Så blev det grönt.....

- Hejsan det är syster Petronella på ögonmottagningen kan du vara här om en timme!

Vallbybloggare, så vänligt inställd och villig att tillmötesgå alla, svarade hurtigt ja på telefonröstens föerfrågan. Han fick också rådet att inte köra bil, då någon form av droppar skulle bestryka ögats framsida.
- Nejdå, jag ska inte köra bil!
Ni märker hur positiv han är  till allt. Ordet "nej" finns ionte i hans ordlista.
Efter telefonpåläggning kommer eftertankens anemiska ansiktsfärg.
Sambon tas med på en hastig dräneringspromenad. Gruset sprutar när vi tar sista kurva med bredsladd. Visst borde man lära sambos pinka gående!
Ett antal godbitar göms i trevna stugan. Se sambon gillar att leta godbitar, när han är färdig med dagens disk!
Ett snabbt besök på Vallbys handel för tobaksvaror. Där kan man kolla hur många resor som finns kvar på busskortet. Det fanns resor i massor, så bara ila vidare till upphämtningsplats för bussresenärer. Försmädligt visar en buss baksidan, mot annalkande vallbybloggare. Väntan ser ut att grusa tidsplaneringen. Buss anländer. Busskort visas för kortläsare, som prompt annonserar att kortet inga resor har! Frustrerad diskussion med bussförare. Vallbybloggarens milda sätt och vänliga leende samt uttryck för bussförares ansvarsfulla yrkesval vinner och färden mot lasarettet kan börja.
Fem minuter före utsatt tid nås lasarettets avlämningsstation för bussresenärer.
Ilar lätt flåsande genom svängdörrar, som rör sig alldeles försakt.
Ögonmottagning följ bokstaven K.
Han följer pilar och i bästa olympisk gångarstil passeras flera mer saktfärdiga lasretssbesökare.
En hiss, som rör sig oändligt sakta, tar honom upp till det våningsplan där önskad mottagning finns.
Exakt i tid.
Med ett lättat leende talar han om för receptionisten att önskad närvaro kan konfirmeras.
- Tag en nummerlapp och sitt ner och vänta!
Så sitter man där och väntar i en kvart! Tacken för att man ilat och hoppat över lunchen!
Efter att ha bidragit till den gemensamm insamlingen för behövande sjukhusanställda, släpps Vallbybloggaren in till ett annat väntrum.
Med beslöjad blick läser han en tidning om Inredning med antika möbler! Förstår egentligen inte varför dessa tidningar så överflödar väntrum! Träffar vänner i väntrummet och vi utbyter några tankar.
Visas in i ett provrum, som tycks svämma över av märkliga maskinmonster. Ombedes luta hakan mot en för ändamålet placerad hakhylla. Ögonen träffas av en nästa omärklig luftstråle, men som ändå får en att rycka till.
Ny väntan.
En vänlig doktor ber Vallbybloggaren följa med. Vi anländer till nytt provrum. Där någon geggig vätska eller gel droppas i ögonen. En specialgjor lins placeras innanför ögonlocken och ögonen betittas.
Tyckte doktorns sa, att hon skulle mäta kamvinklarna, men det måste vara fel.
Efter ett långt tag är doktorn färdig. Vallbybloggaren känner sig ganska färdig han med.
- Du har glaukom, förkunnar läkaren uten minsta antydan till tröstande leende.
Hon skulle skriva ut ögondroppar.
Hon ville se mig igen om fjortan dagar ungefär.
Inhandlade ögondroppar. Nästan lika dyrt som en full tank bensin till bilen, så det kanske var kamvinkel hon mätte i alla fall?
På kvällen försökte jag droppa inhandlat vätska i ögonen, Vilekt visade sig svårare än det lät.
Flaskan var så lite att hur han än höll den lyckades hans hand skymma avsedd dropplats. Det behövdes några akrobatiska övningar framför badrumsspegeln, innan lämplig position hittades.
Nu är det bara hoppas att ögondroppar kan hejda utbredningen av beslöjade fält.
Med sedvanlig optimest säger Vallbybloggaren:
Vi ses!