Samtal på kaffehuset

Det var full fart på "Bruna Bönan", det fiktiva kaffehudet, där så många världsproblem lösts! Det stampades med frusna fötter, snöblöta halsdukar hängdes på tork och snösura vantar torkades framför den öppna spisen.
Vid ett bord tvärs över salen satt en ensamm lättöl och mumsade på eb smörgås med leverpastej och saltgurka. Lättölen försökte med jämna mellanrum påkalla medgästernas uppmärksamhet. Så intresserad av att inleda ett samtal. Dock kröntes försöken inte med någon framgång.

I ett hörn till vänster om den muntert sprakande brasan satt en äldre kvinna och småpratade med en av permobil framburen man. Nog hade mannen sett sina bästa dagar, men han gjorde vad han kunde för att hänga med i det som kunde betraktas som inne, Sin permobil hade han prytt med en lång antenn, i vars topp en rävarumpa slokade i den frånvarande vinden.
- Det är lederna, sa den äldre damen, jag kan ju inte göra någonting numer. Läkarna vill inte kosta på mig så mycket.
- Jasså, sa permobilen, är det så illa. Ja vi blir ju inte yngre. Det är väldigt lyjört där jag bor nu!
- Men man ska väl ha sitt straff, sa den äldre, för att man fött dussinet fullt med ungar och skuttat som en hare i storskogen hemma i Jämtland.
- Det är då tur, sa permobilens besittare, att vi har vårt kaffehus, så vi kan få språkas vid. Ser att Servicehusets föreståndare går hem nu! Ja det är väl den tiden på dagen, hon är snäll hon!
- Grabben min, han som bor i Strängnäs, vill att jag ska flytta ditt, sa damen, hon den ålderstigna, fast jag vill inte flytta. Huva, inte orkar jag det, ungarna får väl komma hit om de vill ta hand om mig. Va ska jag i Strängnäs å göra.
- Den gamla föreståndarinnan för Servicehuset fyller år i dag, sa permobilen, tror hon jobbar i stadshuset numer. Jag har inte sett henne på länge.
- Det är allt bra att vi kan träffas och språkas vid, sa den ålderstigna, det blir bra ledsamt att sitta själv i lägenheten. Det blir bättre i vår, när solen värmer, då kan vi sitta ute. Jag brukar sitta ute mycket när det är sommar!
- Tjejen från hemtjänsten, sa permobilsittaren, är lite trög, tror jag. Två gånger gick  hon till affären för att köpa toapapper, men kom tillbaka med hushållspapper. Då blev jag lite gramse och och artikulerade väl... "jag har hushållspapper, så jag kan tapetsera med det! Jag vill ha T-O-A-L-E-T-T- papper"!
Tre gånger fick  hon gå för att jag skulle få rätt pappersrullar!
 Nä, ser du är de för jobbiga du ryter jag i. Jag har tagit hand om dussinet ungar och kommer nu tanten hit och pratar strunt, då säger jag ifrån... du ska veta hon blev spak då. Jag har inte sett henne på länge nu.
Den Gamle på Vallbytundran drack ur sitt kaffe och började sin vandring hemåt till den trevna stugan.
" Frusna fötter vandrade i fruset kristalltäcke
   snöflingors skugga ledde hans vandring"