Morgonen var inte alls lika varm som tidiga morgnar förra veckan. Kvicksilvret orkade med nöd häva sig över 15 plusgrader.
Sambon var mer tillfreds med tingens tillstånd denna morgon. Inte behöver han fleecevästar och raggsockor för att njuta utelivets fröjder. Lyckligt nosande efter bästa punkten att dränera kroppen är han helt omedveten om vallbybloggarens höstinfluerade sävliga framfart.
Efter det att sambon lyckliggjort flera ställen med kroppsvätskor lyckades vallbybloggaren med löfte om digestivekex med leverpastej få sambon att inse stugvärmens välsignelser.
Inkommen i stugan såg vallbybloggaren direkt att en vägg mellan fönstren i vardagsrummet behövde dekoreras. Han drog sig till minnes en vers av den danske vetenskapsmannen, författaren, poeten Piet Hein. Hans verser är ett under av vardagsfilosofi, som får flera mer mångordiga filosofer att skamset skrapa med foten i den filosofiska myllan.
Fritt ur minnet målade vallbybloggaren väggen.
Begrundade sitt verk och såg att det var gott. Han tände ett hjärtformat ljus och andäktigt grunnade han på versen...
.. ja se det får vara vallbybloggarens morgonandakt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar