..å plötsligt kom jag ihåg Schipol...

Fuskade med lunchen idag! Sällan som jag brukar halvfabrikat. Men idag fanns inte orken, lusten eller viljan.
Vi, sambon och Vallbybloggaren, hade som vanligt varit ute på den vidsträkta Vallbytundran. Gnistrande förmiddag! Frusna förnimmelser av andra sambos förnams av sambon. Dessa nosades nogsamt och förpassades till sambons luktkartotek.

Hade ingått ett avtal med mig själv att ej vidare lyssna på Melodifestivalen. Detta avtal förbled obrutet fram till igårkväll. Lördagkväll med brutna avtal.
Måhända var det detta avtalsbrott, som fick Vallbybloggaren att införskaffa en påse potatisgratäng på Vallbys främsta ICA-butik. Bara lämpa över i eldfast kärl och låta ugnen sköta resten. Smakade nästan som hemlagat. Men nog är hemlagad potatisgräng mer fylld med karaktär och mer begåvad med konsistens! Nåväl det hjälpte hjälpligen mot söndagens mitt-på-dagen-hunger!

Eftermiddagens promenad var lika gnistrande. Osynliga, omärkliga frusna kristaller omfamnade oss. Klirrande gnister av luftiga toner. Plötsligen ljuder Lisa Minovskys tävlingsbidrag i huvudet. Glasklara gnistrande luftiga toner. Hennes tonspråk, som det arrades, fick mig att plötsligen tänka å en dag för länge sedan, då jag väntade på flyg hem påflygplatsen i Amsterdam!
Samma pneumatiska tonspråk fyllde då avgångshallen på Schipol. Nog finns släktskapet där.
Det var första gången jag hörde ENYA's musik och samma harmoni och tillitsfulla lugn fyllde mig då, som fyllde mig nu!
Lisa Minovskys melodi, vad den nu än hette, var det bästa jag hört i årets melodifestival!
En vandring, som började på Vallbytundran med sambon, slutade på flygplatsen Schipol i Amsterdam!