En fluga på väggen

Stämningen i det av traditioner tyngda sammanträdesrummet var förtätat. Allvarsamma män och kvinnor satt tyst och tittade på varandra. En äldre dam kädd i grått och med en ljusblå halssjal chikt draperad runt halsen tuggade förstrött på bit Tarragonechoklad.
Lite i skymundan satt en äldre herre och ritade krumelurer på agendan. Med sorgsna, men ändå vänliga ögon, tittade han runt på de församlade.
Den store ledaren stod bakom sin stol och talade inspirerat om hur deras gemensamma förening verkligen skulle kunna förändra närområdet till ställe med kraftgivande smultronställen. Han talade om hur kulturen borde ges en mer betydande och mer framskjutande position. Han ville forma ett närområde, där alla hade en roll att spela. Där ingen var förmer än den andre. Ingen skulle sko sig på den andre. Förtryck av den svage skulle förpassas till garderobens malpåse. Ett närområde vars lysande stjärna skulle vara fritt från moraliska tvetydigheter.

Den unga kvinnan, med det gnistrande pärlhalsbandet läste förstrött i lokaltidningen om hur den store ledaren hade begärt ersättning av föreningen för inköp av ett par cykelbyxor, som han bevisligen hade fått i gåva. Hon läste om hans krav på ersättning för en dator i hemmet, medan kvittot han lämnat in var för en Nintendo spelstation.
Hon puffade lätt på sin grannes arm och visade tidningsartiklarna. Grannen, som var en stridbar person och nog hemskt gärna själv ville vara den store ledaren, läste ivrigt och girigt .
- Men, sa han när den store ledaren avslutat sin programförklaring för närområdet, hur förklarar du denna stora skillnad mellan vad du vill göra och hur du verkligen handlar. Vad är detta för något om ersättning för cykelbyxor du fått i gåva? Varför begär du ersättning för sonens spelstation?
Den äldre herren i hörnet, som ivrigt ritat krumelurer på sin agenda, tittade upp. Han såg hur samtliga närvarande stelnade till. Några rättade förläget och nästan skamset på sin sittställning.
Den store ledaren tittade med flammande kinder på sin rival om ledarskapet.
- Har jag eventuellt gjort något fel, så får jag efter genomgång och nogsamt efterforskande rätta till. Men det ska inte skymma den kamp vi vill föra mot fifflare och moraliskt förfall!
Debatten startade. Upprörda röster blev allt mer högröstade. Även de som vid frukosten intalat sig själva att de skulle stödja den store ledaren vacklade. Pratade han inte med kluven tunga. Tyckte han verkligen inte att han gjort fel, även om han sa att han eventuellt gjort fel.
Den äldre herren, som satt lite i skymundan och ritade krumelurer på sin agenda, talade med en klar röst, som ficka alla att tystna...
-Den som är utan fel röstar för ledarens avgång!
De församlade i sammanträdesrummet tyngt av traditioner tittade på varandra och en efter en lämnade de rummet. Till slut var bara den äldre herre och den store ledaren kvar i rummet.
Med sorgsna ögon som också utstrålade kärlek sa den äldre herren:
- Kamrat var är de som anklagade dig?
Den store ledaren tittade sig omkring och sa:
- De har visst gått!
- Gå du också, sa den äldre herren, och låt bli att ljuga och fiffla i framtiden!
Den store ledaren rättad förläget till pressveckan på byxorna och gick med böjt huvud ut ur rummet!
Den församlade kåren av företrädare för den lokala pressen väntade med iver på ett uttalande!
Den store ledaren sa:
- Jag ska gå!

I ett sammanträdesrum tyngt av tradition, satt en ensam äldre herre och ritade krumelurer på en agenda.