- Vi ska försöka hinna med en av lunchfärjorna till Danmark, sa dem äldre damen, hon som gärna ville kallas Elisabeth.
Saed skrapade otåligt med ena foten på gatstenen. Han funderade på om det fanns risk att de skulle missa båten. Då kanske hans resa hem till Sverige skulle fördröjas ytterligare. Han tittade på Elisabeth och såg att också hon hade en oro i blicken.
Dodgen lastades av och kördes fram till dem. De steg in och omslöts av hemtrevnaden i den den rymliga kupén. Elisabeth rusade motorn innan hon släppte upp kopplingen och de svängde ut på Max Brauer-allén. Morgontidiga tyska bilister tutade upprört över Dodgens farliga manöver att komma in i rätt fil. Det märktes att Dodgen trivdes över, att känna fast asfalt under sina däck. Den stora motorn brummade dovt, när Elisabeth med ytterligare en djärv manöver lyckades svänga in på Holsteinstrasse för vidare färd norrut. Det dröjde inte länge förrån de korsat ytterligare en stor gata och fann sig vara på väh mot Puttgarden på Kielerstrasse.
- Nå, vi tycks ha gott om tid, sa Elisabeth. Vi hinner med god marginal med färjan som ska ta oss till Danmark. Vi hinner nog få en andra frukost på båten. Du vet sjön suger ju alltid.
- Gör den?
Saed tittade frågande på Elisabeth. Väldigt vad hom plötsligen pratade mycket.
- När du nu kommer till Sverige och om du engagerar dig i någon församling, måste du komma ihåg att vara ödmjuk. Se till att du inte blir som en kyckling, som föses in under någon kycklingmammas vingar.
- Menar du att det är mest kvinnor som kommer att försöka fånga mig?
- Nej så ska du inte uppfatta det! Även män kan vara kycklingmammor!
Bilen krängde kraftigt, när Elisabeth väjde för en katt, som plötsligt sprang upp på vägen. Saed satte sig rakt upp överraskad av kattens plötsliga infall, som fick bilen att med skrikande däck kämpa för att fortsätta rakt fram. Än bar det hit och än bar det dit, men det bar aldrig ner i diket. Medtrafikanter tutade ihärdigt, för att göra Dodgens förare uppmärksam på att så där kör man inte. Saed tittade bakåt och såg katten slokörat lomma iväg åt samma håll, som den kom ifrån. Dodgen återfann balansen i tillvaron. Snart såg de Östersjön och Puttgarden.
De köpte sin färdbiljett och parkerade Dodgen på bildäck. Den branta trappan upp till nästa däck visade sig vare en engångsföreteelse. Trappan upp till däcket där matserving fanns var bred , lagom lutad och inbjudande. De fann en plats vid fönstret och väntade på serveringen skulle öppna.
- I Sverige har den senaste tiden oroligheter brutit ut i Stockholms förorter. Du måste inse att Sverige inte är det samma som paradiset. Det finns mycket oro i det svenska samhället, som kan få oönskade konsekvenser.
- Men jag har inga planer på något sådant!
- Det förstår jag, sa Elisabeth, men då måste begrunda och se sammanhangen. Du kan inte bara naivt rusa på och tro att din tro alltid leder rätt, för du är en människa, med en människas alla fel och brister.
De var så inne i sitt samtal att de totalt glömde bort att beställa kaffe och te med tilltugg. Högtalarrösten manade alla bilresenärer att gå till sina bilar. De skyndade nerför den sista branta trappan och steg in i Dodgen. Färjans tutande hördes dovt. Hela färjan skakde till när den i låg fart angjorde kajen. Saed såg hur fören öppnades. Dagsljuset trängde in på det dunkla bildäcket. De startade motorn och väntade på sin tur att lämna färjan.
Dodgen kände hemtrakterna komma närmare och var ivrig att lämna Rödby bakom sig. Snart var de på den breda vägen mot Köpenhamn.
- Nu blir det inte mer båtfärder, utan vi ska ta bron till Malmö. Det är den säkraste vägen in i Sverige, speciellt som vi kör en svenskregistrerad bil.
Saed tyckte att Köpenhamns förorter och industriområde liksom slukade dem. Husen trängde sig mer nära inpå bilen. Trafiken var tät. Inne i magen på Köpenhamn, tänkte saed och fnittrade tyst där han satt. Han såg på Elisabeth som koncentrerat följde skyltarnas vägledning till bron mot Sverige.
När de körde ner i tunneln, tänkte Saed jaha detta är Köpenhamns tarmsystem. Han fnittrade tyst, för att inte störa Dodgens förare. De körde upp på bron och Saed fann det märkligt. Det kändes nästan som de flög fram över vattnet. Öresunds södra delar omfamnade dem. Vinden gjorde färden över vattnet något fladdrig. Ibland knakade det i den stora karossen. Vattenkaskader fördes av vinden från sundets vågkammar mot bilens glasrutor. Saed tyckte det var lite obehagligt. Han bad till sin Herre om beskydd.
- Huset du ser där framme kallas Turning Torso, sa Elisabeth. Vid många färder över den här bron har jag tyckt att det är hoppets ljus som tänds, när jag ser det!
De närmade sig hastigt den skånska kusten och tull' och passpolisens område. Flera bilar framför dem viftades in för kontroll. Den stora Dodgen tilläts passera utan att uppmärksammas. Saed var förundrad. Han tittade bakåt och såg att bilarna bakom regelmässigt viftades in för kontroll. Det var som om de inte sett Dodgen över huvudtaget. tänkte han!
De styrde nu norrut längs den skånska kusten. Domkyrkan i Lunds två torn reste sig trotsigt mot en bleka eftermiddagshimlen. Saed tittade sig omkring på det förbipasserande landskapet. På vänster sida såg han Öresund, som gjorde sitt bästa för att skapa visst avstånd till det danska kungariket. Till höger avlöstes gula rapsfält av villaträdgårdar och små skogsdungar. De stannade på en mack strax söder om Helsingborg.
- Jag har gjort ett par telefonsamtal. Vi ska stanna här i natt. I morgonbitti kommer en kurir med de dokument du behöver för att anhålla om att Migrationsverket ska ompröva sitt beslut. Nej, det är inga förfalskningar utan intyg från några av de personer du mött på din resa. Dessutom vet jag att Unicef har uppmärksammat ditt fall och anhållit om att det ska omprövas.
- Nu åker vi till Örenäs slott och övernatta. Det blir en lång resa imorgon!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar