Resan hem börjar borta. (del 25)

Saed drog upp det tjocka täcket mot hakan. Det är inte trevligt, noterade han, att vakna och frysa. Han sökte ivrigt sovvärmen under täcket. Hans ögon vande sig långsamt till det tveksamma morgonljuset. Han såg de kala putsade väggarna i det rum, som varit hans nattläger.
Försiktigt vidrörde hans bara fötter det kalla stengolvet. Han svepte täcket tätare runt sig. Sittande i sängen utforskade fötterna golvets bärighet.
Efter ett tag rörde han sig långsamt mot det duschrum, som fanns ute i korridoren. Han påbörjade morgonens hygiengöromål. Inte var det varmvatten som likt spridda skurar föll från duschmunstycket. Varje droppe hjälpte till att tvätta bort alla smutsiga minnen från de senaste veckornas upplevelser.
Tillbaka i sitt rum letade han i sin bag efter rena kläder. Det blev inget långt letande och valet var helle rinte svårt. Där fanns ett par beiga chinos, ett par kalsonger med stålmannenmotiv och en ljusgrön skjorta.
Nyduschad och iklädd rena klöder, nåja renare kläder, letade han upp matsalen. raffo och den äldre kvinnan var redan där.
- Godmorgon Saed, sa de nästan på samma gång.
De hällde upp varmt vatten i en kopp och räckte  den till saed. De pekade på ett fat där olika tepåsar väntade på morgonbad. Han valde, lite tveksamt, en påse som förkunnade att här fanns ett frukostte.
- Om en kvart är det morgonbön i kapellet, sa den äldre kvinnan. Vi ska deltaga i den innan vi påbörjar dagens resa norrut.
Saed log försiktigt, ännu lite nyvaken. Han mumsade på ett bröd med skinka och drack mjutfullt det sötade teet.
På vägen in i kapellet, som låg på andra sidan entrehallen. Raffo knuffade saed lekfullt i sidan.
- Idag luktar du rent, Saed!
De båda skrattade förenande.

Morgonbönens acapellasånger ljöd ännu i Saeds huvud, när han steg in i den svarta Dodgens inre.
Den stora bensinmotorn startade villigt. De körde not nordväst. passerade staden Perugiaoch nådde medelhavskusten söder om Livorno. Saed hade knappast sett något av de vackra toscanska landskapet. Hans uppmärksamhet under denna förmiddgasresa med bilen hade varit helt fokuserad på den diskussion som den äldre kvinnan och Raffo hade haft om Petrus ställning i den första kristna församlingen i Rom. Raffo hade menat att Petrus verkligen var den förste biskopen i Rom, medan den äldre kvinnan menade att Aquila och hans hustru Priscilla var ledare av församlingen. Att de tränats av Paulus i Korinth. Raffo hade då med viss hetta pekat på att Petrus faktiskt av Jesus själv utsetts till att vara den klippa på vilken hans kyrka skulle byggas. Den äldre damen frustade irriterat till och menade, att Jesus tänkt så mycket större än den kyrka som funnit sina rötter i de första kristna i Rom. Hon menade att såväl Petrus som Paulus mer skulle ses som rådgivare, mentorer eller konsulter. Hon sa att Petrus och hans hustru tillbringade största tiden av sin Romvistelse i en liten by vid Tibern strax utanför Rom. Det var först under de förföljelser, som inleddes under Neros regering, som Petrus rest till Rom för att styrka församlingen där.
Saed sög i sig varje ord. Han bläddrade ivrigt i sin bibel, sökte vad som stod där om de två giganternas vistelse i Rom. Han var så upptagen av detta sökande att han skrek till, när bilen stannade vid en matservering alldels vid stranden ab medelhavskusten.
- Kom nu min vän, sa kvinnan, nu ska vi ha oss lite till livs.
De satte sig ner på de ganska spartanska möblerna på verandan. De njöt av solens glimrande lek i medelhavets vågor. Snart bars en större gryta med penne och kalvkött i en balsamvinägersås. Saed åt med förtjusning. Han drack en apelsinläsk, som kittlade i halsen, när han drack. Den äldre kvinnan drack en pellegrino mineralvatten. Raffo däremot lät en immig öl skölja ner pastarätten.
- Hur kan ni vara så kunniga om vad som hände i Rom, för så länge sedan.
- Vi var där, sa Raffo!
- Var ni där?
Saed tittade tveksamt på dem. Det här var inte vad han vöäntat sig. Det stred helt mot den logiska inställning  han hade till liv och tro.

- Det kan vara svårt för dig att förstå! Men säg så här, väldigt kortfattat. Dödsriket är inte nedanför oss och himmelriket är inte ovanför oss. De förklaringar gavs den tidens människor, för det var så de kunde förstå. Nä du ska tänka vågrätt! Livet nu, dödsriket, himmelriket är parallella världar. Dimensioner som finns vid sidan av varandra. Endast ett fåtal personer kan överskrida dessa gränser i en fysisk kropp. Vi är speciellt utvalda! Vi ska snart berätta mer för dig!
De satte sig i bilen igen. Saed var helt tyst. Han funderade och läste sin bibel. Han försökte förstå.
Saed missade allt det vackra, som fanns utan för bilfönstren. Tankarna blev större än han själv. Så stora, så gränsöverskridande. Han bad om klarhet. Medan han bad föll han i dhup sömn!
- Genua nästa, sa den äldre damen.
Hon tittade på saed i baksätet och såg hur han sov och hur han mumlad enågot otydbart i sömnen,
- Raffo, du får nog bära in Saed till hans sovplats!