Ute på vallbytundran var det alls inte så varmt, som den skinande solen lovade. Inte bekymrade detta faktum sambon ett dugg. Hans uppmärksamhet var helt fokuserad på något luktspår, totalt osynligt för Vallbybloggaren. Turen gick hit och den gick dit. Luktspåret förde vandringen kors och tvärs över vallbytundran.
Han som följde, med ledsagarlinan i stadigt grepp, funderade om dessa kalla vandringar verkligen anstod en man i hans ålder.
Det med ålder är knepigt! Rent logiskt torde vallbybloggaren passerat toppen på livskurvan. Men någon utförsbacke är inte synligt. Fortfarande finns det en aptit på livet och en nyfikenhet på vad morgondagen ska föra med sig.
Någon sa till vallbybloggaren, att när du blir gammal så krymper du! Du kommer inte vara den långa ståtliga man du är idag! Nog skrattade han en del åt detta påstående, då ålderdom ännu tycktes finnas på andra sidan horisonten.
Det där med att krympa tror vallbybloggaren inte ett dyft på. Synliga bevis motsäger detta. Han har redan sett tecken på att han är längre än vad håretsplacering är!
Dessutom är det idag betydligt längre ner till fötterna än det var bara för något år sedan!
Så bort alla dumheter om att man skulle krympa på sin ålders höst!
Fram för sanningen! Vallbybloggaren har aldrig varit så ung som han är nu!
Så det så!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar