måndag 23 april 2012

Miljömedveten

Vallbybloggaren strövar Vallbytundran som höljd i dimma. De hus och andra tillverkade föremål, som förr hade skarpa konturer är icke längre skarpa. Människor som tidigare igenkänts på långt håll måste plötsligen förpassa sig till rätt avstånd och vinkel, för att Vallbybloggaren ska kunna förmedla ett vänligt hej eller hejsan!
Dock har det inte undgårr Vallbybloggarens något beslöjade blick att många innevånare på Vallbytundran väljer den enkla vägen, då det gäller hushållsavfall. De tar med sig sin kasse fylld med avfall från några dagars komsumtion. De för avfall och skräp uppförda byggnaderna avfärdas med en fnysning. Istället, så väljs närmsta papperskorg som temporär förvaringsplats för detta uttryck för hushållets överkonsumtion.
Vi som hava för vana att förpassa sambos avfall i närmsta papperskorg, ses sökande irra efter papperskorg med plats för den i sammanhanget minimala påsen.
Skator, Kråkor, Måsar och andra bevingade dinosauriesläktingar anfaller genast dessa överfulla papperskorgar. Plastpåsar rivs sönder i jakt på ätbara saker. Blöjor, förpackningar med mera sprids marktäckande.
Busshållplatser liknar avskrädeshögar. Presumtiva busspassagerare , om inte vadande i avfall så åtminstone väntande på respektfullt avstånd från dessa sönderslitna avfallspåsar.

Nu kan undras vad Vallbybloggaren kan ha för rätt att uttala sig i denna sak. Sedan barnsben upplärd att klimatkompensera. Under tjänstgöring på storflygplatsens brandstation övades nattetid rätten att hantera utsläpp. Denna övning var speciellt frekvent efter det att kantinen serverad rätter med böner eller andra rätter som befrämjar vädersläpp. Vi bemästrade snart tillfullo handhavandet av utsläppsrätter.
Tommy från en förort till Stockholm och bevandrad i nya testamentets gudsbild kunde vi dock aldrig riktigt förmå att handhava utsläppsrätt. Han "släppte väder" mest hela natten. Okynniga utsläpp från bakre nedre regioner var hans signum. Huruvida det verkligen tvingade oss andra att sova i gasmask kan jag inte ringa minnas, men håller det för troligt!
Klimatkompensera det gör Vallbybloggaren dock dagligen. Tror att han alltid gjort det. Åtminstoner så länge han själv haft inflytande på sig själv och hur han ska vara klädd.
Regnar det så åker regnkläder fram och på. Visst är det klimatkompensation.
När vinterkylan tränger på, så åker varma kläder fram och på. Visst är det klimatkompensation.
Att bära luva när nordanvinden slåss med vårsolens värme är inte bara en åtgärd att överttäcka de kala fläckarna på huvudet.

Att bära luva är ren och skär klimatkompensation, så det så!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar