frekvent det vill säga kroppsspråket.
Pauserna av tystnad i telefonsamtal kan upplevas oväntat långa. Dock är det trevligt när apparaten surrar och man får utbyta lite tankar.
 På senaste tiden har dock ett otyg innefunnit sig. Det är dessa telefonnasare, som i brist på annat tycker att nasa per telefon är ett bra sätt att förtjäna  pengar på.
En av de senaste påstod att jag skulle få ett bra mycket bättre liv om jag bara prenumererade på deras tidning och köpte deras förpackning av Omega-3-tabletter. Nu hjälper det inte att man vänligen avböjer erbjudandet. Tydligen läses ur någon säljpärm. Det fortsättes att ta för givet att deras "kund" fattat fel beslut. Återigen upprepas erbjudandet om Omega-3-preparat och dessutom, för det måste jag ha missat, så får jag deras tidning "Må Omega-bra" varje gång preparaten ramlar in brevlådan. För inte ska jag behöva gå ut i friska luften... nej, preparaten kommer direkt hem till dig, sa de!
Jag förklarade nu prompt, att jag inte kunde äta Omega-3, för jag fick utslagh! Åt jag Omega-3-preparat fick jag små fiskliknande fjälliga utslag.. å det vill vill inte telefonnasaren att jag ska bli sjuk. Med samma envishet som telefonnasaren förutsatte att jag behövde dessa preparat, så envisades jag med att jag var allergisk mot Omega 3!

Det tog ändå säkert 5 minuter innan det gick upp ett ljus för telefonnasaren, som tackade för sig och la på luren.
Nu hävdar jag att när de säljer böcker, så är jag inte läskunnig!
När de ringer och säljer sportskor med hälsosula, så hävdar jag medlemskap i "Fötternas Befrielsefront" och kan enligt föreningens stadgar inte använda fotbeklädnader.
Det är märkligt, att de inte lyssnar eller förstår!
Men man får ju alltid en fem till tio minuters kallprat per telefon!

Historisk Notering

Denna dag 1471 stod ett av de mnest beryktade slagen i sveriges historia. Det är idag årsdageb av slaget vid Brunkeberg.
Brunkebergsslaget utgör finalen på en mångårig kamp om makten över sverige. Å ena sidan fann den danske Konungen Kristian den förste som kompromisslöst ville befästa sin rättighet som kung över Sverige. På den andra sidan fanns Sten Sture, svensk riksföreståndare eller som han själv kallade sig "hövitsman på Stockholms Slott". Sten Stures ambitioner stöddes av bröderna Axelsson, son hade staora och starka intressen på Gotland och i Finland. 

Oppositionella mot StenSture- falangen i sveige var släkten Oxenstierna-Eriksson (sedemera Vasa).
 

Det sägs att den 10 oktober 1471 var en särdeles varm oktoberdag. Hären ledd av Sten Sture gjorde flera försök att besegra Kristians arme, som förskansat sig på Brunkebergsåsen, strax norr om dåvarande Stockholm. Det var inte förrän Nils Sture med sin här anföll Kristians arme i ryggen, som de svenska trupperna vann mark. 

 

 

Den danska hären förstärkt med svenska bönder och tyska legoknektar besegrades så grundligt, att danska riddare menade att Sten Sture utövat svart magi.
Under den panikartade flykten till de danska skeppen, som ankrat upp vid nuvarande Djurgården, drunknade flera danska soldater och Kristian själv blev sårad.

För 191 år sedan och två dagar

Det hände så mycket i veckan att Vallbybloggaren totalt glömde av årsdagen för den svenska  näktergalens  ankomst till världen. Nå, man är väl inte sämre karl än man kan rätta till det hela.

Den 6 oktober 1820 föddes Jenny Lind  i en lärarfamilj i Stockholm, pappan var språklärare.
Det berättas att hon redan vid 3 års ålder kunde återge en melodi hon hört för första gången. Hon hade som 10-åring storframgång på musikscener i Stockholm. Puberteten gjorde att hon förlorade kraft och klarhet i sin röst, vilket medförde en fyraårig bortvaro från offentligt sjungande. Hennes kärlek till musik var dock obruten och tonåren medförde studier i såväl sång, som instrumentalmusik.
I de sena tonåren fick hon tillbaka renheten och styrkan i sin sångröst och medvarkade i flera uppskattade operaföreställning på Stockholms scener.Hon gav ett antal konserter för att samla in pengar, så hon skulle kunna fortsätta sångstudier i Paris. Den franske sångpedagogen uppskattade inte hennes röststyrka och besviken återvände hon till Stockholm.

I början av 1840-talet gästade hon Dresden i Tyskland. Under Drottning Victorias besök därstädes, gav hon att antal konserter med drottningen i publiken. Detta ledde till att hon 1847 reste till London och gav ett antal högt uppskattade konserter.

Den amerikanske nöjesmogulen PJ Barnum övertalade henne att åka till USA. 1850 anlände hon dit och gav ett antal konserter under 1½ år. En konsert samlade över 7000 åhörare som betalt rekordsummor för sina biljetter. Succén för den svenska näktergalen var ett faktum.

Under tiden i USA gifte hon sig i Boston, Ma, med den tyske pianisten Otto Goldschmidt.



Efter giftermålet drog Jenny Lind Goldschmidt ner på konsertframträdande. Mestadels gav hon konserter för välgörenhet. Hon var djupt intresserad av välgörenhet och det gav henne också titeln filantropins sångerska

Sina sista är tillbringade hon i London där hon avled, 67 år gammal 1887.

Det finns inga inspelningar av hennes sångröst, men vi kan konstatera att den gav henne en berömmelse och populäritet som inte står dagens pop och rockstjärnor efter!

Även liten grop kan fälla äldre dam

Långsamt, trevande söker Vallbybloggaren orden. Dagen har gett den första riktiga höstkänslan. Strax under 10 grader. Blåsten smeker rasslande ännu lövrika träd. Fåglarnas kvitter har tystnat. Förmiddagen tyst!
Vallbybloggaren och sambon har övergett trevna stugans värme och kaffe.
Hade det inte varit för sambons morrvädjande klagan och bedjande blickar hade han stannat kvar i sängens trygghet.
Det ska genast sägas att också utelivet en sådan här första riktiga höstdag har sina fördelar. Blåstens förmåga att finna sin väg innanför skylande persedlar väcker även den tröttaste förmiddagsvandrare. Luften känns frisk och de sällan förekommande regndropparna skyndar på stegen.

Det trägna paret passerade en av Mimers miljöbodar och riktar stegen mot Vallby Centrum.
Då ser vi henne på håll. En av Vallbys "järnladies". Hennes ålder överstiger vallbybloggarens med säkert 35%.
Hon en av de många som föredrar att gå och handla själv. Vi brukar byta ett par ord då och då när vår vägar korsas. Den äldre damen har vid flertalet tillfällen hyllat den rollator, som gör det nöjligt för henne att komma ut och röra på sig. Idag var rollatorn tyngd av en stor kasse med matvaror.
Vallby bloggaren tittade bort för ett ögonblick. När han nästa gång sökte den äldre damen med blicken låg hon på marken och matvarorna spridda för vinden.
Skyndsamt nalkades vi den fallna damen.
- Gick det bra, frågade han , utan tanke på att det var en dum fråga!
- Jo tack, sa damen, jag föll mjukt. Men det är lite svårt att resa sig.
Likt en Tage Danielsson, som inte "kan se en kvinna lida", sträckte vallbybloggaren fram en stödjande arm. Damen kom åter på fötter och vi tittade båda två på den grop i asfalten, som orsakat fallet.

Vallbybloggaren plockade upp livsmedelsvaror, som gjort damen sällskap i fallet mot marken.  Han hjälpte till att fästa korgen, så att den inte skulle ramla av rullatorn!
Med ord av tacksamhet och med hjälp av rullatorn återtogs hennes färd mot hemmet.
Vi tittade efter henne och tyckte nog att gången var något stukad.
Hon har säker också en treven stuga.
Säkert med doft av kaffe och lavendel.

Nobelpriset 2011 till Tomas Tranströmer

Nu blev det så, att det man trott så länge blev verklighet.
Vallbybloggaren ska genast erkänna att han trodde Tomas Tranströmer var sidsteppad nobelpristagare pga av de priser han fått tidigare. Han var nästan övertygad att Nobelkommitten på grund av den så kallade "arabiska våren" skulle utse en pristagare från den delen av världen!
Så fel hade han!
Vallbybloggaren vill också "erkänna" , att han skulle värdesätta om priset någon gång ges till en författare, som har det mesta av sin tid framför sig! Men vem kan spå om livslängd?
NINA BOURAOUI får priset ett annat år istället!

Tomas Tranströmer tillhör inte de författare jag frekvent läst eller ens ständigt återkommit till. Jag minns en affisch i ett pausrum i Stadshuset. Där fanns en dikt av Tomas Tranströmer. Jag minns hur jag kunde sitta
länge, titta, läsa begrunda!

Ord så varsamt använda.
Bilderna skapade av varsamma ord!
Reflektioner funna i varsamma ord,
som gav det lilla pausrummet en katedralisk arkitektur!

Varmaste gratulationer till Tomas Tranströmer!

NOBELPRISET i LITTERATUR Klockan 13.00 idag...

.. kommer Peter Englund öppna dörren , som så länge dolt vem 2011 års nobelpristagare i Litteratur är.
Förväntningarna, inte minst från många västeråsare, är att Tomas Tranströmer ska få priset. Just nu två timmar innan pristagaren offentliggörs toppar han spellistorna hos Ladbroke. Adonis har under sista veckan sjunkit i favoritskap och passerats av såväl Tranströmer som Haruki Murakami och Bob Dylan. En kvinnlig författare som nämts under många år lurar i vassen...

... det är den algerisk-franska författaren Assia Djebar. Den idag 75-åriga kvinnar bor numer i New York. Hon har under åren skrivit ett stort antal böcker som skildrar den arabiska kvinnans hinder i samhället ur en feministisk synvinkel. Till svenska har hon översatts av Ingvar Rydberg. En man som under hela vallbybloggarens barndom var äldste son i grannfamiljen på Stampgatan i Helsingborg. Måhända är Assia Djebar ett gott sita minutentips, då hon dels kan förknippas med det som hänt i nordafrika under året, dels så är hon ju över 50 år.

En annan författare som kan komma ifråga utanför ovan nämda "fem-i-topp" är den somaliske författaren Nuruddin Farah.
Vallby bloggaren hoppas dock fortfarande att Nobelkommitten ska ha modet att inte bara belöna för kång och trogen tjänst utan ge priset till underbara NINA BOURAOUI, som står mitt uppe i sin författargärning och ännu inte fyllt femtio!
I väntan på Peter Englund ska offentliggöra pristagaren så laddar vallbybloggaren upp med nordafrikanska smårätter och en , eller möjligen två, kalla nordafrikanska öl!

Chorizons dag

Vallbybloggaren noterade att gårdagen var det såväl Kanelbullens dag som Världsdjurdagen.







Han tog vovven och satte sig ner underkorkeken...
kliade vovven under hakan och mumsade celebrerande på en kanelbulle! Funderade samtidigt på varför kanelbullens dag fått mer uppmärksamhet än Världsdjurdagen?

Ohhh vad han känner sig medveten och med i vad som händer! 

 

Fast å andra sidan undrar han varför just kanelbullen ska ha en egen dag. Varför kan inte den enkla släta vetebullen ha en egn dag? Varför ska levergrytan stå där i skamvrån utan att ha en egen dag? Framför jämlikhet bland maträtter! För min del kan dock pölsa och blodkorv stå där med skammen att inte ha en egen dag!!

Vallbybloggaren noterade häromdagen att han skrivit drygt 100 bloggartiklar. Han noterade att över 4000 besök hade gjorts. Han är ytterst medveten om att det är små siffror i den digitala bloggvärlden, men gläds ändå. Att så många tagit del av de obetydligheter han formulerat är överraskande och bör resultera i att han höjer en iskyld Ramlösa med apelsin och grapefruktsmak mot den lyckostjärna som lyser i söder!

Helt självsvådligt utnämner han dagen, den 5 oktober, till Chorizons dag!

 Så nu är det bäst att besöka den lokala ICA-handlaren och inköpa ett paket Chorizo och en tjeckisk öl med ett konstigt namn!

Det blir Chorizons dag till ära en Chorizolunch.. ohhh vilken medveten lunch!

I skuggan av gryningen

Solen kämpade ihärdigt mot kvarvarande natt. Gryningen hade knappt börjat, när vallbybloggaren och sambon företog den första söndagspromenaden. Det den moderna människan oftast gör inomhus gör den moderna hunden, som hundar alltid gjort, oftast utomhus. Därfär är det en nödvändighet för sambohussar att företa utomhuspromenader båden arla som särla.
Vi hade passerat den stora lekplatsen på södra Vallby och var i sakta sniffande, nosande mak på väg upp mot det som benämnes som upplevelsepark. Tyst, nästan smygande, hördes en svag kvinnoröst gnola Carl Bobergs slagdänga "O Store Gud".

I en av de förstorade sittmöblerna såg Vallbybloggaren henne. En äldre dam satt med uppåtvända handflator vilande på knäna. Ögonen sökte, smekande konturerna av Vallbyskrapan, himmelska mirakler.  Hon var inte synbart medveten om vår närvaro.
Vi satte oss ner på en bänk en bit från henne. Vi följde, ja sambon visade tydligt intresse med, uppmärksamt . när hon "din värld beskådar, som du har skapat med ditt allmaktsord".
Utan förvarning sökte hennes blick mina ögon. Hon log. Rätade till den fotlånga klänningen och slätade ut slöjan. Det fårade ansiktet bar spår av ett långt strävsamt liv, medan ögonen lyste av ungdom och livskraft.
- Ja, jag är muslim, sa hon, men Jihad och intifador och annat sådant är jag inte mycket för:
Vallbybloggaren nickade instämmande, han hade nog förstått att hon var muslim.

- Visst tvivlar jag på min tro, som många andra, men, så sa min farfar, så är en tro utan tvivel farligt. Det skapar en ovanifrånsyn på omvärlden. Hindrar kärleken flöda från ett transparant hjärta. Det är i tvivlet jag kommer himmelen nära, fortsatte hon, därför är dessa tidiga söndagmorgnar viktiga för mig. Att alldeles själv söka den Gud, jag tvivlar på, när jag ser allt elakt som görs i Guds namn!

Vallbybloggaren och sambon log mot den gamla kvinnan. Vallbybloggaren på människors vis och sambon på hundars vis.
Vi hörde henne lågmält sjunga, när vi gick upp mot Vallby Centrum:
"... och all väsen mättas vid ditt bord, då brister själen ut i lovsångsljud"; Allah Ahkbar... O store Gud!